Öppna förskolan och sjukor och aktiviteter?

[vilsa]

Min tvååring har väldigt lätt för att bli sjuk och jag är likadan. Vi är på Öppna förskolan ett par gånger i veckan men sedan vi började med det har vi varit ständigt sjuka härhemma. När vi var på BVC med Lillebror så tog jag upp det och nämnde att jag funderade på att sluta gå till Öppna. Vår trevliga sköterska blev ganska förfärad och menade att han måste få gå dit flera gånger i veckan om han nu inte ska gå på dagis. Och att det dessutom på sikt är bra med alla dess sjukor.
Det lär ju ska vara sant i och för sig och då behöver han kanske bygga upp immunförsvaret. Men hur ofta behöver han egentligen träffa andra barn att leka med? Vad brukar ni andra som är hemma med lite "större" barn göra på dagarna?

[LindaVega]

Jag har en dotter som är 20 månader. Vi är nästan aldrig på ÖF, kanske 1 ggr/månad. För det mesta är vi hemma och pysslar på. Vi brukar åka till stan och fika tillsammans varje fredag, då brukar vi passa på att gå till biblan. Där brukar det vara massor med barnfamiljer, stor leklåda i cafeet. Då kan jag fika en stund och Vega "leker" en stund med/bredvid de andra barnen.
Vi träffar farmor och farfar i stort sett varje helg också.

I övrigt träffar inte Vega sådär jättemånga andra människor förutom familjen.

I somras var det ganska många föräldrar/barn på lekparken, men nu är vi för det mesta ensamma där

Naturligtvis MÅSTE man inte gå på ÖF flera ggr/veckan om man inte går på dagis låter ju helt befängt.Skulle gärna vilja veta om det stämmer angående immunförsvaret. Vi har fått lite motstridiga besked angående det. Enligt vår barnläkare som vi har träffat flera ggr ( Vega är för tidigt född) är det jättebra att Vega INTE går på dagis eftersom hon då "slipper alla sjukdomar" Detta sade han vid ettårskontrollen. På BVC har jag dock hört precis som du..att infektioner bygger upp immunförsvaret

Linda

[Gäst]

http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonly ... 011102.pdf

En jättebra skrift om smitta i förskolan och små barns immunförsvar!

/Pea

[Ewa]

Hej Vilsa!

Ja, visst är det trist med ständiga sjukdomar . Jag har de senaste veckorna funderat som du, efter att ha sett den ena förkylningen avlösa den andra, här hemma. Vi har gjort som du och gått på ÖF 2 ggr i veckan. Vi bor ensligt i en by och kontakten och umgänget där har känts befogat, men absolut inte nödvändigt. Och när vårsäsongen börjar här i januari så håller jag mig nog faktiskt därifrån istället. Och visst klarar sig 2-åringar utan det. Vad små barn främst behöver är att få vara med och dela livet och vardagen och känna sig behövda, om det är jag alldeles övertygad. Oavsett vad BVC-sköterskor kan få för sig .

Och vad sen gäller immunförsvaret. Tänk efter hur det skulle kännas för en själv om man mer eller mindre ständigt gick omkring och var sjuk. Någon enstaka förkylning eller två under höstmånaderna kan man väl tycka är ok. Men om den ena infektionen avlöser den andra så tror jag immunförsvaret försvagas, snarare än förstärks. Kroppen måste ju få chans att återhämta sig någon gång också, resonerar jag. Det är trist att det ska behöva vara så, och vissa barn verkar inte vara alls så infektionskänsliga, men mina är som din kille och då tror jag ändå att jag gör rätt i att undvika det, även om jag verkligen trivs med att gå dit.

Kram Ewa

[marie-d]

Jag tror inte det är bra att gå runt och ständigt vara förkyld och sjuk som många förskolebarn faktiskt är. Att däremot få lite förkylningar men hinna vara frisk däremellan bygger någonstans upp immunförsvaret men förkylningsvirus finns så många att det går inte att bli immun mot på det viset som influensor.
Vi har gått på ÖF sedan stora var 8-9månader i början var det inte särskilt ofta, inte ens 1gg per vecka. Från drygt 1 gick vi 1-2ggr/vecka oftast 1gg.
Sedan träffade vi barnen i föräldragruppen 1gg per vecka.
Stora var sjuk flera gånger mellan jan-maj (fyllde 1 i juli) så fort vi träffade barn kändes det som. Jag väntade dock så han blev ordentligt frisk inget host och så.
Vintersäsong två var han kanske förkyld 4ggr sen isolerade vi oss inför 2:an ankomst i början av april träffade inte andra barn annat en ute fram till juni.
Denna säsong har han bara varit förkyld en gg hittills och det var i sep. trots ÖF-besök. Lilla har däremot haft 4-5 förkylningar redan denna höst. Han klarade sig fram till 5månader sen har det avlöst varandra precis som för storebror.
Oj, vad detta blev långt.¨
Det jag vill säga är väl att de blir sjuka oftare i början men att det ofta blir bättre sen.

[Gäst]

Hej!
Intressant läsning, Pea! Budskapet i skriften verkar vara att det är ok att vara (även rätt mycket) sjuk som liten, och att man kan gå till dagis med tex hosta som inte ses som smittande.

Hmm, säger jag. Lite konspiratoriskt lagd som jag är säger jag att detta är Socialstyrelsen som pratar, staten alltså. Det är ok att föräldrar jobbar mycket och att barnen går till dagis, underförstått. Om kräksjuka säger tex skriften att barnet ska vara hemma ett dygn efter symptom, och inte 48 timmar som alla sjukhus går ut med.

Det verkar kluvet inom läkarkåren. En gång SKRATTADE en gammal öron-näsa-halsspecialist till mig, när jag påstod att det "ju var bra att ungarna var så mycket sjuka, så att de härdades". Nonsens, fnös han. Om ungarna utsätts för färre bakterier i tidig ålder, blir immunförsvaret ändå utvecklat vid tre års ålder. Av sig själv. "Jaha" sa jag och kände mig dum.

Hugo Lagerkrantz verkar vara inne på samma linje, att det alltså inte är bra för små barn att vara mycket sjuka. Jag vet inte vem jag ska tro på, men har valt att lägga mig mittemellan, alltså "barn ska inte vara sjuka för mycket och är de det måste de utsättas för för mycket baciller".

Jag som haft känsliga barn har absolut försökt att vara försiktig under sjuksäsongen, men jag tycker avgörandet beror på antalet infektioner och hur jobbigt allt upplevs.

hej svejs från Åsa B

[marie-d]

Jag tror staten talar en del när det gäller det här. Kan inte vara bra att småbarn gå runt och är förkylda 9 månader av 12 de första åren.
Lite bör man ha men så mkt som många har idag stressar kroppen, tror jag.
Min lillebror började på förskolan som 10 månader och var sjuk jämt som liten.
Storebror var hemma första 3åren och inte har han varit sjukare som vuxen snarare det motsatta.
Jag gick hos dagmamma från 9 månader och var snorig mkt fick allergi och sådant liksom lillebror. Det sliter på slemhinnor och kropp att hela tiden kämpa mot infektioner. Staten kan inte gå ut med det för då skulle folk behöva vabba ännu mer och kostnaderna för detta är redan enorma.
Lillebror fick dessutom diabetes typ 1 som barn. Läkarna sa då att en orsak bland många är många infektioner som liten, vilket kan stressa och påskyna utveckligen av något som ligger latent. Även stress kan påverka utveckligen av typ 1 diabetes som skiljer sig från typ 2 som är mer kostrelaterad.

[LindaVega]

Jag håller mig nog också till den skaran som tycker det låter märkligt att barn ska behöva vara sjuka så ofta under de första åren. Samtidigt var jag jättemycket sjuk när jag var liten trots att jag INTE gick på dagis. Jag var ett öronbarn och hade öroninflammation och förkylningar på löpande band.
Som vuxen är jag aldrig sjuk så det har inte följt med mig sedan. Vega är aldrig sjuk och hennes kusin som precis har börjat på dagis ( 2 år) var jättemycket sjuk även före dagisstart..För honom har det varit riktigt tufft nu. Han är ofta hemma pga förkylning, feber, luftrören osv


Linda

[marie-d]

Barn och vuxna är olika infektionskänsliga.
Vissa barn blir sjuka hela tiden andra klarar sig bättre. Är man infektionskänslig är det ändå bättre att vara hemma än på förskolan.

[Kantarella]

Jag läste i Bonniers läkarbok att barn som går på dagis har i genomsnitt 12 förkylningar/år och barn som inte går på dagis 6 st/år.

Kanske inte tillför så mycket i diskussionen men ganska intressant i sig tycker jag....

/Åsa

[Mia79]

Min spontana reaktion är att man kan ju inte skydda sig helt...även om vi är hemma så träffar ju pappa småbarnsföräldrar på jobbet...visserligen delar de ju inte leksaker men risken för att bli sjuk är ju oundviklig. Sedan kan man väl träffas ute också, eller? Då blir ju risken mycket mindre

[LindaVega]

Barn och vuxna är olika infektionskänsliga.
Vissa barn blir sjuka hela tiden andra klarar sig bättre. Är man infektionskänslig är det ändå bättre att vara hemma än på förskolan.

Ja det var det jag menade med mitt inlägg. Trots att jag var "hemma" hos mormor på dagarna tillsammans med min syster och min kusin var det bara jag som var sjuk. Min systers barn, som jag skrev om ovan har alltid varit känslig, trots att han inte börjat på dagis förrän nu.

Linda

[marie-d]

Är man extra infektionskänslig har man extra mkt vunnet med att vara hemma. Läkare rekommenderar ofta infektionskänsliga barn dagmamma framför förskola.
Hugo Lagerkrantz (barnläkare som de flesta säkert vet) skrev i en debattartikel i svd(tror jag) att det vore bäst ur infektionssynpunkt om barn inte vistades på förskolan innan 2år.
Att ta antibiotika tidigt tror man inte är bra och risken är större vid förskolevistelse.
Annars tycker jag det är självklart att man inte ska undvika andra barn om det inte är så att barnet är extremt infektionskänsligt.
Det viktiga som jag ser det är att barnen får chansen att bli ordentligt friska emellan. Vi har gått på ÖF i genomsnitt 1-2ggr/vecka och träffat andra barn.
Fast vi försöker att träffa barn ute också för att man ska kunna träffas även om barnen är snoriga framförallt för lillkillens skull (8mån)

[annawahlgren]

Små barn ska inte utsättas för det de uppenbarligen inte mår bra av.

Så ser det ut i min enkla, erfarenhetsbaserade värld, och jag tycker inte det är konstigt alls. Att vara sjuk är inte friskt, om man säger.

Små barn har inga fackföreningar, men de strejkar och protesterar ofta (Bertil Söderling). Vare sig det är kropp eller psyke som tar stryk, eller båda delarna, för all del - försöker de tala om det, på vad sätt de kan.

En liten unge som får utslag kring munnen av jordgubbar eller kanel skonar vi genast från jordgubbar eller kanel. Och väntar ett halvår eller två innan vi försöker igen, lite försiktigt och lagom, med jordgubbar eller kanel. Betraktas som självklart.

Lagercrantz avråder (så bestämt han vågar ) från dagisvistelse för barn under två år med tanke på just infektionsrisken som helt enkelt är för jobbig för det immunförsvar som, i likhet med så mycket annat - tillhörigheten, språket - behöver ca tre år på sig hos människobarnet för att färdigutvecklas i tänkt, naturlig takt.

Något man vet, och som jag verkligen kan skriva under på, är att daglig utevistelse i alla väder och en gradvis härdning, som börjar redan vid tre veckors ålder, verkligen stärker motståndskraften och därmed immunförsvaret.

Små barn under tre år behöver inte alls träffa andra barn hela tiden, varje dag eller varje vecka eller ens varje månad. Långt viktigare är att de får träffa världen i form av naturen - skogen, stranden, parken - och röra sig där så fritt det någonsin går, varje dag utan undantag