Läggningarna är så jobbiga...

[SusanD]

Jag tycker absolut inte att du ska ändra på schemat nu. Kör på som du gör, tiderna kommer sätta sig och så gammal är inte den lille än, han kan gott ha tre sovpass.

Ändrar du antalet lurar nu kommer den lille inte begripa ett jota, så vela inte utan kör på med en trygg och säker attityd för det smittar av sig.

Kram Susan

[Lua]

Jag tror att två lurar skulle vara bra. Vi bytte till två lurar ganska tidigt och det funkade mycket bättre. MEN.... om du ska ändra: sätt dig ner och gör ett schema som du VET kommer att fungera och genomför sedan med den berömda Attityden av självklarhet

Någon annan som tycker annorlunda

Kram Lua.

[Lua]

Kära nån Jag skrev samtidigt som Susan. Helt motsatta råd Hoppas att du inte blir alldeles förvirrad nu.

[Lua]

Susan är ju diplomerad och har alltså erfarenhet av många fler barn än vad jag har. Jag tror nog att du ska låta hennes råd väga tyngst!

Kram igen!

[Antonias mamma]

Hej Ulrika!

Motsägelsefulla råd nu, men när jag vet precis hur du känner det så måste jag få säga vad jag tror också.
Bara DU kan veta svaret Anna sade absolut Nej, Susan likaså. Jag var i exakt samma situation som du och vid samma ålder, så jag säger Ja. Men det är DU som vet vad som blir bäst för DITT barn. Nog ser du om han behöver sova eller inte. Men gör inget så länge du tvekar - det måste kännas rätt. Du måste tro på det själv .


Kram
Anna

[annawahlgren]

Tack, kära alla

Vi vill inte ha en liten älskling som skriker 20 min vid varje läggning. (Är det sant )

Vad du kan göra, tycker jag - skulle jag ha gjort - är att buffa, vid läggningen, som lugnande markering, så lång tid som du tycker behövs för att han ska tystna och slappna av i hela lilla barnakroppen, avsluta med betryggande solfjädesrtryck samt gå ut, med glad, nästan hurtig, betryggande ramsa, utan att vända dig om.

Och sedan INTE gå in igen. Utan ramsa, vid absolut behov (=när du känner att du "måste" gå in. Ramsa då i stället.)

Vi vill bryta mönstret att han skriker dig till sig. Det mår han inte bra av. Han behöver kunna förlita sig på sig själv och sin lilla goda, sköna sängnjutning

Och det kommer.

[SusanD]

Motstridiga råd kan man få, inget ovanligt, sen får man gå på sin egen magkänsla om hur man vill göra, vad som blir bäst för det lilla barnet.

Vad som är lätt hänt när det strular till sig lite är att man börjar ändra på än den ena och än det andra. Ganska snart är lilla barnet totalt förvirrat och vet varken ut eller in. Detta tillstånd vill vi ju undvika in i det sista.
Istället bör man sätta sig ner och fundera på hur man själv agerar. Det är en sak att tycka att man anammat attityden av självklarhet men det är en helt annan sak att omsätta den i verkligheten. Träning krävs och en stark tro både på sig själv, lilla barnet och det man gör.

Inget litet barn ska behöva ligga och gråta 20 min innan varje lur. Men det gäller att ta reda på varför det gråter, hur agerar man som förälder, vad kan man göra annorlunda och vilka verktyg (och hur mkt av dessa) ska man använda?

Kram Susan

[annawahlgren]

Precis Där ligger alltsammans.

[Ulrika Berg]

Vi har fortfarande protester vid läggningarna...

Vi har kvar tre sovpass eftersom jag tror att det blir lite för lång vakentid med två pass än.

Precis som ni föreslog så buffade jag honom då han skulle lägga sig och försöke sedan hålla mig där ifrån även om det blev endel ramsor.
Han är nu oftast inte längre arg då jag lägger honom , utan lugn och pigg ... Kanske då kan ses som ett framsteg, men då ligger han där och jollrar i sina 20 min. för att sedan komma på att "här vill inte jag ligga" och börjar att skrika och skrika. Han blir så ledsen och jag har verkligen försökt att ramsa och ramsa men då går INTE ! Vad ska jag göra???

Har också försökt att då solfjädra honom, men hur länge kan man egentligen så där och vänta på lugnet...? Jag stod ut i 10 min utan resultat???

Lillpojken har nu också varit sjuk, vilket inte allt har blivit bättre av. Öroninflammation och hosta... Han har dock klarat detta BETYDLIGT bättre tack vare kuren!!!
En natt hostade han jättemycket hela natten, men trots det kunde han varje gång somna om själv

Så tacksam för att ni tar er tid till att svara!!!
Mvh Ulrika.

[annawahlgren]

Nu är det nog "bara" lite mera tålamod som ska till. Att han var lugn och nöjd och pratade för sig själv är ett stort framsteg. Sedan gäller det för dig att öva upp ramsan så att den verkligen blir effektiv - testa gärna på den ömme fadern eller en väninna. Det är av stor psykologisk betydelse, eftersom det gäller att inte skicka med mina osäkerhet eller ,er eller mindre undermedveten "fråga" in till barnet. När man kommer så långt som till barnet måste man veta exakt vad man gör och varför och ATT dt fungerar.

Går du in efter att ha ramsat tar du emellertid udden av ramsan och han kommer inte att lyssna utan att stället ägna sig åt att skrika dig till sig, och inte ifrån sig, om du förstår va jag menar.

Börja alltså ramsa vid dörren och gå sedan bortåt medan du ramsar vidare.

Solfjädern är ett krisverktyg för barn som verkligen "fastnat" men den ska du inte använda nu tycker jag annat än som markering efter tillrättaläggandet och då mycket kort. Det är ramsan som ska ta över - känslan av kommunikation. Inte trafik

Som sagt - öva först och främst, både ramsa, målmedvetenhet och tålamod

[Ulrika Berg]

Känns så bra att få svar på sina alla frågor, tusen tack igen!

Jo, jag ser det då som ett framsteg, men tålamodet är SNART slut.
Snälla ni, ge mig en bekräftelse på om jag verkligen gör rätt!
Jag lägger, buffar lite ibland, trycker till och går. Pojken lugn i en lång stund och därefter börjar SKRIK.

Ska jag verkligen låta honom ligga och skrika/gråta i kanske en halvtimme om han ej lyssnar till ramsan? Jag ramsar då jag tycker det behövs, men inte speciellt mycket, tycker jag.
I natt vakande han vid 6.15 (ska sova till 7.00) och det var skrik till 7.15 innan han blev lugn.

Jag tränar ramsan hela tiden, men tycker inte att den tar
speciellt mycket längre. Det tog mer i början, men tyvärr inte så mycket längre...?

Tyvärr har ju sonen varit sjuk och är fortfarande väldigt förkyld. Detta har gjort att han inte ätit alls bra på dagen, säkert är han hungrig då på natten. Visst gör jag rätt som ändå låter honom vara utan nåt tills tiden är inne på morgonen, eller?

Som sagt, vet väl kanske egenligen vad som jag bör göra, men jag behöver lite stöd och bekräftelse! Tack!
/Ulrika.

[annawahlgren]

Aha, nu hittade jag din story, som du hänvisat till i en annan tråd, där du refererade till hur jobbigt det var.

NEJ, du ska inte "låta honom ligga och skrika/gråta i kanske en halvtimme om han ej lyssnar till ramsan?"

Ditt tålamod är SNART slut, skriver du.

Förlåt om jag blir lack. Vad menar du att du ska göra om och när ditt tålamod verkligen tar slut

Din uppgift är att lugna, betryggande. Att förmedla att lilla barnet kan sova säkert och lugnt, fredat för vargen i alla dess skepnader. Till det finns olika verktyg. Ramsan är det kanske viktigaste. Har du tränat att ramsa för andra

Din uppgift är också att se till att lille älsklingen får i sig så mycket näring han behöver, även och inte minst när han är sjuk.

Det är inte läge att klaga. Barnet behöver din hjälp. Du är ditt barns överlevnadsgarant. Visa det, i säker handling

[SusanD]

Det är ju lätt för oss andra att säga att du ska träna på ramsan men det är inte alltid så enkelt.

Försök och känn inombords vad du vill förmedla till sonen, om du tex behöver vara bestämd, punktsättande, lugnande osv. När du har känslan inombords sluter du ögonen och så kör du en ramseomgång på fyra rader där den sista är bekräftelsen där du drar ut på orden och går ner i tonläge. Prova att gör så här så får du säkert kläm på ramsan och hur den ska serveras lilla barnet.

Arbeta på lika hårt som tidigare, det måste du för att få den sista lilla poletten att trilla ner

Kram Susan

[Ulrika Berg]

ok, snälla, hjälp mig med hur jag får i min son näring då han vägrar. Har idag ätit jättelite och jag bävar för natten...

Ja, jag har ramsat och ramsat högt och till familjen

Vad gör jag då, då han skriker så mycket Jag blir helt vilsen.? Är det läge att solfjädra???
Det skär i hjärtat då jag inte vet hur jag ska gå till väga för att få min son lugn och trygg.
/Ulrika.

[Elle]

Hej Ulrika!

Vad gäller maten, kan du bara försöka truga och få i så mycket det bara går vid varje mål. Vägrar han så är han mätt.

Inga schemaändringar nu, det ni har måste få chans att sätta sig ordentligt. Vi hade kvar tre lurar till Olle var 9-månader.

Sonen känner av din osäkerhet, så nu gäller det att ta ledningen och visa vägen. Det gör du genom att ge betryggande svar på sonens frågor och sedan lämna honom i fred. Alla problem kan du inte lösa men när du hör att han behöver hjälp ger du en betryggande ramsa. Sysselsätt dig sedan med annat både för din och sonens skull. Då hör han att du finns där men du tar även bort överkoncentrationen från sonen. Om han fastnar i ett skrikande eller gnällande går du in och gör en statisk solfjäder tills han blir sömntung i kroppen och går ut med ramsan.

Så bort med alla orosvargar, de gör verkligen ingen nytta för sonen Ta ledningen och visa vägen!

/Elle