Vaknar efter 30 min trots magläge

[Kristin]

Hej!

För några dagar sedan började jag lägga plutten på mage vid dagslurarna. Detta då plutten oftast vaknar efter 30-35 min och skriker (verkligen skriker!!). Det hände både under kortlurarna på 45 min och under långluren på 1,5 h. Jag har haft varierat resultat, ibland har ag fått väcka, ibland har det varit skrik. När han har vaknat upp under långluren har det gått att få honom att somna om, men inte under kortlurarna. Jag har inte lyckats lugna honom med bara ramsan. Skriket låter olika för varje tillfälle; upprört, förtvivlat och argt. Han blir väl förbannad att ha vaknat utan att "vilja" det.

Jag har fått veta av er forumister att ytsömn infaller vid 30 min. Jag trodde att magläget skulle påverka detta, men inte vad jag har sett hittills. Plutten ligger fortfarande på rygg nattetid då vi inväntar larm fr Sverige. Konstigt nog sover han nätterna igenom på rygg...

Går det att komma över 30-minuters tröskeln så att han inte vaknar?
När han börjar skrika, skall jag gå in och "pangsolfjädra"? Ramsan biter inte.

Plutten vaknade nu på em efter 35 min sömn. Upprörd. Jag ramsade. Bet ej. Jag gjorde solfjädern tills han blev lugn och körde sedan värsta skådespeleriet "Nä men HEEEEEJ plutten!! Äääär DU vaken????".........

Eller tar det kanske tid innan magläget har satt sig?

Kram
Kristin

[JH]

Hej kristin!

Dina dagssömsproblem låter lite som mina gamla vargtimmesproblem

Jag skulle absolut försöka göra ALLT för att få honom att somna om!! Även om det är jättejobbigt och du måste rucka lite på schemat, så skulle jag utnyttja marginalkvartar för att verkligen få tid att jobba på ett omsomnande. såsmåningom "lär" han sig!

[Kristin]

Hej!

Ja du, frågan är bara VAD?

//K

[JH]

Sorry Kristin!

Menade inte att vara så kort, men Elsa kallade på mig!

Jag förstår att du såklart försöker få honom att somna, även om det inte lät så i mitt inlägg . Det jag menade var att du kanske (liksom jag i vargtimmen) har den inställningen att han kommer att vakna och det inte kommer att gå att få honom att somna om. Jag vet att jag ett tag bara "härdade ut" i vargtimmen och längtade tills marginalkvarten kom så att jag äntligen kunde ta upp henne - och då blev det liksom aldrig bättre...

Det som funkade för mig var att pangsolfjädra henne lugn, gå med ramsan och seda AVVAKTA. Möjligtvis EN ramsa vid kris. Samt då att använda marginalkvarten åt andra hållet för att ge mer chans till omsomning (omså bara i 5 minuter, så att JAG fick väcka henne!) Det var jättejobbigt i början, men eftersom jag inte hade nåt val (hade hållt på så länge) så var det bara att köra! Så småningom blev protesterna mindre och mindre och kortare och kortare, och den sista veckan ligger hon bara och snackar och slumrar när hon vaknar för tidigt på morgnarna.

Kanske inte så mycket till hjälp.... :-k

[Kristin]

Hej!

Dag 7 sedan magläget infördes för plutten och tyvärr ingen större förbättring betr dagslurarna. I går fungerade samtliga lurar och det var första dagen. Börjar undra om det har att göra med att pappa då är hemma och att mamma känner sig tryggare (man är ju 2 att ta hand om honom då..). I och för sig, i lördags så fungerade de inte så bra så jag vet inte om min teori stämmer...

Plutten somnade imorse in utan problem 09.00 och sov till prick 09.30! Det som skiljde denna morgon från övriga kort-lurar är att han vaknade GLAD! Han fick ligga kvar till 45 min hade gått. Blir det så här så har jag inga som helst problem med att luren inte blir hela 45 min (vilket jag sagt förr), men om 15 min skall vara frågor & protester så...

Middagsluren påbörjades 11.45 och plutten somnade med ens. Han vakande denna gång efter ca 50 min (?) och jag lyckades inte få honom att somna om. Började med ramsan då han mest gnölade för att sedan gå in och buffa honom när det blev värre. Han blev coollugn, men skrek upp sig när jag lämnat honom. 13.15 (på utsatt tid) körde jag skådespeleriet och tog upp en uppjagad plutt. Jag står som ett frågetecken!

Sambon och jag hade ett samtal om MIG och sonens dagsömn och han blir helt tokig på att JAG blir så förtvivlad över att sömnen inte fungerar dagtid. Jag kommer ingen vart. Det känns bara fel i hela kroppen när han jagar upp sig så. Det här med att "ge förutsättningar att sova", dvs att inte plocka upp barnet förrän tiden har "gått ut" får jag allt svårare att motivera mig med. Ligger barnet och jollrar är det en sak, men bröl & gnöl upp till riktigt skrik, jag vet inte, men hur kan det vara "rätt"? Jag har så mycket tvivel efter att ha haft det så här i nästan en månad nu. Det är så svårt att hålla ångan uppe och tänka "ja ja, det var den luren den. Blir bättre nästa gång.."

Igår när plutten sov alla sina lurar och var på ett kanonhumör mådde jag så bra! Jag var lugn i hela kroppen.

Skall jag lägga om lurarna? Men, det känns inte som att det är det som är problemet? Det blir svårt att bedöma när han behöver ha mindre sömn eftersom dagsömnen har strulat sedan vi kom hit.

Jag fick ju tipset att pangsolfjädra, men använde den inte idag då han inte lät så "farligt" de första ca 15 min i alla fall.

Vet egentligen inte vad jag skall fråga er om... Jag får det inte att fungera i alla fall. Det är så svår att förmedla känslor i mail, men en del av mig håller på att bli tokig (vet att vi inte FÅR skriva sådant, men jag måste få kunna förmedla min känsla) och det känns som att jag lägger ned det här snart, dvs tar upp honom efter kanske 15 min "jobb". Det blir liksom en gräns någon gång.

Kram
Kristin

Tacksam

[JH]

Du vill väl inte höra detta men det låter som att du förmedlar DINA vargar till ditt barn... Precis så var det nog för mig i vargtimmen!

De känslor du skriver om, och som du såklart FÅR beskriva ligger ju så att säga i luften när det är dags för dagslur - och jag LOVAR dig, han KÄNNER det! Men det är ju jättesvårt att bryta detta mönster, jag VET

Det enda som hjälper är att på något sätt hitta tillbaks till attityden av självklarhet, och då måste du ju känna att du tror på det du gör - vilket du ju inte gör nu.

Läs igen i Barnaboken och på hemsidan - inte för att du inte vet vad du ska göra, utan för att få inspiration och känna att "jamen, det här TROR jag ju på!" Det funkade som peppning för mig!

[Gäst]

Plutten somnade imorse in utan problem 09.00 och sov till prick 09.30! Det som skiljde denna morgon från övriga kort-lurar är att han vaknade GLAD! Han fick ligga kvar till 45 min hade gått. Blir det så här så har jag inga som helst problem med att luren inte blir hela 45 min (vilket jag sagt förr), men om 15 min skall vara frågor & protester så...

Du hänger fortfarande i svansen och tar således inte ledningen. Du låter allt ansvar för ditt välbefinnande ligga på barnet.

Om han vaknar efter 30 minuter på en 45-minutare så behöver inte få till ett omsomnande. Se bara till att han är LUGN då du tar upp honom så att beteendet att "skrika sej upp" försvinner.

Började med ramsan då han mest gnölade för att sedan gå in och buffa honom när det blev värre. Han blev coollugn, men skrek upp sig när jag lämnat honom. 13.15 (på utsatt tid) körde jag skådespeleriet och tog upp en uppjagad plutt.

Här skulle du pangramsat vid första pipet och sedan låtit honom vara. Först vid superdupermegakris skulle du ramsat punktsättande och övertygande igen. Därefter avvaktat igen för att ev behöva återupprepa detta. Hade ramsan inte satt punkt efter två turer så hade jag gått in och solfjädrat. Därefter avvaktat i det längsta innan ny ramsa. Ingen mer kristilldelning. Undertiden är din attityd av självklarhet och övriga ljud i huset som bekräftar att allt är som det ska!

Här på långluren hade jag gjort ALLT för att få till ett omsomnande - han måste få erfarenheten av att vakna till och somna om igen. Först då känner han att han kan. Förläng alltså med marginalkvart så att du får till ett omsomnande.

Sambon och jag hade ett samtal om MIG och sonens dagsömn och han blir helt tokig på att JAG blir så förtvivlad över att sömnen inte fungerar dagtid. Jag kommer ingen vart. Det känns bara fel i hela kroppen när han jagar upp sig så. Det här med att "ge förutsättningar att sova", dvs att inte plocka upp barnet förrän tiden har "gått ut" får jag allt svårare att motivera mig med. Ligger barnet och jollrar är det en sak, men bröl & gnöl upp till riktigt skrik, jag vet inte, men hur kan det vara "rätt"? Jag har så mycket tvivel efter att ha haft det så här i nästan en månad nu. Det är så svårt att hålla ångan uppe och tänka "ja ja, det var den luren den. Blir bättre nästa gång.."

Nä, nä, nä... Du har inte "haft det så här i en månad". Du har möjligtvis "haft det så här" i 7 dagar! Innan dess har du gjort flera stora omställningar med tidsförsjuktningar och annat. Dessutom har du inte haft förutsättningarna för att få till det genom att han har sovit på rygg och ni inte har haft en fungerande kristildelning.

Tror du inte på detta så varför fortsätta då? Man gör ju precis som man själv vill och hittar man en annan lösning som man tycker är bättre så kör på den!

Igår när plutten sov alla sina lurar och var på ett kanonhumör mådde jag så bra! Jag var lugn i hela kroppen.

Here we go again ! Faktum är att lugnet ska infinna sej när det STRULAR!

Skall jag lägga om lurarna? Men, det känns inte som att det är det som är problemet? Det blir svårt att bedöma när han behöver ha mindre sömn eftersom dagsömnen har strulat sedan vi kom hit.

Kloka tankar - ändra inget!

Jag fick ju tipset att pangsolfjädra, men använde den inte idag då han inte lät så "farligt" de första ca 15 min i alla fall..

Pangsolfjädern ska användas vid första pipet utan att avgöra tonart på barnet. Man kör enligt "mota Olle i grind"-principen! In vid första pipet och solfjädra till lugn - ut och på med ramsan. Därefter inget mer ingripande. Attityd av självklarhet och övriga ljud i huset bekräftar att allt är lugnt.

Vet egentligen inte vad jag skall fråga er om... Jag får det inte att fungera i alla fall. Det är så svår att förmedla känslor i mail, men en del av mig håller på att bli tokig (vet att vi inte FÅR skriva sådant, men jag måste få kunna förmedla min känsla) och det känns som att jag lägger ned det här snart, dvs tar upp honom efter kanske 15 min "jobb". Det blir liksom en gräns någon gång..

Självklart gör du som du vill! Det blir alltid bäst då! Men ska du ta upp innan utsatt tid så gör det då med en gång! Varför vänta om du ändå inte tänkt genomföra?!?


Mitt tips är att låta honom sova de där 30 minutrarna vid kortlurarna och satsa stenhårt på långsömnen istället!

[Kristin]

Hej och tack för era råd!

OK, jag kör en pangramsa alt pangsolfjäder imorgon om plutten vaknar för tidigt. Jag avvaktar mer med ramsandet. Som det är nu ramsar jag nästan efter en minut (brukar ramsa x4 eller x6) och det kanske är alldeles för ofta ? Hur länge brukar ni vänta innan nästa ramsaomgång?

Mammut skriver:

Här skulle du pangramsat vid första pipet och sedan låtit honom vara. Först vid superdupermegakris skulle du ramsat punktsättande och övertygande igen. Därefter avvaktat igen för att ev behöva återupprepa detta. Hade ramsan inte satt punkt efter två turer så hade jag gått in och solfjädrat. Därefter avvaktat i det längsta innan ny ramsa. Ingen mer kristilldelning.

Hur lång TID är detta Mammut? Det här är ju så otroligt individuellt. När det är "kris" för dig kanske det inte är det för mig... Jag har ju tyckt det varit kris hela veckan...

Mammut skriver:

Tror du inte på detta så varför fortsätta då? Ja, av den enkla anledningen att det känns som om att det inte finns något annat alternativ och därför fortsätter jag hela tiden som en gnu ](*,). Jag vill ju av hela mitt hjärta att detta ska fungera, men på något sätt lyckas jag inte. Sen hör det till att vi inte har haft några som helst "problem" med plutten och hans sömn sedan vi började med SHN-tänket och därför står jag nu något handfallen...

När jag skrev att vi har haft det "så här" i en månad så syftar jag på att pluttens dagsömn inte har fungerat som den gjorde innan vi kom hit till Japan och vi har bott här i en månad nu. Bortskämd mamma som jag är har plutten varit en klocka allt sedan kurstart. Inga verktyg har direkt behövts (annat än ramsan då och viss vagning). Det som känns positivt med att nu ha honom på mage är att vi kan gå in och kristilldela och det känns skönt!

Jag måste erkänna att jag trodde att magläget skulle lösa problemet på en gång , men så blev det visst inte...

Varför kommer han inte in i djupsömn på mage? Har jag lärt honom någon form av beteende att vakna upp mitt i luren?? Som en mystisk reflex?

Jag tycker att det äääär så märkligt att han vaknar upp när han sover nätter igenom på rygg ?????

Som sagt trots mina kommentarer om att "ge upp" (får tänka på att mitt inlägg skrevs direkt efter jag plockat upp honom rödgråten och då är man inte så cool..) så tror jag på SHN och Barnaboksfilosofin, MEN när jag inte lyckas leva därefter och fixa det helt enkelt, ja då kommer hela vargfamiljen...

Jag VET att jag har en total överkoncentration på plutten och hans sömn ! Måste skippa det!

Tack för er hjälp!

Kram
Kristin

[JH]

Bra att du tar tag i dig SJÄLV!

Mammut svarar säkert också, men vill bara säga att , precis som du skriver, så går det ju inte att säga en viss tid som han ska få protestera. Det viktiga är att DU backar mer och mer. Du skrev t ex att du ramsar varje minut och att du tänkte försöka ramsa mer sällan, DÅ gör du rätt. Du backar från det som DU har gjort innan. Du kommer att se att ju mer du backar dessto mer frågar han - FÖRST! Sen kommer han att fråga mindre och mindre.

Du verkar ju själv inse att du kanske är lite känslig....kanske kris för dig inte innebär kris för lillen? Sen om det innebär kris för Mammut eller inte spelar ju ingen roll alls!

[Gäst]

Det är varken jag eller Kristin som bestämmer när det är kris - det bestämmer själva barnet! Om jag säger så här - så länge du ifrågasätter om det är kris så är det INTE kris. När du inte tvekar en sekund på om det är kris - DÅ är det kris!

Ska jag räkna i tid ändå - bara på skoj - så hade det nog tagit ca 5 minuter från att jag verktygat första gången till nästa ingripande. Under mellanspelet hade jag sänt ut attityd av självklarhet och ljud i huset som bekräftelse under tiden! På 1 minut ger man inte barnet chans att få reagera ut utan stör och ger mer bränsle åt irritationen att inte kunna somna själv!

Japp, han har lärt sej att vakna efter 30 minuter. Eller rättare sagt - han har inte lärt sej att somna om! Magläget allena sköter inte detta men det är lättare att överbygga skarven mellan lätt sömn och djupsömn.

Som sagt - kuren gör inte detta av sej självt - DU gör det! Du säger dej veta var felet ligger - varför inte göra något åt det då? Du hoppas och tror på ALLT - utom din egen förmåga att kunna ändra detta. Tyvärr, men det håller inte. Du måste tro på dej själv - du KAN! Varför skulle du inte kunna?!

[Kristin]

du verkar ju själv inse att du kanske är lite känslig....kanske kris för dig inte innebär kris för lillen?

Intressant och klok kommentar Jenny! Jag har alltid trott att jag genom ramsan "finns där" för plutten när han ställer sina frågor/protesterar, att han inte skall känna sig övergiven... Jag har aldrig sett det på DET sättet att jag kanske bekräftar att det finns fara omkring honom just genom att jag ramsar för ofta. Att jag "visar" mig för ofta genom rösten... Eller är det så du menar?

Hm...det tål att tänka på !

Jag skall agera mer utifrån att det finns 17 andra bebisar att ta hand om och ett dussin kor också för den delen samt att jag haaaar ju så mycket disk och städning att ta hand om :wink..

FAST, det ÄR svårt när han jagar upp sig så fasligt och jag går omkring och tror att han dör (nja inte riktigt..).

Kram på dig!

Kristin

[JH]

Precis så! Du är såååå klok, när du tänker till! =D>

Du VET ju vad som gäller, och nu börjar du också resonera kring det för dig själv- BRA! Det var det jag behövde för att få rätsida på saker och ting!

Ni kommer att fixa detta, det ser jag ju

[kokos]

Kan du inte köra mitt trix? Se till att sysselsätta dig själv rejält, så att du inte hör honom på åtminstone några minuter. En rejäl dammsugning. Eller blåsa håret. Men gör någonting ordenligt, inget låtsas-städande eller låtsas-diskande för då lyser oron igenom.

Gör en lista över saker du behöver fixa med:
Diska
Dammsuga
Ta en dusch
Blåsa håret

Vaknar han så beta av listan punktvis och däremellan kristilldelar du. Då får du åtminstone nåt vettigt gjort.

Långluren kommer du inte igenom om du inte får honom att somna om (tror jag, baserat på egna erfarenheter).

[Kristin]

Hej!

Idag var min sambo hemma t o m långluren och plutten var tvungen att väckas under båda lurarna ! Inte så konstigt kanske då mamma var cool-lugn för pappa var ju hemma och "distraherade" den annars så vargvänliga mamman. Långluren tillbringades dessutom i vagnen dels på restaurang dels på café... Pyret vaknade inte en enda gång .

Pappa gick 30 min före em-luren och mamma kämpade för att hinna få bort alla vargarna innan dess (stod och lagade storkok). Hon lyckades nästan. Plutten vaknade med ett av sina bekanta skrik efter 38 min. Känns ändå bra att han kunde sova så länge. Jag hade bestämt mig innan att lugna honom och sedan ta upp honom om han vaknade för tidigt. Känns dock inte 100-procentigt bra eftersom han vaknade "som vanligt" med ett skrik, men det känns ändå som ett litet framsteg att han sov hela 38 min av 45. Fast egentligen är det ju mera att kunna somna om som är problemet. Siktar dock på långluren för detta och låter bli kortlurarna för nu.

Jag har insett nu att det faktiskt ÄR min oro som ställer till det för plutten. Det blir så tydligt då pappa är hemma och mamma kan fokusera på annat. Funderar på att börja gå ut med honom i vagnen när långluren skall sovas. Idag t ex, var det tillräckligt varmt för att sitta ute. Jag blir lugnare om jag gör något. Kanske kan vara ett sätt att bryta min onda cirkel?

Kokos kom ju med bra tips att bestämma några saker att pula med OM han skulle "gå i gång". Min käre sambo hade dock lite synpunkter. "VA? ska du DUSCHA om plutten skriker??? Mammut tog ju som exempel att vänta ca 5 min mellan varje "åtgärd". Min käre sambo: "VA? Ska ha skrika i FEM minuter innan du gör något?? Vad är det då för skillnad mellan AW och 5-min metoden?" Eh...., ja vad skall jag säga .. Han ömmar mer än jag för den lille . Även jag har ju tänkt tanken (speciellt sista veckan) och jämfört med 5 min metoden när jag inte har lyckats lugna den lille ... Jag var mycket coolare ibörjan när vi började med SHN-kuren, men sedan ankomsten hit så har attityden sviktat rejält...

Jag skall fortsätta jobba på mig själv och min inställning. Det är ju det enda rätta.

Kram
Kristin

[Bettty]

Hej Kristin!

Jag har också tänkt på det där med 5-min metoden. Jag gjorde den med min första dotter när hon var 6 månader, och skillnaden där var ju att då la jag ner henne och lämnade henne redan första dagen och jag kan säga att hon blev hysterisk! Den lilla som är nykurad har aldrig varit hysterisk men visst har hon protesterat rejält många gånger, och ibland tänker man ju att "åh nej, vad synd om henne" men när man tänker efter så mår hon ju mycket bättre nu än innan, nu när hon orkar

Eftersom man buffar och solfjädrar första dagarna i SHN:kuren så får ju barnet succesivt känna att det inte är någon fara att sova själv.
Nu vet ju lillan vad som gäller, hon blir inte rädd och känner sig inte övergiven. Därför känns det inte så farligt att hon protesterar lite.

Mammut Maria svarade mig en gång att med backandet kommer jollret och det stämmer faktiskt, hon skriker några minuter men innan hon somnar jollrar hon.

Nä, som sagt, på med attityden. Det var ju du som svarade mig i ett inlägg att "5-minuter är ju ingenting!"