"han borde börja på dagis", sa ÖF-fröken

[Jeanette R]

Ja, jag hade ett långt samtal med min kyrkisfröken om vår situation i sep/okt då vår son (då 2 år och 7 månader) får ett syskon.

Som våra dagar ser ut nu så är vi ute i skog och mark väldigt mycket. Varje dag och ofta både förmiddag och eftermiddag när säsongen tillåter. Han har stort utebehov och blir lätt lite rastlös när vi är inne för länge.

Kyrkisfröken som har lång erfarenhet av dagisfrökenjobb tyckte att Erik som är så fysisk och aktiv av sig kommer att ha behov av dagis när bebisen kommer, för jag kommer inte att kunna möta hans behov av action med en liten i vagnen. Jag har ju redan börjat oroa mig över att Eriks liv kommer att bli så förändrat, ja, tråkigt och enahanda, när bebisen gjort entré. Att höra kyrkisfröken säga detta lämnade mig djupt grubblande den dagen (grubblar än ) Tänkte faktiskt springa hem och ringa dagiset som vi tackat nej till två år på raken att ha oss i åtanke vid eventuella återbud eller avhopp.

Ni som är hemma med syskon, hur löste ni detta? Vad tror ni, anpassar sig det stora barnet efter omständigheterna eller skulle han ha det bättre på dagis på förmiddagarna? Jag har ju alltid velat ha honom hemma tills han blir 3,5 men jag blir så tveksam när en erfaren fröken bedömer just mitt barn på det sättet.

Vad jag egentligen vill är att få lite stöd för mitt val att ha honom hemma, och lite försäkran från er som har liknande situation.

[miar70]

Hej!

Och grattis till pyret i magen
Har du läst denna tråd? Jättebra!

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11255

Och jag tycker att du ska ha gossen hemma - han och du och bebben kommer att anpassa er till varandra allihop! Efter ett tag kommer du att få kläm på en vardag med två små, och hitta nya sätt att göra gamla saker

/Mia

[nilam]

Säger som Mia, klart han ska vara hemma med er,

När jag väntade mitt andra och nu tredje barn fick vi möjlighet att träffas i sk "syskoncirklar" ungf som föräldrargruppen, och det som det pratas om efter bebisen har kommit är det lilla/lille monstret som plötsligt dykt upp i familjen .

Alla går naturligtvis kvar först HELTID på dagis 1-2 månader sedan går de ner till 15 timmar.
Det bråkas om än det ena och än det andra, tider som ska passas, kläder som ska kläs, för att inte prata om när man har bråttom hem från dagis för att lill*syskonet MÅSTE ha mat, JUST DÅ

STRESS,STRESS,STRESS och när väl det stora lilla livet är hemma en dag (alla går varannan dag) är det så speedade och SÅÅÅÅ jobbiga att vara hemma med .

Nu är jag partisk och vinklar säker detta till min fördel, men det är detta jag hör, och när vi ska träffas så väljer det gärna en dag när den stora/store är på dagis, så slipper......
Det är inte många som njuter att faktiskt ha möjlighet att vara hemma med sina barn.

Tycker det är konstigt att du fick höra det av en dagisfröken, de fröknar jag har stött på, har uppmuntrat mig i mitt val att ha mina barn hemma, och det har jag levt på länge

//N

[LindaVega]

Nu var ju min dotter lite yngre, 21 månader när syskon kom, men jag kan bara hålla med ovanstående inlägg, låt honom vara hemma med er.

Ni kommer ha fullt upp på dagarna med er nya vardag, tycker själv att dagarna bara rusar iväg nu med två barn. Det finns massor att hjälpas åt med.

Däremot har jag faktiskt haft lite dåligt samvete för att just utevisteslen har fått stryka lite på foten. Det är först nu när lilleman är lite äldre och vädret tillåter lite mer som vi är ute lika mycket som förut. Nu är inte min stora tjej jätteaktiv utomhus så hon har klarat sig bra ändå, men om hon hade varit det hade vi säkert tagit oss ut under lillens första sovpass tex

Det sköna är ju att vi inte har några tider vi MÅSTE passsa. Har också hört en del liknande nilams berättelser från vänner i min närhet. Känns jätteskönt att kunna ta det lugnt hemma utan att behöva stressa iväg och lämna/hämta.....

Till hösten ska vi gå på kyrkis/ÖF någon dag i veckan igen, vilket känns alldelses lagom.

Linda

[marie-d]

Ha honom hemma.
Vi har tur med våran ÖF bägge tycker det är kanon att vår son får vara hemma. Han är 2år och 9 månader.
Problemet för oss nu är enorm platsbrist det talas om bussdagis mm och det kommer inte bli bättre, så jag känner mig tvungen att ta plats till hösten för att inte stå utan eller att ha barnen på ett bussdagis. Då är han drygt 3 annars hade jag väntat till 3,5-4.
Har man en bb-bebis blir ju den där "jobbiga" tiden rätt kort eftersom man så snabbt får in bra rutiner.
Ett tips är att pappa är hemma mkt första 2 månaderna. Min man var hemma 2 dar i veckan och det var värt. Då kunde vi ta det väldigt lugnt det 3 dagar pappa jobbade.
Det blir en massa jobb med dagis: tider att passa, han kommer reagera och för att inte tala om alla infekioner som man vill undvika första månaderna.
Vi gjorde så att bebisen sov rätt snart regelbundet 3ggr per dag.
Första sömnpasset passade jag på att vara ute med "storebror", andra sömnpasset låg ganska parallellt för bägge.
Min man har flex så han åkte tidigt och kom hem tidigt, vilket gjorde att de kunde göra någon "aktivitet" på kvällen också. Mina har alltid sovit 20-8.

[marie-d]

Har man rutiner så får man mkt tid över till storebror.
Vid 2 månader får man sova 8 timmars natt(inte illa) och sedan sover bebisen 8 timmar till så man hinner med både storasyskonet, sig själv och mannen.
Så egentligen är det bara de första 2 månaderna som kan vara värt att planera lite kring ifall det går att få hjälp och så.
Storebror är samtidigt ganska stor och kan hjälpa till med mkt.

[Ewa]

Håller också med alla övriga här. Det kan absolut behövas uppbackning de första 2 mån, men sen när alla (särskilt om du följer SM) har fått lite tider och rutiner är det inga problem alls! De flesta små älsklingar sover ju halva förmiddagarna och det passar ju alldeles förträffligt med lite uteaction för storasyskonet då! Och snart blir den lilla större och de tuffar runt tillsammans ute. Det går MYCKET snabbare än man tror!

Betydligt enklare och trevligare tillvaro än att passa dagistider och hämtningar/lämningar som ständigt krockar med lillasyskonets tider. Så ser iaf vardagen ut för mina väninnor som valt att ha dagis för storasyskonet.

Tycker också det var konstigt att du fick den kommentaren från en f.d. dagisfröken. Det jag har fått höra av dagisfröknar i omgivningen är att de tycker jag gjort rätt som har storasyskonet hemma och själva har de också gjort så, skulle aldrig komma på tanken att lämna bort storasyskonet när de är hemma.

Kram Ewa

[Jeanette R]

Tack snälla alla för era stödjande svar. Jag tar åt mig tipset att försöka ha mannen hemma så mycket som möjligt i början och ta hjälp särskilt de två första månaderna. Planerar självklart att köra sm från start, det funkade ju så bra på 1:an. Kräver lite mer flexibilitet och planering när det finns ytterligare barn att ta hänsyn till, förstår jag. Jag kanske återkommer om det när det är dags. Hoppas att få till det också .

Tack igen, det känns mycket bättre nu.

[Mamasamueli]

Jag slänger in ett sent svar i den här tråden! Jag tänkte på det du skrev om att ni är ute mycket i skog och mark och att det kan bli svårt när nya bebisen kommer. Om du inte har tänkt på det förut så kan jag rekommendera en bra sele eller sjal att bära nya bebis i! När man har hämtat sig någotsånär från förlossningen så knyter man fast lilla bebisen och sen är det bara att bege sig ut på äventyr och bebisen är lika "ur vägen" som när den var inne i magen!

[ms Sophie]

Håller med Mamasamueli.
En bra sjal är bra när man är ute och promenerar med en liten bebis.
Vi hade en som vi använde då och då tills dottern var upp mot 5 månader. De sitter stadigt, nära och man belastar inte ryggen på samma sätt som med en Baby Björn. Man orkar gå längre utan att det blir jobbigt.
Så det är att rekommendera så kan ni ut i skog och mark med bebis också

[TorsMamma]

Och jag använder min till Tor fortfarande. Nu är han dessutom stor nog att knytas på ryggen när vi är ute och går terräng aktiga sträckor.

[Mamasamueli]

Kul att se att andra har bra erfarenhet av sjal! Det är så praktiskt när man går och handlar eller åker buss och sånt så man slipper ta med sig vagn! Det tar ett tag att lära sig knyta men det är absolut värt det tycker jag. Jag bär fortfarande Samuel ofta, mest på ryggen. Men allra helst vill han gå själv....