Min son som just blivit 7 månader är en stadig kille med bestämda åsikter. Han kan gå ut med möbler och har börjat släppa taget för att stå en liten stund själv. Detta medför förstås en hel del passande för att han inte ska falla och göra illa sig. Nu misstänker jag att jag satt honom i centrum och inte låter honom delta I centrum! Det blir mest att springa efter honom under hans vakentid, eftersom jag är så rädd för att han ska falla. Han sitter inte stilla några längre perioder om man säger så...
Hur undviker jag att min son blir centrum i stället för att delta i centrum? Han är ju esnambarn och jag försöker tillämpa metoden med tänka mig att jag hade flera barn, men det är svårt. Hur sköter jag det praktiska? När jag diskar tex får han alltid vara med, antingen är han på golvet och sköter "sin disk", eller så sitter han i sin stol och hjälper till. Dock har han ingen som helst lust att sitta i sin stol mer än någon minut, sedan försöker han resa sig i den (han har dock både sele och dyna). Han reser sig mot precis allt, från väggar till plastbunkar, tidningshögar och leksaksbackar. Jag får ingen ro att sköta hemmet när han är vaken!
Så; ni mer erfarna mammor, hur lugnar jag mina egna nerver och hur tar jag bättre min son i bruk?
Sätter jag honom i centrum?
Sätter jag honom i centrum?
Ville född juli 2006, sover natt 12 timmar tack vare standardmodellen!
Måste lägga till några frågor till när jag ändå är igång;
- Ska man oroa sig för en sjumånaders som fortfarande behöver 16 till 18(!) timmars sömn emellanåt? Han sover aldrig mer än 15 timmar och oftast runt 16. 1,5 timmar tycker Ville är lagom att vara uppe per vakenpass, så han tar sig fyra lurar på dagen.
- Kan åttamånadersångesten inträda vid sju månader ålder? Ville skriker som besatt när vissa personer håller i honom, dock inte alla. Han sover lika bra som förr, men än väldigt ängslig och måste hela tiden se mig om han är hos någon annan. Det är som om han ständigt måste ha bekräftat att jag är kvar och inte tänker lämna honom. Andra barn är han dock inte alls nervös inför!
- Ville sover alltid ute på vår inglasade balkong eller ute på promenad (inte för att han inte kan somna inomhus). Nu får vi allt fler kommentarer om att han inte borde sova ute när det är kallt, men vi ser alltid till att han är klädd efter vädret och stänger till fönsterrutorna på balkongen om det blåser! Ska man kanske låta honom sova inomhus något sovpass? (Ja, naturligtvis sover han inomhus i sin säng på nätterna
).
- Ska man oroa sig för en sjumånaders som fortfarande behöver 16 till 18(!) timmars sömn emellanåt? Han sover aldrig mer än 15 timmar och oftast runt 16. 1,5 timmar tycker Ville är lagom att vara uppe per vakenpass, så han tar sig fyra lurar på dagen.
- Kan åttamånadersångesten inträda vid sju månader ålder? Ville skriker som besatt när vissa personer håller i honom, dock inte alla. Han sover lika bra som förr, men än väldigt ängslig och måste hela tiden se mig om han är hos någon annan. Det är som om han ständigt måste ha bekräftat att jag är kvar och inte tänker lämna honom. Andra barn är han dock inte alls nervös inför!
- Ville sover alltid ute på vår inglasade balkong eller ute på promenad (inte för att han inte kan somna inomhus). Nu får vi allt fler kommentarer om att han inte borde sova ute när det är kallt, men vi ser alltid till att han är klädd efter vädret och stänger till fönsterrutorna på balkongen om det blåser! Ska man kanske låta honom sova inomhus något sovpass? (Ja, naturligtvis sover han inomhus i sin säng på nätterna
).Ville född juli 2006, sover natt 12 timmar tack vare standardmodellen!
-
kattklo
Hej!
Vad roligt, våra är nästan lika gamla och liksom din är min första och än så länge enda-barnet.
Jag kan svara lite utifrån mig och mitt men inte allt. Till exempel om han "borde" sova mindre, det vet inte jag.
I centrum men inte centrum:
Spontant tänker jag mig ett avgränsat rum, med en dörr att stänga till exempel. Barnsäkra och håll sedan till där inne, på golvet, med något för dig nödvändig syssla!
Det blir ju inte disken (om du inte flyttar ner alltihop med balja och borste på golvet förstås) och kanske inte heller i köket så du får göra något annat. Kanske något producerande som inte är hushållssysslor??!
Sy, måla, sticka...
När du också är på golvet kommer du bli intressantare tänker jag mig och på golvet slipper du tänka på om han ska falla ner nånstans ifrån alternativt tröttna på att sitta.
Och om ni är i ett avgränsat, barnsäkrat rum med tillåtna saker att resa sig emot kan du jobba med ditt.
Se upptagen ut och tjyvkika på honom i smyg.
Låt honom jobba med dig så fort han visar intresse!!
Jobba en bestämd tid.
Det låter som åttamånadersångesten eller iaf början av den.
Sova ute:
Återigen, talar för mig. Jag kommer från en norrländs släkt. MIn pappa sov ute i 20 minus, jag sov ute. Karla sover ute. Givetvis ska inga delar av bebisen vara kalla när han/hon vaknar. Det känner man ju.
Könn oxå på temperaturen inuti vagnen. Oftare är det varmare än man tror.
Och ställer man vagnen i lä.... tja då ser jag inga problem!
Kram
Vad roligt, våra är nästan lika gamla och liksom din är min första och än så länge enda-barnet.
Jag kan svara lite utifrån mig och mitt men inte allt. Till exempel om han "borde" sova mindre, det vet inte jag.
I centrum men inte centrum:
Spontant tänker jag mig ett avgränsat rum, med en dörr att stänga till exempel. Barnsäkra och håll sedan till där inne, på golvet, med något för dig nödvändig syssla!
Det blir ju inte disken (om du inte flyttar ner alltihop med balja och borste på golvet förstås) och kanske inte heller i köket så du får göra något annat. Kanske något producerande som inte är hushållssysslor??!
Sy, måla, sticka...
När du också är på golvet kommer du bli intressantare tänker jag mig och på golvet slipper du tänka på om han ska falla ner nånstans ifrån alternativt tröttna på att sitta.
Och om ni är i ett avgränsat, barnsäkrat rum med tillåtna saker att resa sig emot kan du jobba med ditt.
Se upptagen ut och tjyvkika på honom i smyg.
Låt honom jobba med dig så fort han visar intresse!!
Jobba en bestämd tid.
Det låter som åttamånadersångesten eller iaf början av den.
Sova ute:
Återigen, talar för mig. Jag kommer från en norrländs släkt. MIn pappa sov ute i 20 minus, jag sov ute. Karla sover ute. Givetvis ska inga delar av bebisen vara kalla när han/hon vaknar. Det känner man ju.
Könn oxå på temperaturen inuti vagnen. Oftare är det varmare än man tror.
Och ställer man vagnen i lä.... tja då ser jag inga problem!
Kram
Hej Helenan, har tyvärr inget råd vad gäller att lugna nerverna 
då jag har en son i din ålder som oxå är en "klätterapa". Det som är skönt just nu är att min son har fått in en fin teknik vad gäller att ta sej ner själv från stående..riktigt försiktigt..vilket inte direkt va fallet för några veckor sen 
det räckte man vände bort huvudet så stod han ngn stans och höll sej enbart i lillfingret typ . Har du läst om småfolk i BB?? Krypbarnet sid 356
Det jag tänker när man flyttar över centrumet till barnet är om du skulle avbryta allt du håller på med när barnet är missnöjt för att endast ägna dej åt honom och "leka" med honom istället för att ta upp honom i din syssla, (om så bara för någon minut)..och det verkar du inte göra!
MVH T.p
barn födda 04/06/08
Tack för svaren T.P och Kattklo!
Ville sätter sig ner lungt och försiktigt, men han har en skopa övermod och släpper taget när han står med bägge händerna! Hade han inte gjort det hade han stått väldigt stadigt och att gå utmed möblerna är inga problem, men närsomhelst släpper han för att stå själv
.
Jag kom själv på ett litet knep igår. Eftersom jag själv är rejält förkyld orkade jag inte med att rusa efter min lilla pojke, så jag satte ner hans Hokus Pokus-stol och placerade honom på den sidan där det lilla bordet är, dvs inte det instabila "gungläget" vid ratten. Jag bredde en smörgås med leverpastej och ställde fram en flaska vatten till honom och sisådär, en halvtimme kunde jag diska medan han tittade på och åt sin smörgås (eh, åt har i detta fall mycket stora likheter med "Kasta på golvet"
).
Nej, nu är det allt dags att väcka den lilla mannen och se fram emot en ny dag av spring och passning .
Ville sätter sig ner lungt och försiktigt, men han har en skopa övermod och släpper taget när han står med bägge händerna! Hade han inte gjort det hade han stått väldigt stadigt och att gå utmed möblerna är inga problem, men närsomhelst släpper han för att stå själv
.Jag kom själv på ett litet knep igår. Eftersom jag själv är rejält förkyld orkade jag inte med att rusa efter min lilla pojke, så jag satte ner hans Hokus Pokus-stol och placerade honom på den sidan där det lilla bordet är, dvs inte det instabila "gungläget" vid ratten. Jag bredde en smörgås med leverpastej och ställde fram en flaska vatten till honom och sisådär, en halvtimme kunde jag diska medan han tittade på och åt sin smörgås (eh, åt har i detta fall mycket stora likheter med "Kasta på golvet"
). Nej, nu är det allt dags att väcka den lilla mannen och se fram emot en ny dag av spring och passning
.Ville född juli 2006, sover natt 12 timmar tack vare standardmodellen!
Nu har pinsamma mamman köpt en vaderad hjälm till sin övermodiga bebis 
. Naturligtvis passar jag honom, men jag är inte lika rädd för att han ska skada sin lilla knopp. Han står riktigt stadigt nu med bara en hand mot väggen, men det händer som sagt att han släpper den handen med .
Som tur är har lillemannen ett sovpass på tre timmar såhär mitt på dagen, så att trötta mamman hinner ta en kopp kaffe och se en film.
. Naturligtvis passar jag honom, men jag är inte lika rädd för att han ska skada sin lilla knopp. Han står riktigt stadigt nu med bara en hand mot väggen, men det händer som sagt att han släpper den handen med .Som tur är har lillemannen ett sovpass på tre timmar såhär mitt på dagen, så att trötta mamman hinner ta en kopp kaffe och se en film.
Ville född juli 2006, sover natt 12 timmar tack vare standardmodellen!
Nu går det bättre här hemma! Ville står mycket stadigt och har börjat stå korta stunder själv, duktiga killen . Jag undrar dock följande;
1. Det här med sömnen. Vårt schema nu ser ut som följer;
7.00 Morgon, mat och ensamlek
9.00 Ögonen faller ihop innan vi hinner lägga honom
10.00 Väcks för nästa måltid
12.00 Sover ute i vagnen
15.00 Väcks för nästa måltid
16.30 Jättetrött, sover ute på balkongen
18.30 Vaknar oftast av sig själv
21.00 Somnar direkt han läggs i sin säng
Totalt antal timmar sömn; 16 timmar. Med marginalkvartar inte sällan 17 timmar. Ska man oroa sig för att han sover så mycket? Han är otroligt trött efter 1,5 timmar, helst skulle han ha 22-timmarsdygn...
2. Skrik. Ville är en mycket "gnällig" herre. De första 2,5 månaderna i livet var han en mycket nöjd bebis, men sedan dess kan jag räkna antalet gnällfria dagar på en hand. Vissa dagar kommer vi upp i dryga tre timmar av gnäll, varav säkert en halvtimme är skrik. Han är stor, 75 cm och 11 kg, är inte speciellt glad i lagad mat, men äter den mängd ersättning/välling han behöver och sover hela nätter. Jag känner mig ofta misslyckad som inte kan få honom sluta gnälla, men försöker att förmedla ett lugn och inte själv bli "gnällig" till sist. Dels beror hans gnällighet på att han ofta är trött och till stor del på att han inte klarar av allting han vill, men vissa dagar känns det som om vi går omkring i ett ständigt inferno av gnällighet. Ville har humör, helt klart.
Vad kan vi göra för fel? Ville får "hjälpa till" så fort han visar intresse för det. Jag målar tavlor och skriver mycket och Ville får knyckla ihop papper och "läsa" böcker medan jag arbetar.
. Jag undrar dock följande;1. Det här med sömnen. Vårt schema nu ser ut som följer;
7.00 Morgon, mat och ensamlek
9.00 Ögonen faller ihop innan vi hinner lägga honom
10.00 Väcks för nästa måltid
12.00 Sover ute i vagnen
15.00 Väcks för nästa måltid
16.30 Jättetrött, sover ute på balkongen
18.30 Vaknar oftast av sig själv
21.00 Somnar direkt han läggs i sin säng
Totalt antal timmar sömn; 16 timmar. Med marginalkvartar inte sällan 17 timmar. Ska man oroa sig för att han sover så mycket? Han är otroligt trött efter 1,5 timmar, helst skulle han ha 22-timmarsdygn...
2. Skrik. Ville är en mycket "gnällig" herre. De första 2,5 månaderna i livet var han en mycket nöjd bebis, men sedan dess kan jag räkna antalet gnällfria dagar på en hand. Vissa dagar kommer vi upp i dryga tre timmar av gnäll, varav säkert en halvtimme är skrik. Han är stor, 75 cm och 11 kg, är inte speciellt glad i lagad mat, men äter den mängd ersättning/välling han behöver och sover hela nätter. Jag känner mig ofta misslyckad som inte kan få honom sluta gnälla, men försöker att förmedla ett lugn och inte själv bli "gnällig" till sist. Dels beror hans gnällighet på att han ofta är trött och till stor del på att han inte klarar av allting han vill, men vissa dagar känns det som om vi går omkring i ett ständigt inferno av gnällighet. Ville har humör, helt klart.
Vad kan vi göra för fel? Ville får "hjälpa till" så fort han visar intresse för det. Jag målar tavlor och skriver mycket och Ville får knyckla ihop papper och "läsa" böcker medan jag arbetar.
Ville född juli 2006, sover natt 12 timmar tack vare standardmodellen!