Den fina och stabila nattsömnen har plötsligt blivit lite sisådär. Den senaste veckan har lilltjejen nämligen hamnat på rygg mitt i natten. Vi har hjälpt henne lite diskret med att komma på rätt köl (dragit runt i armen) även om hon egentligen inte ropat på hjälp. De första nätterna låg hon vaken och småsnackade av och till, och jag tänkte att det är bäst att få över henne på mage så att hon sover gott. Nätterna därpå lät hon lite mer missnöjd och nån morgon rullade hon runt tre ggr inom timmen mellan kl 6 och 7. Vi har morgon kl 7.30.
Nu misstänker jag att jag har vant henne vid att få hjälp
. Igår natt rullade hon över på rygg redan fem min efter att vi vänt henne första gången. Då bestämde vi oss för att det är dags att backa och inte trafikera rummet mer. Det resulterade i en hel timmes missnöje 
med några ramsor mellan varven. Hon lät väldigt arg, men lugnade sig själv hela tiden, kändes som om hon tystnade för att lyssna av läget, som om hon kollade ifall vi skulle komma och vända henne eller inte. Till slut somnade hon alltså, i ryggläge, och jag gick in och vände henne till mage efter tio min när hon sov. Sen var det lugnt resten av natten.Hur göra i natt? Sluta hjälpa henne över på mage så att hon vänjer sig vid att somna om på rygg? Vända henne till mage i sömnen eller helt enkelt bara låta henne ligga på rygg med risk för fler uppvak? Ramsa vid första pip eller bara om hon varvar upp sig? Ramsa överhuvudtaget så länge hon bara är arg, inte ledsen?
Minns inte att vi hade denna situation med stortjejen. Tror vi var inne några ggr i början för att hjälpa över henne på mage igen, men hon var generellt mer benägen att själv vilja rulla till mage än vad lilltjejen är. Tror dessutom att vi är lite snabbare på att hjälpa den lilla i olika situationer
Tacksam för lite synpunkter. 
och