Ok, jag skall försöka svara men vill poängtera att Elle är ju toppen och dipl. SHN kurare.
Idag vaknade Tor 5.50 skrek och grät hejdlöst otröstligt.
VÄLDIGT ovanligt. Jag buffar och buffar (solfjädrar inte när han är upprörd för då blir han GALEN) när han lugnat sig och känns som att NU kanske jag kan sova, solfjäder och ramsa ut. Tyst i typ 30 sek.
Gallskrik, buff och buff.... Eftersom det är ovanligt och oftast är något FEL när detta händer så tänkte jag ok, ungen får en alvedon supp för han verkar ju klart ha ont.(om inte annat så försvinner mina ev. vargar)
Vänder honom på rygg i sängen och knäpper upp pyjamas, ungen skriker ÄNNU värre (som om det gick...

) in med suppen, vänds på mage igen och buffas. Han håller på och joxar medans jag buffar och typ 5 min senare.... BAJS...
Han hade förmodligen ont i magen (hård i magen och suppen smörjde vägen

) för när han hade bajsat låg han och tittade tyst och glad

.
Jag slutar omedlebart att buffa för då var han ju inte av behov av det längre. Sen jollrade han sig tills väckarklockan ringde.

Konsensus, oavsett anledning så kom han inte upp! En gång är ingen gång, man får bli buffad i oändlighet om man behöver (1 gång). Ungen är glad och dagen flyter på enl. schema igen.

I natt inget buff bara ramsa, tillbaka till ordningen.

Så oavsett anledning så kan man ibland verktyga lite mera. Vissa frågor behöver lite mera svar men när det är klart så backar man allt med attityden av självklarhet.
