Ska försöka göra en lång historia kort. Dottern är kurad vid 9 månaders ålder efter mycket krångel. Har sedan dess sovit bra, har nog räknat henne som en säker sovare, ända fram tills lillebror kom och vi i samma veva flyttade till eget hus. Kvällarna har fungerat bra fram tills för en vecka sedan och nu kan det ta bortåt 2 timmar innan hon äntligen kommer till ro och somnar. Det är inte alltid det att hon är ledsen eller arg, men hon har tusen saker att göra! Mamma ska torka näsan, mamma måste byta blöja, mamma måste ställa leksakshästen precis där den ska vara och inte tre millimeter åt fel håll, hon har ont på alla möjliga och omöjliga ställen - mamma måste blåsa och hon ska "på livet" ha plåster på hela benet som hon faktiskt stötte i i sängkanten, and so on... Dessutom är hon kissnödig 33 gånger! Ska kanske tillägga att hon börjat kissa på toaletten, ibland i alla fall. Jag har låtit henne komma upp och gå till toaletten, de första två gångerna kanske det inte kommer något men den tredje kissar hon massor! Känns inte som jag riktigt kan neka henne att gå till toaletten! (Hon har fortfarande blöja)
Kämpar på med ramsa, men går nog in lite för många gånger och "diskuterar" istället för att ge ramsan...
Har läggningstid kl 19.30.Och sen morgonen........... Hon sätter igång kring 6-snåret (då lillebrors morgon börjar) och försöker med alla medel hon har komma upp - hon gråter, snyftar, vrålar, kastar sig i sängen, ropar med rar röst efter mamma/pappa, vrålar i högan sky efter mamma/pappa, skriker rakt ut, och sedan samma grejer som på kvällen (ont här och där, kissnödig etc). Tanken är att hennes morgon ska börja kl 7. Förmodligen hör hon att lillebror och jag är vaken, att pappa åker till jobbet etc och då tycker hon att hon minsann också ska ha morgon. Jag, å andra sidan, känner att jag behöver en timme på morgonen innan hon vaknar för att hinna göra iordning lilleman med allt vad det innebär. Är jag fel ute?
Utöver det går vi igenom trotsperiod. Försöker läsa BB, men det går långsamt - tar mig inte tid till det även om det kanske är ett ypperligt tillfälle för passiv delaktighet för lilleman... :-k
Nästa fråga då? Började inte läsa BB förrän sonen var en månad så därför är han inte "född med standardmodellen" men jag försöker få till det! Han sov bra "av sig själv" redan från starten egentligen. Amningen krånglade rejält (samma som med dottern men som ändå ammades i 11 månader). Försökte, försökte, försökte igen. Såren var hemska! Variga, blodiga etc.
Blev rejält dålig och fick antibiotika i två omgångar, sedan "gav jag upp". Han ammades/fick bröstmjölk (pumpade) i fyra veckor. Försöker fortfarande intala mig själv att det går lika bra med ersättning, men det är svårt! Ville ju så gärna och hoppades så innerligt att det skulle lösa sig eftersom det gjorde det förra gången, men insåg samtidigt att det är långt viktigare att vi båda mår bra! Han sov själv över ena nattmålet vid 1 månads ålder, han "bestämde" sig för att hans natt infann sig mellan 21 och 04, äta och sedan sova till 7-snåret. När han närmade sig två månaders ålder sov han själv "över" till klockan 6 =D> vilket han gjorde i drygt två veckor. Sedan har han börjat vakna tidigare och tidigare, 4-tiden igen men nu vill han hemskt gärna ha lite bus och skoj i en sisådär två timmar... Därför satte jag mig ner och spånade på ett schema, under tre dagar skrev jag även upp ungefär hur dagarna ser ut (utan schema) och försökte strukturera utefter det. MEN! Jag är så lat på att hålla mig till schemat dagtid!!! [-X MÅSTE SKÄRPA MIG! I vilket fall lade jag honom i vagnen på kvällen, han somnade genast och sov gott till runt 3-tiden då han gnällde. Studsade upp, inställd på att "här ska vagnas och sovas". I samma sekund som jag rörde vagnen blev han tyst, "gnökade" lite varpå jag tog några snabba skak för att återvända till varma sängen men då satte han igång igen! Jag hann dra vagnen en gång, han tyst, jag skakade till och vände mig om, han skrek, jag nuddade vagnen, han tyst, skak, gå tre steg... och så höll det på i nära en timme, sedan sov han fram till 05 (tanken är att han ska sova 21 till 06) sedan var det samma sak igen fram till kl 05.55 då han somnade. Måste tillägga här att han har napp. Så har vi hållit på i fyra nätter - ingen skillnad förutom att han nu vaknar 05. Hinner inte vagna, tar tag i handtaget och han tystnar genast för att sedan skrika/gnälla direkt jag släpper. Jag vagnar definitivt inte något mysgung för att han ska vaggas till sömns.Hur ska jag göra här? Ska jag vagna tills han nästan somnar eller ska jag sluta när han är tyst? Ska jag ta bort nappen? (Efter att jag började med flaska har han ett stort sugbehov, ger jag mer mat blir han vansinnig och kväljer, han vill suga - inte ha mat).
Dagarna flyter på bra, han äter 4-5 rejäla mål (äter han fyra stora får jag bara i honom en liten skvätt på kvällen). Han somnar lätt själv, både inne och ute (sover dagslurarna i vagnen), behöver inte vagna eller något utan lägger bara ner honom så sover han som en prins och vaknar på glatt humör, ligger gärna och finular på en bra stund innan jag märker att han vaknat!
Jisses vad jag känner att det här blev invecklat och långt! Hoppas någon har orkat ända hit! Försöker läsa igenom det jag skrivit och blir nästan förvirrad själv! Det låter så rätt i huvudet men kommer ut som ett enda virrvarr! :-s
Råd? Någon?
Aila 
Tack, tack!