Om pappan inte tycker kuren behövs

[MamaMia]

Hej
Jag skrev häromdagen om min dotter som är 11 månder. Efter att ha fått mycket tänkvärda svar så har JAG kommit fram till att jag vill köra kuren på henne.

Till saken hör att jag köpte boken "Sova hela natten" innan Astrid föddes. Jag hade bestämt mig att det här barnet ska minnsann lära sig att sova redan från början, vilket inte vår son gjorde. Jag har läst boken flera gånger och tagit till mig en hel del knep som jag använt mig av. Dock har jag inte använt mig av kuren till fullo eftersom Astrids pappa inte är intresserad.

Som det är nu sover Astrid bra halva natten. Det är bara att lägga ned henne kl 19, säga "go´natt och sov så gott" och gå ut. Sedan somnar hon efter några minuter och sover oftast fram till midnatt. Sedan vill hon ha välling och dricker nästan hela flaskan. Vaknar igen vid tre-tiden och vägrar somna om utan att få dricka en slurk av det som är kvar i flaskan. Vaknar kanske igen vid fem-tiden och somnar om efter lite omstoppning och sover sedan till 7. Eftersom hon sover bra när jag är vaken och inte tvärtom börjar jag bli ganska mör nu.

Astrids pappa sover i sonens rum och erbjuder sig att turas om att sova med henne. Det är bara det att han lägger över henne hos sig i stora sängen när hon vaknar, för han tror att hon vill vara nära. Vi har alltså helt olika syn på läget. Eftersom jag inte vill att han gör saker och ting ännu värre så är jag hellre trött och sover med Astrid.

Eventuellt ska jag börja jobba snart och min sambo ska vara hemma. Därför vill jag lära henne sova och styra upp saker och ting men hur ska jag göra när jag inte når fram till min sambo? Sista tiden har jag fått henne att sova bra på dagarna. Två pass om vardera ca en timme. Ibland blir något pass lite längre. Men idag när jag hade varit borta en sväng så har Astrid inte sovit sitt eftermiddagspass ännu (en timme försenat) med svaret att hon har inte varit trött!

Eftersom min sambo inte har läst eller vill ta till sig innebörden av kuren och filosofin bakom, så går han på sin egen känsla och blir väldigt förnärmad när jag frågar om hon inte har sovit. Jag blir också väldigt nitisk fastän vi inte har kört någon kur. Jag beter mig som att vi har bestämt saker fastän vi inte har det.

Hur ska jag gå vidare? Det här är ett laddat ämne och nästan minerad mark just nu känner jag. Har ni några tips!

Hur har era scheman sett ut när era barn varit i denna ålder (11 månader)? Är det för sent att sova em kl 14.30 om barnet sedan somnar kl 19? Hon sover fm kl 10-11 (ibland lite längre).

Mycket tacksam för svar på detta långa inlägg!!!

[/LO]

Hej och välkommen hit!

Det råd jag kan ge är att prata. Sitt ner och resonera, diskutera och fundera. Lova varandra INNAN samtalet, att det inte ska vara någon prestige, utan en bra diskussion.
Be honom förklara hur han vill ha det. Försök förstå och be att han ska förstå dig och ditt resonemang.

Stolpa upp fördelarna med att ha rutiner, främst för barnen men också för honom.

Du vill ju köra kuren och vet hur det ska gå till (välling har ni ju vant henne vid och hon tror ju att det ska vara så, därför vaknar hon).

/LO

[Antonias mamma]

Hej!

Välkommen hit

LO gav dig redan det viktigaste rådet - att PRATA . Hos oss var vi nog överens om att något måste göras efter en sommar som ingen av hos minns något av pga sömnbristen . Vi hade inga problem med nattmål, men hon vaknade 10-20 ggr/natt och lika ofta på dagslurarna pga nappen. Därför kurade vi. Eller JAG, rättare sagt . Även om min man höll med mig och läste det viktigaste om SHN, som jag printat ut, så hade han aldrig tid och ork pga att han jobbade så mycket, att sätta sig in i det så mycket som man måste göra för att kunna kura. Tyvärr . För det var jobbigt att kura ensam och följden blev förstås att ingen annan än jag heller kunde sköta läggningarna, dag som kväll, långt framöver . Så mitt råd till dig är verkligen att prata, be honom läsa boken och även tråden "Livet efter kuren - en uppmuntran".

För det andra, angående schemat. Vi hade samma schema från 8½-11 ½ mån, då med 2 lurar och 11 h natt, enligt följande:

Natt 20-07
Frukost 7.00
Sova 1½ h 9.30-11
Lunch 11
Mellis 14
Sova 1½ h 14.30-16
Middag 17
Sova 20

Vid 11½ månad gick vi ner till 1 lur/dag (12-14) och förlängde natten till 7.30.
De naturliga sömnrytmpassen är, som säkert vet, 20 min, 45 min, 1½ h, 2 h etc., så anpassa lurarna efter det när du gör upp ert schema.
Huruvida det är för sent för henne att sova 14.30 med läggning 19.00 beror ju på hur lång du gör den luren. Du kan ju också köra med 2 h + 45 min, om du väljer att behålla 2 lurar. Och viktigast av allt - det är stor skillnad mellan barnen, så bara DU kan veta bäst hurudant schema ni ska ha .

Lycka till!

[olivia]

Jag har kurat mina barn själv, och gjort det mesta jobbet med deras sömn själv. Men det bygger på att min man ändå "gör som jag säger"... Han tycker det är kanonbra med fasta tider, och ett schema som han kan följa när han är själv med barnen (eller när han är föräldraledig). Då behöver han aldrig fundera på när det är lämpligt med mat och sovande, för det är ju redan bestämt! Hoppas det löser sig för er med!

[MamaMia]

Hallå igen

Ni har rätt, vi måste prata och vi började prata igår och vi båda är överens om att det vore skönt om dottern sov! Däremot tycker min käre sambo att det är så här att ha småbarn. Det blir ju bättre med åren. Jag tycker synd om dottern och oss själva. Ni skulle ha sett mina mörka ringar och påsar under ögonen i morse! Dottern är också trött men sover ju i ett sträck sex timmar första halvan av natten. Slog mig just att det är när det blir tyst i lägenheten som hon börjar strula.

Jag har inte nog med kurage och övertygelse just nu att övertala min sambo att köra kuren. Inte blir det bättre av att min mamma tycker att vi ska avvakta och se vad som händer... Själv var hon väldigt noga med rutiner när vi barn(fyra stycken) var små och vi sov hela nätter.

Blir också avskräck av alla inlägg där det hålls på i veckor innan saker och ting sitter. För har vi väl dragit igång så är det bara att fullfölja. Önskar att jag vore starkare just nu.

[/LO]

Har du verkligen pratat med din mamma om det eller är det bara något hon "slängt ur" sig?
Jag menar om hon nu hade/har fyra barn och hade ordning och struktur, finns det något med det hon ångrar, eller inte tyckte var bra?

Fakta är att så länge ni inte styr upp tillvaron så kommer den inte att bli bättre. Jag tror att det som händer när barnen blir äldre är just det att man tar för givet att det ska funka - då gör det det. Inte för att barnen har blivit äldre eller att det har gjort sig själv.

Ställ din maken en fråga - vad har vi att förlora på att pröva i två veckor?
Om du gör det så måste du vara taggad till tänderna, inte nervös för att det inte ska funka. Helst ha hjälp av honom, i alla fall med att få sova på dagen om du tar nätterna.

/LO

[MamaMia]

Något märkligt hände i natt. Dottern sov från kl 19 till 04 innan hon gav sig till känna och det var nog rekord hittills. Då tänkte jag på det du skrev LO, att min dotter är ju stor nu (ingen nyfödd bebis längre). Jag låtsades helt enkelt för mig själv att det inte fanns någon välling att tillgå. Hade hon sovit så länge så kunde hon ju sova tre timmar till. Det tog visserligen en timme av bökande innan hon somnade om, men hon gjorde det. Och jag var oerhört lättad på morgonen över att hon faktiskt överlever utan välling på natten. Dessutom är jag pigg idag. Det är väl detta som kallas attityd.

Stärkt av natten bestämde jag mig för att om läget fortfarande är besvärligt efter helgerna så kör jag kuren själv och kräver hjälp på dagarna. Bra det du skrev Olivia om att det måste vara enklare för mannen att ha fasta tider att gå på. Härligt att detta forum finns och att få skriva av sig och få feedback!

[/LO]

Härligt!
Lite pepp brukar hjälpa Och en stor skopa rätt attityd! Kanon!

Annars brukar stående tips vara att vill inte pappan vara med och genomföra får han ta nätterna, men det gjorde han ju redan, så det var svårt att "hota" med.

/LO

[br]

Hej mamamia.

Javisst kan det ta några veckor innan "det sitter". För oss tpg det nog 5 veckor innan allt, dvs läggning och vargtimme satt som en smäck. Men det togbara 4 dagar att få sonen att verkligen sova åtminstone 10 timmar. Och sedan undr ca en månad böljade detfram med vargtimmen. Men det var det värt!!

Har du läst alla trådar där "forumister" är gladaoch tacsamma att de genomfört kuren?? Fokusera på dem istället!!

Vår son var drygt 5 månader när han kurades. oOch visstskrek han under de första kurdygnen! MEN!! Hans skrek betydligt mindre än vad han jorde då vi kånkade och bar och samsov och tuttatde osv!! Så summan av det han skrek under kuren var betydligt mindre än vad han redan skrikit och vad han förmodligen skule skrika.

Det verkar som om olika männiksor klarar sömnbrist olika bra. Jag klarar inte av att sova dåligt under långa perioder. Om din man inte störs av att han inte sover bra kanske han kan ha lite sympatier för ert barn och för dig!?? Vill inte din man ha en pigg och glad fru? En pigg och glad dotter??

Jag kommer ihå¨g att jag hoppades att det skule g över, dvs att min son skulle börja sova på nätterna snart, av sig själv. .Men detsom gjorde mig rädd var all de historier man hörde från kompisar/idningar/TV osv om barn som var över två år som fortfarande inte sov speciellt bra på nätterna!

Dessutom verkar ni ju vara en bra bit på väg!

Lycka till