Vår 3-åriga dotter har sedan i somras haft ansvar för två fasta uppgifter varje dag, dukning innan vi ska äta mat och efter maten är det hennes jobb att ställa in disken i diskmaskinen. (Förutom detta hjälper hon ofta till när vi städar och tvättar och lagar mat). Detta har fungerat väldigt bra fram till för ungefär en månad sedan. Då blev det plötsligt svårt att få henne att göra sina uppgifter, framför allt efter maten då disken ska in i maskinen. Hon går iväg, stänger av öronen och gör en massa andra saker. Jättekul tycker hon, mindre kul tycker mamma och pappa.
Till slut (ibland på eget bevåg, men oftast efter en hel del trist tjat och gnat och tappat tålamod
) gör hon det hon ska, men frågan är om man ska låta det ta den tid det tar (vilket kan vara upp till en timme) eller om hon ska göra det när vi tycker att det är dags? Vi är alltid noga med att tacka så mycket för hjälpen när jobbet är färdigt.Snälla hjälp oss "backa bandet" och få ordning på torpet igen.
Januari 2004 
Barn frågar i handling. ("Är det VIKTIGT att jag gör det här? Är det någon som bryr sig?" Varpå man promenerar iväg för att se vad som händer.) Så stå fast. Prata inte en massa utan utbrist "OJ DÅ!" när du ser vart det barkar och hämta ungen, med en attityd av typ "Glömde du kanske? Nu är det ju dags för ditt JOBB! Du vet ju att jag inte klarar mig utan dig." Behövs det så hjälp till med handen om handen för att genomföra projektet och tacka så mycket under tiden och ge henne hela äran. Men hon ska inte gå förrän jobbet är klart. Så glöm tjat och gnat och prat - GÖR det bara 