Jättesvårt sova över 30-40min dagtid

[tvåbarnsmor]

Hej!

Nu har jag faktiskt flyttat ut henne tillbaka,vet att jag borde ha provat nån dag till, men blev rädd att hon skulle få något emot sängen inför nätterna och dem ska bannemig inget röra! Dessutom har hon börjat SKRIKA enormt vid alla läggningar nu (efter innesovandet) fast vi gör skrattet före ordentligt och som tidigare.

Hon har faktiskt sovit långpasset dessa 2dgr hon varit ute (gråtit till lite efter 30min men somnat om genast)! Men jag vet av erfarenhet att hon brukar "köpa" det nya 2dgr och sen är hon tillbaka, men inte nu väl.... Hon köpte ju att jag skärpte mig med skrattet före läggning också nån dag. Alltså de 2 senaste dagarna har det värsta varit att hon skrikit före läggning ganska länge (hon har ju skrikit tidigare också men nu värre).

Har ni tips eller idéer på varför hon skriker vid läggningen?

[lillan060709]

Oro? Känner kanske av din oro. Även om du inte tycker du är orolig, så kan det låta så på din röst. Min man pratade lite bebisröst när han ramsade. När han bytte till sin normala låga röst funkade det bättre… Skriker hon dig till sig istället för ifrån sig?

Skulle också vilja dela med mig med ett tips ang. ramsorna som funkar för mig i alla fall (utom på morgonen), även när min favoritbebis tar i lite mer. Det är inte höjden, tonstyrkan i ramsan som biter. Däremot att säga den långsamt och med lite tyngd. Långsamt är lugnande. Låååångsamt och tydligt och låg röst. Att inte använda en alltför hög/stark/gäll röst. Men med en något lägre tonart som är genomträngande och bekväm att använda. Plus magstöd. Det går att vara ganska tyst fastän man har magstöd (jämför att sjunga starkt resp tyst). Suger på vokalerna lite längre och säger ramsan lite segt. Ibland viskar jag nästan när hon lugnat sig något, fast ändå en genomträngande låg tonart som plöjer igenom och når fram. Ibland även med några micropauser mellan några av orden så jag nästan somnar själv, nickar till av ljudet. Det går att tränga igenom med sitt budskap utan att höja rösten och överrösta. Vänta lite, tänk paus, lyssna (även om det är konstant skrikande), låt henne säga sin mening (Hon säger troligen något i stil med ”jag vill inte sova, kom hiiiiiit”) och släng in ramsan sedan minst gånger 4 beroende på hennes tonläge. Skrik som bemöttes av överröstningar blev bara mer skrik när jag började med ramsorna.

Två månader har gått sedan vi började gå in mer för ramsor, hålla tider och skratt till nattning och lurar och det är först nu som kommunikationen fungerar riktigt bra med ramsandet. Lite morgonstrul/gnyn fortfarande, men inga skrik, lite gnyn till och från. Hon vaknar på natten, men tystnar snabbt efter att jag svarar. Ramsorna biter numera. Men det har gått lite fram och tillbaka. Och jag har känt mig ruskigt osäker stundvis om jag ramsat vid rätt tillfälle och på rätt sätt. Sakta men säkert trillar lilla poletten ner, både för mig och min lilla bebis. För mig har det tagit tid att lära mig använda verktygen (ramsorna), lära mig att kommunicera med min lilla bebis och sedan ska lilla bebisen också lära sig kommunicera med sin mamma. Det är en tvåvägskommunikation, inte bara mamma till bebis. Ibland gör man utsvängningar/variationer som kan kännas fel och man ångrar det man gjort. Men det är bra att det går att ändra sig. Man peijlar in sin egen linje bättre av dessa erfarenheter. Det blir då lättare att vara konsekvent ju mer tyngd man får i det man riktigt tror på och vet fungerar. Se framåt, inte bakåt. Läs på om och om igen om ramsorna och attityden. Läs kanske även andra lära sovaböcker för att få nya perspektiv och idéer från SHN-boken. Många metoder har en del likheter eller olikheter som hjälper till att få en att förstå hur man ska göra.

Jag kan inte stanna längre än en minut hos min lilla bebis när jag lägger henne, mina nattningar går snabbt (både dag och natt), det känns lite som att jag dumpar henne. Hon smågnyr fortfarande lite medan jag lägger henne ner, men tystnar när jag ramsar utanför dörren. Allt roligt har vi gjort innan jag går in i hennes rum. Jag började igår att prata lugnande (låg och långsam röst, typ allt är så bra så bra, dock inte ramsan) med henne under läggningen. Fortfarande tar det hela inte mer än runt någon minut. Jag har varit ganska tyst förut när jag lagt henne tillrätta. Pratet verkar fungera, ikväll kändes det som ytterligare ett litet steg framåt. Får se om det fungerar eller om det blir ett steg tillbaka om ett tag. Jag har ljust i hennes rum under dagtid, hon har lärt sig att somna och sova över 45-minutersskarven ändå.

Det nya kommer att fungera mer än två dagar. Du har viljan och målet klart för dig. Vägen dit är kanske inte är så spikrak, men vad gör det i slutänden?

[TorsMamma]

Nu har du fått så mycket bra råd och jag hoppas att du är på väg åt rätt håll.

Jag hittade även detta inlägg som jag klipper in till dig som inspiration.

Hej, jag igen;)
Nu behöver jag lite råd. David e verkligen urusel på att sova dagtid! Han har i princip alltid vaknat till efter 45 min men de två första månaderna somna han bra om, ofta själv och ibland med lite vagningshjälp från oss. Men nu den sista månaden har han så svårt att somna om. Då det tillförst började strula gjorde jag precis som innan, vagna kort, skak och slå i hantaget och bort från vagnen, ny omgång om det behövdes osv. Men han fortsatte bara att vakna upp dag efter dag. Jag märkte också att det tog bara längre och längre för honom att somna om och att vagningsomgångarna bara blev fler och fler. (dock inte längre) Så då tänkte jag köra lite "gullegullvagning" precis kring skarvet. Så just före 45min så började vi gunga vagnen försiktigt så att han inte alls skulle vakna upp. Detta var totalt misslyckat eftersom han ändå vaknade till och nu är situationen helt kass. Han kan vakna upp redan efter 30min och han gråter som den mest olyckliga unge! Han är så trött, men har så svårt att somna om! Han blir lugn av vagning, men får inte ordentligt tag i sömnen så de senaste dagarna har vi fått vagna från och till i princip hela sömnpasset. För att få honom att sova ordentligt tänkte kloka mamman ta en promenad igår och idag på långpasset. Så mamman traskar iväg med sonen sovandes i vagnen och vad händer, jo han vaknar upp med jämna mellanrum gråter och sover inte alls som en liten gris!! För att få tyst på honom fick jag ta till vagningen mitt i promenaden!! Han skrek upp sig rejält trots att vagnen var i rörelse och tillsist fick jag ta till "skogspromenaden". Då blev han lugn och sov ordentligt en liten stund iallafall! Så nu behöver jag lite pepp och råd! Hur skall jag göra? Funderar på att köra en dagskur och samtidigt få in ramsan på dagen, men är han för liten för det ännu? alltså raman. Han kan ju somna själv och jag tror på ett sätt att också vagningen stör honom och då är ju ramsan det ända rätta! Men jag behöer lite råd här

Kram Eva

Äsch, den där gamla trasan, höll jag på att säga

Gör inte 45-minutersskarven till en så stor grej. Det är ett naturligt sömnrytmspass som alla människor ägnar sig åt, tills de "glömmer" hela saken. Vi villl ha sammanhängande sömn här (med hjälp av ramsan x4 eller till nöds x6 eller t o m x8).

Så skaka till, markera, upplys sakligt, liksom i förbigående att "baby, du ska sova lite till. Så är det bara. Du har fått allt du behöver. Du ställer en fråga och svaret är: sov på du Livet återkommer hur trevligt som helst, fast inte just nu. Du hör kanske inte att sjutton andra bebisar ligger i rummet intill och illvrålar, men det hör jag. Det är inte synd om dig. Det är mera synd om dem. Vi ses i morgon " Allt det här bakar du in i en fullkomligt idotsäker ramsa x4

Lite mera banal saklighet, alltså Läs gärna Mammut Marias klistrade tråd om förhållningssättets oerhörda betydelse

Fortsätt ha målet för ögonen. Polletten kommer att trilla ner