Ger upp nu..

[ciri]

Jag är en looser för nu ger jag upp. Det funkade bra en natt för ett tag sen men nu orkar jag inte längre! Fram till halv 4 i natt var jag bara upp 3 ggr men från halv 4 till halv 7 var han vaken hela tiden!! Jag började med att ramsa utanför men han lyssnade inte fast jag tog i o var bestämd. Han började ta i mer o mer så jag var in o la tillrätta, han blev lugn jag gick ut o ramsade igen. Han låg o gnölade i 40 min sen blev det tyst i 5 min innan han tog sats igen och så var det hela tiden. Storebror blev oxå väckt stackarn.. Hela familjen blir ju störd o jag orkar inte med det längre. Jag vet inte alls vad jag gör för fel. Varje kväll sitter jag o läser "tips på vägen" o allt som jag skrivit ut härifrån o det enda jag kommer på är att han sover alla dagslurar ute i vagnen, ska det spela nån roll? Inatt tar jag in honom till oss när han vaknar vid 4 så får han ligga o tutta till morgon...
Grattis till er som klarar det här, jag är imponerad av er!
Nu ska jag gå o sova en skvätt!!

[Electrifying]

Med risk för att få alla här emot mig nu men men..

Alla barn kanske inte barnboken funkar på! Jag har själv alltid bara gått på egen känsla och Anton sover gott både på dagarna och på nätterna. De kan inte var så att en lag säger vad som är rätt och fel. Då skulle vi alla människor vara exakt lika och de är vi ju inte.

Tycker absolut inte att du är en "förlorare" bara för att shn kuren inte funkar för er just nu. Det finns säkert en bättre väg för er då. Tycker överhuvudtaget inte att du ska känna det så. Det finns tillräckligt med saker som kan få en mamma och pappa (givetvis) att känna sig misslyckad och värdelös. Känner du att det fungerar med barnet i eran säng. Fine!! Låt barnet vara hos er då.

Sen ska jag dock poängtera att jag har bekanta som använt kuren med toppresultat så det är givetvis upp till var och en. Blir dock ibland lite mörkrädd när jag läser här om hur alla verkar ta det på det blodigaste allvar!

Mitt bästa tips som jag fick när jag väntade barn var att gå efter den känsla jag hade. Och de är det enda tips jag kan ge vidare till kompisar som väntar barn.

Kramar från mig och hoppas att alla inte hatar mig nu för att jag sagt det jag känner.

[Kristin]

Med risk för att få alla här emot mig nu men men..

Blir dock ibland lite mörkrädd när jag läser här om hur alla verkar ta det på det blodigaste allvar!

Kramar från mig och hoppas att alla inte hatar mig nu för att jag sagt det jag känner.

Hej!

Självklart får du inte alla emot dig ! Jag har själv tänkt samma tanke ibland, men det har varit i pluttens mörkaste stunder och jag har supertvivlat på mig själv och SHN. Dock har det alltid vänt !

Jag tillhör dem som tar SHN "på blodigaste allvar" och det är inget jag är stolt över faktiskt. Jag ballar ur då och då och kännerr mig helt manisk av att vara här inne på forumet och FRÅGA, FRÅGA, LÄSA och LÄSA! Vill u göra "rätt" enl SHN. Känner mig misslyckad när jag inte lyckas .

Visst tror jag ändå att alla barn vill sova om nätterna och visst tror jag att alla föräldrar vill hjälpa sina barn med detta. Frågan är bara HUR, på vilket sätt. För mig och min sambo har det aldrig varit aktuellt att ha plutten i vår säng om nätterna. Vi trivdes inte helt enkelt och sov dåligt. Vi vill dessutom ha vårt sovrum som bara vårt, en barnfrizon, där min sambo och jag kan få rå om varandra och prata vuxensnack .

OM man inte anser att det är ett problem att barnen sover i mammas och pappas säng så skall ingen annan ha någon åsikt om det eller hur? OM mamma och pappa däremot "lider" så är det upp till dem att göra något åt det.

Ciri, vilka tillhör du och din man?

Det smärtar mig så att du (är det bara du?) vill ge upp!! Jag vill verkligen att det ska fungera för er. Är trots mina tvivel ibland övertygad om att det här är den rätta vägen för barnet.

Hur länge har ni hållt på? Är mannen med som stöd (är han aktiv)? Att ha plutten i sin säng under kortlurarna kanske kan vara en lösning så att han vänjer sig och så att du på dagtid får "öva" i att hantera ev problem då du är pigg och har krafter. På natten är man ju inte så kaxig ....

Har du honom på schema? Proppar du i honom mat? Sover inte för mycket på dan?

När vår plutt skrek på nätterna och jag vacklade, så tänkte jag alltid "men, det finns inget annat alternativ. Vad ÄR alternativet??" och det hjälpte mig mentalt.

Kom igen nu! Gå igenom en gång till. Ge inte upp!!!!!!!

KRAM
Kristin

[Sagomamma]

Alla barn kanske inte barnboken funkar på!

Du menar Sova-hela-natten-kuren Barnaboken är ju en bok som "handlar om" en hel filosofi -inte alls en "SHN-bok" eller så.

Jättetråkigt att du känner att du vill ge upp, men den enda som kan genomföra kuren är du och din man, vi kan bara sparka dig i baken och peppa. Sen är resten upp till er!

Det jag ville säga var att jag håller med Kristin När jag hade mina mörkast stunder och verkligen tänkte ge upp (och gjorde det också en gång, läs mer om omkurningen i min profile-länk!) så sa min man något som fastnat för evigt i SHN-sammanhang:

"VAD ÄR VÅRT ALTERNATIV?"

Och det visste jag ju vad det var ... Så jag kämpade på, och har idag rott i hamn så mycket det bara går om man kan säga så. Me jag önskar att vi hade våra gamla forumfrågor kvar idag, för då hade jag länkat dig till min tråd som jag startade där JAG skrev att jag hade gett upp -och var lika förtvivlad (om inte mer) som du är nu! Dessutom tyckte jag jättesynd om mig själv... Den skulle du läst...

Vad jag vill ha sagt är en sak som jag aldrig nånsin säger härinne, eftersom det är så uppenbart, och jag egentigen tycker att det spelar mindre roll av just den anledningen att det bara är jag själv som kan genomföra min kur! Det är att du inte är ensam om att känna de här uppgivna känslorna De flesta av oss har varit där, och tagit oss förbi det! Se det som en slags "kulmen" (kulm? ) som du måste över och förbi -INNAN du är framme vid ditt mål, som du måste ha för ögonen

Du får naturligtvis ge upp nu om du vill, men det skulle vara förbaskat synd med tanke på hur mycket jobb, svett och tårar du redan lagt ner på den här sömninvesteringen!!! Och du har varit SKITduktig rent ut sagt som var vaken i tre timmar i natt utan att ta upp ungen! (Been there, done that too Saga var vaken tre timmar varje natt i några nätter ett tag, men vi härdade ut och det har inte hänt på 1½ månad nu.) Men som sagt -trots det gör du som du vill! Tänk genom det en extra gång bara, så du vet att du fattar rätt beslut!

[Kristin]

Mamma Ciri

Var just inne och läste dina inlägg fr 7 feb, dvs för BARA 2 dagar sedan och där visar du ju att ni är på GOD väg !

Så lätt får du inte ge upp !! Kom igen nu. Var är attityden????? Ha förtroende för den lille. Det tar TID sånt här!!!!!

Nya tag alltså !

Kram
Kristin med-lite-mer-attityd

[Anna-Carin]

Hej !

Du tar upp en väldigt viktig sak, det där med syskon som blir störda. Vi har en tjej på 3 år som sover och alltid sovit alldeles fantastiskt bra på nätterna, men hon tillhör den lättväckta typen och vaknar när lillebror röjer runt nattetid. I vår strävan att låta henne få sin goda nattsömn har vi byggt in oss i ett dåligt mönster, vi har helt enkelt tagit upp lillebror och lagt honom hos oss så stackarn har ju vant sig vid det Nu har vi emellertid bestämt oss för att bryta med denna dåliga vana.

För att inte känna oss pressade av att äldre syskon vaknar finns en rad alternativ. Tex. 1) syskonet får under några nätter sova med en förälder i en del av huset där man inte störs så mycket ( om ni har denna möjlighet)
2) syskonet får under några nätter bo med en förälder hos ett par snälla grannar ni känner väl.
3) syskonet får hälsa på mor eller far föräldrar el likn. under några nätter.

Så tänkte vi göra när vi väl bestämt oss för att köra. Vi har ett specifikt problem vilket är att lillebror inte hör så bra så vi jobbar nu på att hitta ett alternativ till att ramsa.( har idag fått ett bra tips via forumet- tack LO) Kanske behöver du också anpassa nån del av kuren så att det blir praktiskt genomförbart för er !?! Jag är ju inget proffs på det här, men jag tänker mig att det viktiga är den berömda attityden och att man är konsekvent med vad man nu bestämt sig för. Vad tror du ?

Kom igen, vi testar båda två så kan vi höras via forumet och peppa varandra.

Anna-Carin
som gett sig på att det skall gå !!!

[Jennie]

Anna-Carin!!

Jag hade samma funderingar som du om att syskonet blir stört. Vi gjorde så att de första 3 nätterna tog min man nattpassen och jag och min äldsta kille sov i en annan del av huset. Det fungerade bra. När storebror sedan flyttade in till sitt rum igen (vägg i vägg med lillbrorsans rum) så blev han störd. Jag mailade då AW (forumet fanns inte då) och fick detta svar:

"......Och huta åt storebror - vaknar han för att lillbrorsan håller på att
lära sig somna om själv, ska HAN bara ha en ramsa och hålla tyst och
ligga still!! (Han kommer inte att vakna mer när han väl får klart för
sig att NI tar hand om lillebror och vet vad ni gör, inte att HAN
behöver göra det. Barns beskyddarinstinkt är stark och man måste ta av
dem ansvaret.)"

Det svaret hjälpte oss jättemycket! Jag hade aldrig tänkt på det som så att han använde sin beskyddarinstinkt. När vi fick honom att förstå att vi tar ansvar över lillebror på nätterna så slappnade han av och vaknar (nästan) aldrig om lillebror t ex vaknar för tidigt på morgonen och är ledsen/arg. Bra va!

[Willes mamma]

Men snälla du! Det har ju inte gått många dagar och återfall får de ju
Nej, kanske känner du dig trött och less just nu men kom igen!! Du/ni klarar detta. För en del går det på stört, andra tar det lite längre tid för men framför allt.... du får inte ge dig
Tänk efter, vad är alternativet?

Det är du/ni som lotsar och styr för lilla barnet och talar om att allt är som det ska. Kom igen nu =D>

[ciri]

Håller egentligen med Kristin om det där med "vuxensovrum", har precis börjat förklara för storebror att det blir trångt när han kommer till oss på nätterna o mutar med att han ska få en ny loftsäng med rutchkana när han sover hela natten i sin säng! Vi har hållt på i snart 4 veckor och till en början sov jag i källaren med lillen i vagn. Min sambo är resande och jag är rädd att han ska somna bakom ratten om han är trött! Särskilt stort stöd är han i och för sig inte ändå, han frågar mig hur han ska göra, jag förklarar men det blir fel ändå! Han vill ta honom på helgerna men nu har jag sagt att nästa gång vi ska börja den här kuren så ska han också råplugga som jag har gjort!
Jag har oxå förklarat för storebror att om han hör Arvid på natten så ska han bara blunda o sova vidare och faktiskt så är det bara på morgonkulan när Arvid har skrikit länge som han vaknar och då kan han inte somna om. Då ska han upp o kissa o så blir han hungrig!
Kram på er alla som är så uppmuntrande - jag vet ju att man ska kämpa på men jag vill bara få en lugn natt o sova.
Mamma som tog ledigt från jobbet förra tisdagen bara för att ha Arvid en natt men töntiga jag ångrade mig när det började bli kväll... Då hade natten innan varit ganska bra så jag ville inte ändra några rutiner då!
Nu när jag har piggnat till lite så känns det som att jag kanske skulle orka i natt ändå. Vi får se hur det känns i kväll. Återkommer...

[Susanne*]

Hej Ciri,
Been there... Har också en man som är resande och större barn.

Ha framför ögonen varför det är viktigt att han sover - det är främst för HANS skull. För att han ska orka med den otroliga utvecklingsdrift som driver barnen. Mår han bra av att få sin sömn störd hela tiden av sitt tuttande.

Vad vi alla glömmer ibland är att de små är enbart som vi. De VILL sova och de skriker efter hjälp att göra det. Vi pratar om att vi är trötta - vad är då de små

Man kan lösa ett problem på flera sätt - bara man löser det och inte tror att det löser sig själv. Målet är detsamma. Det är synd om de stackars barnen som idag inte får lära sig att sova utan de ska ta sig den sömnen de behöver.

Lycka till nu Bit ihop och ha målet framför ögonen.

Kram

[Anna-Carin]

Jennie !

Tack för tips om syskon. Så har jag inte alls tänkt utan hade nån idé om att lillebror på några nätter skulle lära sig sova hyfsat bra så att storasyster bara skulle behöva bli störd ett par gånger per natt. Det har nämligen visat sig väldigt svårt att vara konsekvent och behålla sin "attityd" gentemot en bebis om man har en illvrålande 3åring kring benen. (Även jag sover rätt ofta med båda barnen ensam då deras pappa reser). De första nätterna borde vara de viktigaste, sen vet bebisen vad som gäller även om den fortsättter fråga då och då ( eller har jag fel ?) Hur som helst blir det ju en tillvänjning för det äldre syskonet snart så det du föreslår skulle ju innebära att man tar hela smällen på en gång. Intressant ! Måste diskutera detta med min sambo i kväll.

Anna-Carin

[annawahlgren]

Tack alla för oerhört värdefulla synpunkter och råd

Ciri bara du vet hur du vill göra med ditt barn. Det finns verkligen ingen lag på att man ska använda shn-kuren eller läsa en rad ur Barnaboken. Kuren och boken finns där om och när man vill ha dem. Det är inte konstigare än att ingen människa behöver laga mat efter kokbok. Man kan göra på sitt eget vis, och är det något jag uppmuntrar i Barnaboken är det att lyssna till sin egen inre övertygelses röst.

Lycka till, och vill du ta nya tag en gång finns vi här för dig och ditt barn

[kokos]

Ciri: hur du än gör så har du säkert fått många tips att ta med dig härifrån. Jag tycker att ni var på så god väg härom dagen. Att ge upp nu innebär inte att ni inte kan börja om senare om ni vill. Läste just om er förkylningshistoria i natt också, verkligen jobbigt för er. Men det blev ju en ganska bra natt trots allt, eller hur?

Lycka till nu!

[ciri]

Ja natten blev ju lugn i allafall! Jag trodde inte jag skulle våga somna men han sov så lugnt o hostade inte mycket alls. Jag ska absolut köra den här metoden jag är övertygad om att det kommer gå bra bara jag orkar! Jag ska sova o ta igen mig lite, han har ju faktiskt blivit bättre på att somna om och han vet ju vad det handlar om!]

[Gäst]

Toppen! Lycka till!