Hej Dammråttan.
Nu är ju jag en av de "frälsta" så min bild kanske inte är särskilt nyanserad men...
Jag håller med Lua. Genomför man kuren i en total attityd av självklarhet så lyckas man. Barnen vill inget hellre än att vägledas av ömma föräldrar som vet vad de gör, som inte darrar på handen och som övertygar dem om att ni lär dem hur saker och ting går till här i världen. I allt från sömn, till påklädning och till användandet av en trådrulle. Och "misslyckas" man - vilket jag gjorde på flera punkter till en början - så finns detta underbara forum där man fick konkret hjälp i hur jag kunde lösa problemen istället för en massa klappar på axeln och medlidande.
Kuren och Annas filosofi var vändningen i våra liv och för det är jag henne evigt tacksam. Det går inte en dag utan att jag tänker på detta och vårdar ömt det hon "lärt" mig.
Men så inser jag ju också förstås att detta inte är en universalkur för alla. Den kräver sitt jobb och engagemang som kanske inte alla besitter, eller orkar på sömnlöshetens rand. En del vill ha enkla lösningar, en del inser inte att de har ett problem och andra har inte problem även om de inte anammar barnabokens filosofi. Alla är vi också olika som människor med olika värderingar här i livet (även om de små barnens grundläggande behov är desamma = sömn, mat, tak över huvudet osv) och denna filosofi "passar" inte alla helt enkelt. Men så är det ju med allt här i världen.
Nu har jag flummat färdigt....
Grattis till beslutet dock. Och stort lycka till
/Åsa
