Känner att jag inte lyckas med riktigt allt....

[pia-lotta]

Hej!

Jag har en del saker som jag skulle vilja förbättra när det gäller både lilla- och storasyster och hoppas att ni har en del tips

Lillasysters upptäckarglädje krockar med storasyster.
Ex. Storasyster leker koncentrerat för sig själv med en tågbana, dockhus etc och lillasyster blir nyfiken och kommer "stormandes" och vill utforska exakt de saker som storasyster har i handen, lyfter på tågbanan osv. Kontentan blir att stora dottern känner att lilla förstör, blir ledsen osv. Jag undrar hur jag ska bemöta detta? Jag brukar försöka ligga steget före och avleda etc men det är inte alltid jag lyckas eftersom de sysselsätter sig själva efter social delaktiget och jag pysslar med mitt . Vad säger jag till stora syster? Jag försöker även lära henne att ge lillasyster något annat men det är inte alltid det fungerar längre. Lillasyster har en enorm upptäckarglädje som jag inte vill hindra (precis som vi gjorde när storasyster var liten).

80% av tiden är de underbara tillsammans med det är just när lillasysters upptäckarglädje krockar med storasyster (dvs hon behöver ge avkall på något) som jag känner att jag inte riktigt hanterar rätt.

storasyster leker bebis vid matbordet
Vi har aldrig haft några problem med maten (vare sig matlust eller "uppförande"). Nu har storasyster börjat härma lillayster dvs kladda med fingrar ("jag är en bebis som xx"), prata bebis språk, vill ha nappflaska vid maten osv. Hon är ju 3,5 år och har kunnat äta med gaffel och sked länge. Hur "hård" ska man vara här?
Ser framför mig att vi är ute och äter och 3,5 åringen kladdar med maten och slänger den på golvet . Inget jag vill uppleva. Är detta en del av trotsen? Bör jag kräva att hon ska "uppföra" sig? Annas ord ringer i huvudet "att lära barnen vilka ramar och acceptabla beteenden som gäller i samhället, så här gör vi - så här gör vi inte" (eller något liknande).

Tacksam för råd och tips.

[marie-d]

Vi har lite liknadande dilemma.
Jag tycker att enamleken fyller en viktig funktion eftersom de där får möjlighet att leka ostört med något.
Det räcker långt. Min lillkille "stör" min storkille ganska mkt övrig tid även om de har mkt kul tillsammans också. Jag märker att hans tålamod med andra barn blir sämre om han aldrig får leka ostört. Vi använder oss alltså av ensamlek 1-1,5timme om dagen. Då plockar vi fram allt det där som är svårt att leka med annars sen brukar det gå bra om lillebror är med.

[nilam]

Hej

Det där med maten är nog väldigt individuellt, jag tål att det hjälps till med händerna, jag frågar oftast E 2,5 år Var är skeden? :-k då tar hon den och använder den ett par tuggor sen hjälps det till med händerna igen, storasyster 4,5år äter utan problem med bestik men kanske hjälper till med ett finger ibland, men som sagt jag har inga problem med detta, hos oss är middagen en trevlig stund, när familjen är samlad och jag vill inte ha det till en tjat stund.

Sen går allt detta i vågor, hon kanske är "liten bebis" nu, låt henne vara det, snart har hon och ni glömt av det

//N

[pia-lotta]

Tack för era svar

marie-d: får jag fråga när på dygnet ni har ensamlek och var (i er bostad) leker storebror? Jag ska vara helt ärlig och säga att storasyster inte har ensamlek längre pga platsbrist. På morgonen (när lillasyster har ensamlek) sitter vi i vardagsrum/kök och äter fruktost nr 2 och pratar.

Vad säger du till storebror när lillen kommer och "stör" - hur hanterar du det? Våra är jättebra tillsammans i stort sett hela dagarna (och "stör" känns som ett hemskt ord att använda, jag hittar bara inget bättre) - jag känner mig så frustrerad över att inte veta hur jag ska hantera dessa situationer på ett bra sätt.

Det är inte bara vid inomhuslek som jag känner att fri utforskning för lillan ibland krockar med storasyster - det kan vara utomhus också eller om vi är på väg någonstans. Jag känner att vi inte lyckas ge lillan samma "ramar och förutsättningar" som vi gav stora tjejen eftersom vi nu är fler i familjen.

nilam - vi vill inte heller ha tjat kring måltider och har aldrig haft och jag har absolut varit okej med att hjälpa till med fingrar etc. Det är bara det att jag har märkt en förändring på sistone där hon härmar lillasysters kladdande och matexperimenterande och det är liksom inte lika kul när en 3,5-åring börjar kladda och säger "som xx-gör - jag är bebis"

Börjar man inte någon gång "kräva" att barnen sitter kvar och äter tills alla är klara, "uppför sig" osv? Jösses, jag låter som värsta "ordning-och-reda-vid matbordet-mamman" och så är inte fallet men jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Tacksam för era synpunkter.

[Sarika]

Hej Pia-Lotta,
länge sedan sist. Jag hoppas ni alla mår bra!

Gällande ensamleken så har vi också platsbrist men storasyster får vara kvar i sovrummet och lillemans säng drar vi varje dag ut till vardagsrummet och så får han ha sin ensamlek där. Det funkar bra å jag har köket att tillgå på mornarna

Vi försöker se till att både storasyster och lillebror får sin egen tid även utanför ensamleken. Tar dem i bruk i olika delar, om lillebror hänger tvätt så får storasyster skölja disken efter maten. Vi har gemensamma uppgifter också men på detta sätt så får de lite mer "egen" tid. Sen kör vi konstant med att alla saker har vi gemensamt och kan man inte samsas så får man ge lillebror/storasyster (lilleman får då en hjälpande hand ) något annat som han/hon tycker är intressant om det inte passar så tar vi bort saken helt enkelt. När det gäller storasyster så frågar jag ibland också "hur ska du göra om du vill vara ifred med något?" och inväntar svar. Då tar hon sakerna och sätter sig vid köksbordet eller längst upp på våran säng, där lillebror ännu inte når ordentligt...

Gällande maten så har vi också då och då gått igenom det där att vara liten bebis. När det gäller att få dricka ur pipmugg mm som lillebror gör så är det helt ok. Men att kasta mat är inte ok. Till lillebror upprepar vi som en gramofonskiva, "maten ska ligga på tallriken" och plockar upp utan någon mer kommentar eller uppmärksamhet på det området, vi visar hur man beter sig helt enkelt, men sen förväntar vi ju oss inte av honom att han inte ska kasta mat, han är ju så liten ännu. Och om storasyster blir "liten" och kastar mat så säger vi "oj hoppsan men var ska maten vara?", ibland kan vi spela mellan de båda att vi tex frågar lilleman när storasyster kastat något och då med glimten i ögat. Det brukar sluta med att vi alla skrattar och att storasyster sedan själv plockar upp maten alt. handen om handen.

Lite tankar från oss.

[nilam]

Hej

Jag skulle svara dig men så glömmer man eller så räcker tiden inte till den kvällen

Jag förstår precis vad du menar och jag uttryckte nog mig lite difust Så här tänker jag: Storasyster vill ha uppmärksamhet vad gör hon då ?? jo hon leker med maten och varje gång hon leker med maten får hon er negativa uppmärksamhet.... Försök att "nolla" detta beteende (inte ge uppmärksamhet) och vid de måltiderna som hon faktiskt äter med gaffel/sked så ger du henne positiv uppmärksamhet Wow vad fint du äter med bestiken eller liknande. Får hon inte den uppmärksamhet hon söker så tror jag hon slutar ganska snart, tjatet som jag tänkte på, är längre fram, om man alltid håller på, gör si, gör inte så, det är det jag vill undvika.

Hemma hos oss lämnar man bordet när man ätit klart och tar tallriken med sig, en fröken på ÖF berättade för mig när hennes barn var yngre (som våra ungefär) hade hon huvudbry hur det skulle bli i framtiden vid måltiderna det var så mycket "myror i brallorna", men nu när barnen är 7 och 11 år så tänker hon inte längre för det bara blev, en dag satt de still och åt ordentligt och kunde sitta kvar i lugn och ro.

Hoppas jag uttryck mig lite klarare i vad jag menade, sen avgör man helt hur man som familj vill ha det hos sig.

//N