Fick i dagarna Brnaboken av min mor, fö en mycket klok kvinna
Läste kapitel 4, VM i Förlossning. Och blev förfärad. VARFÖR har inte någon drämt denna text framför mig tidigare!? Jag är nu i v31, snart v32, och min fobiska rädsla för smärta har funnits med mig hela mitt liv. Ändå har ingen påtalat detta uppenbara för mig. Nämligen att det finns ett sätt att hantera förlossningen. Att det skulle vara smärtfritt tror jag inte på något sätt, det är knappast någon stor konspiration som världen har, men då pratar vi om mig som trots EMLA gråter av panikångest när blodprov ska tas. Jag hittar alltså på smärta där den faktiskt inte finns.
Hur som helst, efter många vändor hos BM, Norea (motsv Aurora samtal för förlossningsrädsla, ännu ett underbart ord, vem är INTE lite nervis inför sin första förlossningen? Eller andra, eller tredje...) och min pyskolog är det faktiskt bara min barnlös psykolog som hintat åt sykoprfylax hållet... Själv har jag nosat på gravidyoga men fixade lustigt nog inte alla gravida och den beröring ledaren påtvingade oss, och jag har lång historia av psykisk sjukdom varför man "tagit hand om" mig under hela graviditeten. Men ingen har nämnt detta uppenbara, mitt i allting!!
Så nu är jag redo att träna! Började medan jag läste kapitlet, hello jag är självklart heltänd på detta som så många kvinnor svär vid har hjälpt dom aktivt föda fram sina barn, om än inte smärtfritt så inte mer smärtsamt än att man lätt hanterar det. Inget snack om trauman mm. MEN ÄR JAG FÖR SENT UTE!? Hinner jag innan förlossning, få in någon som helst pejl på detta? Ska jag träna dubbelt så mycket då tiden ju är lite knapp? Ni brudar verkar ha bra koll på detta, råd mig gärna lite
Ska inhandla Wilsbys bok nästa vecka och lusläsa den, och så ska jag ta mig ett litet snack med min BM, som under hela min grav varit underbar, och fråga om hon inte kan ha ett litet träningspass med mig, hon har jobbat länge så hon var med när man hade psykoprofylaxen som en naturlig del av föräldrautb. Har ni orkar läsa ända hit tackar jag å det varmast, och hoppas på lite praktisk coachning i om det ens är möjligt att på så kort tid bemästra något av det här med förlossningen. Framförallt krystningen känns viktig, tror det är där jag kan tappa kontrollen och uppleva det hela som ett trauma snarare än något jäkligt häftigt och positivt!
Varma hälsningar Ew
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
Såå trevligt 