Tänk om

[J och Å]

någon gjorde en bok av materialet från detta forum. Förstå vilken skatt att ge bort till någon som just fått barn.

[Gäst]

Nästan samma sak har gjorts i boken "Anna Wahlgren OnLine" där Anna svarar på frågor från föräldrar! REKOMMENDERAS VARMT!

[Isobel]

Åh tänk om jag hade haft detta forum och "Barnaboken" och "Anna Wahlgren online" från början när jag fick Izabelle. Då hade jag inte suttit med så många frågetecken och vi hade sannerligen inte haft flera månader av sömnproblem. #-o
Tack vare böckerna och forumet så har jag hittat min inre övertygelse om att jag faktiskt kan handla rätt, och jag har verktygen till att göra det också.

Egentligen är det ganska hemskt att man lämnas till att ta reda på allt själv när man får barn idag. Våra mödrar och far/mormödrar verkar inte längre så villiga att dela med sig av sina kunskaper, och MVC berättar ju inte ett skit om vad som komma skall. Föräldrautbildning heter det så fint, men inte fan får man lära sig något om hur det är att ha barn! [-(

Jag är så tacksam att jag råkade på Anna och hennes filosofi och metoder, och jag är så tacksam för att ha hittat detta forum, vars användare sprider så mycket kunskap!! Det i särklass bästa forumet som handlar om barn på webben. TACK allihopa!!

[anna]

Hej!

När man köper en TV/DVD/dator o.s.v får man en bruksanvisning.
Så här gör man, liksom.
När man adopterar ett barn måste man gå igenom en himla massa frågor om huruvida man är lämpad som förälder eller ej.

När man får ett eget barn får man klara sig själv, och försöka klura ut vad barnet vill.
Och det hade ju inte varit så enkelt utan Barnaboken.

Jag har sagt det förut, men säger det igen...
Tänk om alla nyblivna föräldrar på BB fick med sig Barnaboken hem!!!
Eller, allra helst, så fort dom meddelar mödravården att dom är gravida.

Tänk vad mycket strul, "kolik"(överlevnadsångest), oro och vanmakt föräldrarna skulle sluppit då! Och vad GLADA alla små bebbar skulle varit!!!
För att inte tala om ifall alla blivande mödrar fick lära sig profylax-andning före förlossning, att föda barn och ha kontroll över situationen!
Man KAN det, jag har själv gjort det!

kram anna

[annawahlgren]

Tack, anna Jag blir alldeles till mig och ifrån mig

Det är så fint det du skriver. Jag kan inte säga att jag "misslyckades" med mitt första barn, för hon var en utomordentligt tydlig läromästare, men oj - vad jag skulle ha velat ha Barnaboken då Och det är just för det du skriver jag helt kallt har försett den nya, sista, internationella Barnaboken med undertiteln BRUKSANVISNING. För det är precis det den ska vara. "Gör så här, så funkar det!"

Men på min tid fanns faktiskt en liten skrift som hette "Späda barn i goda händer", som alla fick på BB. Och den var inte dum alls. Den hade överst på listan till varför barn skriker: FÖR LITET MAT. Och den utgick självklart från magläge. Jag vill minnas att det var därifrån jag fick tipset om "draglakan" - barnet skulle ha ett slätt underlag mot kinden, gärna av linne. Och ben och fötter skulle vara fria. Man fick ett symönster på liten dräkt, gärna i frotté, som veks upp över lilla kroppen och knöts framtill. Knutarna skulle INTE irritera barnet på mage och det gjorde inte heller navelklämman, fick man veta. Jag sydde och sydde! Man köpte också cellstoff och vek i tredelat lager och plast i metervara, som man klippte blödsnibbar av. Det fanns fina teckningar om hur man skulle göra. Jag vill minnas att även "ömma järngreppet" fanns illustrerat

Men vad får man veta i dag?! "Alla barn är olika." Ja, det är alla bilar också, och alla TV-apparater och datorer och dammsugare och hundar

Tack, Isobel Tack alla

[K-ina]

Ville bara berätta - och nu blir det nog långt....

Jag läser ofta Barnaboken för att få goda råd och tips om hur jag ska hantera olika situationer men lika ofta för att få bekräftelse på att mina egna tankar och "metoder" är bra... Tankar som jag "ärvt" från min mamma och mormor!

Jag har funderat rätt mycket på vad det är som gör att jag uppskattar Barnaboken så mycket och har kommit fram till att det är för att den i mångt och mycket överensstämmer med min mammas och mormors sätt att ta hand om mig som barn - och det var INNAN Barnaboken var skriven...

Sova hela natten har jag visst alltid gjort. Mamma satte klockan på ringning var fjärde timma och väckte mig med kallt vatten i ansiktet under några veckor innan hon insåg att det var vansinne! Jag var alltid delaktig i alla sysslor hemma så långt tillbaka jag kan minnas. Jag skötte disken stående på en pall... När jag var tonåring och min mamma var söndervärkt i rygg och axlar skötte jag tvätt och handling. Jag skämdes bort som enda barn, men inte med pengar - även om jag aldrig direkt var utan - utan med kärlek och trygghet. Tillbringade mina dagar hos mormor och morfar som enda barnomsorg till jag var sex år...

När min förste föddes var min mamma där och såg till att han fick flaska när jag inte fattade att han var hungrig... Mer MAT sa hon och stoppade resolut in flasknappen i munnen på honom med ömma järngreppet. Hon lindade in honom i en filt så han blev riktigt trygg när han fäktade på med armarna och var frustrerad... Hon visade mig hur man rapar sin bäbis... La honom på mage så han somnade (jag var där och vände tillbaka honom - men det är en annan historia ) Hon var den som sydde lakan och bäddade första sängen... osv.

Jag är så oändligt tacksam för min mamma och glad över det hon lärt mig. Gissa om det är häftigt att läsa samma sak i Barnaboken? Jag tror att det är så att du Anna med din bok förmedlar mycket av gammal visdom och kunskap som annars riskerar att gå förlorad. Det där sunda bondförnuftet som du äger är ingen självklarhet idag när vi problematiserar och psykologiserar allt... (Jag är själv världsbäst på det!) Vilken tur att du skrev boken!!!

[annawahlgren]

Tack, kära alla och tack, K-ina Vilken vacker berättelse Du var ett avundsvärt barn

Det lustiga är ju att jag ingenting hade av det du är så lyckligen tacksam över. Ingen närvarande mamma, ingen mormor som talade med mig, inget släktnätverk alls, ingen som ens kom till bröllop eller dop. Så hur kunde jag "förmedla mycket av gammal visdom och kunskap som annars riskerar att gå förlorad" Jag är gränslöst tacksam. Mina läromästare var förstås barnen, dem jag ingenting visste om. Jag har försökt beskriva det i "Kärlekens gåva" - detta att vi får del av en kärlek, en visdom, en kunskap som redan fanns. En Värdsalltets tidlösa kärlek och förmåga som kommer till oss genom det lilla barnet, som rör vid oss med sitt trollspö. Om vi bara är nära tillräckligt