Tassar in här och försöker torka dina tårar. Inte vara jätteledsen 
Inte vara ledsen alls Du förstår - om du är jätteledsen, kan inte lilla barnet bli annat än ledset också.
Jag vet att det är lätt att säga, men inför sitt lilla barn bara måste man förhålla sig lugn och glad, säker på handen och både övertygad och därmed övertygande om att allting är så bra, så bra
Annars är du helt enkelt inte snäll mot henne. Förlåt mig att jag säger det!
För din lilla älskling är du överlevnadsgaranten. För henne handlar inte överlevnad om känslor utan om just överlevnad. Hon klarar sig inte själv, och det vet hon i ryggmärgen. Tänk dig in i hennes situation! Du kan inte föda dig själv, inte värma dig själv, inte skydda dig själv mot vargen (=alla faror som hotar dig till livet), inte ens ta dig ut ur huset om det skulle börja brinna, ingenting. Du är totalt beroende av att någon annan borgar för din säkerhet, din existens och din fortlevnad. Om då denna andra eller dessa andra visar alla tecken på att inte kunna ta hand om sig själva - hur skulle de då kunna ta hand om dig
Hennes oro beror inte på ont i tänderna - tandsprickning är för övrigt en helt naturlig sak och normalt inte det minsta plågsam. Hennes oro kommer sig av din
Oro är den största boven i all barnavård. Oro hos överlevnadsgaranten, den eller de som skulle garantera överlevnaden, betyder de facto ingenting mindre än livsfara för barnet Du använder ord som "hysterisk" och "gallskriker". Med sådana begrepp i huvudet förstår jag att du känner dig desperat. Men man kan, med lite god vilja, intala sig sans. Hysteri är ett tillstånd ingen människa, varken stor eller liten, någonsin ska få försättas i. Det är ett allvarligt tillstånd. En hysterisk liten unge antingen kräks eller svimmar av i medvetslöshet eller båda delarna. Gäller det verkligen din lilla flicka
I så fall, hur kan du låta det gå så långt Jag tror inte alls du har låtit det gå så långt. ag tror alltså inte alls att hon är hysterisk. Men hon är jätteledsen, säkert - av skäl jag redogjort för ovan och för vilka du bär ansvaret
eftersom små barn gör som vi lär dem. På gott och ont.Hon gallskriker. Och om du i stället för "gallskriker" tänker skriker, och i stället för skriker tänker frågar, hur känns det då
Vad har du för svar att ge henne på hennes alltmer envetna frågor, mer och mer envetna och desperata ju längre du dröjer med att ge för henne betryggande svar, i handling För henne nöjaktiga svar Och det kan du inte, så länge du tycker synd om henne. Därför måste du försöka hjärntvätta dig själv till att inse att detta att få sova inte är en plåga och en påfrestnng utan en tillgång för henne, en gåva till henne, en hjälp, en lycka, något hon tillägnar sig för njutning hela livet
Klart hon ska lägga sig glad. Du slarvar med skrattet-till-go'nattet därför att du inte ser någon glädje själv i det du försöker göra för henne nu, och det är så synd, så synd. Du lägger henne ledsen och orolig och fylld av negativa förväntningar. Hur skulle hon kunna vända dem till positiva
Det är du som måste göra det åt henne Snälla söta du, försök förstå vad det är jag säger och ta det till dig
Du kan det. Jag vet det. Lilla älsklingen måste få veta det också. Nu 
: varför går du ner till två lurar mitt i alltihop och på en sjumånaders som är så trött 
