Hei.
Jag är ensamförsörjande om en dotter som nyligen fyllt 15 år.
Hon har levt för sin hobby (ridning) nu i fem år och är väldigt duktig och framgångsrik med sin ponny på tävlingsbanor. Jag är inte rik på nåt sett och fått jobba mycket för att ha råd att uppehålla hennes hobby. Problemet är nu att hon hittat en pojkvän som för det första är 19 år gammal och för det andra ett "rötägg" enligt mej. Han har tex. ingen bostad, inget jobb, full med piercingar samt allt han talat till mej så har han ljugit. Min dotter har också börjat ljuga om många saker i synnerhet gällande honom.
Hon har nu två gånger även rymt hemifrån så jag har hamnat ringa polisen.
Första gången (dagen före julafton) fick jag hem henne via att ringa killen och bedja att få hem min dotter till jul och andra gången (två dagar före vår U.S.A resa var vi just nu befinner oss) gick det så långt att polisen hittade henne och talade förnuft i henne, försökte i alla fall.
Hon skäms inte äns när hon sen kommer hem??
Hon bär också en förlovningsring hon fått av honom och säger att de ska leva lyckliga i alla sina dagar.
Hon hade det jobbit i skolan förra terminen och blev mobbad av flickor som antagligen är avundsjuka på hennes framgång med ponnyn. Hon är också av den ståltare typen, altså till lynnet.
Tidigare visste hon exakt vad hon vill bli som vuxen och hade stora planer på var hon vill studera. Nu vill hon bara vara med honom och tycker att jag ska sälja ponnyn.
Här i U.S.A hos min syster med familj är hon sitt trevliga jag igen.
Jag är rädd att åka hem igen, kan du snälla hjälpa mej.
NB
dotter född 1991
dotter född 1991
Mamma till lilla Skruttis som föddes 1. nov. 2005 och lill-Skruttan som föddes 7.nov. 2006
Det är altså min syster som skriver under min signatur, eftersom vi inte lyckades få ett eget användarnamn åt henne trots att vi försökte några gånger... 
Det skulle vara jätte trevligt om någon av er mer erfarna mammor skulle kunna ge lite tips hur hon och hennes dotter skall klara sig igenom denna jobbiga tonårsperiod.
Det skulle vara jätte trevligt om någon av er mer erfarna mammor skulle kunna ge lite tips hur hon och hennes dotter skall klara sig igenom denna jobbiga tonårsperiod.
Mamma till lilla Skruttis som föddes 1. nov. 2005 och lill-Skruttan som föddes 7.nov. 2006
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Tonårsuppror, brukar det kallas. Och det finns förstås ingen knapp att trycka på så att barnet blir städat och vuxet i ett nafs och hoppar över hela revolutionen.Att förbjuda umgänget och förtala "fästmannen"
leder bara till ytterligare motsättningar - som t ex just rymningar. (Fråga mig, som verkligen stack, kär i en tio år äldre man 
) Vad man kan göra är att försöka strukturera det hela - ge en form, som man gemensamt kommer överens om när ungen är pratbar och samarbetsvillig, men aldrig någonsin ge sig till att försöka bestämma innehållet. Om du förstår vad jag menar.
Jag har skrivit mycket om detta i Barnaboken. Under de olika åldrarna, inte minst just femtonåringen
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn 
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Hej mrs talls syster
Kan ju beräyya att jag har lite som du med min tös som fyller 14 i maj - gossen som är -91:a har haft och passerat sin "besvärliga" period
Min tös (R) har alltid spelat fotboll, och varit väldigt duktig, ett jättelöfte! MEN, nu har hon lagt av "fotboll är det tråååkigaste som finns..." och pojkvännen hon hittat är inte direkt svärmorsdrömmen - snart 18, stulit, festar gärna om ordentligt och givetvis röker han Självklart hoppas jag att det hela går över snart, men inser att ju mer jag protesterar desto roligare blir det såklart att träffa mr. strulputte!
Såhär har vi gjort:
Vi bjöd hem den unge mannen, och förklarade för honom våra regler, och vilket ansvar han har gentemot henne. Vi förklarade att vi har nolltoleransmot sprit, nikotin och sex! Och att han måste "hjälpa" oss att se till att hon inte missbrukade de reglerna. De får bara träffas här hemma eller ute bland folk, inte hemma hos honom eller hans (ännu mer) ökände bror.
R höll på att svimma av skam, under den här pratstunden, men när hon protesterade så sa pojkvännen åt henne: men lyssna nu på din mamma, hon vill dig bara väl
Kanske ett spel för gallerian, men han klättrade några pinnhål då...
R får vara ute två kvällar i veckan, onsdagar till 21.30 (då kommer bussen från ungdomsgården) och fredagar till 23.00, då det brukar vara disco. Annars är det 19.30 som gäller, och EN gång kom hon inte hem i tid, då letade jag igen henne och hämtade henne, och det var så pinsamt, så det vill hon inte göra om
Och såklart fick hon sluta fotbollen, hon kan ju inte spela för att JAG vill det... Visst är det bra att de har nåt fritidsintresse, men det går ju att byta! Jag försöker uppmuntra R till att vara ute och promenera, och gå och styrketräna med mig en gång i veckan - det är bra om man kan hitta något gemensamt roligt att göra
Fick ett bra råd av AW när jag hade bekymmer i höstas: tänk på henne som en utbytesstudent!
Ska försöka hitta den tråden...
Lycka till med tösen
Kram Mia
Kan ju beräyya att jag har lite som du med min tös som fyller 14 i maj - gossen som är -91:a har haft och passerat sin "besvärliga" period
Min tös (R) har alltid spelat fotboll, och varit väldigt duktig, ett jättelöfte! MEN, nu har hon lagt av "fotboll är det tråååkigaste som finns..." och pojkvännen hon hittat är inte direkt svärmorsdrömmen - snart 18, stulit, festar gärna om ordentligt och givetvis röker han
Självklart hoppas jag att det hela går över snart, men inser att ju mer jag protesterar desto roligare blir det såklart att träffa mr. strulputte!Såhär har vi gjort:
Vi bjöd hem den unge mannen, och förklarade för honom våra regler, och vilket ansvar han har gentemot henne. Vi förklarade att vi har nolltoleransmot sprit, nikotin och sex! Och att han måste "hjälpa" oss att se till att hon inte missbrukade de reglerna. De får bara träffas här hemma eller ute bland folk, inte hemma hos honom eller hans (ännu mer) ökände bror.
R höll på att svimma av skam, under den här pratstunden, men när hon protesterade så sa pojkvännen åt henne: men lyssna nu på din mamma, hon vill dig bara väl
Kanske ett spel för gallerian, men han klättrade några pinnhål då...R får vara ute två kvällar i veckan, onsdagar till 21.30 (då kommer bussen från ungdomsgården) och fredagar till 23.00, då det brukar vara disco. Annars är det 19.30 som gäller, och EN gång kom hon inte hem i tid, då letade jag igen henne och hämtade henne, och det var så pinsamt, så det vill hon inte göra om
Och såklart fick hon sluta fotbollen, hon kan ju inte spela för att JAG vill det... Visst är det bra att de har nåt fritidsintresse, men det går ju att byta! Jag försöker uppmuntra R till att vara ute och promenera, och gå och styrketräna med mig en gång i veckan - det är bra om man kan hitta något gemensamt roligt att göra
Fick ett bra råd av AW när jag hade bekymmer i höstas: tänk på henne som en utbytesstudent!
Ska försöka hitta den tråden...
Lycka till med tösen
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Hej igen,
Nu börjar våran resa vara på slutrakan och tid att åka hem.
Tack för skriverierna och tankeställarna jag har fått av er. Min syster printtade ut texterna gällande tonårs"kriser" så jag har att läsa och fundera vidare på vårat liv där hemma.
Här i U.S.A. som sagt har det varit lungt och dottern uppfört sej hyfsat men jag vet ju att så fort vi kommer hem så är det enkelt igen att fortsätta i samma spår.
Vi har många timmar på oss att diskutera saker i flygplanet där hon inte kommer till att rymma från diskussionen så jag ser fram emot det.
Också min syster har diskuterat med henne och jag tror faktiskt att vissa saker gått fram
Med vänlig hälsning till er allihopa.
Nu börjar våran resa vara på slutrakan och tid att åka hem.
Tack för skriverierna och tankeställarna jag har fått av er. Min syster printtade ut texterna gällande tonårs"kriser" så jag har att läsa och fundera vidare på vårat liv där hemma.
Här i U.S.A. som sagt har det varit lungt och dottern uppfört sej hyfsat men jag vet ju att så fort vi kommer hem så är det enkelt igen att fortsätta i samma spår.
Vi har många timmar på oss att diskutera saker i flygplanet där hon inte kommer till att rymma från diskussionen så jag ser fram emot det.
Också min syster har diskuterat med henne och jag tror faktiskt att vissa saker gått fram
Med vänlig hälsning till er allihopa.
Mamma till lilla Skruttis som föddes 1. nov. 2005 och lill-Skruttan som föddes 7.nov. 2006
BEKYMREN BARA FORTSÄTTER....IGEN
Hej igen, jag är hon som skrev från U.S.A. förra veckan under min systers signatur.
Nu är vi hemma igen (söndag morgon) och som jag nog visste och anade så fortsatte dottern i samma banor.
I går skulle hon vara i stallet efter skolan och komma hem så fort hon ridit klart.
Jag ringde kl. 18.00 tiden och hon sa att hon kommer gåendes hem och är hemma om 5 minuter. Jag anade genast att allt inte riktigt stämde och ringde upp min vän som äger stallet (först kl. 22.00) och frågade om saken. Naturligtvis, som väntat sa hon att hon inte sett henne idag.
Dottern kom hem, gick på sitt rum och kom ut först när jag hade maten klar.
Med sej hade hon ett schema vi avtalat på planet göra tillsammans gällande hennes träffande av pojkvännen samt ridning, läxor etc. Hon hade skrivit följande:
Må - To: skola till 14.15 -> pojkvännen 14.15 - 17.00 -> stallet 17 - 19.00 -> läxorna.
Fre, lö tycker hon att hon ska få vara ute till 24.00 och söndagen är hon hemma samt på träning med ponnyn.
Då svarade jag följande: ti och to får hon träffa pojkvännen EFTER stallet ung kl. 17 - 20. Veckosluten diskuteras skilt.
Av någon konstig orsak gick jag senare förbi hennes rumsdörr och råkade höra att hon talade i telefonen med HONOM, grrr.......
Där sitter hon och förklarar hur enkelt det var att ljuga mej rakt i ögat att hon varit i stallet fast hon hade varit HEMMA hos honom, vilket är tillsammans överenskommet att hon inte får vara där. Och till råga på allt hörde jag också att de hade haft SEX...... jag höll på att svimma.
(Hon är 15 och han 19)
Straffet jag gav: Två veckor direkt efter skolan till stallet och jag söker henne därifrån efter jobbet kl. 17. Ingen träff med pojkvännen.
Efter det lösare tyglar MEN om hon EN ENDA gång ännu ljuger (gällande ponnyn som faktiskt behöver skötsel och motion dagligen även om den står på helpension) kommer jag att SÄLJA henne :lol: ....altso ponnyn.
På morgonen lämnade hon en lapp där det stod att efter skolan till stallet och sedan HOS pojkvännen till kl. 20.00 :? :? Är det nåt jag helt totalt missat här ???
Nu är goda råd dyra för jag tror jag snart SLÄNGER ut henne :x
Detta menar jag förståss inte på alvar men jag känner mej så slut och hjälplös.
Gör jag nu helt åt skogen med straffen eller.....?
NB
Nu är vi hemma igen (söndag morgon) och som jag nog visste och anade så fortsatte dottern i samma banor.
I går skulle hon vara i stallet efter skolan och komma hem så fort hon ridit klart.
Jag ringde kl. 18.00 tiden och hon sa att hon kommer gåendes hem och är hemma om 5 minuter. Jag anade genast att allt inte riktigt stämde och ringde upp min vän som äger stallet (först kl. 22.00) och frågade om saken. Naturligtvis, som väntat sa hon att hon inte sett henne idag.
Dottern kom hem, gick på sitt rum och kom ut först när jag hade maten klar.
Med sej hade hon ett schema vi avtalat på planet göra tillsammans gällande hennes träffande av pojkvännen samt ridning, läxor etc. Hon hade skrivit följande:
Må - To: skola till 14.15 -> pojkvännen 14.15 - 17.00 -> stallet 17 - 19.00 -> läxorna.
Fre, lö tycker hon att hon ska få vara ute till 24.00 och söndagen är hon hemma samt på träning med ponnyn.
Då svarade jag följande: ti och to får hon träffa pojkvännen EFTER stallet ung kl. 17 - 20. Veckosluten diskuteras skilt.
Av någon konstig orsak gick jag senare förbi hennes rumsdörr och råkade höra att hon talade i telefonen med HONOM, grrr.......
Där sitter hon och förklarar hur enkelt det var att ljuga mej rakt i ögat att hon varit i stallet fast hon hade varit HEMMA hos honom, vilket är tillsammans överenskommet att hon inte får vara där. Och till råga på allt hörde jag också att de hade haft SEX...... jag höll på att svimma.
(Hon är 15 och han 19)
Straffet jag gav: Två veckor direkt efter skolan till stallet och jag söker henne därifrån efter jobbet kl. 17. Ingen träff med pojkvännen.
Efter det lösare tyglar MEN om hon EN ENDA gång ännu ljuger (gällande ponnyn som faktiskt behöver skötsel och motion dagligen även om den står på helpension) kommer jag att SÄLJA henne :lol: ....altso ponnyn.
På morgonen lämnade hon en lapp där det stod att efter skolan till stallet och sedan HOS pojkvännen till kl. 20.00 :? :? Är det nåt jag helt totalt missat här ???
Nu är goda råd dyra för jag tror jag snart SLÄNGER ut henne :x
Detta menar jag förståss inte på alvar men jag känner mej så slut och hjälplös.
Gör jag nu helt åt skogen med straffen eller.....?
NB
BEKYMREN BARA FORTSÄTTER....IGEN
Hej igen, jag är hon som skrev från U.S.A. förra veckan under min systers signatur.
Nu är vi hemma igen (söndag morgon) och som jag nog visste och anade så fortsatte dottern i samma banor.
I går skulle hon vara i stallet efter skolan och komma hem så fort hon ridit klart.
Jag ringde kl. 18.00 tiden och hon sa att hon kommer gåendes hem och är hemma om 5 minuter. Jag anade genast att allt inte riktigt stämde och ringde upp min vän som äger stallet (först kl. 22.00) och frågade om saken. Naturligtvis, som väntat sa hon att hon inte sett henne idag.
Dottern kom hem, gick på sitt rum och kom ut först när jag hade maten klar.
Med sej hade hon ett schema vi avtalat på planet göra tillsammans gällande hennes träffande av pojkvännen samt ridning, läxor etc. Hon hade skrivit följande:
Må - To: skola till 14.15 -> pojkvännen 14.15 - 17.00 -> stallet 17 - 19.00 -> läxorna.
Fre, lö tycker hon att hon ska få vara ute till 24.00 och söndagen är hon hemma samt på träning med ponnyn.
Då svarade jag följande: ti och to får hon träffa pojkvännen EFTER stallet ung kl. 17 - 20. Veckosluten diskuteras skilt.
Av någon konstig orsak gick jag senare förbi hennes rumsdörr och råkade höra att hon talade i telefonen med HONOM, grrr.......
Där sitter hon och förklarar hur enkelt det var att ljuga mej rakt i ögat att hon varit i stallet fast hon hade varit HEMMA hos honom, vilket är tillsammans överenskommet att hon inte får vara där. Och till råga på allt hörde jag också att de hade haft SEX...... jag höll på att svimma.
(Hon är 15 och han 19)
Straffet jag gav: Två veckor direkt efter skolan till stallet och jag söker henne därifrån efter jobbet kl. 17. Ingen träff med pojkvännen.
Efter det lösare tyglar MEN om hon EN ENDA gång ännu ljuger (gällande ponnyn som faktiskt behöver skötsel och motion dagligen även om den står på helpension) kommer jag att SÄLJA henne ....altso ponnyn.
På morgonen lämnade hon en lapp där det stod att efter skolan till stallet och sedan HOS pojkvännen till kl. 20.00 Är det nåt jag helt totalt missat här ???
Nu är goda råd dyra för jag tror jag snart SLÄNGER ut henne
Detta menar jag förståss inte på alvar men jag känner mej så slut och hjälplös.
Gör jag nu helt åt skogen med straffen eller.....?
NB
Nu är vi hemma igen (söndag morgon) och som jag nog visste och anade så fortsatte dottern i samma banor.
I går skulle hon vara i stallet efter skolan och komma hem så fort hon ridit klart.
Jag ringde kl. 18.00 tiden och hon sa att hon kommer gåendes hem och är hemma om 5 minuter. Jag anade genast att allt inte riktigt stämde och ringde upp min vän som äger stallet (först kl. 22.00) och frågade om saken. Naturligtvis, som väntat sa hon att hon inte sett henne idag.
Dottern kom hem, gick på sitt rum och kom ut först när jag hade maten klar.
Med sej hade hon ett schema vi avtalat på planet göra tillsammans gällande hennes träffande av pojkvännen samt ridning, läxor etc. Hon hade skrivit följande:
Må - To: skola till 14.15 -> pojkvännen 14.15 - 17.00 -> stallet 17 - 19.00 -> läxorna.
Fre, lö tycker hon att hon ska få vara ute till 24.00 och söndagen är hon hemma samt på träning med ponnyn.
Då svarade jag följande: ti och to får hon träffa pojkvännen EFTER stallet ung kl. 17 - 20. Veckosluten diskuteras skilt.
Av någon konstig orsak gick jag senare förbi hennes rumsdörr och råkade höra att hon talade i telefonen med HONOM, grrr.......
Där sitter hon och förklarar hur enkelt det var att ljuga mej rakt i ögat att hon varit i stallet fast hon hade varit HEMMA hos honom, vilket är tillsammans överenskommet att hon inte får vara där. Och till råga på allt hörde jag också att de hade haft SEX...... jag höll på att svimma.
(Hon är 15 och han 19)
Straffet jag gav: Två veckor direkt efter skolan till stallet och jag söker henne därifrån efter jobbet kl. 17. Ingen träff med pojkvännen.
Efter det lösare tyglar MEN om hon EN ENDA gång ännu ljuger (gällande ponnyn som faktiskt behöver skötsel och motion dagligen även om den står på helpension) kommer jag att SÄLJA henne
....altso ponnyn. På morgonen lämnade hon en lapp där det stod att efter skolan till stallet och sedan HOS pojkvännen till kl. 20.00
Är det nåt jag helt totalt missat här ??? Nu är goda råd dyra för jag tror jag snart SLÄNGER ut henne
Detta menar jag förståss inte på alvar men jag känner mej så slut och hjälplös.
Gör jag nu helt åt skogen med straffen eller.....?
NB
Hej Nunnu
Jodå, ibland är de billiga...
En sak har jag sett, att straffa ger inte speciellt mycket. Ett "straff" ska hänga ihop med vad de gjort, och utegångsförbud etc. löser ingenting, inte i vårt hus i alla fall. Och att lita på sin tonåring är inte heller något du ska hoppas på... De säger den sanning de tror vi vill höra, för att komma dit de vill! Jag minns själv hur jag gjorde
Det du kan göra, är att ge henne de "verktyg" hon behöver för att klara sig! Om inte alltför länge ska hon vara vuxen, och kunna fatta egna beslut, och det är det vi ska hjälpa dem med nu.
Du vet ju att hon kommer att träffa pojkvännen, oavsett vad du säger coh tycker om han, så sätt dig med dem båda och förklara din rädsla för vad som kan gå snett - att hon blir med barn osv.
Bestäm tillsammans hur ofta det är lämpligt att träffas för att hon ska kunna klara skola osv, och gör som jag gjorde med dotterns pojkvän, som ju också är flera år äldre; jag sa :
"du som är vuxen, vet ju vilket ansvar det är att sköta skola och du kan väl hjälpa mig att se till at hon fixar detta" osv. Ibland måste man göra sig vän med fienden FAST det tar emot
Och ang. ponnyn; sitt ner och prata igenom vad hon vill! Kanske kan ni hyra ut den, eller ha den på foder hos någon, om hon inte vill sälja
Jag red också som ung, men det ÄR en ålder då annat drar, och tvinga henne inte att ha hästen kvar om det blir en ständig källa till bråk, tycker jag!
Ge henne mer arbetsuppgifter hemma istället, gärna tillsammans med dig - ni kan laga mat tillsammans, hon kan sköta tvätten, matinköp osv...
Begär inte att ni ska vara bästa vänner, eller att hon ska berätta allt för dig, förvänta dig inte att hon talar sanning, men behandla henne med respekt och var tydlig i vad du förväntar dig! Lyssna till hennes argument när ni diskuterar! Förklara för henne att hon snart är vuxen, och att du vill hjälpa henne dit
Och läs trådarna jag länkade förut till dig, jag tycker AW sagt så mycket bra där
Och barnaboken är toppen, men det finns en till bok jag använt mig mycket av: "Växa med ansvar" av Barbara Coloroso! Mycket bra
Kram till dig
Mia
Jodå, ibland är de billiga...
En sak har jag sett, att straffa ger inte speciellt mycket. Ett "straff" ska hänga ihop med vad de gjort, och utegångsförbud etc. löser ingenting, inte i vårt hus i alla fall. Och att lita på sin tonåring är inte heller något du ska hoppas på... De säger den sanning de tror vi vill höra, för att komma dit de vill! Jag minns själv hur jag gjorde
Det du kan göra, är att ge henne de "verktyg" hon behöver för att klara sig! Om inte alltför länge ska hon vara vuxen, och kunna fatta egna beslut, och det är det vi ska hjälpa dem med nu.
Du vet ju att hon kommer att träffa pojkvännen, oavsett vad du säger coh tycker om han, så sätt dig med dem båda och förklara din rädsla för vad som kan gå snett - att hon blir med barn osv.
Bestäm tillsammans hur ofta det är lämpligt att träffas för att hon ska kunna klara skola osv, och gör som jag gjorde med dotterns pojkvän, som ju också är flera år äldre; jag sa :
"du som är vuxen, vet ju vilket ansvar det är att sköta skola och du kan väl hjälpa mig att se till at hon fixar detta" osv. Ibland måste man göra sig vän med fienden FAST det tar emot
Och ang. ponnyn; sitt ner och prata igenom vad hon vill! Kanske kan ni hyra ut den, eller ha den på foder hos någon, om hon inte vill sälja
Jag red också som ung, men det ÄR en ålder då annat drar, och tvinga henne inte att ha hästen kvar om det blir en ständig källa till bråk, tycker jag!
Ge henne mer arbetsuppgifter hemma istället, gärna tillsammans med dig - ni kan laga mat tillsammans, hon kan sköta tvätten, matinköp osv...
Begär inte att ni ska vara bästa vänner, eller att hon ska berätta allt för dig, förvänta dig inte att hon talar sanning, men behandla henne med respekt och var tydlig i vad du förväntar dig! Lyssna till hennes argument när ni diskuterar! Förklara för henne att hon snart är vuxen, och att du vill hjälpa henne dit
Och läs trådarna jag länkade förut till dig, jag tycker AW sagt så mycket bra där
Och barnaboken är toppen, men det finns en till bok jag använt mig mycket av: "Växa med ansvar" av Barbara Coloroso! Mycket bra
Kram till dig
Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Har ingen tonårsbarn än men jag minns hur jag var!
Håller helt med miar70. Ibland måste man göra sig vän med fienden. Önskar att mina föräldrar kommit på det tidigare Fick min första pojkvän när jag var nästan 14. Han nästan 18. Mina föräldrar tyckte inte om han. De försökte få mig att inse hur han var i nästan 3 ÅR. De pratade om en annan kille som var så mycket trevligare och smart och bla bla bla. Efter 2,5 år började de "tycka" om honom, då började jag se honom för den han verkligen var. Inte långt efter blev det slut. Gissa vem som jag är gift med idag Ja, just det, den trevlige, den som jag då tyckte bara var mesig och pluggade hela tiden. Men mamma visste redan då. Haha! Det löser sig säkert till det bästa! Lycka till! Vi får väl höras om sådär 14 år när det kanske är dags för min tjej. 
Håller helt med miar70. Ibland måste man göra sig vän med fienden. Önskar att mina föräldrar kommit på det tidigare
Fick min första pojkvän när jag var nästan 14. Han nästan 18. Mina föräldrar tyckte inte om han. De försökte få mig att inse hur han var i nästan 3 ÅR. De pratade om en annan kille som var så mycket trevligare och smart och bla bla bla. Efter 2,5 år började de "tycka" om honom, då började jag se honom för den han verkligen var. Inte långt efter blev det slut. Gissa vem som jag är gift med idag Ja, just det, den trevlige, den som jag då tyckte bara var mesig och pluggade hela tiden. Men mamma visste redan då. Haha! Det löser sig säkert till det bästa! Lycka till! Vi får väl höras om sådär 14 år när det kanske är dags för min tjej. Mamma till Adam f?dd 10 dec 2002 och Isabelle f?dd 25 dec 2005
Hej Mia.
Tack för tipsen, det tar bara en tid förren man är "klar" i huvudet om vad som eventuellt kan vara bästa lösningen för just min dotter.
Nu i varje fall har jag ringt till pojkvännen och bett honom till oss inkommande lördag för att diskutera saker och ting, och tro mej, det var INTE det roligaste samtal jag haft. I och för sej så blev HAN glad och menade att också han vill gärna ha reglerna klara. Vi får se hur det går
Jag vill så gärna vara vän med henne igen
Gällande hästen så har det diskuterats om och jag är nog berädd att sälja henne....jag har ju fortfarande min egen kvar
Med vänlig hälsning
Nunnu
Tack för tipsen, det tar bara en tid förren man är "klar" i huvudet om vad som eventuellt kan vara bästa lösningen för just min dotter.
Nu i varje fall har jag ringt till pojkvännen och bett honom till oss inkommande lördag för att diskutera saker och ting, och tro mej, det var INTE det roligaste samtal jag haft. I och för sej så blev HAN glad och menade att också han vill gärna ha reglerna klara. Vi får se hur det går
Jag vill så gärna vara vän med henne igen
Gällande hästen så har det diskuterats om och jag är nog berädd att sälja henne....jag har ju fortfarande min egen kvar
Med vänlig hälsning
Nunnu
Hej igen Nunnu
Hoppas allt blir bättre nu! Det ÄR turbulent med tonåringar, här är det något som diskuteras varje dag, alltifrån klädinköp till kompisar, och jag känner att det viktigaste är att visa att man lyssnar och gemensamt kommer fram till nån sorts lösning, så de inte känner att man kör över dem.
Och att ha vissa fasta "regler" (tider, vem som gör vad osv...)
Och glöm inte att skratta tillsammans - troll spricker i solsken
Och ge komplimanger emellanåt, det värmer ett tonårshjärta, fast de inte visar det
Berätta hur det går för er,
Kram Mia
Hoppas allt blir bättre nu! Det ÄR turbulent med tonåringar, här är det något som diskuteras varje dag, alltifrån klädinköp till kompisar, och jag känner att det viktigaste är att visa att man lyssnar och gemensamt kommer fram till nån sorts lösning, så de inte känner att man kör över dem.
Och att ha vissa fasta "regler" (tider, vem som gör vad osv...)
Och glöm inte att skratta tillsammans - troll spricker i solsken
Och ge komplimanger emellanåt, det värmer ett tonårshjärta, fast de inte visar det
Berätta hur det går för er,
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
TorpSara
Jag, som också hade en pojkvän på 18 när jag var 14, tänker så här:
1. Du kommer aldrig att kunna förbjuda dem att ha sex, hur gärna du än vill, så det kan du lika gärna sluta att argumentera för om du vill vara trovärdig. Nu är det skydd som gäller, och det kan du se till att hon fixar.
2. Ställ upp klara regler, precis som du gör, men glöm för guds skull inte att bjuda på något HON vill ha! Klockan 24 på en helgkväll? Eller båda kanske? Mina tider var "sista bussen hem" 01.15 från stan (Sundsvall). En gång bröt jag det löftet och en allvarligare diskussion om tillit har aldrig hafts. Inget förberående, men tydlig motivering till tiderna och förklaring av känslan hos mor&far.
3. Tolerera inga lögner. Jag har i efterhand insett att jag då och då blev beslagen med lögn, men mina föräldrar löste det genom att peka på fakta, inte på lögnen. Dvs. "Du sa att du var i stallet igår, men det var du ju inte. Var var du då? Varför sa du inte det då?" Som med de minsta, ge en väg ut, men visa att det inte är ok. Känner hon att hon har ditt förtroende så kommer hon att skämmas! Det lovar jag! Sen kan ni tillsammans diskutera en lämplig åtgärd. Ge henne chansen att komma med åtgärden, hon får ta ansvaret för sina handlingar.
4. Sälj inte hästen! Jag spelade i orkester, och många många var diskussionerna om att sluta, speciellt under dessa år med pojkvännen. Mina föräldrar fick mig alltid att lova fortsätta terminen ut, och sen ta saken till nytt övervägande. Eftersom det alltid var stor konsert/resa i slutet av terminen fortsatte jag så klart ett tag till eftersom det var så kul igen... Har hon nått läger att se fram emot? En privatlektion? Tävling? Nått som hon innerst inne vet är skitkul? Då kan hon ju lova att fortsätta tills dess? Jag tror nämligen att det är bra att ha ett lufthål, det behöver hon när det tar slut och det är också vad som till sist kommer att göra att det tar slut... 
5. Gossen låter som om han har haft tillräkligt att göra med "auktoriteter" för att veta hur de ska hanteras och vad som förväntas av honom.
Honom ska du bemöta som en likvärdig, men VARJE gång han bryter mot er överenskommelse så måste du konfrontera honom, också som en likvärdig, det är han nog med största sannorlikhet inte van vid.
Lycka till nu, och tänk på att det faktiskt går över, det kan jag lova!
ett PS. Jag har naturligtvis frågat mina föräldrar om hur de kunde ta det så coolt när det var som det var (jag var som jag var). Svaret blev att hade de tyglat mig hårdare hade jag sparkat bakut, och det var ju det sista de ville. Och jag tror att det kanske precis är vad som hänt er.
1. Du kommer aldrig att kunna förbjuda dem att ha sex, hur gärna du än vill, så det kan du lika gärna sluta att argumentera för om du vill vara trovärdig.
Nu är det skydd som gäller, och det kan du se till att hon fixar.2. Ställ upp klara regler, precis som du gör, men glöm för guds skull inte att bjuda på något HON vill ha! Klockan 24 på en helgkväll? Eller båda kanske? Mina tider var "sista bussen hem" 01.15 från stan (Sundsvall). En gång bröt jag det löftet och en allvarligare diskussion om tillit har aldrig hafts. Inget förberående, men tydlig motivering till tiderna och förklaring av känslan hos mor&far.
3. Tolerera inga lögner. Jag har i efterhand insett att jag då och då blev beslagen med lögn, men mina föräldrar löste det genom att peka på fakta, inte på lögnen. Dvs. "Du sa att du var i stallet igår, men det var du ju inte. Var var du då? Varför sa du inte det då?" Som med de minsta, ge en väg ut, men visa att det inte är ok. Känner hon att hon har ditt förtroende så kommer hon att skämmas! Det lovar jag! Sen kan ni tillsammans diskutera en lämplig åtgärd. Ge henne chansen att komma med åtgärden, hon får ta ansvaret för sina handlingar.
4. Sälj inte hästen! Jag spelade i orkester, och många många var diskussionerna om att sluta, speciellt under dessa år med pojkvännen. Mina föräldrar fick mig alltid att lova fortsätta terminen ut, och sen ta saken till nytt övervägande. Eftersom det alltid var stor konsert/resa i slutet av terminen fortsatte jag så klart ett tag till eftersom det var så kul igen...
Har hon nått läger att se fram emot? En privatlektion? Tävling? Nått som hon innerst inne vet är skitkul? Då kan hon ju lova att fortsätta tills dess? Jag tror nämligen att det är bra att ha ett lufthål, det behöver hon när det tar slut och det är också vad som till sist kommer att göra att det tar slut... 5. Gossen låter som om han har haft tillräkligt att göra med "auktoriteter" för att veta hur de ska hanteras och vad som förväntas av honom.
Honom ska du bemöta som en likvärdig, men VARJE gång han bryter mot er överenskommelse så måste du konfrontera honom, också som en likvärdig, det är han nog med största sannorlikhet inte van vid.
Lycka till nu, och tänk på att det faktiskt går över, det kan jag lova!
ett PS. Jag har naturligtvis frågat mina föräldrar om hur de kunde ta det så coolt när det var som det var (jag var som jag var). Svaret blev att hade de tyglat mig hårdare hade jag sparkat bakut, och det var ju det sista de ville. Och jag tror att det kanske precis är vad som hänt er.