Kram Åsa o Tim
Kan det vara ADHD?
Kan det vara ADHD?
Hej! Jag har under en längre tid funderat mycket över vår sons beteende, faktiskt ända sedan han var runt ettårs-åldern. Nu är våran kille snart två och ett halvt. Han har alltid varit en väldigt aktiv kille sedan han föddes, vi trodde att det skulle lugna ner sig ju äldre han blir men så verkar inte vara fallet. Nu har man även på dagis uppmärksammat hans beteende och de vill koppla in en specialpedagog som kommer o tittar på honom i dagismiljön. Enligt dem så skriker han ofta rakt ut utan anledningar och har blivit väldigt rädd och osäker inför det mesta... Hemma skriker han nästan aldrig längre, bara när han inte får sin vilja igenom...
Jag känner mig jätteorolig för vad denna pedagog kommer att säga, man vill ju inte att sonen ska få någon bokstavsdiagnos. Finns det någon som har erfarenheter av detta??
Kram Åsa o Tim
Kram Åsa o Tim
Jag var
Jag var ett mycket livligt och mycket aktivt barn, ja jag var lite för mycket för de flesta vuxna faktiskt. Det finns fortfarande människor som livfullt (snart fyrtio år efteråt) kan redogöra för att skrikigare bebis har de inte träffat under fyrtio års tid. Jag stack ofta i väg. Man hittade mig inte och det i mycket tidig ålder.
Hade jag adhd? Är det viktigt? Läser jag om adhd kan jag se att jag nu osm vuxen fortfarande har många drag.
Skulle jag vara betjänt av en diagnos?
Nej.
Mer hjälp att hantera situationer då jag var liten?.
Ja och att slippa större barngrupper, då jag faktiskt var och är ansiktsblind.
Jag tror att din son kan behöva mer struktur i sin vardag än andra barn. Kanske också äta mindre socker(jag blir fortfarande lite speedad när jag äter mycket sötsaker och ändå är jag uppväxt i kiosk med fri tillgång under flera år).
Jag har en son med diagnos(inte adhd). Eye q hjälper honom, utesluta komjöl har hjäpt, vettig vardagskost och en bra homopat som själv fått en diagnostiserad son till att bli frisk. Homopaten är dock inte tillåten förrän sonen blir åtta år.
Du kan också gå in på sidan om IHAP. Där finns bland annat Hege som med hjälp av Domans metoder har tränat sin dotter. Den dottern lever i dag ett vanligt liv och går i vanlig klass med mera.
Har du möjlighet se om det är något i din sons miljö du kan ändra.
Kanske ska han inte vistas i stor barngrupp utan om möjligt ska omsorgen ordnas på annat sätt.
Hade jag adhd? Är det viktigt? Läser jag om adhd kan jag se att jag nu osm vuxen fortfarande har många drag.
Skulle jag vara betjänt av en diagnos?
Nej.
Mer hjälp att hantera situationer då jag var liten?.
Ja och att slippa större barngrupper, då jag faktiskt var och är ansiktsblind.
Jag tror att din son kan behöva mer struktur i sin vardag än andra barn. Kanske också äta mindre socker(jag blir fortfarande lite speedad när jag äter mycket sötsaker och ändå är jag uppväxt i kiosk med fri tillgång under flera år).
Jag har en son med diagnos(inte adhd). Eye q hjälper honom, utesluta komjöl har hjäpt, vettig vardagskost och en bra homopat som själv fått en diagnostiserad son till att bli frisk. Homopaten är dock inte tillåten förrän sonen blir åtta år.
Du kan också gå in på sidan om IHAP. Där finns bland annat Hege som med hjälp av Domans metoder har tränat sin dotter. Den dottern lever i dag ett vanligt liv och går i vanlig klass med mera.
Har du möjlighet se om det är något i din sons miljö du kan ändra.
Kanske ska han inte vistas i stor barngrupp utan om möjligt ska omsorgen ordnas på annat sätt.
Kommer också ihåg
Kommer också i håg hur det var att skrika rakt ut utan ord. Det gjorde jag länge ända upp till skolstart faktiskt.
Och det var när vuxna dränkte mig i ord och utan att visa någon väg ut.
Man blir faktiskt tokig.
Ja , jag kan fortfarande minnas känslan faktiskt.
Tycker att man som vuxen ska till sig Barnabokens ord om att alltid visa på en väg ut.
Vissa människor känner sig också mer instängda än andra.
Och det var när vuxna dränkte mig i ord och utan att visa någon väg ut.
Man blir faktiskt tokig.
Ja , jag kan fortfarande minnas känslan faktiskt.
Tycker att man som vuxen ska till sig Barnabokens ord om att alltid visa på en väg ut.
Vissa människor känner sig också mer instängda än andra.
Har läst dina inlägg bakåt
och det är uppenbart att din son haft det jobbigt på dagis.
Han har inte fått sova som han behövt. Personalen har inte kunnat visa i handling hur man inte biter och rivs och så vidare.
Jag tror inte på adhd. Men jag tror på att vissa barn är mer sårbara än andra.
Alla barn mår inte bra i större grupp.
Du skriver att du funderat över din son från att han var ett år. Det gör mig lite ledsen. Varför är du inte stolt över att ha en nyfiken aktiv liten kille?
Varför inte ta hans nyfikenhet och aktivitet i bruk?
Jag tror inte att din son behöver specialpedagogik. Jag tror inte att din son behöver en adhd diagnos.
Jag kan också rekommenderar IHAP forumet för där finns så många underbara tips om hur man hjälper både hjärnsakadade och friska barn på bästa sätt.
Din son behöver er föräldrars tilltro och tid samt tillgång till sitt hem. Han behöver sitt hem mer än dagis.
Och än en gång var stolt över din son för den han är.
Han har inte fått sova som han behövt. Personalen har inte kunnat visa i handling hur man inte biter och rivs och så vidare.
Jag tror inte på adhd. Men jag tror på att vissa barn är mer sårbara än andra.
Alla barn mår inte bra i större grupp.
Du skriver att du funderat över din son från att han var ett år. Det gör mig lite ledsen. Varför är du inte stolt över att ha en nyfiken aktiv liten kille?
Varför inte ta hans nyfikenhet och aktivitet i bruk?
Jag tror inte att din son behöver specialpedagogik. Jag tror inte att din son behöver en adhd diagnos.
Jag kan också rekommenderar IHAP forumet för där finns så många underbara tips om hur man hjälper både hjärnsakadade och friska barn på bästa sätt.
Din son behöver er föräldrars tilltro och tid samt tillgång till sitt hem. Han behöver sitt hem mer än dagis.
Och än en gång var stolt över din son för den han är.
Hej igen! Vill passa på och tacka för svaren! Vill också tillägga att vår son har under några månader endast varit på dagis 15 timmar i veckan och det har ändå fungerat sämre
Nu till veckan så ska min sambo börja jobba igen efter 3 månaders arbetslöshet och då är vi tvungna att ha honom oftare på dagis, det känns lite oroande...Vad gör man, måste ju jobba också!?
Jag tror inte det behöver vara något "fel" alls.
Alla barn klarar inte av större grupper och framför allt inte i den åldern.
Jag tror inte min son hade klarat det. Blir han stressad och det blir för mkt tar han lätt till att puttas eller blir känslig och lätt för att gråta.
Allt för många får dessa diagnoser fast det inte är barnen det är fel på utan miljön barnen vistas i. Fler och fler barn kommer falla ifrån eftersom de inte klarar av miljön.
Skulle det på något sätt gå, så skulle han vara ett barn som behöver få vara hemma ett tag till och sedan kanske dagmamma där de är endast en vuxen och en mindre grupp. Det är en investering för framtiden. Det kan tom vara så att det sedan vid 4-5år fungerar utmärkt.
Alla barn klarar inte av större grupper och framför allt inte i den åldern.
Jag tror inte min son hade klarat det. Blir han stressad och det blir för mkt tar han lätt till att puttas eller blir känslig och lätt för att gråta.
Allt för många får dessa diagnoser fast det inte är barnen det är fel på utan miljön barnen vistas i. Fler och fler barn kommer falla ifrån eftersom de inte klarar av miljön.
Skulle det på något sätt gå, så skulle han vara ett barn som behöver få vara hemma ett tag till och sedan kanske dagmamma där de är endast en vuxen och en mindre grupp. Det är en investering för framtiden. Det kan tom vara så att det sedan vid 4-5år fungerar utmärkt.
Son f?dd juli -04
Son nr 2 f?dd i april -06
Son nr 2 f?dd i april -06
Jag har legat och funderat halva natten och känner att vi kanske kommer att höra oss för om möjligheten att han får vara hos en dagmamma i stället i en mindre grupp och prova oss fram. Jag kommer att kolla upp med mitt jobb om jag kan jobba en dag mindre i veckan ett tag framöver, han behöver ju mig min lilla älskling
Som det är nu så vill jag knappt lämna honom på dagis över huvud taget. Hoppas allt löser sig till det bästa!
Tack för svar!
Tack för svar!
Tror att
Tror att du är på precis rätt spår.
Och så vill jag be dig att inte leta fel på honom alls.
Det är varken han eller du betjänt av.
Tycker att marie D svararat dig så fint.
Och så vill jag be dig att inte leta fel på honom alls.
Det är varken han eller du betjänt av.
Tycker att marie D svararat dig så fint.
Hur går det
Har tänkt på dig och din son.
Hur går det?
Tänkte också påminna om IHAP forumet här på Anna Wahlgrens forum.
Där finns så mycket kunskap att få om barns utveckling.
Hur går det?
Tänkte också påminna om IHAP forumet här på Anna Wahlgrens forum.
Där finns så mycket kunskap att få om barns utveckling.
Hej Mari!
Idag är det alltså dags, idag kommer pedagogen på dagis och ska vara där i fyra timmar och kolla in vår son. Jag kan medge att jag inte har sovit speciellt bra inatt med fjärilar i magen.
Däremot har våran son sovit utomordentligt bra i stället vilket är en bra förutsättning. Jag hoppas vi snart får veta vad hon har att säga oss och om hon har några bra tips att komma med... Det återstår att se. Jag återkommer!
Kram Åsa o Tim
Idag är det alltså dags, idag kommer pedagogen på dagis och ska vara där i fyra timmar och kolla in vår son. Jag kan medge att jag inte har sovit speciellt bra inatt med fjärilar i magen.
Kram Åsa o Tim
Om man undrar på om ens barn lider av ADHD, så tycker jag bara det finns en sak att göra (först):
Gå till biblioteket och leta rätt på de böckerna de har om ADHD.
Läs till ögat blir stort och vått om ADHD och dets symptomer. Läs med penna i hand, och skriv ner både det som stämmer med din son, och det som INTE stämmer
Graden av vad du känner igen/inte känner igen i din son vill ge dig svaret.
Sen står du oerhört gott rustad när/om du ska möta fackfolk och diskutera din son.
Kram, Hege
Gå till biblioteket och leta rätt på de böckerna de har om ADHD.
Läs till ögat blir stort och vått om ADHD och dets symptomer. Läs med penna i hand, och skriv ner både det som stämmer med din son, och det som INTE stämmer
Graden av vad du känner igen/inte känner igen i din son vill ge dig svaret.
Sen står du oerhört gott rustad när/om du ska möta fackfolk och diskutera din son.
Kram, Hege