Vid min första graviditet gick jag profylaxkurs och även på gravidyoga. Jag var en hejare på avslappning kan man säga. Förlossningen var tuff och när mina krystvärkar startade så kan man säga att allt vad jag lärt mig fullständigt lades åt sidan (medvetet). Det handlar inte om att jag var rädd eller så men kroppen tog fullständigt över!!! Jag var inte ens intresserad av att försöka andas rätt.
Jag använde då lustgas (ingen annan smärtlindring) vilket ju såklart gör att rätt andning inte får en chans. Jag djupandades mellan värkarna men någon kortandning var det inte tal om.
Redan där hemma när jag hade kanske 6-7 min mellan värkarna lade jag ner andningen (hur lät det?). Jag kräktes under hela öppningskedet och även under utdrivningskedet. Vilka krafter!!
Det är ju ett tag kvar men jag funderar på att lägga ner ev. repetition av profylaxkurs inför denna gång....någon som har lite tips eller råd som gör att jag ändrar mig? Behöver lite motivation/pepp..
Kram!
?)
. Dessutom var det utdraget förlopp, värkstimulerande dropp som forcerade värkarbetet där smärtan bara slog omkull mig. Kort sagt: hemsk upplevelse fram till själva utdrivningsskedet då jag kom till sans igen och försökte "blåsa på ljuset" som jag lärt mig. Varpå BM säger: "nej inte så! Ta i som om du satt på toa!" ... 
. Vid det laget orkade jag inte ta några diskussioner utan gjorde snällt som hon sa. Och ut kom han ju till slut. Några stygn blev det men ingen katastrof, tack och lov, trots forcerat tryck istället för mjukt "ljusblås".
. Jag hoppas att maken hade kunnat stötta mig om allt hade gått mer besvärligt än det nu gjorde i o m att han också gick kursen. 
=; [-X 