Vadå "snällt" barn...!?

[TorpSara]

I lördags var vi på bröllop, och Edde skötte sig med den äran. Han var vaken i två pass utan ett pip men med massa skratt och prat. Däremellan sov han vid bordet i sitt babyskydd, vi hängde bara för en sjal så somnade han. Vi lade honom för natten (mitt i tårtan... ) och han somnade själv som brukligt är, och utan kvällstrassel. Nå, vad hör man: Vilket snällt och lättskött barm! Och vilken glad unge! Tjoho... Ja, visst har vi det, men vi har jobbat på saken!!! Det kommer likosm inte av sig själv. EN mamma fattade vad vi hade gjort, och höll med om tanken på tider, de andra berättade bara om att DERAS barn inte hade kunnat somna själva förrän de var 7-8 månader. Som om Edvard har kunnat det av sig själv då? (behöver jag säga att samma mammor nattammar sina 8-månaders och har mage att KLAGA!)

Nåväl, ikväll hade vi våra kära grannar på besök, som till allas glädje fick en son två dygn efter oss. Han har haft massa kolik och en trist start i livet. Nu är allt bättre, men han är mer eller mindre skithysterisk från klockan 18 tills han smäller av i sin fars famn vid 23, och toktrasslar både vid matningen 19 och 22. Sover korta lurar i famnen under dagen och "en längre på 1-2 timmar" i vagnen på promenad. Han äter skitfort och får såklart hårda rapar som sitter som berget och hans mamma kan inte tänka sig att det skulle gå att mata under längre tid, just för att han äter så fort. (behöver jag säga att mina små tips om att han kanske tar det lite lugnare om maten inte försvinner går inte in)

Och hon tycker OCKSÅ att vi har "tur" och att allt det vi gör är lite suspekt. Men skillnaden var så märkbar, både i går och ikväll, när hennes son skriker vid bröstet, helt hysterisk, medans Edde tittar på mig och bubblar och fnissar (hans vanliga sätt när han tycker jag trugar för mycket). Så när jag föreslår att de ska styra upp sömnen lite för den lille så svävar hon på målet och tittar i skyn, som om det inte var orsaken till allt strul. Håhå jaja.

VARFÖR är det så kontroversiellt att styra upp dygnet för de små, trots att det är så uppenbart att barnen mår så bra? Vi har en solig kille som pratar, skrattar nästan jämt och söker ögonkontakt, och de har en kille som inte skriker 75% av sin vakna tid längre men säkert 2 timmar om dygnet (normal statistik läste jag, känner ni igen er i det? )...
Ursäkta utbrottet. Vi avslutar med ett leve!

Hurra för standardmodellen och för AW de leve!

[TorsMamma]

Hurra Hurra Hurra Hurraaaaaa {|=

[hjhelena]

Grattis till det snälla barnet!

Kram H

[Ewa]

VARFÖR är det så kontroversiellt att styra upp dygnet för de små, trots att det är så uppenbart att barnen mår så bra?

Ja, du. Det har jag funderat över både en och två gånger , om man säger . För vi har ju också haft en evinnerlig TUR med våra två. Och de som tycker det har sina uppe vid alla mindre och större tillställningar, grinigare och grinigare, men nåt samband mellan ordnade förhållanden kring mat och sömn är omöjligt att se - tydligen. Och jämt och ständigt påpekas i bekantskapskretsen att NU när Anton är så stor (2 år 9 mån) så kan han väl inte behöva sova middag, eller gå och lägga sig redan vid 19 - gud förbarme! - eller behöva äta vid regelbundna tider längre. NU ska han väl kunna sitta uppe halva nätterna bara för att det är så KUL och tänk på allt han går miste om...

Min teori, som det tycks runt "de mina" är att det provocerar av två skäl:
1) på den sortens människor som tycker att barnen inte ska förändra livet på något plan (knappt ens på det planet att man får något så underbart älskligt in på livet att man blir alldeles tokkär om och om igen). Man tar dem bara med sig och fortsätter som förr. De ska helst inte märkas. Nackdelen i kråksången är förstås att det är JUST de barnen som märks. För att de ska med, men vara VAKNA ända in på småtimmarna istället för att vara med men ges möjlighet att SOVA.
2) För att ÖVERALLT får man höra den största myten av de alla kring barns sömn. Nämligen att barn tar sig den sömn de behöver. Och därmed kan man svära sig fri, för just deras barn BEHÖVER ingen sömn, eftersom de uppenbarligen inte TAR sig den.

Jag kan bara hoppas att de så småningom ser att barn ska NJUTAS OCH NJUTA SJÄLVA. Och att livet blir så oändligt mycket trevligare då.

Lång drapa men det här har jag också funderat mycket över!
Kram Ewa

[miniz]

Vi har också snälla barn. Men vi har ju två flickor och då är det ju mycket lättare, pluss att vi har haft så tur med våra barn

Länge leve AW och barnaboken.

Maria

[TorpSara]

Jo, idag träffade jag en frimodig mor till en 4,5 månaders gosse. Hon var grönt avis på mig som sas "börjat i tid". På hennes BVC så säger att när de är fem månader så kan man styra dygnsrytmen och lära dem att sova själva. Det tyckte t.o.m. hon lät galet... OCH det förutsätter ju att ALLA barn nuförtiden ska kuras genom 5mm... Jag gav lite andra tips, och hon tyckte att det kändes SÅ bra.

[Pepparkakan]

Torpsara och alla andra: Jag är i en precis liknande situation. Vilket SNÄLLT barn, vojne vojne vojne Ok ja får jålla med om att han aldrig varit spec gnällig, inte ens innan jag fick nys om Standardmodellen. Alla runt omkring gnäller och går på om hur jobbiga nätterna är mm. Klart de är när de fortfarande nattammar som ovanstående skrev ''och så den klassiska: BARN ÄR OLIKA .........



.....orkar nästan aldrig ge mig in i diskussion men jag frå väl börja göra det nu känner jag. Som ngn slags mission. Iallafall om ngn frågar

[mrs tall]

Jodu, det har man ju hört!

Med Skruttis fick man höra "ja, men han är ju kille, och pojkar är såååå mycket enklare".

Med Lill-Skruttan hör jag nu istället att "ja, det är nog era lugna gener (!?!?) som göra att hon är ett så lätt barn". Det dom totalt glömt är det att jag varit allt annat än lugn under största delen av mitt liv. (Skall dock tilläggas att barnen gjort mej mycket lugnare och gett mig mer tålamod)

Ja, ja, vad säger man.... Hur man än vänder sig har man rumpan bak!

[kattklo]

Same same..
hör hela tiden hur snäll och GLAD tjej vi har. Min pappa har aldrig sett maken till glad tjej. Hon skrattar ju hela tiden, det måste va nått speciellt med henne säger han...
Hon kallas Skrattpåsen av sin morfar.
Sen när jag försöker flika in (När hon tex MÅSTE (??) läggas) att hon är så glad för att hon får sova tillräckligt, tja då trillar inte riktigt poletten ner om man säger så...

[TorsMamma]

Ursäkta min uppnosighet lite här men ...

När Tor föddes frågade alla och frågar fortfarande alla, om han är "snäll"?
Mitt svar är emellanåt när jag tröttnar,
- Nej, han är elak.

Men ärligt talat, man föds väl inte snäll eller elak/ond? Kanske något mer eller mindre lätthanterlig...
Jag förstår självklart att de flesta inte menar något illa eller så men jag har faktiskt tröttnat på att svara på om han är SNÄLL!!

Sorry, menade inte att förstöra tråden här

[Ewa]

Förstår precis, Torsmamma. Det är verkligen den mest korkade fråga som finns! Båda mina barn är mjölkallergiker och innan vi kom på det med vår första hade han rejält ont i magen och kräktes och skrek. Och att då få frågan om han var snäll, så där lite smått medlidsamt... Då kunde jag ibland inte hålla mig från att svara, "näe, han skriker för att han är elak" .

[TorpSara]

Jag brukar också svara att nej, han är en elak typ, men som sover som man ska och sällan gråter. Då brukar de komma på sig...
Jag föredrar att använda ordet lättskött eller cool. 8)

[Lua]

Det är verkligen ett konstigt ord! Jag brukar använda nöjd. Skräpen har fått allt de behöver och då är de nöjda och har all tid att skratta och vara nyfikna på världen.

Kram från Lua och de nöjda barnen

[Engla-mamma]

Jag håller fullständigt med er alla att man inte får ett "snällt" barn, bara för att barnet är lugnt och nöjt. Däremot tror jag att man kan få mer "krävande" barn, och med krävande menar jag mer frågande (ska det verkligen vara så här, vet ni vad ni gör med mig egentligen??). Jag jämför min egen skrutta med hennes minsta kusin, och de är som natt och dag. Min tjej ifrågasätter verkligen, högljutt och ihärdigt. Tex. när vi skulle införa 8h nattsömn, för kusinen tog det ett par- tre dar, för oss tog det två veckor. Alla nya rutiner tar alltid några dagar extra för oss i jämförelse med kusinerna. Nu vet jag ju att man inte ska jämföra barnen, men min poäng är att jag tror att det finns de barn som tryggt litar på sina föräldrar från dag 1 och de barn som ifrågasätter en extra gång. För vår del så har vi en lite mer frågande tjej, och då är det bara att vi får bevisa lite extra att hon tryggt kan luta sig tillbaka o njuta av livet- för vi har koll på läget

[TinaT]

Vilken bra tråd. Jag har också funderat mycket på detta om snälla barn. Tycker att jag ofta blir ifrågasatt med varför jag ska hålla tider och rutiner, men samtidigt får beröm för hur snälla och glada mina barn är....

Jag vet av egen erfarenhet att barn är olika och kräver olika mycket svar för att de verkligen ska känna sig trygga i svaren de får på sina frågor som de ställer mer eller mindre envist. Håller med Engla-mamma där. Jag har två pojkar, båda barnaboksbarn, där den store killen var oerhört krävande vad gäller sömnen och att övertyga honom om det sköna i att sova. Läggningarna kunde ta evigheter. Lillebror har sedan födseln bara lagts på magen med en gonatt ramsa och sedan somnat fint. Så olika men samma metod. Båda nöjda barn eftersom de är trygga, sover gott och äter bra.

Mitt stora problem är dock att hålla tyst när jag ser hur andra bemöter sina barn. Det gör ont i mig att se och höra övertrötta barn som inte får den sömn de behöver och föräldrarna inte lyckas tyda(?) eller struntar i barnets signaler. Då vill jag så gärna dela med mig av mina goda erfarenheter men försöker att hålla tyst eftersom råd oftast mottages bäst då mottagaren ber om att få råd. Fast jag lyckas inte alltid.

I julas lyckades jag inte hålla mun då lille kusinen 3 månader för andra kvällen i rad grät av övertrötthet och bara ville sova. Alla runt omkring vid julbordet kom med diverse föslag på vad som kunde vara fel. Varm, hungrig, blöja... Jag föreslog att han förmodligen behövde sova eftersom han var alldeles röd om ögonen och gäspade stort (min man stampade mig på foten för jag inte kunde vara tyst) och fick till svar av svägerskan att hennes son fick röda ögon då han var hungrig! Tolkar ni barn med röda ögon som hungriga??? pojken hade sovit flera 5-minuters lurar under dagen av och till efter att ha somnat vid bröstet och en timmes lur mitt på dagen. När jag frågade när pojken lades för kvällen fick jag till svar att han sov då de sov!!! En tremånaders bebis som sover som de vuxna. Måste jag tillägga att det inte var en särskild trevlig julafton... Tror inte jag såg pojken skratta mer än en gång under den julträffen.

Lång utläggning men detta har verkligen gnagt i mig.

Tar tacksamt emot tips hur man på ett bra sätt sprider det goda budskapet från barnaboken.