Föregående talare understödes!jzgridley skrev:Anna - varje gang jag snubblar pa sma stenar pa vagen i min roll som foralder sa ar det Barnaboken och din sajt som jag gar till for vagledning. Dina rad hjalper mig att borsta av gruset fran knana och forsatta pa ratt spar igen.
=D> 
Gäst skrev:Dagen där hon släppte taget och vågade gå själv blev hon den underbaste 1 åringen som man kunde tänka sig . Hon verkligen genomgick en "personlighetsförändring" över en natt
Det var likadant hos oss
. Antonia blev som ett helt annat barn, över en natt. Dock inte precis samtidigt som hon började gå, utan ca 5-6 veckor efteråt 
INNAN detta började dagarna bli allt mer outhärdliga - faktiskt
. Något slut på åttamånadersångesten märkte jag aldrig av utan gnället och det eviga klängandet höll i sig fram till drygt 13 månader alltså. Det spelade ingen roll hur mycket social delaktighet jag gav henne - schemalagd sådan också - hon kunde inte leka EN enda minut för sig själv 
. Jag kunde inte bre en smörgås utan att hon stod och gnällde bredvid mig och sitta på toa - knappast! Jag, som tänkt vara hemma i 3 år, började undersöka möjligheter till dagvård här i byn och leta nytt jobb åt mig själv.
Men så plötsligt en dag - så bara satt hon där, och lekte på egen hand
. Jag lagade lasagne, det tog 45 minuter, och inte en gång kom hon till mig under den tiden . Jag bytte på henne, satte ner henne för att hämta kläder, och sa sen "kom Antonia, vi ska klä på". Hon flinade finurligt och sprang iväg. Jaha, tänkte jag och satte mig vid datorn för att testa henne 
. Efter 15 minuters tystnad gick jag tillbaka för att se vad hon gjorde. Hon stod vid fönstret och tittade på fåglarna .Detta låter kanske inte så kontigt för de flesta här, men för mig var det ett mirakel
\:D/ . (Och nog för de flesta andra också som lärt känna Antonia. )Vad det var som hände vet jag inte. Och det dröjde flera dagar innan jag vågade tro att det skulle vara bestående [-o< .
Nu njuter jag igen
för första gången på många månader och jag har inte en tanke på att börja jobba igen. Men den dagen jag vill det eller måste, så känns det i alla fall bra att veta att på dagiset här i byn är det 16 barn och 4 ledare. Bara två av dessa barn är 1-åringar och en i personalen har alltid själv hand om just bara dessa två småttingar. Det är väl ändå rätt bra
Jag frågar för jag har ingen aning om hur dagislivet funkar annanstans . Anna
