Rädd för hundar

[pia-lotta]

Hej!

Jag och mina två tjejer har varit med om en tråkig upplevelse som jag ska försöka redogöra i korthet .

För en vecka sedan var vid vår strand och matade fåglarna. Äldsta dottern har bröd både i mun och hand. Minsta sitter på marken.
I full galopp kommer en stor golden retriver och hoppar upp på min dotter, sliter med sin mun brödet hur hennes hand och mun. Hunden hoppar vidare och välter min sittandes dotter och tar även hennes bröd. Båda barnen blir chockade, livrädda och gallskriker. Matte, som var 30 meter bort, ropar på sin hund om inte kommer.

Hur jag blir helt galen (jag som normalt tycker om hundar) och skriker på hundägaren och hur idiotiskt denna bemöter mig är en annan historia. Min fråga rör min dotter och hur jag nu ska bemöta henne för att hon inte ska bli rädd för hundar.

Efter detta tillfälle så har hon ryggat och velat hoppa upp i vagnen så fort en hund närmar sig och börjat gråta "mamma, jag är rädd för hunden".
Jag har försökt att inte förstärka hennes rädsla (vilket jag säkert till viss del gjorde redan på stranden) utan bara satt henne i vagnen och sen har jag bett att få hälsa på hunden och busat med den bara för att visa att jag tycker om hundar och att man kan leka med dem.

Samtidigt vill jag inte ignorera hennes rädsla genom att säga "men hunden är ju snäll" för då känns det som jag idiotförklarar henne.

Hur ska jag göra? Vi möter mycket hundar på gatan (säkert 4-5 ggr/dag) och det är inte alltid jag har en vagn att sätta henne i. Om vi möter en hund på gatan - hur ska jag bete mig?

Jag vill verkligen inte att min dotter ska bli hundrädd.

Tacksam för hjälp!

//Pia-Lotta

[Gäst]

Hej pia-lotta!
Usch vilken trist händelse, vad arg man blir på hundägare som inte håller efter sina hundar . Jag tycker du tänker och tycker HELT rätt! Du tänker att du inte ska säga till din dotter att "hunden är snäll", eftersom det skulle vara att negligera barnets känslor. Och det håller jag med om. Hon måste ju få uppleva att hunden verkligen ÄR snäll, hon har upplevt en jätteläskig hund och kan inte veta att hundar i gemen är ofarliga.

Jag skulle nog inte göra så mycket väsen av det, mer än att hon ska få chans att vänja sig i en takt som hon tycker är lagom. Möter ni en hund, så "där är en hund, hej på dig vovven!". Ni kanske har nån bok med hundbilder i, att titta på och prata om. Du kan ju också nämna, så där i förbifarten, att "kommer ni ihåg när vi träffade den där hunden som sprang på er"....lyssna av svaret, och bekräfta deras känslor. Det viktiga är ju att du har en helt avspänd attityd till voffsingarna, precis som du verkar ha! Det ska säkert lösa sig.
kram från Åsa

[annawahlgren]

Ja, att möta faran beskyddad är ju vad som måste gälla, om man inte vill få en permanent hundrädd liten unge. (Jäkla beteende där på stranden )

Så ta upp henne i famnen och stå still, prata med hunden utan att se på barnet och utan att invänta barnets samförstånd och godkännande.

Eller, om du inte kan ta upp henne (eller båda två), ställ dem bakom dig och håll en arm om, så gott det går, medan du liksom å deras vägnar bekantar dig med hunden.

Kommentera inte så mycket (eller alls) utan låt erfarenheten - med tiden, med många hundmöten - göra sitt till slut

[pia-lotta]

Tack snälla Åsa och Anna för era svar!

En fråga: om dottern sitter i vagnen och vi möter en hund (som jag inte planerar att hälsa på just nu) och hon säger "mamma, jag är rädd för hunden" - Vad SÄGER jag då Behöver jag säga något alls?

Jag vill i detta läget inte vifta bort hennes känslor men vill samtidigt inte förstärka dem heller.

[Gäst]

Hej igen!
Kan man tänka sig att du sätter dig ner på huk bredvid henne, att ni har många meter mellan er och hunden, och att ni bara tittar på den? Ni iakttar den, och du säger kanske nån liten kommentar om vad den har för sig, eller vilken ras det är. Och sen går ni vidare...bara?
Åsa

[anna]

Hej!

Det kan man verkligen förstå att hon blev rädd!!

Detta har jag också haft en fråga om för länge sedan, men det går ju inte att länka längre, från de gamla trådarna

I vilket fall var det bästa tipset från en hundägare.
Hon sa att man kan förbereda barnet med hur man gör om man träffar en hund, men INTE vill leka med den.
Man vänder ryggen åt, och håller för ögonen.
Då tappar hunden intresset, och vill inte leka.

Detta var problemet i vårt fall, en grannhundvalp som kom inspringande i vår trädgård i full karavan, och hoppade, skällde och busade. När Clara blev rädd och började springa, sprang han ju självklart efter, för han trodde ju hon ville leka
Hon var helt STEL av skräck, och att närma sig tillsammans och beskyddat fungerade inte alls.
Hundägaren själv (grannen alltså) sa att Clara skulle springa in i huset och stänga dörren, alternativt ställa sig på vårat trädgårdsbord, för dit nådde han inte Inga smarta råd direkt!!!

Hon är fortfarande skeptisk mot hundar, vågar inte klappa dom
Men det är bättre nu, när hon vet hur man kan göra!
Hon springer inte till andra sidan trottoaren längre, ifall vi möter en hund. Och grannen har fått pli på sin hund, så den inte längre springer in till oss.

kram anna

[kajsa65]

Hej pia-lotta!
Hu, vilken upplevelse för dina små tjejer! Man kan ju bli hundrädd för mindre, men jag tror säkert att du lyckas jobba bort skräcken! Jag tänker att du och barnen behöver umgås och vistas en hel del med hundar den närmaste tiden. Har du någon bekant med hund? Kanske kan ni träna lite på den? Läsa böcker om lurviga härliga hundar?
Jag tror också att det är viktigt att du försöker jaga bort dina "vargar" när ni möter hundar på gatan och inte själv bli rädd och orolig för din barnens reaktion (eller för den delen hundens). Du skrev att du gillar hundar egentligen. Kanske kan du helt enkelt fråga ägaren till hundar ni möter om du får hälsa på hunden och sedan med liv och lust klappa och heja och låta den nosa på dig- så att barnen ser hur kul och lustfyllt det är med hundar?
Försöker man skydda det lilla barnet från hunden så bekräftar man indirekt att hunden är farlig.

[pia-lotta]

Tack alla för era svar!

Åsa - det ska jag pröva. Kommentera i förbifarten om själva hunden utan att för dess skull förstärka hennes rädsla.

Anna - vilken trist granne. Snacka om noll förståelse och respekt! Dina tips är bra och dem ska jag lära henne i framtiden. Just nu känner jag att om jag lär henne dessa knep så kommer jag bekräfta hennes rädsla. Men sen.....

Kajsa - bra idé. Jag ska leta efter hundar i bekantskapskretsen. Inga vargar hos mig inte Har haft hund själv - så jag har inget problem med att ta kontakt med andra hundar och deras ägare. Det som hände på stranden var ju inte hundens fel utan ägarens (som inte lyckats uppfostrat sin hund).

Tack åter igen för alla tips!
Jag var alledes för arg för att se bra handlingsalternativ

[Tina-Stina]

Hej hej!
Ett sent inlägg härifrån , men jag blev som 5 åring attackerad av grannställets hund, ganska illa,och fick spendera drygt två veckor på sjukhus.
Min räddning (tror jag) var att min farmor, som för övrigt bodde precis bredvid oss, hade en hund som jag tyckte mycket om. Vi träffades ofta, och jag hann egentligen aldrig bli riktigt rädd för hundar...(bara grannens )
Så jag skulle nog hålla med Kajsa här. Fiska efter bekanta som har hund..eller varför inte besöka något ställe där de har små gulliga hundvalpar?...vem kan motstå dem...
Lycka till!

[pia-lotta]

Tina-Stina: superbra idé med hundvalparna!
Tack för tipset!

[Puffis]

Tänkte också direkt; skaffa hundbekanta. Inget fungerar så bra som ett barn som är van vid djur. Då lär hon sig dessutom att "bemästra" dem själv, det blir naturligt, och hndar som kanske annars har en tendens att beté sig illa (hoppa och så) gör det inte lika gärna om de ser att barnet är självsäkert och orädd.

Känner du inga hundar, så kan det funka med andra djur, katter, hästar. Kanske kan du gå förbi ett stall och klappa hästarna i hagen. Tänkte på detta när jag pratade med en annan hundägare häromdagen. Hon sa att hennes ena barnbarn var så bra med hunden, medan det andra barnbarnet inte gick ihop med hunden alls. Den som det gick bra med hade katter hemma... bara en liten tanke, kanske inte hjälper alls

(Sen tycker ju jag, som hundärgare, att alla människor borde läsa Turid Rugaas "lugnande signaler" som handlar om hundspråk och hur viktigt kroppsspråket är. Det där med att vända ryggen till är t.ex. en lugnnde signal. Det är förvånansvärt hur fel man kan göra , men det har ju egentligen inte med saken att göra.. . )

[pia-lotta]

Tack Puffis!

Jag har mailat hela bekantskapskretsen om min jakt på hund och kattmänniskor. Får besöka en 4-h gård i helgen kanske?

//Pia-Lotta

[annawahlgren]

men det går ju inte att länka längre, från de gamla trådarna

Jo, det ska gå nu Alex har byggt om alltihop. Testa

[inger]

över att behöva säga det. Jag tycker mycket om hundar.
Men det kan vara bra och befogat att vara rädd för främmande hundar.
En hel del skrämmande incidenter där hundar har haft ihjäl människor har
inträffat.
Naturligtvis är det ägarnas fel.
Blev själv helt oprovocerat i tonåren biten av en hund i ansiktet.
En hund som ägaren sa var så snäll. I ena sekunden klappade jag hunden och den var glad.
I nästa ögonblick hoppade den på mig bet i ansiktet och mamma skrek att jag skulle springa.
Hur vi kom därifrån och till sjukhus minns jag inte.
Men det är inte obefogat att vara rädd för hundar. Ingen skulle väl vänja a v ett barn med krokodilrädsla till exempel

[Puffis]

vill bara replikera att det inte alls är särskillt hälsosamt att vara rädd för hundar. Tänk vad det begränsar människor för det första. Dessutom så är det lättare att bli "attackerad" om man är rädd. Narturligtvis ska man lära barnen vanligt "hundvett", men är de rädda så beter de sig konstigt i hundens ögon och hunden kan i sin tur bli rädd och, vad den tror, försvara sig. Det är inte så som folk tror att hundar kan lukta sig till rädsla, men de ser på kroppsspråket att det är något konstigt med den här personen, och dra sina egna slutsatser.

En hund pratar med kroppen, därför är den väldigt känslig för våra signaler som vi kanske inte ens vet om att vi sänder ut. Springa är det sista man ska göra, tex. Du kan inte springa ifrån en fetlagd tax ens Om man springer ifrån en hund som är inställd på att du är ett byte, så triggar man den bara.

Signaler som lugnar en hund (vanligt hund-till-hundspråk) är tex, gäspa, titta bort (väldigt oartigt att titta i ögonen), slicka sig om läpparna, gå långsammare, inte gå rakt emot en hund, vända sig bort, vända ryggen till, "nosa" i backen osv.

bara lite tips