3-åring äter så långsamt!

[Kia71]

Våra måltider har blivit ett gissel här hemma efter att dottern (3 år) kommit in i en rejäl trotsålder.
Behöver tips och råd på hur vi skall agera när hon krånglar vid matbordet.
Det börjar ofta med att hon säger att maten är äcklig och att hon inte vill ha, trots att jag vet att hon gillar det. Sen sätter hon sig och så börjar hon äta lite. Hon riktigt idisslar på varje tugga och en frukost kan ta upp till 45 min. Hon säger sällan att hon är mätt och inte vill ha mer för då skulle jag ta bort maten, utan hon bara sitter och dagdrömmer och tuggar jättelångsamt.
Till slut brukar vi andra resa oss upp och börja plocka in, hon sitter ändå kvar och äter.
Vad sjutton skall man göra, skall hon få sitta hur länge som helst? Vad tycker ni?

[annawahlgren]

Läs på i Barnaboken, tycker jag

"Aha, du tycker maten är äcklig? Du vill inte äta? Då FÅR du inte äta." Till exempel. I trotskapitlet "Jag vill, jag vill inte" finns mängder med tips och råd utifrån konkreta situationer. För det är nu fostran tar sin början.

Akut kan du anlita klockan till hjälp. Fundera ut hur lång tid du tycker varje måltid bör få ta. Frukosten - tjugo minuter? En halvtimme? En kvart? Bestäm dig, skriv upp, håll fast.

När tiden gått är det bara att tacka för maten å hennes vägnar (om hon nu inte kan själv ) och då ska hon ta i hand också. Och duka av efter sig. Med handen om handen, om så krävs. Och med tack för hjälpen efteråt.

[Nemi]

Exakt det här problemet har vi också! Fascinerande att läsa att det finns ett barn till som har samma beteende vid matbordet.

Fråga om metoden att tidbegränsa måltiden: Jag har använt det några gånger men då känns det som om jag bara provocerar fram ett riktigt hemskt utbrott. Är det ok? Klart att sonen inte blir superglad av att man tar bort maten, men vad är tanken? Ska han lära sig den hårda vägen, eller? Förklara lite mera för jag förstår inte.

Vägra det han inte vill känns klockrent! Det blir min nästa strategi.

[annawahlgren]

Ska han lära sig den hårda vägen, eller? Förklara lite mera för jag förstår inte.

Nej, det handlar inte om "den hårda vägen" utan om den vänligt, sakligt realistiska vägen. Man sitter helt enkelt inte vid bordet hur länge som helst - det gör inga människor - utan folk äter för att de är hungriga och för att det serveras mat. Äter man inte förmodas man inte vara hungrig (längre) och då får man tacka för maten och gå från bordet.

Läs verkligen gärna kapitlet "Bekymmer? Mat" i femte delen av Barnaboken, där jag utöver en massa konkreta tips också berättar om mina egna erfarenheter av s k matvägrare och matkrånglare - som vände totalt efter vår vistelse i ett land där det inte var självklart med mat överhuvudtaget.

Svenska barn vet inte vad hunger är. Och det är väl skönt på ett sätt. Värre ändå är att de inte ens vet vad aptit är. Och för det kan vi bara lasta oss själva, oss vuxna missriktat välmenande, som dag efter dag (ofta nog natt efter natt också) rent ut sagt förstör deras aptit, den som är den bästa kryddan

[inger]

äta långsamt. En måltid ska ta 30 minuter. Folk tuggar för slarvigt.
Det här lär sig jag och sonen hos vår homopat.
Det finns fler problem med folk som äter för fort än med de som äter för långsamt.
Det kan man få tarmproblem och andra krämpor av.
Mat ska njutas. Är man för stressad för att äta. Ja då är det bättre att avstå.

[inger]

gäller de tinte mina barn att svenska barn inte skulle veta vad aptit är.
Välkommen att delta en dag i min sons ät vardag, där både kikärtor och annat njuts.Dottern äter också bra men det är sonen som växer som en raket just nu.

[annawahlgren]

Nu pratade vi barn med matbekymmer, peståss

Men jag skulle uttryckt mig modifierat. "Svenska barn vet KNAPPT ens vad aptit är."

[tove79]

Jag tänkte bara ge en liten uppmuntran. En enda gång behövde jag säga; "Nähä, då får du inte äta!" så slapp jag fortsättningsvis höra något om att han inte ville äta.
Nästa, nya, matkrångel; "Jag tycker inte om" har jag bara bemött med "Det vet du inte förrän du har smakat, varsågod och smaka på maten".

[inger]

att lära barn vad aptit är.
Det är upp till föräldern. Ut och röra sig fyra-fem timmar per dag, trädgårdsarbete, snöskottning etc huvudsaken är att man inte går in.
och äta tre- fyra gånger, hellre få måltider o äta länge.
Förresten finns det inga helsvenskar.
Släktforskar man härstammar vi alla någon annanstans i från.

[inger]

matkrånglande barn.
Och det beror förstås på att jag haft tur. Inte att jag haft rätt attityd.
Tänk vilken tur jag haft.