46 cm lång och 3554 gram. Född i Ystad den 3 februari 18.07.
En liten goding, alldeles ljusblond och så bedårande ljuvlig. En liten goding som inte tänkt finna sig i att bli planerad född den 7 februari utan istället såg till att få komma en solig lördag den 3 februari.
I denna kaotiska familj så skulle för första gången något vara rejält planerat. Så planerat kejsarsnitt den 7 februari och mormor bokad på tåg ner dagen innan. Frissan var bokad och listan över allt som skulle vara klart. Pappan hade konferens dagarna innan för lansering av ny produkt.
Och vad trodde vi
Efter att kraftigt ha förnekat att det var på pg förvärkar torsdag och fredag så insåg jag lördag middag att det här var nog något som inte stämde. Kunde dock inte drömma om att han skulle komma 2 1/2 vecka förtidigt. Var beräknad 18 februari först. Så gjorde allt jag skulle - var med barnen på IKEA och handlade m.m. Åkte och köpte massa blomor till huset (fast maken protesterade vilt och ville lägga mig ner) och skulle precis åka till gymnastiktävling med stora tjejen.
Fick göra helt om. Regelbunda kraftiga värkar var 2-3 minut och sjukhuset sade att vi skulle skynda in och absolut inte äta som jag hade tänkt. Hade ingen plan B för barnen utan fick hastigt skicka iväg dem till grannen och be mormor köra ner från Göteborg omgående. Inget packat och huset helt upp och ner... Rörigt värre och vi fick vänt och hämta kameran i alla fall.
Kom in till sjukhuset och det enda jag sade till dem var "jag ska inte ha barn idag". Byt du om lilla gumman...det är dags. Efter diskussion med läkare om vi skulle akut snitta eller köra på så bestämdes snitt med tanke på tidigare förlossningar och en kort stund senare så var den lille här.
Som tur var så blev det snitt för moderkakan hade vuxit fast igen och annars hade det blivit en upprepning på föregåpende gång med akut operation och stor blodförlust.
Igår kom vi så hem. Omtumlamde och helt fantastiskt. Två flickor som inte vet till sig hur väl de vill och han bärs runt på konstant och pussas och petas. Full cirkus igen med andra ord...
Vilken ödmjukhet och litenhet jag känner inför världen och livet - igen.
Kram till er alla