Jag skulle kunna leta fram min gamla tråd "gossen i mitt liv", men eftersom frågorna är nya, så gör vi en ny tråd...
Alltså:
jag vet inte om det är kvarhängande förtrots eller svartsjuka, eller vad, jag bara beskriver som läget är:
så fort lillasyster börjar gråta får Hugo i princip ett raserianfall.
Springer fram till henne och vill puttas, eller regelrätt; slåss. 
Oftast hinner jag före, hinner se vad som är på gång, och nappar lilla arghanden i min, och så klappar vi fint - med mycket beröm. Gossen vrålar och kämpar emot. När jag släpper handen vill han omedelbart fullfölja det han tänkte göra - nämligen puttas eller slå. 
Vi upprepar. Ju fler gånger vi upprepar desto mer rasande blir han. Hon gråter. I veckan hade vi haft en sådan här förmiddag då inte en siffra var rätt hos herrn Kejsaren, och slutligen, efter eh hel förmiddags övningar, kastade han - lite lättsamt - en tandkrämstub på lillasyster (kan man kasta saker på detet då? Går det bra?
), och då... Fick jag nog. Jag lyfte upp honom på armen (inte en protest från honom), förklarade i samtalston att slåss och kastar saker gör man i den egna sängen. Här har du en kudde-hej då. 
Kommer strax. Det kom inte en protest från gossrummet, så jag antar att han behövde den meditationspausen lika mycket som jag. Efteråt inte fullt lika puttigt, men dock...
Nu idag och igår har det puttats och tvångsklappats alldeles förbannat mycket
, och jag börjar - i vanlig ordning - undra om jag gör rätt. Jag har inte förvisat honom mer under dagarna som vart nu, eftersom jag inte har upplevt det som nödvändigt, men undrar om jag borde... ](*,) Det är inte ett acceptabelt beteende bland folk det här, och kan man inte vara som folk, så får man vara själv. Eller..? Jag försöker att ta med honom i Sofiaskötsel. Häromdagen hade hon rapat upp en massa mjölk, och var olycklig. Jag gjorde stora ögon. "Oj-oj, Hugo, hur gör vi nu? Vad tycker du? Om jag hämtar mjölktrasan, kanske du kan torka..." Det gjorde han, med viktig min. 8) Mera sånt, förstår jag.
Jag har också låtit lillasyster klappa Hugo (handen om handen) med orden: "åååh så mycket Sofia tycker om dig Hugo!" Tanken är att man slåss inte med sådana som klappar en...
Det här med förvisning. Jag drar mig lite, när båda illvrålar. Jag ser nämligen följande scenario frmför mig: jag dumpar gosse i säng, efter att vi klappat fint 3-5 ggr, och han fortfarande försöker slåss. Undertiden illvrålar tjejen. Jag går och hämtar henne, sätter mig i pass utanför Hugos rum. När han är "klar" skall jag ta upp honom. Dvs lägga ner henne... hon börjar vråla. Samma sekund som hon gör det, börjar han om. Det blir inget slut på förvisningen... Detta vill inte jag ge ens chansen att hända, alltså har jag framhärdat, handen om handen; lika många gånger som han tänker puttas, grabbar jag handen, och vi klappar fint. "Ååååh så mycket Sofia tycker om när du klappar fint!" (vrålvrålVRÅL!
) Slutligen idag hände följande:han springer bort till lilla skänken, och står och slänger igen skåpdörren ett par gånger i vild ilska. Ingen åtgärd från mig. När han hade lugnat ner sig, uppträdde jag som om inget hade hänt. Åter i ordningen.
Men jag blir så glad över att få höra vad ni ser i detta..? [-o<
](*,) ](*,) effekt puttandet har på er ömma. Om det inte får så jättestor uppmärksamhet kanske det upphör fortare?! Bara funderar...
Håller med i det Lua skriver...