Leka med "vapen"

[Cec]

Hej!

Jag har alltid resonerat så att Elvis inte ska få leka med låtsasvapen. Jag är emot våld och gillar inte när barnen springer med leksakspistoler och skjuter på varandra.

Men så såg jag i en annan tråd ett uttalande typ "fäktning är en vacker sport". Jag insåg att det kanske finns en annan aspekt av detta som jag inte tänkt på. Hur tänker och resonerar ni?

Nyfiken!
//Cec

[liw]

Jag är av precis samma åskit som du... Inga vapen! Det är inte leksaker. Trots det så är han helt galen i "pangpang". Han har inte fått ngn av oss men då har han istället tillverkat själv av pinnar, fungerar precis lika bra Gick en dag förbi en leksakshylla på ett varuhus och DÄR... Emil hittade en helt riktigt knallpulverpistol och ryckte den lyckligt från hyllan och sprang runt runt ropandes: pang pang!
Emil har inte lekt med andra som har haft leksaksvapen eftersom alla föräldrar runt omkring oss är av ungefär samma åsikt. Han har inte heller sett några våldsamma barnprogram osv Ändå sitter det där i honom... Jag tror att det är svårt att undvika. Killar (säkert tjejer också för den delen) har i alla tider lekt "krig" och skjutit "pangpang". JAg håller nu på att jag INTE släpper in några låtsas AK 4:or, låtsaspistoler eller låtsasgevär som ser autentiska ut. Vattenpistoler och dylikt däremot kan jag inte neka honom, lite dubbelmoral kanske men där har jag satt gränsen.

[skj]

Hej!
Jag var precis som alla andra emot vapen som leksaker. Leka "krig" låter ju inte så kul. Men så visade det sig att sonen är helt fascinerad av pirater, riddare, indianer etc och då kom även pilbågar, svärd och så småningom även pistoler...

Vi har som regel att man INTE får skjuta MOT någon person! Detta är väldigt viktigt och om det inte efterföljs får "vapnet" ligga på hyllan ett tag. Däremot har det hänt att sonen "skjutit" björnar , och vargar , i skogen.

Det här fungerar bra för oss. Lekarna verkar otroligt spännande, ...och vem skulle vilja gå på björnjakt utan pilbåge

[Jennie]

Ja, som tjej själv förstår man ju inte alltid de små herrarnas förtjusning över svärd/pilbåge/vapen och dylikt.

Vi har precis som ni väntat avsiktligt med sådana saker tills det var oundvikligt Han tog pinnar, sopkvastet, borstar osv så vi inhandlade lite svärd och pilbågar till sonen som blev så förtjust Jag kommer inte ihåg vid vilken ålder men jag tror det var runt 4 år.

Det är ju då svårare med lillebror. Jag hittade honom häromdagen i lekrummet med cowboy-väst på sig och en leksakspistol i handen samtidigt som han sa "pa-pa" (pangpang ) Han var rätt söt, faktiskt!

Jag är nu inte så brydd över detta utan har läst och tror även själv att detta är något som små gossar skall gå igenom. När vi vuxna tänker på krig och dylikt så ser ju vi fasansfulla saker för vårat inre, medan de små gossarna ser det som en lek och som en tävling, kanske? Så bara de inte gör illa varandra så tror jag att detta är något som de flesta killar skall gå igenom, fäktas de för häftigt så får man ju naturligtvis visa dem var/hur/när de får fäktas

[Willes mamma]

Jag tror helt på att det är en utvecklingsgrej, ett sätt att lära sig att hantera "konflikter" och liknande, ett rollspel helt enkelt (såsom så mycket annat i ett barns uppväxt... rollspel).

Jag tycker det är helt okej om de hittar sina egna "vapen" i form av grenar, hårborstar eller vad det kan vara men jag ogillar starkt naturtrogna k-pistar, knivar och pistoler.
Jag tänker in i det längsta unvika att det kommer innanför våra dörrar.

[Humlan]

Skrev jag! Bakgrunden är att jag frågade här om min lille son (nu 3 år) som pratade tidigt och vill "Pinga", jag frågade här vad det kan vara, pingis kanske sa Anna Wahlgren men sen löstes gåtan att "Pinga" är så det låter när 2 svärd möts, ping ping! Han har varit galen i detta sen 2 års ålder, tagit pinnar bett oss "pinga" med honom. Idag "pingar" vi dagligen, han bugar och ropar "Ers majestät, damer och herrar" "En Garde" och leker en riktig liten riddare. Även jag är emot vapen av alla sorter, vore väl konstigt annars kanske, men fäktning kan definitivt vara en stilig sport (man måste ibland tänka om:) ), man måste fäktas med vördnad bara! Vår lille fanatiker växer inte ifrån sitt intresse utan kommer nu att börja fäktas i klubb till hösten och han kissar nästan på sig när han pratar om det *S* MEN man måste lära de små hur man hanterar detta, även en pinne kan ju vara ett vapen...
Är intresset så stort som det är för vår lille "pingare" måste det ju få utlopp, det kan ju vara en talang att kunna fäktas med (på riddartiden iaf...) Han fäktas snabbt, handleden vrids höger vänster och han fintar oss, hoppar som en tennisspelare gör fram och tillbaka, snurrar och sticker oss men i luften.
Pistoler, kallat skjutare hos oss, är inte något som våra barn kommer att få köpa, blomsprutan får agera vattenpistol tillsammans med ketchupflaskan....

[Humlan]

att han ÄN så länge inte vuxit ifrån det, han började fäktas före 2 års ålder och är dryga 3 år nu..... Men sen kanske något annat tar över, vem vet. Att sitta på en läktare och se på när min son fäktas hade jag inte ens kunnat drömma om tidigare! MEn så berättade han idogt om sitt intresse dvs. "pinga" och då blev jag uppmuntrad till att uppmuntra då han var så ihärdig och med facit i hand verkar det vara en talang som jag/vi är glada för att vi förstod, att se honom fäktas är att se ett lyckligt barn!
Att höra honom uttropa, titta mamma ett svärd! (och jag lovar det finns svärd överallt på restauranger etc, man blir förvånad...., som jag aldrig har sett förut) och ett stort leende och händerna bakom ryggen för att som det verkar inte bli för ivrig och ta tag i det, men ögonen synar noga noga... Ni som har svärdkillar och bor i Sthlm, bege er till livrustkammaren, även med små prinsessor, det är super!

-Humlan