Trotsbarn och trötthet?

[JC]

Hej,
har lite funderingar kring min 2½ års flicka som har rasat in i trotsåldern. Själva trotsandet fungerar "bra" tack vare barnaboksmetoder. Det är härligt att få känna att man är att lita på när det blåser ( Tack vare Anna Wahlgren!!)

Men min fråga handlar mer om att min lilla tjej är så trött och slår sig ofta. Jag tyckte att tröttheten kom samtidigt som trotsandet började. Jag ser att hon har det jobbigt av och till, och hon är ibland trotsig och ibland liten och vill nästan vara bebis i famnen. Hon faller och ramlar och slår sig, och har liksom blivit lite ostadig med motoriken. Jag tyckte att även det kom samtidigt med trotsen. Hänger allt i hop kanske? Man blir ju själv ganska trött av att krisa.

Hon sover ca 12-13 timmars natt och ibland en liten stund (45 minuter ) på dagen. Någon annan med liknande erfarenhet??

Kram Jessika


med två barnaboksbarn, födda 02 och 04

[Vivan]

Har hon växt snabbt? Vår snart 2 1/2 åring har har växt i och ur sina byxor på bara en månad nyligen. Då kan det ju vara litesvårt att "hålla koll" på var man har sin kropp. Enda hjälpen är väl i såfall att just använda kroppen (inne och ute).

[annawahlgren]

Tack, Vivan

Ja, visst hänger det ihop. Skulle det vara något fysiskt fel, verkligen något FEL, skulle din inre larmsignal gå igång. Så vi får nog se lilla eländet i alla dess former som en reaktion på det - faktiskt - lilla helvete hon går igenom. Världen rasar, och därmed rasar hon själv. Bokstavligen.

Tack för varma ord - du har ju förklaringen till vad som händer (så gott jag kunnat) och förstår att det inte är så kul för den lilla, som i sin tur förstår ingenting. Det är underbart att du finns som en pålitlig klippa för denna lilla vindflöjel i storm. Låt henne "vila" som bebis ibland - det skadar verkligen inte. Människan regredierar i kris. Och måste få göra det åtminstone lite. Det kallas beskydd

[JC]

TACK för snabba och kloka svar! Ja det är nog så det är, jag känner mig lugnare nu. Jag misstänkte nog att allt hängde ihop. Men det är så jobbigt för henne ibland.... men men vi måste väl alla igenom det.


Kram Jessika