missnöjd bebis som bara ska bäras

[maria1979]

Hej, jag är ny här och har några frågor. Jag har en nio månader gammal dotter. Hon sover och äter bra, så där har jag inget att klaga på. Men det som är jobbigt är att jag måste bära henne nästan hela tiden, om jag lägger ner henne på golvet skriker hon tills jag tar upp henne. De gånger när jag lyckas lägga henne ifrån mig eller har henne i gåstolen eller hennes egen matstol får jag inte gå många meter ifrån henne. Då skriker hon tills jag kommer tillbaks. Jag måste också hitta på nya aktiviteter för att hon ska vara nöjd. Hon har svårt att roa sig själv. Jag brukar försöka ha henne med mig när jag gör saker, men jag får inget gjort för hon kan vara med i MAX 5 minuter, sen skriker hon och vill göra något annat. Det hjälper inte att jag visar henne vad jag gör och pratar med henne och låter henne vara med. Hon bara skriker av missnöje. Det är så tråkigt, hon är alltid så missnöjd. Jag vet inte vad jag ska göra.

[Gäst]

Hej maria1979, och varmt välkommen hit!

Jag börjar med att klistra in en annan tråd som jag tror att du kan ha stor nytta av. Vill du börja med att läsa den? Kom gärna tillbaka med precis så många frågor du vill!

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=10535

Hej från Åsa

[maria1979]

ÅsaB: Då börjar jag att kika där. Tack

[annawahlgren]

Tack, Åsa B

Välkommen är du

Kanske fick du en liten tankeställare när du läste den tråden.

Man måste (tycker jag, i alla fall) inse att små barn gör som vi lär dem. Det är inte så att hon "vill" eller vägrar en massa saker. Hon gör precis som du lärt henne. Hon föds inte med diverse idéer om hur det går till här i världen. Hon vill bara överleva (och det är inte så bara) och helst vill hon också - som vi alla - ha trevligt på kuppen och må bra. Dvs leva, inte bara överleva.

Har du slentrianburit henne och "tröstat" i tid och otid, utan att tänka på varför (för varför skulle det vara synd om henne ) kan du inte förvåna dig, eller beskärma dig, över att du får ett litet barn som tror att det är både farligt och fel att vara utan ditt fysiska beskydd

Så lägg inte det på henne. Hon har varken bett om att få vara till besvär eller vara rädd för vargen i alla dess skepnader.

[Svantemamman]

Hej! Jag måste bara prisa ovan länkade tråd om klängig nio-månaders. Jag har sedan en tid tillbaka misstänkt att något måste göras eftersom i övrigt underbar och glad liten kille varit så ängslig när jag går iväg eller sätter ner honom vid fel tillfälle. Och vips kom svaret Nu är nya ordningen införd med mer social delaktighet och ensamlekstunder och resultaten var inte sena med att visa sig

Ville bara dela med mig av ännu en lyckad erfarenhet av råden på detta eminenta forum!

[annawahlgren]

[maria1979]

Hittade en hel del saker i den länkade tråden

Då och då satte jag mig bredvid honom och försökte kort entusiasmera angående någon leksak " - gör inte det

och

Din uppgift - förutom att vara älskande moder - är att fungera som ledare och guide. Inte som lektant

Känner mig träffad. Jag har nog en tendens att försöka entusismera och agera lektant Tänkvärt!

Du ska alltså ha ett mål varje gång du "ägnar" dig åt honom. Något som så att säga ligger utanför er båda.

Det ska jag verkligen försöka ha i bakhuvudet hela tiden

sedan tog jag med honom då jag skulle tvätta - men det ville han INTE, han vill helt enkelt bli buren precis hela tiden" - det vill han förvisso inte; han tror bara att allting annat är farligt och fel Här kan du tillgripa handen-om-handen och gemensamt, med honom på armen, skyffla in eller ut tvätt. Men det är, liksom ovan, arbetet som ligger i fokus, er gemensamma syssla, något som ligger utanför er bägge.

Det är precis så här jag tycker att jag gör och min dotter gillar verkligen att vara med och göra saker, men bara en kort stund Sen blir det skrik och gnäll. Hittills har jag försökt byta syssla och "avleda" henne från skriket och gnället, men det kanske är fel väg? Det blir en himla massa avledningsförsök kan jag säga Och jag får det inte ens att fungera alla gånger.

Anna: Trösta gör jag faktiskt väldigt sällan, kan inte komma ihåg när jag gjorde det senast överhuvudtaget. Och jag håller med dig; det är inte synd om henne. Däremot kan jag säkerligen ha "slentrianburit [...] i tid och otid" Men jag undrar verkligen om hon tycker att det är just farligt att vara på golvet eller ifrån mig, i alla fall låter det inte så när hon skriker, utan det låter som om hon är rent ut sagt förbannad (eller ibland uttråkat gnällig). Det brukar vara mer populärt att sitta i gåstolen eller matstolen än att vara just på golvet. Men det går som sagt inte heller några längre stunder, och inte utan att jag är precis brevid.

Jag måste säga att jag tycker att det är svårt att hitta på saker att göra hemma fast jag vet att det borde finnas massor . Jag tror att jag låser sig på något vis och tänker att det ändå inte går med henne i släptåg

Jag ska i alla fall börja med att sluta agera lektank och försöka ha ett mål med bärandet Tar gärna emot fler tankar och förslag

[Mamasamueli]

Det finns ett uttryck: barncentrering. Att man låter världen kretsa kring barnet, att barnet är i centrum. Jag tror inte att barn är tänkta att vara i centrum, de ska vara med i händelsernas centrum men de ska vara bisittare, titta på. Barnet är liksom programmerat på att kolla in vad alla gör och på så vis lära sig vad livet går ut på.

Det kan vara lite svårt när man är ensam hemma och inte har något särsilt för sig, men då får man ju hita på något! Jag har dragit igång VÄRSTA hemarbetet som jag aldrig har haft tid med förr: baka bröd, städa två dagar i veckan, gå promenader, gå till biblioteket etc. Vi har ett väldigt rikt coh fullspäckat liv och Samuel hänger på och får lära sig hur allt går till. Han är inte på något vis i centrum, utan han hänger på i periferin. Så som jag tror att det är meningen att barn ska göra.

Sånt här tänk rimmar lite illa med vad man kan läsa ut ur samhällssystemet, där man får ledigt från sitt jobb för att kunna "ägna sig åt sitt barn" på heltid. Det tog ett tag innan jag förstod att barn inte riktigt fungerar så. Jag tycker att ju mindre jag fokuserar på Samuel och ju mer jag tar med honom i mitt arbete, desto mer lättskött (=nöjd) är han!

[annawahlgren]

[maria1979]

Mamasamueli: Gillar den infallsvinkeln Har bara lite svårt att omsätta den i praktiken Men så har jag nog inte tänkt så mycket på det förut. Förhoppningsvis kan jag ändra på vår vardag nu när jag blivit mer medveten om det

Nu har jag haft dottern på golvet mycket mer än förut. Det går väl sådär Det är inte många minuter hon kravlar runt innan hon börjar gnälla. Men förhoppningsvis blir stunderna längre och längre. Har lite svårt att hitta på sysslor hemma som hon kan vara med om Vore tacksam för lite tips. Har lätt för att "falla dit" och börja försöka roa dottern igen istället för att göra något gemensamt "utanför oss själva". Har aldrig tänkt på att jag försöker "roa" dottern så ofta Det har varit en tankeställare kan jag säga.

Det där med att bära mindre tycker jag också är jättesvårt. Jag rör mig en hel del i huset och tar då med mig tjejen, så det blir mycket bärande ändå. Men jag försöker att inte bara bära för bärandets skull i alla fall. Är jag på rätt väg?

Undrar fortfarande över följande

min dotter gillar verkligen att vara med och göra saker, men bara en kort stund Sen blir det skrik och gnäll. Hittills har jag försökt byta syssla och "avleda" henne från skriket och gnället, men det kanske är fel väg? Det blir en himla massa avledningsförsök kan jag säga

[miniz]

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=331

Här skriver AW lite om attityden av självklarhet. Här talas det om vargar om natten, men det finns vargar överallt... som t.ex när vi arbetar och lillen blir trött. Istället för att lyfta ner henne och lite bekymrat fråga om hon blev less och undra på vad vi nu ska hitta på, så lyfter jag ner henne och säger TAAAACK för hjälpen, och fortsätter med mitt, det är ju en massa saker som måste göras Du vet vad som gäller och det visar du till barnet med attityden av självklarhet. Alltid!


Att röra dig mycket i huset, som du skriver, kan du försöka dra ner på till hon kan gå eller krypa... Jag märkte också att lillen blev orolig om jag flängde runt, så om vi var i köket gjorde jag allt jag ville göra där, och utsatte den där lilla turen till sovrummet för att hämta dittan eller dattan tills senare när vi var färdiga med att vara i köket... I barnaboken skriver AW om att barnet opererar utifrån en bas, ett centrum. Detta centrum är du.

Om du har barnaboken, så läs och njut. Om inte, så prova få tag på den.

lycka till.

[jennie27]

Saker att göra med bebis, två konkreta tips:

Tvätt - en höjdare! Efter många månader kan sonen nu plocka ur tvättmaskinen eller tvättkorgen (är 10,5 månad). Man får vara snabb att stänga luckan om det är meningen att tvätten ska tvättas för han plockar lika glatt ur smutsig torr tvätt....

Baka: Bröd, kakor etc. Sätt dottern i barnstolen nära dig (en del har sittande på diskbänken, förstår själv inte hur det går till = livsfarligt! Min son är inte still 2 sek.) låt henne hålla verktygen åt dig, måttsats, trägaffel, etc. När hon blir större kan hon med "handen om handen" hälla upp mjöl etc. Vrida igång hushållsassistent om sådan finns.

Vad han övrigt gör varje dag är "torkar bordet" med disktrasa när han har ätit. Handen om handen och ett soligt leende när mamma sjunger "torkvisan".
Inte lika kul att torka munnen....

Det finns begränsningar men dessa märker man är olika mellan barn och åldrar. Jag tapetserar just nu för fullt och det funkar inte med sonen. Han äter tapetremsor med lim, biter mig i tårna när jag står på stegen och pillar med mönsterpassning, hänger i våta tapetvåder och suger på limrollern... Men för någon annan kanske detta funkar utmärkt.

lycka till!

[annawahlgren]

Han äter tapetremsor med lim, biter mig i tårna när jag står på stegen och pillar med mönsterpassning, hänger i våta tapetvåder och suger på limrollern... Men för någon annan kanske detta funkar utmärkt.

Säkert

[ms Sophie]

Sätt dottern i barnstolen nära dig (en del har sittande på diskbänken, förstår själv inte hur det går till = livsfarligt! Min son är inte still 2 sek.) låt henne hålla verktygen åt dig, måttsats, trägaffel, etc. När hon blir större kan hon med "handen om handen" hälla upp mjöl etc.

I vårt kök har vi en IKEA-vägghängare för att hänga krokar på och där kunna hänga slevar och sånt (någon som förstod vad jag menar ) och jag satte på dottern selen och satte fast selen i den vägganordningen!
Då var hon med på bänken utan risk att trilla ner och jag behövde inte ha hjärtat i halsgropen

Har själv märkt att dotter är mycket lugnare och kan skrutta runt själv mycket bättre när jag och/eller pappan har något vi gör.
Maken har lyckats dra ner tapeter, slipa väggarna, spackla, måla och städa efter sig i flera dagar nu och dottern har pysslat på med sitt.
Men om jag kommer hem från jobbet mitt i allt detta, lite lagom trött, och sätter mig vid köksbordet för att kolla posten så går det inte! Då vill dottern vara nära, i knät, mamma ska komma osv. Gnäll och kläng.
Men om jag däremot tar med henne, ställer mig och river bort tapeter i trappen och ser ut att vara jätteupptagen med detta viktiga. Ja, då går hon iväg och pular med sitt igen

[Mamasamueli]

Jag har inte kunnat sluta tänka på det här med att bära och inte bära... och har skrivit om det in min blogg. Jag utgår INTE ifrån barnaboken i denna fråga så jag vill utfärda en varning för den övertygade barnaboksanhängaren som vill läsa min text!