Kejsarsnitt

Tips- och samtalsforum kring havandeskap och förlossning
Skriv svar
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Kejsarsnitt

Inlägg av Susanne* »

Då var det bestämt. Efter månader av utredning och mycket oro och funderingar så kommer jag nu från läkaren som har bestämt kejsarsnitt. Det svåraste har varit att alla säger olika saker och att man skickas vidare. Alla barnmorskor jag varit i kontakt med har sagt att jag bör snittas - och alla läkare säger att det går säkert bättre denna gång. Själv skulle jag helst föda vanligt men jag kan samtidigt inte tro på att det ska gå bättre denna gång.

Men men, nu blir det så i början av februari.

Vet ju att många av er är snittade och är tacksam för alla typer av råd/tips som ni kan dela med er av.

Tidigare länk om varför:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=8528

Kram
Susanne :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Hej Susanne :D
Vad skönt att vet hur det ska bli, att gå och fundera kan ju göra en tokig.
Nu har jag ingen erfarenhet av planerat snitt, nu när lilla Frida kom i november blev det akut snitt, och trots att det var omtumlande tycker jag att det var en jättefin upplevelse :!:
Det jag tyckte var allra jobbigast, var att ingen förklarade att man kan få j :evil: ulskt ont i axlarna efteråt :shock:
Jag trodde jag fått akut reumatisk värk, kunde inte lägga mig, lyfta, vrida mig - INGENTING :!: Men så berättade då en sköterska som jag träffade i korridoren att det var jättevanligt, det var gaser man hade i kroppen som vandrade uppåt, och de hade ingenstans att ta vägen när de kom till axlarna, och då gjorde det så ont...
Då hade jag gått en hel dag med denna smärta :!:
Men annars mådde jag förvånansvärt bra efteråt, inte alls speciellt ont i op.såret :!:
Men direkt efter själva operatione var jag makalöst trött, sov hela natten och orkade knappt titta på lillan :sleep: Men morgonen efter var jag hur pigg som helst istället :D
Vilket datum har du fått :?:
Lite märklig känsla att veta exakt vilken dag man ska bli mamma, eller hur :?:
Lycka till, det kommer helt säkert att gå jättebra :thumbsup:
KRam Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
beccisen
Inlägg: 324
Blev medlem: fre 18 feb 2005, 12:02
Ort: Blekinge

Inlägg av beccisen »

Hej :)

Jag fick också akut snitt med mitt första barn. Hon låg i säte och det var det ingen som visste. Jag var 10 cm öppen när jag kom i n till förlossningen så det var bara att sätta igång direkt. Förutom att jag blev ganska paff att hon låg åt fel håll så gick kejsarsnittet helt underbart bra.

Läkarna och sköterskorna var helt underbara och jätteduktiga. Jag hade jätteont i såret första dagen så jag skulle resa mig upp för första gången och för att gå å kissa. Efter första dagen var det helt ok. Jag fick inte ont i axlarna som Miar70, däremot skakadejag som en galning precis efter förlossningen :) Helt normalt det med tydligen.

Var beredd på att vara lite "handikappad" den första veckan med att plocka upp den lille för amnnig etc på natten och var rädd om magen från dina andra vildbasar :) :) Annars har jag bara gott att säga om kejsarsnittet. Du har ingenting att oroa dig över enligt min mening. Läkarna är så duktiga.

Jag fick inga klamrar heller eftersom jag har nickelallergi (ska ju inte vara nån fara med klamrar då heller egentligen) så mig sydde de på vanligt vis och det blev jättefint :)

Lycka till
Mamma till Bustjejen -04, Flinkillen -06 och
Coola-killen -08
beccisen
Inlägg: 324
Blev medlem: fre 18 feb 2005, 12:02
Ort: Blekinge

Inlägg av beccisen »

Hej :)

Jag fick också akut snitt med mitt första barn. Hon låg i säte och det var det ingen som visste. Jag var 10 cm öppen när jag kom i n till förlossningen så det var bara att sätta igång direkt. Förutom att jag blev ganska paff att hon låg åt fel håll så gick kejsarsnittet helt underbart bra.

Läkarna och sköterskorna var helt underbara och jätteduktiga. Jag hade jätteont i såret första dagen så jag skulle resa mig upp för första gången och för att gå å kissa. Efter första dagen var det helt ok. Jag fick inte ont i axlarna som Miar70, däremot skakadejag som en galning precis efter förlossningen :) Helt normalt det med tydligen.

Var beredd på att vara lite "handikappad" den första veckan med att plocka upp den lille för amnnig etc på natten och var rädd om magen från dina andra vildbasar :) :) Annars har jag bara gott att säga om kejsarsnittet. Du har ingenting att oroa dig över enligt min mening. Läkarna är så duktiga.

Jag fick inga klamrar heller eftersom jag har nickelallergi (ska ju inte vara nån fara med klamrar då heller egentligen) så mig sydde de på vanligt vis och det blev jättefint :)

Lycka till
Mamma till Bustjejen -04, Flinkillen -06 och
Coola-killen -08
Miani
Inlägg: 48
Blev medlem: sön 27 aug 2006, 17:28

Inlägg av Miani »

Jag akutsnittades efter ett misslyckat igångsättningsförsök. Anledningen till igångsättningen var ett stort barn, och eftersom jag har diabetes typ 1 ville de inte riskera att hon skulle bli ännu större, så jag sattes igång i v 38. De skattade hennes vikt till 4,5 kg (men hon visade sig väga 5 040!). Det enda som hände av den igångsättningen var att jag låg med värkar upp till max på CTG-skalan med 3 min - 30 sek mellanrum i ett dygn... :shock: Då visade min dotter tecken på stark stress, så det blev akutsnitt. Och glad var ju jag att de äntligen tog ut henne! Minns att jag låg där och genom dörren hörde andra bebisar skrika i korridoren och tänkte att ALLA ANDRA får ju sina bebisar, varför ska JAG ligga här och vänta och vänta och vänta?? :( Masade mig iväg till toaletten då och då för att kissa eftersom jag inte kände när jag var kissnödig vid det laget, och tyckte att jag på pricken liknade monstertjejen i "The Grudge" - långt, trassligt hår, likblek, mörka ringar runt ögonen och iklädd vit förlossningsskjorta... :lol: Men nu var det ju snittet jag skulle tala om! :lol: Det gick bra och var en bra upplevelse allt som allt. Tyckte att känslan av ryggbedövningen var lite obehaglig och blev ganska groggy av den också. Värst var det när de skulle ta ut moderkakan och höll på och grävde ända uppe i lungorna, kändes det som. Jag blev lite panikslagen där ett tag, för det kändes som om jag inte kunde andas, men det gick ju snabbt över. Hade inga större problem med såret och behövde bara ta värktabletter i några dagar. Men jag gick/hasade dubbelvikt i flera dagar och fick vara försiktig när jag låg i sängen och skulle vända mig o s v. Jag fick också den där hemska axelsmärtan, och att göra nr 2 på toaletten gjorde FRUKTANSVÄRT ont! :shock: Annars var det inga problem alls! Det kommer säkert att gå finfint för dig också, det är ju en rutinoperation trots allt och läkarna är superduktiga! Det är ett helt gäng personal därinne - min man räknade till 15 st inklusive 3 läkare! (Men så misstänkte de ju att min dotter inte mådde så bra också, så de fick kalla in en barnläkare - allt gick lyckligtvis bra!) Lycka till!! :D
Lycklig mamma till storasyster R född i maj -06 och lillebror I född i maj 2011! Barnaboksbarn båda två.
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej Susanne!
Känner stor sympati med dig. Jag har gått igenom två snitt, båda planerade - men första blev akut eftersom storbusen hade så fasligt bråttom ut i världen :lol:! Anledningen härtill är en synnerligen bråkig rygg och med svårt diskbråck under graviditeten skulle jag inte krysta. Nu var sötnosen snabb och barnmorskorna långsamma så när jag väl kom till op hade krystvärkarna satt igång och diskbråcket var tvungen att op akut när älsklingen var 8 veckor. INGEN rolig start på första bebistiden, kan jag säga. Jag var urledsen i flera veckor efter att fått beskedet om att behöva göra snitt och inte få möta älsklingen direkt han kom ut (pga ryggen kunde de inte sätta epidural så jag var tvungen att sövas), men det gick ändå. Det blev ett fint möte ändå, och det tog honom 1 minut att hitta till käket så jag tyckte ändå det var fint. Och du får säkert vara vaken, så då drabbas du inte av det. Men det kan ändå vara mycket känslor kring att göra snitt, för hur det än är snuvas man lite på hur naturen tänkt sig att det ska gå till. Och ändå, när det får landa lite i en så är ju det viktigaste att allt går bra med er båda :D :heart:.

Axel :evil: hade jag också men fick snabb smärtlindring andra gången och då blev det inte lika illa som första gången. Försök gå upp en kort sväng redan första dagen om du orkar, tarmbesvären blir inte lika jobbiga då. Och sen var försiktig med alla lyft första 2 veckorna. Låt pappa ta byten och annat i början så att det får läka fint. Det kommer säkert att gå jättebra - tänker på dig! :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Tusen tack alla för er information och stöd :heart:

Har inte fått datum ännu men det blir troligtvis mellan den 5-9 februari. Visst känns det lite lustigt Mia och kan tro att det känns än mer konstigt ju närmare man kommer. Maken tycker det är mycket praktiskt att inte behöva gå och oroa sig för att telefonen ska ringa hela tiden... :wink:

Men precis som du skriver Mia så känns det skönt att det äntligen är bestämt. Har ju diskuterats sedan första besöket hos barnmorskan. Och jag är faktiskt glad att det blir ett planerat snitt. Det är inte vad jag egentligen vill, men det är det som jag logiskt (inte känslomässigt) tror är bäst för både bebis och mig. Det är dock både konstigt och jobbigt när man hamnar såhär mitt emellan alla kunskaper och åsikter om vad som är bäst.

Precis som du skriver Ewa så vet jag att det är vanligt att känna sig besviken. Jag tror (och hoppas) dock att risken är ganska liten för mig. Jag har ju "fött" två barn även om det varit komplikationer och de mer "plockat ut dem" - dock den naturliga vägen. På detta viset hoppas jag ju också att vi ska undvika förra gångens händelse när lillan kom ut, jag fick se henne snabbt och de sedan drog iväg till op med mig akut. Var övertygad om att jag skulle dö och när jag vaknade många timmar senare så var jag helt ensam och visste inte hur något hade gått.

Jag gärna velat ha en bra naturlig förlossning men efter två försök så kan jag lugnt inse att det klokaste för bebisens skull är att snitta. För mig är säkert smärtan ungefär samma så det spelar ingen roll, men oron för barnets hälsa hade varit mycket större om jag testat igen. Så det har varit så dubbelt för mig.

Precis som de flesta av er tyckt, så hoppas jag det ska bli en fin upplevelse och att jag denna gång kanske tom kan vara "närvarande".

Det som jag egentligen varit mest orolig för beträffande själva operationen är katetern. Det är ju egentligen märkligt att man kan vara orlig för det när jag gått igenom så mycket de andra gångerna. Men då var man ju redan inne i händelsen. I alla fall så har de lovat att sätta den efter bedövningen, trots att det tydligen inte är brukligt.

Stor kram alla :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Grodan
Inlägg: 31
Blev medlem: sön 07 jan 2007, 21:16
Ort: Ljungby

Inlägg av Grodan »

Hej!

Jag fick min pojke i somras med planerat snitt. Han satt i säte och var stor så det var inget snack om saken - det fick bli snitt helt enkelt.

Jag kände mig också besviken på att bli snuvad på förlossningen men när man vet att det är det bästa för mor och barn, under omständigheterna, så går man ju med på det.

Det jag var mest rädd för var: ryggmärgsbedövningen, katetern och att vara vaken, dvs känna hur de "bökade" i mig.

Ryggmärgsedövningen gick bra. Det gjorde ont förståss men jag gjorde andningsövningar som jag lärt mig inför förlossningen. Katetern sattes in efter bedövningen (det är brukligt här) och var det minsta jag behövt oroa mig för! Det kändes ingenting, inte heller att ta ut den dagen efter gjorde ont. Att vara vaken gick ju också bra. Det var lite läskigt att känna att de gjorde saker med min kropp utan att känna smärta, men det var ju underbart att få sin lilla plutt på bröstet så direkt efter att han blivit förlöst. Jag kände absolut inte när de tog ut moderkakan eller när de sydde ihop mig, jag tittade bara storögt på den lille parveln som låg på mig och sakta började öppna ögonen! Min partner var med mig och satt hela tiden vid mitt huvud och sa lugnande ord och hur duktig jag var. Det var ett enormt stöd.

Efteråt har man ju ont men man får smärtstillande. Man ska ta tabletter även om man inte har jätteont, så att man kan röra sig så mycket som möjligt. Ju mer man rör sig ju bättre och snabbar läker man. Jag hade problem att komma ur sängen för man kan ju inte använda magmusklerna och jag kunde inte ligga på sidan. Jag fick sova halvsittande i början och sen dra mig upp till huvudändan till sittande och sen fick min partner dra upp mig till stående. Men det går över snabbt!

Det går säkert bra! Lycka till och fråga gärna om du vill veta mera!

Kram!
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

Hej,

:idea: Mina tips från en som är urakut snittad (katastrof snittad) är att inte glömma vikten av att få bebisen på bröstet och få DIN doft då detta blev för oss ett jätteproblem när Tor endast fick pappas doft :( .
Samt försök att komma igång med amning så fort det går och tryck gärna fram mjölk med händerna (handpumpa, ej maskin så sparar du såriga bröst :wink: ).

Vi blev superimponerade av den svenska vården trots att jag förmodligen är den mest skeptiska som existerar mot västerländsk medicin. Så det kommer att gå utmärkt. :thumbsup:

Ps. Nummer 2 gör ont en liten tid bara.... Ds.
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
LindaVega
Inlägg: 2443
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 22:20
Ort: Östersund

Inlägg av LindaVega »

TorsMamma skrev:Hej,

:idea: Mina tips från en som är urakut snittad (katastrof snittad) är att inte glömma vikten av att få bebisen på bröstet och få DIN doft då detta blev för oss ett jätteproblem när Tor endast fick pappas doft :( .
Ursäkta om jag svävar ut lite men är lite nyfiken TorsMamma, vad blev problematiskt med det? Är själv urakut snittad med mitt första barn och bebis var tvungen att läggas i kuvös, dröjde flera timmar innan jag ens fick se henne, och flera dagar innan jag fick hålla henne i famnen. Hade svårt att knyta an till henne i början och är övertygad om att det delvis berodde på att jag inte fick ha henne hos mig i början. Är det det du syftar på eller är det något annat?

I övrigt upplevde jag mitt delvis dramatiska snitt som lugnt och sansat. Alla visste vad de gjorde, och jag var bara rädd för att ryggmärgsbedövningen skulle göra ont, vilket det inte gjorde. Mådde fruktansvärt illa efteråt, ont i axeln i flera dagar ( som Mia beskriver) och allmänt däckad. Var snabbt uppe på benen trots detta. Toalettbesök var INTE skojigt, men det gick över det också efter ett tag.

Lycka till
Linda
Vega 050416 :heart: Malte 070109 :heart: Oskar 100923
Australien mamman
Inlägg: 127
Blev medlem: ons 31 maj 2006, 18:22
Ort: Sydney, Australia

Inlägg av Australien mamman »

Hej söta mammor i Sverigie! ( speciellt till dig Susanne )

Mamma Marie i downunder här. Jag blev akutsnittad med Leah. Jag hade inte kännt sparkar under natten och på följande morgon. Damian och jag blev oroliga såklart och tog tunnelbanan till Danderyds Sjukhus. Det här var en vecka före hennes planerade nedkomst. På sjukhuset tog de tester och hon andades men hon rörde inte på sig. Fick dricka kallt vatten men det hjälpte inte, hon var helt stilla. Läkaren beslöt därmed att akutsnitta. Vi kom in till sjukhuset vid 13 tiden i bara våra kläder och inget mer. Kl. 14:21 föddes lilla Leah . Det var helt otroligt! Självklart var vi jätte nervösa och trodde det var något fel...men när allt visade sig vara ok var upplevelsen helt fantastiskt! Läkaren sa att hon måste sovit djupt. Kanske mediterat därinne i magen efter mammas alla yoga övningar he he Jag ville innerst inne ha en liten flicka och när Damian kom fram till mig och sa we got a little girl sprutade tårarna..sen fick jag henne på bröstet och det var underbart!
Jag måste säga att det var en ur häftig upplevelse! Jag känner mig inte snuvad för fem öre. Bara lycklig att allt var bra med Leah :heart:

Good Luck Susanne! No worries från downunder... :D
Marie, Mamma till lilla sötisen Leah Rebecka :heart: 2005-12-09 Ethan John :heart: 2008-06-16
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

Hej LindaVega,

Förlåt mig Susanne* jag vill inte stjäla din tråd :oops: så jag svarar bara snabbt och sen får ni säga till om jag skall skriva mera utförligt i så fall.

När Tor kom ut så hamnade han i pappas famn och då präglades han på hans doft. :idea:
Resultatet var att 3 timmar senare när han skulle ligga på mitt bröst gall skrek han bara och ville INTE suga bröst eller något.

Detta fortsatte försök efter försök och han tystnade så snabbt han kom till pappa och kände hans doft :shock: :roll: .

Vi lyckades till slut lösa det med att vi lade Tor brevid mig och bröstet samt pappas sunkiga 24 timmars T-shirt emellan. Så det var pappas doft och mammas tutte. Jag är övertygad om att detta i sin tur gjorde att han hade svårt att komma igång med amningen som det var tänkt (för naturen alltså) att det skulle göra.

Nu är det ju så att inga barn svälter ihjäl och så men jag tror detta bidrog till ökad överlevnadsångest och att han var tvungen att få både ersättning en tid de första veckorna samt att min amning (mjölkproduktion) inte kom igång så fort den skulle. :cry:

Så se till om ni kan att verkligen få TID med er nyfödda om så bara 1 min på en gång om du är vaken. Tror detta är super viktigt av någon naturlig anledning. :wink: :)
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Tack alla för att ni delar med er av information, råd och er egen erfarenhet. :heart:

[quote="TorsMamma"]
Förlåt mig Susanne* jag vill inte stjäla din tråd :oops: så jag svarar bara snabbt och sen får ni säga till om jag skall skriva mera utförligt i så fall.

Gör verkligen ingenting - prata på så hänger jag med och lyssnar med stora öron.

Kram :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

Tackar ödmjukast Susanne* :wink:

Vill någon att jag utvecklar mig mer eller har andra frågor då :?: hehe :lol:

Kram!
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Carråå
Inlägg: 8
Blev medlem: sön 06 mar 2005, 01:16
Ort: Lund
Kontakt:

Inlägg av Carråå »

Här är en till kejsarinna! :D Lillasyster kommer ut den 19:e februari med planerat snitt pga sfinkterruptur vid förra förlossningen.

Jag har varit sååå ambivalent och har precis som TS fått olika besked från olika BM och läkare - att det säkert går bättre denna gången osv. Precis innan jul var jag på ett sista läkarsamtal och då hade de faktiskt ansträngt sig riktigt rejält och pratat med den läkare som gjort efterkontrollen på mig för att höra hennes åsikt. :heart: Och nu kunde dom inte garantera att inte samma sak händer igen (som om jag någonsin trott att sådana garantier finns :shock: ) så jag fick välja helt själv. Bara tanken på minsta lilla risk för analinkontinens gör att jag ryser så valet var ganska självklart för mig - planerat kejsarsnitt. Måste säga att det känns superbra nu när allt är bestämt! :D

Kan verkligen rekommendera "Kejsarsnittsboken" av Malin Alfvén m.fl. Jag är sådan att jag vill veta ALLT som ska hända in i minsta lilla detalj, gärna åratal i förväg och i Kejsarsnittsboken står verkligen precis ALLT man någonsin kan vilja veta. Sedan kan man ju hämta tips och råd från andra kejsarinnor på exempelvis detta forum. :)
Mamma till Edith 051028 :heart:
och Elma 070219 :heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnaväntan"