Vägrar plötsligt vagn?!

[Svantemamman]

Hej! Lillkillen vägrar åka vagn, spänner sig och skriker som om vagnen skulle äta upp honom om han sätter sig. Det här har pågått i fem dagar, sedan vi kom till USA. Vi har lånat med oss en sulky hit, han gick med på det hjälpligt första dagarna men sedan dess har det varit stört omöjligt.

Jag pressade ner honom första dagen och tänkte att det blir väl bra när vi börjar gå, men han skrek som stucken hela promenaden (som blev tio minuter kanske). En dag lyckades jag - när det kom en bil och en gubbe samtidigt som tydligen var tillräckligt intressanta för att glömma av sig.

Vad kan jag göra för att bryta detta??! Jag vägrar att bära runt på honom i sele, så nu kommer vi knappt ut på dagarna och jag håller på att bli knäpp på kuppen...

Tacksam för snabba råd!

[/LO]

Min fråga:
Har du gått från att ha honom vänd mot dig till att ha honom framåtvänd? I så fall blir världen väldigt stor plötsligt och dessutom på ett helt främmande ställe (eller?).

Jag kan se ganska stora barn (2-3 år) som är rätt frustrerade av att inte ha ögonkontakt med den som kör vagnen. Man kan ju inte på något sätt se och tolka reaktioner hos barnet och på så sätt visa världen.

Mina tankar.

/LO

[Svantemamman]

Hmm, tanken har slagit mig. Hemma sitter han mycket riktigt vänd mot mig, för det allra mesta. Ibland när han blivit otålig och tröttnat har jag vänt handtaget på vagnen så att han hamnar vänd framåt och verkat gilla det. Men det är kanske en annan sak, då har han ju suttit och tittat på mig ett tag och varje förändring i utsikten kanske är kul...

Vi ska vara här i två månader, lite för kort tid att köpa ny vagn men för lång tid att klara sig utan

[annawahlgren]

Tack, LO

När du sätter honom i vagnen, gör det huksittande rakt framifrån. Bryt snabbt de negativa förväntningarna med medhavd muta, gärna ätbar. Upprätta och behåll ögonkontakten och pratkontakten några minuter medan vagnen är stilla. Res dig sedan (hos honom) och kolla omkring, framåt och åt sidorna, som om du skulle ta reda på vad han ser och kan komma att se. Tala sedan om att "nu ska vi gå en liten stund."

Gå kanske någon minut. Stanna sedan och sätt dig på huk framme hos honom, inte mot honom nu utan med honom, om du förstår vad jag menar. Låt vagnen stå ett par minuter och prata under tiden om vad ni ser tillsammans. Kanske kan du "hitta" någonting intressant på marken att studera med honom. Kanske kan du peka på något spännande, om så bara molnen på himlen eller det höga husets tak. Kanske kan du ta ett blad från trädet och beskåda med honom. Husdjur som är ute på promenad kan också användas till mycket.

När du känner att ni har ett gäng intryck gemensamma och tillsammans har "tagit hand" om dem, säg igen att nu ska ni gå en liten stund.

Fortsätt så och förläng gradvis stunderna du går.

Håll hela tiden ett öga långt framåt och försök leva dig in i vad som kommer att fånga hans intresse respektive vad som möjligen kan skrämma honom. Bryt och dela i god tid. Inte alls alltid behöver någonting sägas - "bara" delas med ögonkontakt, samförstånd, leenden, fysisk beröring (beskydd).

[Svantemamman]

Tack för era svar!
Har nu promenerat enligt instruktioner, funkade bra! Ätbara mutan gjorde susen, tur att han är så matglad så även en vanlig liten brödbit funkade utmärkt

Tack Anna för att du som vanligt lyckas förmedla bebbe-perspektivet så bra. Mycket lättare när man lyckas tänka sig in i hans situation, att det som behövs kanske är just trygg guidning till en stor och ny värld.

[annawahlgren]