Får man fråga om en 6-åring?

[LisaLi]

Vi har en "typisk" 6-åring här hemma.
(det blev bingo på nästan varje rad när jag läste i Barnaboken om 6-åringen)

Vi har oxå en tjej på 3,5 månader här hemma och storebror tycker om sin lillasyster upp över öronen så klart.
MEN.... visst kommer det fram avundsjuka... och den yttrar får jag som mamma ut för märker jag.
Han gömmer saker, smyger, tar saker utan lov och det är ett evigt pillande och rackande på framförallt mina prylar.
(Jag jobbar hemmifrån och det är dom sakerna jag blir mest ledsen och irriterad på att han flyttar, gömmer och har sönder)

Jag har försökt prata med honom om detta och säger att jag blir ledsen när han gör så här mot mig och då blir han skamsen och säger förlåt osv. Tyvärr fortsätter det ändå.
Att bli arg hjälper ju föga - det stadiet har jag oxå gått igenom så nu undrar jag om någon kan hjälpa oss på traven här lite....

Pappa finns så klart till hands och får ta storebror mycket och har alltid varit "favoriten" av oss två redan innan lillasyster kom till världen.

[annawahlgren]

Att bli ledsen och irriterad, prata-prata och skuld- och skambelägga hjälper, som du märker, föga. Det är inte ens snällt mot honom. Det är icke-ledande och icke-konstruktivt. Han skäms och ber om förlåt men varför ska han skämmas och be om förlåt Han mår apa, och det kan man göra (som du läst), men det betyder inte att han ska skämmas. Han ska ledas och hjälpas och uppskattas, och han kan bara känna sig uppskattad om han verkligen känner sig behövd, nyttig, oumbärlig för "flockens" gemensamma bästa. Vilket inte betyder att han kommer att jobba med en sång på läpparna, men han måste få in i ryggmärgen att DE ANDRA KLARAR SIG SÄMRE UTAN MIG.

Så snälla, om du nu har Barnaboken så läs om den sociala delaktigheten, om beduinlägret, om syskon, om åldrarna före och efter sexårsåldern - vägen dit och därifrån, och om fostran, på slutet

[annawahlgren]

PS Och konkret, lär dig organisera. Du ska inte hänga efter i svansen, be till Gud och hoppas på det bästa. Du ska planera hans dagar, liksom du planerar dina egna och lillasysters

[anna]

Hej!
Jag har inte sett dig på forumet på länge, så jag antar att det funkar bra med den lillas sovtider nu

Ang. stora killen, har du ju fått råd av Anna Wahlgren.
Vill bara tillägga några små tips, eftersom vi jobbar hemifrån båda två.

Din stora kille ÄR ju faktiskt så stor nu, att du kan ha riktig NYTTA av honom! Jag vet att du skrev innan att han inte brukade vara med dig när du jobbar.
Ändra på det! Han är mogen att utföra egna uppgifter.
Hjälpa till att packa kanske?
Något annat små-pill, sortering, flytta saker, slutlig packetering o.s.v.

Och då är det "Kom nu, nu ska vi jobba" och koncentrerat jobb som gäller.
Du visar, han gör under överinseende, tills han kan momentet.
Du tackar, och jobbar på med ditt bredvid (som du vet berömmer man på temat "Vad BRA att du hjälper mamma, jag hade ALDRIG klarat det lika bra utan dig" inte på temat duktig.)
Han ska veta och KÄNNA att han behövs!!!
Gör han fel, så bemöter du det med "-OJDÅ, stackars den, nu gick den sönder, vi ska se om vi kan laga den" och när ni sedan gjort det visar du igen "SÅHÄR var det ju man skulle göra, kommer du ihåg?"

Jag har ju vissa moment som JAG inte vill att Clara/Ida ska göra.
Det är för svårt, alt, dom kan helt enkelt inte rent motoriskt än, det kallar jag "mammajobb" Och hänvisar till något moment dom KAN göra.

Så gör jag, hoppas det kan inspirera!

kram anna

[LisaLi]

Tack både Anna och Anna!
har inte hunnit igenom hela Barnaboken ännu, men det ska absolut göras inom snar framtid hör jag!

Ska försöka bättra mig på att göra sonen mer delaktig i även det jag pysslar med eftersom jag ju nån stans där inne i huvudet vet att det ni säger är rätt!