Är så tacksam!

[Sidda75]

Idag hade vi sista träffen i föräldrargruppen på BVC och det diskuterade hur jobbigt det är med bebisar. "Den första tiden är ju så jobbig", "Man ska känna till och acceptera att man inte kommer få sova något" var saker som sades och först nu ikväll reflekterar jag över detta (min lite sena amningshjärna kanske) , och känner en sådan otrolig tacksamhet till AW och BB. Boken är min lilla bibel och jag läser mycket av Annas kloka råd här på forumet och allt är ju så enkelt och barn ska ju NJUTAS och själva NJUTA . Varför ska det vara så svårt att förstå

Går nu här hemma och fixar lite och Alice lades skrattandes i sin säng klockan sju. Imorgon vet jag redan nu att jag kommer höra henne börja jollra lite smått i sin säng innan sju och hon kommer inte skrika för hon vaknar glad efter gårdagens glada avslut och en hel natts sömn och hon vet att vi kommer in när morgonen ska börja med dans och sång {|=

Vet sedan hur morgondagen kommer se ut i stora drag och sedan väntar massor av roliga överraskningar Jag kommer att få se glädjen i min flickas ögon, att se det tandlösa varma leendet som är fullt av förtrolighet och äkthet och kanske lär hon sig någon ny färdighet vi kan glädjas åt. Världen är ju så spännande och det känns som en ära att få vara hennes guide och läromästare, att få chansen att visa henne denna vackra värld.

Visst kommer orosmoln någon gång hopa sig och hon kommer få inse att världen inte alltid är vacker och lätt men hon kommer ha en trygg grund att stå på och ett stöd hos mig.

Vill så gärna uttrycka hur tacksam jag är att jag hittat hit och över allt viktigt jag lärt mig som förgyller vår lilla familjs tillvaro så mycket. Vet inte riktigt var jag ska placera inlägget så jag lägger det här!

Tack Anna

[TorsMamma]

Oj vad tårögd och tacksam jag känner mig. Du har ju såååå rätt!!!

[Ewa]

=D>

[Lua]

Jooo, men visst är det så! Vad fint skrivet - tack!

Kram Lua.

[miar70]

Härligt beskrivet (och fint namn på tösen, min femma (!) heter åsså Alice)

/Mia

[anna]

Vad fint du skriver!
Visst är man tacksam!
Vi var på 4-årskontroll med Ida idag, och i väntrummet (som också är Öppna Förskolan), satt jag och tjuvlyssnade lite 8) på alla nyblivna mammor med små-bebbar. Oj, vad jobbigt det var, och oj, vad de fick sova lite på nätterna...
Men jag undrar...OM jag nu inte fått Barnaboken i min hand, hade jag förmodligen inte ens vetat om att den fanns!
Då hade jag förmodligen suttit där, när barnen varit små, och fått det inpräntat i mig att det skulle vara så.
Jag är också så oerhört tacksam att ha denna fantastiska bok att tillgå!!
Så jag instämmer!!!

kram anna

[Sidda75]

Tack alla

Anna skrev

Men jag undrar...OM jag nu inte fått Barnaboken i min hand, hade jag förmodligen inte ens vetat om att den fanns!
Då hade jag förmodligen suttit där, när barnen varit små, och fått det inpräntat i mig att det skulle vara så.

Det är ju just därför man är så otroligt tacksam för annars hade man ju inte vetat bättre och därför inte kunnat gjort bättre

Det hade varit massor av saker jag inte vetat och jag hade fått svaren av BVC och av andra att man ska lyssna på barnet och låta det leda "Barn är jobbiga", "sover inte på nätterna".
Attityden av själklarhet hade saknats
Den sociala delaktigheten hade inte varit stor (jag har själv aldrig behövt hjälpa till och tror verkligen jag hade haft ett bättre självförtroende idag om jag hade kännt mig behövd, att de andra klarar sig sämre utan mig
Rutiner hade funnits då jag är uppfostrad med rutiner och själv gillar rutiner och kontroll men jag hade inte fått dem så bra som det är nu. Hade troligen hållt Alice uppe längre pass åt gången och hon hade blivit gnällig och kinkig utan att jag förstått att hon behövde sömn. Hade inte vetat det totala sömnbehovet.
Jag hade inte skjutit några vargar alls utan troligen tagit upp istället för att lugna på plats.
Jag hade inte gett tillräckligt med mat utan trott att Alice varit mätt efter en första omgång mat.
Jag hade inte haft skratt till gonattet utan troligen suttit vid sängen och sjungit vaggsång och försökt söva på olika sätt
Jag hade inte infört ensamleken som är en underbar start på morgonen både för mig och min lilla tös.
Jag hade inte använt ramsan och övriga verktyg vid sömntrubbel

Jag hade inte fått denna underbara, kärleksfulla bild av spädbarnet och barnet som Anna beskriver så fint och där hon talar om medkänslan för en liten individ som är lika mycket människa som jag om än liten.

När trotsåldern sedan kommer känns det skönt att veta hur jag kan hantera situationer enligt Annas sunda egentligen självklrara råd (när man känner till dem O:) ).

Hela Barnaboken från början till slut är enda lång kärleksförklaring till barnet och det tycker jag är så vackert

[Miani]

Sidda75: Vad bra skrivet! Kunde inte sagt det bättre själv...
Min syster, som aldrig visat något intresse för barn och ofta deklarerat att hon ALDRIG skulle skaffa några, pratar nu om att hon absolut vill ha barn och att hon ska köra BB från början. Vi diskuterar vad som står däri, hon är galen i min dotter - och nu är bara det lilla dilemmat att det inte finns någon karl i bilden... Undrar vad jag skulle ha gjort utan BB? (Förmodligen det du räknar upp ovan... ) Den har varit, är och kommer att vara ett stort stöd för mig, särskilt som förstagångsmamma med NOLL erfarenhet av småbarn. Vilken tur att den finns - och Anna!