Hur blir 3 åringen torr - "igen"...

[Mammax]

Hejsan!

Har ett frågetecken ang vår 3 årige kille som vi behöver hjälp att räta ut. Har läst trådarna i ämnet men vet inte riktigt hur vi ska gå vidare nu.
Vi har väl hamnat lite snett när det gäller kissandet, vet egentligen inte hur det gick till...för nu har det hållit på ett tag.

Killen slutade med blöja (dagtid) successivt under sensommar/tidig höst, då var han ca 2.5 år. Det fungerade ganska bra, han kissade ofta på pottan på eget initiativ och jag uppuntrade honom att kissa innan vi skulle åka iväg etc. Olyckor har förekommit nästan dagligen, stora som små (mest små)
Sen har det under hösten/vintern egentligen inte skett någon förbättring och nu har vi hamnat i en riktig återvändsgränd.

Jag och mannen har rannsakat oss själva flera gånger och verkligen försökt stå tillbaka och inte påminna om toaletten, Vi har under senaste månaden backat helt och säger ingenting om kissandet, bara frågar då och då var kisset skall vara, och det vet ju killen. Nu kissar han alltid i byxan ofta ganska mycket, han struntar i eller har inte tid att gå och kissa,eller så känner han kanske inte det??? Jag har blivit så osäker, om han egentligen har varit helt torr?? Svårt att säga när man varit för påååig tidigare

Om man någongång frågar honom nu så säger han bara att han inte behöver...

Ofta så struntar han helt i att byxor och kalsonger är blöta och kan gå länge och väl med blöta byxor, inte förrän det är fullständigt akut och han inte kan släppa ut småskvättar längre går han och på pottan och fixar ju det jättebra själv. Han påtalar att kalsonger och byxor är blöta, slänger de gamla i tvätten och tar fram nya. Han torkar själv upp när det kommer utanför,pågolvet etc.

Bajsar gör han alltid på pottan.På natten har han blöja och kissar den riktigt full varje natt.
Vi har kollat med BVC och det är ingen fråga om urinvägsinfektion.

Undrar nu om vi bara ska fortsätta i samma anda och tro att det hela reder upp sig efterhand? Eller ska man påpeka mer att det är blött i byxan?
Vi vill ju tro att han vet hur allt ska gå till och kan fixa det själv utan vår "inverkan".

Tacksam för några bra råd som vi kan få att med oss i denna följetång!!

[marie-d]

Jag är absolut ingen expert men det låter inte riktigt som han varit mogen att sluta med blöja helt.
Hoppas någon annan klok kan ge bra råd.
Min son blir 3år i sommar och är inte i närheten av att vilja sluta med blöja. I sommar kommer vi försöka.

[Mammax]

Hejsan Marie-D

Tack för din respons

Denna tanke har också slagit mig många gånger,men vi tyckte ju det gick så bra i början så vid det tillfället kändes det helt rätt i tiden.
Sen har vi hela tiden känt att det varit fel att gå tillbaka till blöja och aldrig frågat honom om det. Nu kör vi ju bara på.

Så hur går vi vidare?? Någon som har någon bra fundering....

[Mammax]

Hejsan Marie-D

Tack för din respons

Denna tanke har också slagit mig många gånger,men vi tyckte ju det gick så bra i början så vid det tillfället kändes det helt rätt i tiden.
Sen har vi hela tiden känt att det varit fel att gå tillbaka till blöja och aldrig frågat honom om det. Nu kör vi ju bara på.

Så hur går vi vidare?? Någon som har någon bra fundering....

[annawahlgren]

Välkommen är du Det har jag nog inte sagt förut

Jag har blivit så osäker, om han egentligen har varit helt torr?? Svårt att säga när man varit för påååig tidigare

Ja, den här "påååigheten" (som är lättförståelig - man ser ju att lilla ungen är på rätt väg och vill bekräfta och hjälpa till) är förrädisk. Det som händer, lätt, är att man tar över ansvaret. Man styr och ställer, i bästa välmening, och ett tu tre har barnet lagt ifrån sig hela saken som en gammal smörgås som mamma eller pappa får ta hand om :-&

Människan är ett renligt djur. Vi får inte komplicera förloppet. Vår vuxna uppgift är att ge barnet förutsättningarna - och det gäller allt möjligt. Men vi ska hålla fingrarna ifrån att styra och ställa. Också det gäller allt möjligt.

Om potträning? med frågetecken efter, har jag skrivit i Barnaboken.

Nu har det gått snett för er och lille pojken begriper inte annat än att ni tar hand om den saken, precis som ni sätter på honom nattblöja som han kan kissa full (och det får han ju göra ett tag till. Den tar ni bort i sommar, tycker jag. Med vaxduk över madrassen och vederbörlig saklig "städning" efteråt, om och när det hänt en olycka).

Ni blir tvungna att ta ledningen på ett annat vis nu, eftersom han "fastnat" i idén att jobbet inte är hans. Det är tur att han har en pappa

Ge honom en pall, så att han räcker upp till toaletten och kan läggga lilla snoppen över kanten. Pappa kan och bör visa. Pappa kan utgå från sig själv, à la ren beteendefostran. "Oj då, nu måste jag kissa Kom ska du se hur vi karlar gör. Vi stänger dörren så inte mamma ser, det här har hon inte med att göra. Nu ska jag kissa. Kolla Ska du " Lägg ingen större betydelse vid det sista. Bara som ett förslag. Låt kissandet ta tid. Budskapet måste hinna sjunka in, i lugn och ro

Kör så ett antal gånger.

Den lilla pojke finns inte som inte vill göra som pappa gör.

Agera i övrigt raspig grammofonskiva, så fort tillfälle ges. "Man kissar på toaletten, inte i kläderna. Man kissar på toaletten."

Det är det hela. Med konsekvens och tålamod och INGET annat prat i saken kommer problemet snart att vara ur världen.

Jättebra att han själv får ta hand om allt nerkissat - löp linan lite längre, med tvättmaskin, hänga, torka, vänta, vika ihop, lägga i lådan. Men med INGEN anknytning till kissandet i kläderna, inget prat om det.

Det kommer en dag då han inser att han får mindre jobb om han kissar på toaletten och inte i kläderna - enligt er sakligt vänliga grammofonskiva

[Mammax]

Hejsan Anna
...och tack för att du tar dig tid att svara

...och tack för positiva ord

Jag inser att jag / vi trott att vi lämnat över toalettbestyren åt Max men jag har ju hela tiden kontrollerat honom, när han kissar, om byxan är våt etc fy vad man skäms för det

Det som är så bra med forumet här för varenda gång man skriver ett inlägg så skärper man till sig och ser saker och ting mycket klarare, det är som att det krävs för att man ska se på sin situation obkejtivt, vilket man är tvungen till om man ska berätta för andra... och så får man ju så bra hjälp

Den sista veckan Max velat vara mycket naken när vi är hemma, han har själv klätt av sig och varit "nakenfis" och faktiskt igår och idag har han bara blött ner 1 par kalsonger, och kissat resten av gångerna på pottan/toa Kanske är det han eget smarta sätt att starta om från "början" med kissandet.
Jag har hållt mig i skinnet och utanför toaletten och sysslat med annat.

Pappautbildningen skall vi göra - omgående

Så du tror att det är rimligt att bara sluta med nattblöja fast men inte ser någon tendens till att vakna när det är dags för nattkissandet? Jag har inte fördjupat mig i detta ännu eftersom vi haft "fullt " upp med dagkissandet , bara läst trådar där många säger att de slutar med nattblöjan när barnet varit torr 6 nätter i rad ( eller något sånt),
eller är det så att nattens kissande förändras när det blir stabilare på dagarna

[annawahlgren]

Det som är så bra med forumet här för varenda gång man skriver ett inlägg så skärper man till sig och ser saker och ting mycket klarare, det är som att det krävs för att man ska se på sin situation obkejtivt, vilket man är tvungen till om man ska berätta för andra...

Visst är det så! Man får perspektiv

Jag skulle inte ha sagt något om natten. Fel av mig Vi får ta en sak i taget

"Kanske är det han eget smarta sätt att starta om från 'början' med kissandet. Jag har hållt mig i skinnet och utanför toaletten och sysslat med annat." Precis Underbart att höra. Så rätt. Håll tyst.

Låt nu pappa lite fint undervisa i både det ena och det andra, dvs såväl inomhus som utomhus, och gå du bara till ditt, kvinna där

Du vet, de där andra sjutton bebisarna behöver dig, för att inte tala om de arton korna som måste mjölkas. NU.

Är det något din lille pojke klarar själv så är det kisseriet, särskilt om han får en enkel, självklar förebild Tänk så.

Natten tar vi sedan

[Mammax]

tack Anna för detta uppmuntrande svar

Visst vi väntar med natten,återkommer om vi inte får någon rätsida på det sen....förhoppningsvis inte 8)

Pappa-utbildningen tog sonen själv tag i häromdagen, när han skulle bada med lillebror och pappa ( mamma vid disken). Då sa han själv att han skulle kissa precis som pappa gör , Visst sa pappa och visade (behövdes knappt) och helnöjde sonen gjorde detta och hoppade glatt ner i badkaret sen
Därefter har pappa inte varit mycket närvarande pga jobb så fortsättning får följa i den stundande långhelgen. Men klart är att jag kunnat hålla mig mycket coolare 8)

Trots att han har jättemycket vattkoppor nu har han bara blött ner 1 par kalsonger /dag ca vilket är rekord mot upp till 4-6 st tidigare, fantastisk , visst har vi haft sådana dagar tidigare men inte 3 på rad som nu.

Hoppas detta håller i sig, ( det gör det väl också om jag inte strular till det )

[Mammax]

tack Anna för detta uppmuntrande svar

Visst vi väntar med natten,återkommer om vi inte får någon rätsida på det sen....förhoppningsvis inte 8)

Pappa-utbildningen tog sonen själv tag i häromdagen, när han skulle bada med lillebror och pappa ( mamma vid disken). Då sa han själv att han skulle kissa precis som pappa gör , Visst sa pappa och visade (behövdes knappt) och helnöjde sonen gjorde detta och hoppade glatt ner i badkaret sen
Därefter har pappa inte varit mycket närvarande pga jobb så fortsättning får följa i den stundande långhelgen. Men klart är att jag kunnat hålla mig mycket coolare 8)

Trots att han har jättemycket vattkoppor nu har han bara blött ner 1 par kalsonger /dag ca vilket är rekord mot upp till 4-6 st tidigare, fantastisk , visst har vi haft sådana dagar tidigare men inte 3 på rad som nu.

Hoppas detta håller i sig, ( det gör det väl också om jag inte strular till det )

[annawahlgren]

[Mammax]

Hejsan!

Tänkte det var dags för en liten rapport om hur det går här samt någon ny fundering.

Sedan sist så har pappa kört på med lite undervisning om hur killar kissar och hur man kan göra ute etc. Dragit med gossen när det varit läge liksom. Men det har han inte nappat så där jättemycket på ännu. sätter sig heller på pottan inne men står gärna upp ute Han glömmer oftast bort sig utomhus och när vi är borta, då är det mer regel än undantag att han kissar i byxorna. Hemma däremot och ffa inomhus så går det för det mesta bättre. Olyckor händer 1- 3 ggr per dag men de är betydligt mindre blött nu än tidigare.

Det fungerade så himla bra några dagar i rad när han hade vattenkoppor och nästan bara var inne, sen blev det lite bakslag och sen har det inträtt en stor förändring i sonens liv-
- han har börjat på dagis (montessori). Vi har börjat med inskolning sedan 1.5 vecka tillbaka. Det går bra, han är ledsen vid lämnandet men annars positiv. Men toalettbesöklen där har ju inte riktigt fungerat. Han tycker det är jättekul att gå på deras lilla toalett, och skölja händerna i lilla handfatet etc. Men han glömmer bort att gå dit. Inte konstigt så mycket nytt som han har att fundera på. Hur ska vi göra där Ska jag be personalen att inte påminna honom för att se om han själv kommer in i det eller är det för mycket begärt av honom efterson det inte sitter 100% i andra situationer?? När de har frågat om han behöver kissa har det varit i sista minuten och det kommer i byxorna.

Sen behöver jag bara ett förtydligande: är det så att jag när vi är hemma/borta etc och jag ser att han har kissat på sig lite inte skall påtala detta alls förrän han själv kommer på att det är akut och han måste kissa? Han kan ju gå ganska länge med blöta byxor och då har jag inte sagt något. Utan när han kommer på att han måste kissa och säger ojdå kalsongerna är blöta, då sätter jag på den raspiga grammfonskivan ( kisset ska vara på toaletten).
Eller ska jag när jag ser att han kissat lite i byxorna sätta på grammofonskivan?

Tacksam för hjälp att bringa klarhet i dessa funderingar

[annawahlgren]

:Det som händer, lätt, är att man tar över ansvaret. Man styr och ställer, i bästa välmening, och ett tu tre har barnet lagt ifrån sig hela saken som en gammal smörgås som mamma eller pappa får ta hand om :-&

Nu är det inte bara du utan också personalen OCH de andra barnen som tar hand om hans kissande, OCH bajsande, vad jag förstår.

Då kan man inte vänta sig att han ska göra det själv.

Snälla, läs och begrunda igen det jag skrev Jag har inte riktigt min tid till att upprepa alltihop och förklara en gång till - inte i samma tråd åtminstone

Toalettbesök är en privat sak. Kör ut folk. Kissa ute med pappa är en sak, men det ska inte vara för att pappa hittat på det åt honom. Det ska vara för att pappa visar hur man kan göra, som karl.

Förutsättningarna ska ges. Han kan behöva påminnas om var toaletten finns och visa att han vet hur man öppnar och stänger dörren, var pottan "bor", att han klarar av att tvätta händerna själv, etc.

Oavsett om han är kissnödig eller inte Det är just den signalen ni saboterar hela tiden, allihop, med era förfelade påminnelser och prestationsinriktade bevakning.

[Mammax]

tydlighet att väl inte alltid varit min starka sida ska försöka förtydliga mig mer än i förra inlägget.
och tack Anna för att du ändå tog dig tiden att formulera ett svar.

Vi har läst och läst , men osäkerhet kvarstod.
Grunden till förra inlägget var att jag kände mig osäker på om jag gör rätt som håller tyst och inte säger något fast jag ser att det är blött i byxorna. (ville dubbelkolla men nu vet jag)

Samt

osäker på och mest fundersam till vilka förväntingar man kan ha på kisseriet när gossen börjat på dagis (15 timmar) och man har ju hört att det kommer "bakslag" då.

Så här gör vi:

Någon bevakning är det inte tal om. Vi frågar aldrig om han behöver kissa, han sköter det själv inkl alla moment inne på toa
personalen har frågat , de får de sluta med i morgon!
Bajset sköter han alltid själv (utom torkning) och de andra barnen har inte med hans toabesök att göra.
Han vet var toa är etc, jag brukar informera om det på nya ställen, när han själv påstår -Här finns ingen toalett, jodå, det finns det säger jag och visar.


Tack igen för att du finns och svarar
Ska skrammla i din bössa vilket jag varit dålig på

[annawahlgren]

Felåt att jag blev lite sur Också för ett snart pensionsgammalt barn känns det frustrerande att inte kunna göra sig förstått

Han vet var toa är etc, jag brukar informera om det på nya ställen, när han själv påstår -Här finns ingen toalett, jodå, det finns det säger jag och visar.

"Här finns ingen toalett, så om det händer saker i byxorna är det inte mitt fel", skulle jag översätta hans "fråga" till.

Och du svarar intet ont anandes att "jo då, älskling, kissar du på dig nu igen är det verkligen ditt fel".

Att ge förutsättningarna betyder ju att arbeta förebyggande. Jag ger ett barn möjligheterna till det ena eller det andra - och ser vad barnet gör med dem. "Nu får du fortsätta själv, det kan du" är det tysta, förtroendefulla budskapet. "Nu har du allt du behöver. Det är bara att sätta igång." Och människan är som sagt ett renligt djur.

På just ett montessoridagis förvånar det mig f ö att personalen har för sig att de ska följa med och styra och ställa. De borde ha Maria Montessoris kanske starkaste ledord på anslagstavlan:

ALL ONÖDIG HJÄLP HINDRAR BARNEN I DERAS UTVECKLING.

Och hon säger inte "gör inget" eller "är inte så bra" utan HINDRAR

Om du alltså ger förutsättningarna inte som invändning ("jodå, här finns visst toalett, titta bara, ska jag överbevisa dig!") utan ligger före i stället och gör gemensam sak, dvs går i pakt, slipper du försätta honom i presumtiv skuld och därmed på endera defensiven eller offensiven (eller båda).

Du kan då tissla med honom när ni kommer till ett nytt ställe - så att ingen annan hör - och undra, tillsammans med honom, som om du verkligen inte visste själv, observera var de brukar ställa skorna i den här familjen / på det här stället, var man tvättar händerna någonstans (fr det gör man ju alltid när man kommer in utifrån), och OM man skulle behöva kissa medan man är här, har de då någon toalett någonstans, månne, tro, var kan den vara, tänk om det inte finns någon

Förstår du?

Poängen är att man gör lilla barnet delaktigt i de bekymmer man har gemensamma. Och tre bekymmer är synnerligen mänskligt gemensamma: äta, sova, kissa/bajsa. Var När Hur

Lär dig alltså att ställa frågor, som om du verkligen inte visste, i stället för att alltid veta bäst och därmed ta över ansvaret.

Lär dig att ta dig tiden att vänta på svaren, förslagen, undringarna tillbaka, resonemangen - barnets

Lär dig att strypa blotta tanken på invändningar till det han säger. Hejda tungan med ett OJ DÅ när det är riktigt illa - så får du respit att tänka efter, före.

"OJ DÅ - kom kisset i byxorna? (FÖRVÅNAT.) Men var ska kisset vara någonstans? INte i byxorna, väl? Var ska det vara?"

Osv. Var lägger man de blöta byxorna? På den lite oförstående, förbluffade bogen: "Vad ska vi göra NU då?" (Man får vara glad att små barn är så pass lättlurade som de är. Det är lätt för dig att få honom att tro att du faktiskt inte kan eller vet - plötsligt, längre, just nu. För så är det för honom hela tiden.)

För varje liten sak han får känna att han faktiskt VET och KAN, det som inte du eller andra kan särskilt mycket bättre - eller alls - kommer han att växa och därmed tilltro sig själv förmågan att inte bara veta utan också göra rätt.

Då är skulden borta och samarbetet där.

Och med samarbetet kommer ansvaret.

[J och Å]

Jag hakar på här lite om det är ok?

Tog bort blöjan i januari för Karl, och han är inte torr. Kort historia så kommer det i byxorna varje dag.
Vi introducerade pottan som Anna föreslog, med "här bor pottan, hej hej osv osv" Inga problem, han lärde sig snabbt. Ring till toan har han, potta nere i köket vid kris och toa uppe, potta på sitt rum.

Han har inte en enda gång bajsat i byxan. När han kissar på sig kan han gå en kort stund, men oftast knallar han genast i väg och tar av de blöta kläderna och lägger i tvättkorgen.

Mitt tålamod börjar tryta, inte direkt stolt över detta och igår hävde jag ur mig ngt onödigt som jag ångrar bittert.

Ibland kan han t o m säga att han vill gå i de blöta byxorna. Och inte speciellt roligt för honom när vi ska i väg ngnstans.

Vad gör vi för fel? Påminner nog nästan aldrig. Enda gången är när vi sitter vid matbordet och han håller på att hoppa av stolen. Då kan jag säga något som "nu var det länge sen ngn sa hej till pottan" Är det fel också?

Hoppas någon kan hjälpa.

åsa