"Titta! Lampa!" säger mamman och den lilla lyfter armen och sätter pekfingret i luften! Är inte det ganska fantastiskt?
Är det inte ganska förbluffande?
Är det inte ganska förbluffande?
Jag ser det med jämna mellanrum; små barn, redan 7-8 månader gamla, pekar inte bara med hela armen utan med pekfingret!
"Titta! Lampa!" säger mamman och den lilla lyfter armen och sätter pekfingret i luften! Är inte det ganska fantastiskt?
Eller? 
"Titta! Lampa!" säger mamman och den lilla lyfter armen och sätter pekfingret i luften! Är inte det ganska fantastiskt?
Det där har inte min lillkille fattat än. Och inte jag heller. Jag har inte börjat sätta namn på prylar. Men jag ser det där ofta jag också - hos andra. Titta lampa, titta mamma, titta pappa, titta hit och titta dit. Jag glömmer bort det där. Springer bara efter en krypande vild snart 8-månaders som just nu utforskar blomkrukorna (och verkar tycka att blomjord är ganska gott).
Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
visst e det härligt
vet inte men det kanske har med att pincett greppet vid den tiden utvecklas och förfinas så småningom......
Vilma kan numera plocka ärtorna så fint med tumme å pekfinger å de stannar i munnen:D
Jag har alltid sagt vad saker heter men inte pekat. Frågar man Vilma var lampan är så vänder hon huvudet uppåt och säger "ampa". Om jag säger "kan du peka på lampan" så pekar hon, å det vet jag inte var hon snappat upp för så mycket pekande har vi inte gjort....
vet inte men det kanske har med att pincett greppet vid den tiden utvecklas och förfinas så småningom......
Jag har alltid sagt vad saker heter men inte pekat. Frågar man Vilma var lampan är så vänder hon huvudet uppåt och säger "ampa". Om jag säger "kan du peka på lampan" så pekar hon, å det vet jag inte var hon snappat upp för så mycket pekande har vi inte gjort....