Iritea!
Ärligt talat, jag tycker inte det låter sunt alls att oroa sig sådär mycket
. Det påverkar din sömn. Påverkar det din aptit? Människokroppen är gjord för att vara i hög beredskap under korta stunder (så att man hinner sätta sig i säkerhet för rytande lejon), men inte som du (och jag...) under många veckors, eller kanske månaders tid. Det sätter sina spår. Och kan utveckla sig till ännu större oro, tvångstankar, depression och annat hemskt. Dessutom fysiska symptom som magsår, illamående, huvudvärk mm.
Det går verkligen att komma tillrätta med det, men det kräver verkligen sin träning
En två-veckors kur av ganska mycket mental träning, och sedan några uppföljningsveckor. Och sen har du dina verktyg. Precis som SHN, fast vi vuxna är inte så lättlärda som barnen, så vi behöver längre tid
. Terapi är också en god idé för att få perspektiv på sina tankar.
Under de två första veckorna så tycker jag att du ska:
Lyssna på ett avslappningsband minst en gång om dagen (gärna innan sänggåendet, så att du kan somna avslappnad). Jag har en övning jag kan bränna på cd till dig och skicka m du vill.
Träna på profylax/djup-andningen från den andra tråden många gånger dagligen. Den ska komma automatiskt när du känner orostankarna komma farande.
Fundera på vilka situationer och tankar det är som gör dig orolig. Är det en relevant oro, eller är den överdriven? Din oro är bara tankar, och tankar är inte farliga. Dessutom väljer du själv vad du vill tänka. När du får en orostanke i huvudet, ha en plan för vad du ska tänka på istället. Till exempel, jag var orolig för att vara ensam med Anton. När den tanken kom upp, började jag istället tänka på vad jag och Anton skulle göra under dagen, vilka bra saker vi gjorde igår mm. Helt enkelt (?) vända de negativa tankarna till positiva, eller åtminstone neutrala. Förstår du? Det är skitsvårt, och man måste nöta in det här beteendet.
I den andra tråden finns ju också meditationsövning och autogen träning beskriven. Gör det också om du känner att du orkar/vill/kan. De kräver lite mer av dig, än att lyssna på en avslappningsskiva. Men är också bra.
Målen:
Du ska kunna avstyra orostankarna, så att de inte får fäste i dig.
Du ska lära känna din kropp, så att det räcker med att du tänker att du vill slappna av, så slappnar kroppen av.
Detta är det mest konkreta sätt jag kan komma på att hjälpa dig på. Ytterligare ett sätt att minska sin oro är att äta Rosenrots-tabletter. De dämpar oron något. Men du måste fortfarande jobba med oron själv också, för att resultatet ska vara långvarigt.
Jag kommer aldrig att slippa undan min oro, tror jag. Men nu har jag verktygen att känna igen när den kommer och avstyra den innan det blir så illa. Ibland blir jag fortfarande överrumplad, men det är ok nu. Jag blir inte så rädd längre.
Du får gärna PM:a om du vill, så kan jag skicka avslappnignsövningen.
KRam!
!
. Så nu till min fråga, idrottsmän och andra använder ju sig av mental träning. Finns det någon som känner till någon metod, typ SHN för oroliga människors. Så jag sänder ut ett nödrop/Kramar från Iritea
somnade (vid halv 5/5) och oroat mej för ALLT. Jobbet SUCK, sambon(som har diffust ont innanför bröstkorgen) pengar, barnen, framtiden Kort sagt ALLT. Det var i alla fall härligt att (klockan 3 i natt) läsa tråden om oro och mental träning. Kände precis igen mig i oron över att vara själv med första barnet. HUH! Och visst är det konstigt att man i övrigt inte alls oroar sig för sjukdom eller att de små ska göra sig illa. Men jag tror att det i mitt fall handlar om en rädsla för det fulla ansvaret på något märkligt sätt. Sen tror jag att jag är präglad av en "allt går åt helvete" känsla som liksom inte släpper klorna om mig. Ska läsa tråden en gång till och försöka träna men det är inte lätt när man äger en marmelad hjärna där allt som man möjligen kan oroa sig för fastnar och ligger och gror. Tack Tack Tack och skriv gärna mer det är sååååå skönt att läsa om fler oroliga själar. Många kramar Iritea
maj -04 (kurad jan -05), Pojke 