Herre min Je vilket illamående

[Mamma S]

Gravid, ja!! Åh så kul och härligt att det äntligen funkade efter så många långa försök. Men ack så mycket mer illa jag mår den här gången, har aldrig varit med om något liknande!

Kan inte göra någonting, tröttheten är förlamande och illamåendet skrämmande. Igår gick jag en promenad på 10 minuter och efteråt var jag tvungen att kräkas så att magen tömdes och sen sova i 2 timmar. Jag kan ingenting, allra minst ta hand om min son. Usch. jag äter konstant och så fort jag svalt sista tuggan så måste jag hitta något nytt att smaska på för att hålla nere illamåendet.

Är det någon annan som haft det såhär? Vad har ni för underbara tips till en desperat mamma som vill umgås med sin son!?

[T.P]

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... lam%E5ende
länkar detta..

[Mamma S]

T.P! Tack, 6 sidor hjälp, underbart! Jag började nästan gråta (hormoner ) när jag insåg att jag inte är ensam....

[J och Å]

till dig, kämpa på. Och gå och få akupunktur, det enda som hjälpte för mig.

kram, och jättegrattis

[Mamma S]

Tack J och Å! ja, jag ska se om jag kan luska reda på något akupunktur ställe här, borde ju finnas någonstans... Gud, det hade varit skönt att bli av med det...

[Jannika]

Hu och fy. Stackars dig! Har ingen bra metod men tänker på dig.

Kram Jannika

[Sommar]

Grattis till medpassageraren Hoppas du slipper illamåendet snart!
Kram Emma

[Mata]

En kompis mår precis sådär som du, hon säger tom att om hon hade vetat att det skulle bli så (andra graviditet för henne) så vet hon inte om hon skulle velat bli gravid! Och då ville hon verkligen.
Akupunkturen låter intressant, har någon tips på bra akupunktör i Stockholmsområdet (helst söderut)? Är det dyrt? Räcker det med bara ett par gånger som någon skrev i den länkade tråden, eller är det vanligare med fler?
Kanske ingen som kan svara på allt detta, men det var ett intressant tips.
Varför ska man undvika Lergigan och vad är det?

[Mamma S]

Hej Mata, Usch, jag lider med din kompis, för jag känner precis som hon gör (samtidigt måste jag säga igen att jag är lycklig över att jag kunde bli gravid igen). Jag har precis hittat något som funkar litegrand. Tonik vatten, Schweppes. Det tar udden av illamåendet. om jag sitter blickstill i soffan och dricker det konstant så känner jag mig nästan normal. Tipsa henne om det.

En annan sak är ju den där punkten på handleden som hjälper lite, ytterst ytterst lite för mig. det är en akupunkturpunkt.

Ta dina tre fingrar, ringfinger, långfinger och pekfinger och sätt dem med ringfingret först precis under det hudveck på handleden som är närmast handen. där penkfingret hamnar på handleden (om man ser ut som man ska) finns punkten, den är mellan de två senorna (man får trycka till ganska bra) på andra sidan handleden aningens längre upp är det som en liten grop, som på mig är lite öm, dessa två punkter kan ge lite lite hjälp.

Jag tänker på henne, inte för att det hjälper, men du kan hälsa henne att det finns fler.

[TorsMamma]

Hej,

Lergigan är åksjukemedicin och jag åt detta i säkert 20 veckor när jag var gravid då jag inte ens kunde dricka vatten utan att kräkas.

Vet inte om någon har info om nackdelar eller biverkningar men för mig var det nödvändigt för att klara mig och jag tycker det fungerade väldigt bra.

När jag hade passerat v.25 kunde jag sluta äta dem och sedan åt jag nog bara kall mat, flytande mat och frukt för jag vill absolut inte äta mer tabletter än nödvändigt.

Har också hört att olika kolsyrade drycker funkar bra och det är bara att göra vad man kan för att klara sig.

Ps. åksjuke band finns att köpa på apoteket också om man vill ha tryck på akupunktur punkten på handleden en längre tid. Jag provade och fungerade inte på mig men kanske på er, framför allt om denna punkten är öm så är det oftast ett tecken på att det fungerar Ds.

[Mamma S]

Dagarna sniglar sig fram och vissa är värre än andra, idag är en sådan där dag när det är för jävligt. Men det värsta av allt är att jag märker hur min stackars son far illa av det han är mycket gnälligare än vanligt och klängigare och argare. Eftersom jag måste vara sängliggande de flesta dagar, ses vi itne så mycket, han umgås mest med sin dagmamma som så välsignat kommit hem till oss och hjälper oss hela dagarna. Hans far är ute på viktiga möten några dagar och är itne hemma och det har gjort sonen ganska ängslig. Han kan komma upp till mig i sängen och böna och be med sin lilla 2 års stämma -Mamma Peeese (please) och dra i mig och vilja att jag ska leka. Jag gör så gott det går, vi läser böcker och sjunger och kramas. Men han märker ju att mamma inte är som vanligt. ÅH vad jag gråter när jag tänker på den lilla stackarn. Hur förklarar man för en 2 åring att det bli bättre snart!?

[annawahlgren]

Men han märker ju att mamma inte är som vanligt. ÅH vad jag gråter när jag tänker på den lilla stackarn. Hur förklarar man för en 2 åring att det bli bättre snart!?

All min djupa medkänsla har du Här dräller av goda råd och jag kan bara tillägga det gamla vanliga:

1. kolsyrat vatten av något slag
2. svagt te med honung, skorpa att doppa i
3. allmän förtröstan - det ska ge sig efter tre månader

Man förklarar inte att "det blir bättre snart". Det går inte så bra, som du märker. För små barn är livet Här och Nu. Visst märker han att "mamma inte är som vanligt" och resultatet av denna upptäckt är naturligtvis förvirring. Inte för att mamma är sjuk och / eller han är rädd att mamma ska dö (så tänker han inte, kan inte tänka) utan just för att han inte känner igen saker och ting och inte vet vad som gäller och hur man hanterar det. Han måste helt enkelt skriva om sin karta en smula, om du förstår hur jag menar.

Och det är inte så svårt, men det krävs att du hjälper honom acceptera faktum. Det är den gamla vanliga hederliga Attityden av Självklarhet som gäller. "Shit happens", ungefär. Nu är mamma inte kapabel att gå upp och leka. "KAAAN inte" (lagom självynkande). "Mamma SCHUUUK". Det du förmedlar är att det inte är särskilt roligt, men därför varken farligt eller fel.

Förstår du Vi har så bråttom, allt ont ska förnekas eller påskyndas bort, inte finnas (egentligen). "Det blir så bra så bra, alldeles snaaaart." Och det kanske det blir - det ska vi innerligen hoppas. Men det som gäller just nu är någonting annat än det som möjligen och förhoppningsvis gäller sedan.

Så nu får vi helt enkelt anpassa oss till status quo. Och på det är små barn oerhört skickliga. Bara de får klart för sig vad som gäller träde både beskyddarinstinkt och initiativförmåga i kraft. Be honom om hjälp, spela på din hjälplöshet, lär honom att du nu mer än någonsin behöver honom faktiskt, praktiskt och konkret

Och tyck inte synd om honom. Det är inte synd om honom. Han behöver bara slippa sin förvirring och få svar på sina frågor, och barn frågar i handling. Respektive påståenden. Lär dig "översätta"

[Mamma S]

Det är den gamla vanliga hederliga Attityden av Självklarhet som gäller. "Shit happens", ungefär. Nu är mamma inte kapabel att gå upp och leka. "KAAAN inte" (lagom självynkande). "Mamma SCHUUUK". Det du förmedlar är att det inte är särskilt roligt, men därför varken farligt eller fel.:

Tack tack du fina människa. Jag förstår precis vad du menar. Det är så självklart när du säger det. Det är ju det allt bygger på, man glömmer så lätt när man ligger och tycker synd om sig själv. Såklart kan han hjälpa och vara mammas stora pojke, han vill ju.

Nya tag, nu ser jag fram emot i morgon när lillkillen ska få träffa sin sjuke mor, men en sjuk mor med samma attityd som vanligt.

[annawahlgren]

Det behövs lite perspektiv ibland. Hur överlever barn i länder där krig härjar och nöden ständigt står för dörren? De mår inte särskilt bra, det påstår jag inte, men med hjäp av sina ömma (lidande, förstås) föräldrar gör de ändå det bästa av saken. Föräldrarna kan inte försäkra dem om att kriget tar slut i morgon, och de lider. Men små barn kan leka och skratta bland brinnande ruiner - bokstavligen. Människans anpassningsförmåga är enorm. Det enda de inte klarar särskilt bra, eller klarar alls, är att skiljas från "flocken", att stötas ut ur den (hur välmenande ett sådant arrangemang än må vara).

Så gläd dig Låt lilla stora pojken göra livet gott för dig

[Mamma S]

Du har så rätt, så rätt, det är verkligen lätt att i bland dra på för stora växlar när det gäller avbrott i ens lugna trygga värld som man blivit välsignad med.

Idag var en mkt bättre dag, i alla avseenden förutom själva illamåendet. Sonen kom som vanligt upp till mig och gosade en stund, vi läste en saga och pratade lite om ditt och datt, sen ville han gärna att jag skulle följa med ned och umgås. Jag sade då med en hyfsat ynklig stämma och teatraliska nedåtvända mungipor att Mamma är sjuk och kaaaaan inte leka idag. Kan du kanske hämta ett glas vatten till mig? hör och häpna, liten kille fick fart ut ur rummet och kom tillbaka efter en stund med ett glas vatten som han försiktigt försiktigt balanserade mellan sina båda händer.

Resten av dagen förflöt smärtfritt, han accepterade att jag inte kunde skutta runt som vanligt, klagade lite ibland men med attityden så fxae det sig snabbt. Tänk så lätt det kan gå när haspen slutligen är på!!