Liten blir STOOR!

Vivan · Inlägg av **Vivan** » tor 05 apr 2007, 23:39

Idag har min första lilla tjej blivit 18 år. Liksom för 18 år sedan var jag i just de minuter då hon föddes på väg för att träffa henne, nu kom hon dock inte genom mig utan med tåg, hem till mamma för att fira födelsedag! Tien går så fort, tänk på det alla ni med små barn, njuuut och fortsätt njuta....

miar70 · Inlägg av **miar70** » fre 06 apr 2007, 07:42

Grattis till 18-åringen

Om tre veckor fyller min äldste Prins 16, och jag förundras varje dag över att JAG har en halvvuxen son

Visst är det underbart att ha barn i ALLA åldrar - varje dag är sannerligen ett äventyr

Kram Mia

cillamamman · Inlägg av **cillamamman** » fre 06 apr 2007, 20:02

Min stora fyller 16 om en vecka...jag är också snart där!
Tur att minstingen bara är 1 1/2.

Det är häftigt att välja dagis och gymnasium i samma veva!

Och stora tjejen är SÅ duktig med småsyskonen.

.

Glad påsk!

cillamamman · Inlägg av **cillamamman** » fre 06 apr 2007, 20:02

Min stora fyller 16 om en vecka...jag är också snart där!
Tur att minstingen bara är 1 1/2.

Det är häftigt att välja dagis och gymnasium i samma veva!

Och stora tjejen är SÅ duktig med småsyskonen.

.

Glad påsk!

Inlägg av **annawahlgren** » fre 06 apr 2007, 21:16

Å, mina kära. Jag säger bara det: Njut de små barnen

Tiden galopperar.

Igår firade jag mitt första lilla barns födelsedag. Hon fyllde 45 år

miar70 · Inlägg av **miar70** » fre 06 apr 2007, 21:18

Okidoki Anna - du vinner

45 år

ja, dit har vi ett tag

(hoppas hon fick en fin födelsedag!)

Inlägg av **annawahlgren** » fre 06 apr 2007, 21:20

Dubblering, felåt

Vivan · Inlägg av **Vivan** » lör 07 apr 2007, 21:28

Anna! Jag antar att du fortfarande blir lika varm i hjärtat när du ser din "lilla" 45-åring som du förmodligen blev när du såg henne första gången. Det blir jag ska jag lova, och varmare blir det nog för vart år....Kram på er!

Inlägg av **annawahlgren** » mån 09 apr 2007, 14:40

Ja - jag utvecklade dubbelseende, när de blev vuxna en efter en. Jag ser dem fortfarande som små - också. Varje liten stor unge tre sig för mig just både liten och stor. På en gång. Det är en märklig känsla som känns rent faktisk, riktig, tydlig som om lilla typ ett-två-åringen gick där, tultade där, bredvid sin jättevuxna kollega

Kan inte påstå att de direkt begriper vad jag talar om, när jag talar om det, så jag talar inte om det

Jag fick ju mina barn i tre kullar, och det är ett litet hopp mellan varje kull. Så när de två äldsta fick småsyskon - som kom tre på mindre än två år

- kallade de dem i klump "barnen". När de tre yngsta kom, tre på tre år och efter ett litet hopp på några år, kallade "barnen" (alla) dem "småbarnen". Det roliga är att mellanbarnen - själva "barnen" - kallade de små för småbarnen fortfarande när "småbarnen" blivit 16, 17 och 18 år

Ungefär där korrigerade de sig. Och började kalla dem "barnen" i stället.

Sedan kom barnbarnen och komplicerade det hela, men de är ju "bara" mina barnbarn. I klump kallas de av barnen därför nu "kusinerna".

Och här står jag och tycker att kusiner är något väldigt mycket äldre än småbarn, för att inte säga redan barn.

En underbart komplicerad barnavärld