Skrämselskott

[Puffis]

Måste bara skriva av mig. Varning: inget för känsliga... blod o så...

Jag har precis kommit hem från ett dygn på sjukhus. Det började med att jag helt plötsligt kände något varmt i trosorna och gick på toa. Det var blod! Jag började stortjuta med en gång, jag riktigt bölade.... alla grannar måste ha hört mig. Sån tur var hade Daniel kommit hem från jobbet en stund innan eftersom han blivit jätteförkyld, så han lekte med Tuva.

Blodet bara fortsatte komma och jag visste inte vad jag skulle göra. Tillslut ringde jag till MVC, men där var det ju bara telefonsvarare förstås, så jag ringde till mamma (hehe, gamla goda mamma är alltid bra att ha...) Hon talade om för mig att jag skulle ringa sjukhusväxeln. "Jag packar och kommer med en gång" sa hon. (Fattar inte vad hon skulle packa, hon bor ju bara två mil bort, men men...)

Jag ringde till sjukhuset och blev kopplad till gynmotagningen. Där fick jag en tid klockan fyra fast klockan bara var elva. "Men om det bli värre är det bara att komma in". Behöver jag säga att jag åkte in så fort morsan kommit? Jag tänkte inte vänta till klockan fyra!!!

Väl där tog det ett tag innan det gick att få tag i nån personal... jag var helt säker på att det var KÖRT med bebisen, för det hade kommit så mycket blod och vätska. Jag hade redan blött igenom en nattbinda. Tillslut kom jag in till en trevlig tjej som jag hade mött dagen innan på första läkarkontrollen på MVC. Jag fick hoppa upp i den mysiga stolen och hon undersökte mig. Blodet bara rann...

Tillslut gjorde hon ett ultraljud. Jag såg den!!! Bebisen levde och sparkade och hade sig! Jag började böla igen, för jag var verkigen inte beredd på att det skulle vara en liten bebis därinne, ännu mindre en levande! Jag var så lycklig, samtidigt som det blev värre, eftersom det fortfarande kunde gå illa, och nu hade jag ju sett barnet! Det visade sig att det var moderkakan som blödde. Den hade lossnat lite på ett ställe om jag förstod rätt.

Jag blev inlagd och fick medicin som jag mådde illa av. Jag fick inte äta något ifall det skulle bli nån operation (antagligen "skrapning" men det sa de inget om).

Nu är jag i alla fall hemma och blödningen har nästan slutat. Det ser ljust ut, men ingenting är säkert än. De säger att jag ska vila, men det är ingen idé att jag blir liggandes "för man kan inte börja ligga redan nu, och ligga hela graviditeten". Det skulle jag visst kunna, om det räddade mitt barn! men men...

Ville bara höra om det var någon annan som haft något liknande? Typ... och skriva av mig lite...

[miar70]

Åh, vilken HEMSK upplevelse
Har aldrig varit med om något liknande, men vill skicka dig alla stärkande kramar som bara går - och så håller jag verkligen alla mina tummar för att allt går bra
Förstår att det är svårt för dig att tänka på något annat just nu...
Kram å lycka till
Mia

[Ewa]

Stackars dig - ville bara skicka lite kramar!

[Fjällfolket]

hu!

Kram!
/Fjällmor

[Jannika]

Åh FY vad förfärligt! Jag skulle ha fått jordens panik. Vad bra att ni åkte in trots tidsbokningen.

Jag har ingen aning om det är allvarligt eller inte men om inte de på sjukhuset verkade allt för upphetsade så kanske inte du ska vara det heller.

Jag håller alla tummar och tår för att allt går vägen och att du slipper fler skräckupplevelser. Och ta det lugnt!

Varma kramar Jannika

[Petra-77]

Hej vännen!!

Jag fick rysningar när jag läste om vad som hänt dig!!

Jag hade en rejäl blödning med min andra dotter i slutet av 3-dje månaden. Efter ultraljudet fick jag veta, att en av väggarna i livmodern blödde men att det inte var någon fara.
Jag var dock väldigt orolig ändå, men allt gick bra och idag är hon en glad och sprallig 2 åring.

Jag vet att min mamma fick en stört blödning även hon i 3-dje månaden, när hon väntade mig.. Hon blev undersökt och det visade sig att moderkakan hade lossnat en bit från livmoderväggen. Hon, fick däremot veta att enda chansen för henne att behålla mig var att ligga pall hela resten av graviditeten. Detta var 1977 så saker har förändrats men jag förstår om du är orolig. Jag kan tillägga att mamma verkligen var i säng hela 6 månader och när jag sen hade kommit ut, fick de söva ner henne för att få bort moderkakan som då satt som ett berg och var alldeles ärrig!

Håller tummarna för dig och skickar en stor stärkande kram!!!

Petra

(mamma till Liv-99, Troja-04 och liten med BF 12 juli)

[Puffis]

Tack för alla som stöttar.

Intressant, Petra -77, med din mammas historia. Det verkar ju precis som för mig. Förutom att de har väl andra mediciner nu, så man slipper ligga ehla tiden. Äter Cyklokapron nu som ska stoppa blödningen. Fast lite läskigt är det, för man vet inte hur det påverkar graviditeten. Det borde ju till exempel vara lättare att få blodpropp, antar jag...

Nu har faktiskt blödningen nästan avstannat helt. På kvällen verkar det som det helt slutat blöda, men när jag går upp på natten för att kissa (jag är ju trots allt fortfarande gravid och har alla de symtomen också) då börjar det blöda igen. Sedan går förmiddagen åt att göra sig av med det gamla bruna blodet...

Själv gissar jag på att när urinblåsan töms så åker livmodern ner en bit och såret rivs upp litegrann. Konstigt bara att det inte blir så på dagen...

Nåja, jag har hopp! Det svåra är bara att läkaren var så luddig med vad man ska göra och inte... Vet inte om jag min man ska ta ledigt nästa vecka eller inte. Jag menar, det är ju inte precis "vila" att ta hand om en jätteförkyld ett-åring...

[Puffis]

Kom på att jag kanske skulle uppdatera lite.

Jag var på uppföljande ultraljud för ett tag sedan. Tydligen håller de på att "träna" på ultraljudsapparaten så de höll på i en timme (jag tror att de tränade på NUPP-test för de höll på att mäta något i nacken hela tiden) innan de lite snabbt konstaterade att hinnan hade lossnat och att det fanns "gammalt" blod kvar. Kontentan var att det inte var någon fara, jag kunde leva som vanligt. Det enda var att blodet kunde "tömma sig" när som helst...

Det var ganska intressant att se hur bebisen (56 mm lång ) rörde sig därinne och höll på. Det var lite kul, för jag hade glömt bort att man skulle vara kissnödig så precis innan spran jag in på McDonalds och köpte en stooor cola och slängde i mig. Jag gissar att det berodde på den, för bebisen låg och drack heeeela tiden. Så gulligt.

Fast jag tycker att det är lite olustigt att bebisen redan blivit utsatt för två ultraljud varav ett höll på i en timme. Man vet ju faktiskt inte hur det påverkar oss. Hörde om en studie där man påvisade fler koncentrationssvårigheter/hyperaktivitet hos barn till mödrar som hade gjort fler än ett ultraljud. (Men sen kan man ju fråga sig vilket som är orsak och verkan -man kanske gjorde fler ultraljud för att det fanns någon speciell riskfaktor med i bilden)

I alla fall så är det enda orosmomentet nu det där gamla blodet som tömmer sig lite när som helst. jag som var så sugen på att börja simma eller så. Har märkt att det kommer mer efter bad och sex, så nu känner jag att jag måste avhålla mig från det. Inte så kul. Hoppas att det tar slut snart...

Ska på vanligt ultraljud (måste man det?) i slutet av aprill och då kanske man kan se om det är tömt på blod.

jaha, nu vet ni