Peppning efterlyses

[dykmorsan]

Hej alla - igen.
Jag valde att skriva här eftersom min lilla bara var en säker sovare i två månader och sedan har det gått över fyra månader av tokhosta, lika många öroninflammationer och ett par halsinfektioner. Vi har inte längre en rutin att falla tillbaka på.
Vi är lätt vansinniga av sömnbrist både min karl och jag.
1) Schemat - vad tror ni om detta? Lillan är 13 månader.
Upp 0700 - ska hon ha välling?
Frukost 0800?
Lunch 11.00
Sova 1130-1300 (här brukar hon bli rejält sömnig)
Mellis 1400
Middag 1730
Nattslurk och sova 1930 (brukar funka fint att lägga henne vid den här tiden)
Sedan kommer natten och den är ett h-vete av ständiga uppvak, när hon står och skakar galler, vill gungas eller få flaska.
2) Verktygen är alltså attityd, tillrättaläggande och ramsa. Korrekt?
3) Någon som har erfarenhet av att kura barn i den här åldern?
Extremt tacksam för alla svar. Gärna tips på hur man tolkar signalerna - sist skrek hon så at hon spydde, skulle gärna undvika det.
Väldigt väldigt tacksam för svar.

[miar70]

Hej dykmorsan!
Usch så mycket sjukdomar - nu behöver ni verkligen sova
Klistrar in din gamla tråd, läs igenom den också!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ght=#76495

1. Schemat ser bra ut! Kör på det om det funkar för er!

2. Verktygen är attityden, ramsa och solfjäder! Ramsan använder du när du vill rusa in till henne - och solfjädern använder du som yttersta krisverktyg, för att lugna henne när hon inte går ner i gråt och ramsan inte tar!

3. Läs det här: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=43
hon ska inte skrika tills hon kräks, läs på mer om verktygen:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewforum.php?f=3
Du är den som bäst kan tolka din dotters gråt, när hon är arg (helt ok, det får hon vara) när hon är ledsen (då måste du bryta!) osv...

Såklart kommer ni att få till detta, se till att läsa på först bara, så att du vet vad du ska göra och hur, när det är dags!
Och vi här på forumet ska såklart göra vad vi kan för att hjälpa till

Kram Mia

[dykmorsan]

Tack snälla snälla. Jag har läst och håller på att styra in tanken och kroppen på att sätta igång. Måste medge att jag är rätt rädd den här gången, eftersom jag inte har den fantastiska buffningen i rockärmen. Självförtroendet är inte riktigt där ännu. Och så vet jag inte riktigt var jag ska hämta kraften ifrån när hon sätter igång inatt. Jag är rätt bra på att bita ihop, men det här är tufft. Men, det ordnade sig förra gången, och det är svårt att ha värre nätter än de tre senaste, även om de kanske blir mer högljudda.. Bara att bita ihop som sagt, och ägna sig åt avancerad självsuggetion.. Klart det här går! Och så får jag vara liten och trött här på forumet istället. Kram!

[TorpSara]

Du fixar det galant! Hon med, hon vet ju, har ju gjort detta förr! Behöver bara påminnas!

[miar70]

Nå, nu vill vi ha rapport
Berätta gärna hur det går

/Mia

[dykmorsan]

Hej, ledsen för att jag inte skrivit - lillan fick öroninflammation nr 5 (sedan jul) och det var en riktigt otäck en. Hon hade så ont att hon andades stötvis, skakade i hela kroppen, gick i brygga och bara skrek. Både jag och pappan slet som dårar för att få adekvat hjälp (fick inte tag i odlingsresultatet, läkaren stängt, alla stängt, barnakuten tog inte emot, vanliga akutläkaren tyckte hon skulle få Ipren, eftersom alvedonet inte hjälpte, men det krockade med förkylningsastmamedicinen så hon fick feberfrossa som biverkning, alla specialister stängt, hittade till slut pensionerad - och döv - specialist som under hot remitterade henne för utredning, etc etc). Ibland har jag lust att tippa hela den församlade läkarkåren i Dantes inferno, så att de får känna på hur det är.
Nu har antibiotikan börjat hjälpa, så nu kan vi börja igen. Jag hann bara med en natt förut, men det roliga var att hon kom ihåg hur det var att buffas och lät mig faktiskt göra det! Kul. Så jag har gott hopp om henne, det gäller bara att jag och pappan ska orka - vi har ingen hjälp och är helt slut.

[miar70]

Usch och fy

Hoppas hon blir bra nu, stackars liten
Kanske får ni operera in såna här rör, brukar inte "öronbarn" få göra det, för att slippa återkommande, smärtsamma inflammationer?

När ni känner er redo, och lillan mår bra, finns vi här om ni behöver hjälp
Kram på er
/Mia

[miar70]

Hej
Hoppas sjukdom och elände är borta nu! Har ni börjat om med kurningen
Vi finns här om det behövs stöttning

Kram Mia

[dykmorsan]

Det här FUNKAR inte! Det är någiot helt annat än när hon var liten. Ramsa utanför dörren har ungefär like stor verkan som att läsa telefonkatalogen. Buffa låter hon mig göra, men någon lugnande effekt har det inte. Inte heller att lägga tillrätta. Jag är fruktansvärt, outsägligt trött, och nästan lika besviken. Inte låta ungen skrika så att hon spyr? Nähä. Hur GÖR MAN DÅ????

[miar70]

Nej men så här går det inte att ha det!
För det första: har du läst på ordentligt? Och hur gammal är tösen jag hittar ingen ålder...
Hon ska INTE under några som helst omständigheter gråta tills hon kräks - då gör du fel!
Hur har du gjort, hur länge har ni hållit på?
Berätta mer, så ska vi hjälpas åt - om du vill
Kram Mia

[dykmorsan]

Lillan är drygt 14 månader, och jag har självklart läst på. Vi gjorde första natten igår, hon höll ett fruktansvärt liv 22.10- ca 01. Till slut föll hon ihop i en liten hög när jag solfjädrade och somnade. Hon somnar vanligtvis efter nattslurken, är vaken i mina armar men blundar och slappnar av när jag lägger ner henne, inga problem. Några timmar senare börjar cirkusen. Hon vaknar hon flera gånger på natten och kan inte somna om själv (efter alla sjukdomar). Hon trivs inte i famnen i längden, vill inte ligga i vår säng - hon är van vid att sova i egen säng, men lyckas liksom inte. Nu har jag svårt att lugna henne när hon protesterar - hon vill bara upp i famnen. Alla tips, idéer och erfarenheter mottages tacksamt!

[annawahlgren]

Välkommen är du (om jag inte sagt det förut)

Hon trivs inte i famnen i längden, vill inte ligga i vår säng - hon är van vid att sova i egen säng, men lyckas liksom inte.

Oavsett hur sjuk hon är, oavsett allt detta elände som varit (och möjligen är), behöver hon sin sömn. Hon behöver sova sig frisk. Hon behöver bygga upp sitt immunförsvar, och det gör ingen människa lyckosamt som inte sover tillräckligt (och mer därtill).

Det tycks som om du "prövat" med famnen energiskt, och även med att lägga henne i er säng. Gör inte det Det betjänar henne inte. Hon behöver få de bästa frutsättningar att sova, och det är inte att svettas med er eller att få lära sig att hon behöver ert kroppsliga beskydd för att inte vargen ska ta henne.

Hon behöver snarare ett svalt rum, en sval renbäddad säng, en lugn omgivning i skön, mörk vila, där hon får vara i fred. Ungefär som du och jag och alla andra, vågar jag påstå, skulle tycka var väldigt skönt om vi var sjuka

Der är en konst att låta små barn vara i fred, men den konsten bör man lära sig. All denna oro, detta bärande, detta kletande (ursäkta) intill en själv i ens egen säng, förmedlar bara till barnet att någonting verkligen är både farligt och fel Vad som bör förmedlas är i stället att "OK, det här är inte roligt, det förstår jag och jag lider med dig. Men det är inte farligt eller fel Det blir bra, även om det inte är roligt alls just nu. Ha tålamod. Det har jag."

Hon "vill" inte upp i famnen, utan det är du som lärt henne att allt utom famnen är farligt. Vilket inte är särskilt snällt. För även om famnen är trygg för stunden hjälper den henne inte att sova lugna nätter, trygg i sig själv. Och sova åt henne kan du inte, hur gärna du än skulle vilja.

Lär dig lugna henne där hon ligger - i sin egen sköna, trygga, svala och vilsamma säng Hennes egna lilla trygga "hem"

Du förstår vad jag menar om du tänker på din egen sköna säng, som du längtar innerligen till, eller hur Med åtföljande frid, fröjd och trygghet

Skriv gärna i din profil hur gammal hon är så vi kan följa med.

Hon är ju en stor flicka nu. "Fastnar" hon - med din benägna medverkan i missriktad välvilja - i ett osäkert, för henne farofyllt beteende, måste du bryta det, och det är för det solfjädern finns. Lägg den på henne om och när hon vaknar och bär sig krisartat åt, och håll den, statiskt och fast, tills hon är tyst och hela lilla kroppen är avslappnad och mjuk. Låt vila så. Låt det ta den tid det tar.

Gå ut med ramsan, bort med ramsan, lugnt och fint, och gör andra mjuka ljud i huset. Mozart är heller aldrig fel.

Se det som att du metodiskt bryter ett mönster, inte som att du ska hålla på så i evighet

Det handlar om att lugna barnet där det ligger. Envetet, tålmodigt och målinriktat Med HENNES bästa för ögonen.

Sedan tar vi itu med nästa steg

[dykmorsan]

Tack för alla tankar. Jotack, nog behöver hon sova, det förstår vi. Hur det skulle ha gått till i vintras när hon vaknade vild av smärta och konstigt hörande, förstår jag inte om jag inte fick lugna henne nära mig. Nu mår hon bra.
Natten förlöpte ok - solfjädrande och ramsade vid halv tio, sedan brakade det loss vid fyra, och höll på till halv sex. Då hulkade hon så att hela kroppen skakade vart fjäde andetag - jag lät henne slappna av i famnen tills dess det värsta vad över, lade ner henne (hon var vaken) och sedan släppte det och hon somnade.
Min karl undrar hur vi ska göra när hon börjar gråta så fort han släpper solfjädern?
Min fråga är: när jag inte kan solfjädra - vad gör jag? Hur lugnar jag? Det är här det vilda gråtandet kommer in. En 14-månaders som kastar sig runt om i sängen - hur håller man henne med bara armar och händer till hjälp??

[dykmorsan]

Nu har det gått två nätter till. Och det var betydligt lugnare. I förrgår behövde jag bara solfjädra en stund vid fyra, sedan somnade hon om, kors i taket. I natt hjälpte det såtillvida att hon visserligen inte somnade om ordentligt, utan låg och gnällde och ropade lite fram till sex, då hon definitivt ville upp. Helt ok. Jag märker att hon har bättre nätter när vi får i henne ordentligt med mat på kvällen - inte helt enkelt. Nu har hon blivit förkyld igen, och jag vet inte hur det påverkar. I vilket fall: bara att slippa ettvaket och att vara upp länge på natten stärker oss alla. Vi är så trötta..

[miar70]

Hej!
Vad skönt att ni är på rätt väg
Förkylda blir tyvärr barn stup i kvarten, och då behöver de verkligen sin nattsömn! Det du kan göra i förebyggande, är att ge alvedon, nässpray och smörja lilla bröstet med lite vick, och höja huvudänden på sängen! Och för allt i världen, börja inte plocka upp henne nu, när ni fått henne att sova själv! AW har en bra regel, som jag följer; ta upp barnet ur sängen endast om ni är på väg till akuten!
Så sköt allt som behöver skötas i sängen!
Och precis som du själv märkt - grunden till god nattsömn är en full liten mage! Och glöm inte utevistelse, social delaktighet och skrattet till gonattet
Fortsatt lycka till,
Kram Mia