Victorine
Mycket gråt vid insomnandet
Hej och tack för alla tänkvärda och smarta inlägg! Och förlåt att jag dröjt, jag läste era svar men hade inte möjlighet att skriva på direkten (vi har haft en rad bråda dagar med julstädning och liggfrämmande) men ikväll tänkte jag ta en sittning. På återseende då!
Victorine
Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Ja, nu ska vi se. Inte mycket har förändrats, är jag rädd. Vissa insomningar gått så bra, så, medans andra gånger har det tagit tiiid och det har varit mycket grååååt. Entonig gråt, arg gråt, knorrig gråt och ledsen gråt. Vi knogar på. Jag försöker tänka positivt, att vi ger alla förutsättningar för en god sömn; vargfri miljö, bestämda tider och massor med mat så magen är regelbundet proppmätt osv. men det kryper i kroppen att lilla killen ska ligga själv och gråta en kvart, ibland en halvtimme, trekvart kanske innan han lämnar in.
Schemat har vuxit. Din tanke, Nancy, om att antalet insomnanden har betydelse kändes logisk, och utan att ha fört bok över det direkt så tror jag att det är eftermiddagsluren som varit knöligast. Så nu ser schemat ut sålunda:
7.00: vakna och få frukost (som kan ta lite tid, med amning och gröt)
9.30-11.00: Långlur
11.00: Lunch
14.00: Eftermiddagsmål
14.45-15.30: Tuppiluring
17.00: Mat
18.15: Nattaslurk
19.00: Sova natt
Det har funkat sådär. Hyfsat. Lillkillen är jääättetrött ibland kring ett men vi har tagit nån femminutare och det har gått rätt bra. En fråga bara:
Nu fattas det 15 min på det här schemat, men jag tänkte att det kunde vara bra att försöka hålla sig till de här naturliga sömnrytmerna .. eller? Kanske han ska få sova till kvart över sju på morgonen istället? Eller ska man bjussa på några extra minuter här och där, bara?
Till JennyH: Skulle du kunna utveckla lite vad du har för tankar kring detta med skrik-avvakta-lugna med ramsa som inte tar? Hur har du tänkt och hur har du gjort? Jag blir så nyfiken, hoppas du orkar.
Till Lua: Ja! Jag vill gärna koncentrera mig på ramsan! Det har hänt, som sagt, att han haft jättesvårt för att sova och varit väldigt upprörd, och jag har fåfängt ramsat .. jag ger vad som helst för att få det att fungera! Jag har börjat om med bekräftelsen, men jag har än inte märkt att det blivit nån skillnad, just. Det är inte ofta jag försöker mig på nåt ramsande, så jag vet egentligen inte. Har du några andra idéer/förslag?
Till Sessan: Nej, den är inte ett dugg överflödig. Jo, jag har den boken. Den är inte dum. Om inte annat får man lite hjälp att se saker och ting ur ett litet barns perspektiv. Nu har inte min sons perioder stämt med bokens, riktigt, så jag lade den åt sidan .. men nu var det förstås ett tag sen jag läste i den sist (före kuren) så jag kanske skulle ta fram den igen och kika lite. Själv tror jag att jag "kånkat på honom" en hel del otrygghet, dvs att jag gått och burit honom en massa i onödan.
Han har varit som en utväxt på min kropp tidvis, och jag har lätt för att lägga mig till med det beteendet fortfarande. Ibland tänker jag att jag borde egentligen heta Kånka i efternamn. Men jag ska ta och leta fram den där boken, det ska jag.
Angående lugnet så vet jag inte hur mycket mer lugn en kvinna kan bli utan hjälp av kemiska substanser. Jag är som ett bergsmassiv - heders! Inbillar jag mig, i alla fall. Jag känner mig lugn, på nåt vis, fast det trasslar. Nu ikväll så åt han som en liten häst i vanlig ordning, vi hade trevligt, vid läggning skrattade han och var sedan lugn och fin (och jag också! heders!) lät sig läggas tillrätta och solfjädras utan minsta sinnesrörelse, jag ramsade ut men när jag på tredje versen stängde dörren då började det så smått och trappades upp succesivt. 45 minuter tog det. Han snurrar runt mycket och trasslar in sig i filten har jag märkt (när jag gått in 10 min efter han somnat). När jag nu sitter och skriver börjar jag tänka att kanske filttrasslet är en onödig sten på bördan, kanske man ska skippa filten..?
Nu har jag bara ett par frågor som dykt upp som jag säkert borde veta svaret på redan .. när man ska natta och barnet börjar gråta innan/vid tillrättalägggandet, ska man ändå solfjädra kort eller ska man solfjädra tills barnet slappnar av? Och om man någon gång bestämmer sig för att ramsa, ska man då hålla på tills barnet tystnar eller ge sig? Jag har i stort sett alltid solfjädrat mycket kort och alltid gett mig med ramsan efter max 8 verser ...? Fel, eller?
Nu kom maken hem. Vi ska passa på och pussas lite innan det är dags att koja. Kram på er och tack för all varm välvilja.
Victorine
Schemat har vuxit. Din tanke, Nancy, om att antalet insomnanden har betydelse kändes logisk, och utan att ha fört bok över det direkt så tror jag att det är eftermiddagsluren som varit knöligast. Så nu ser schemat ut sålunda:
7.00: vakna och få frukost (som kan ta lite tid, med amning och gröt)
9.30-11.00: Långlur
11.00: Lunch
14.00: Eftermiddagsmål
14.45-15.30: Tuppiluring
17.00: Mat
18.15: Nattaslurk
19.00: Sova natt
Det har funkat sådär. Hyfsat. Lillkillen är jääättetrött ibland kring ett men vi har tagit nån femminutare och det har gått rätt bra. En fråga bara:
Nu fattas det 15 min på det här schemat, men jag tänkte att det kunde vara bra att försöka hålla sig till de här naturliga sömnrytmerna .. eller? Kanske han ska få sova till kvart över sju på morgonen istället? Eller ska man bjussa på några extra minuter här och där, bara?Till JennyH: Skulle du kunna utveckla lite vad du har för tankar kring detta med skrik-avvakta-lugna med ramsa som inte tar? Hur har du tänkt och hur har du gjort? Jag blir så nyfiken, hoppas du orkar.
Till Lua: Ja! Jag vill gärna koncentrera mig på ramsan! Det har hänt, som sagt, att han haft jättesvårt för att sova och varit väldigt upprörd, och jag har fåfängt ramsat .. jag ger vad som helst för att få det att fungera! Jag har börjat om med bekräftelsen, men jag har än inte märkt att det blivit nån skillnad, just. Det är inte ofta jag försöker mig på nåt ramsande, så jag vet egentligen inte. Har du några andra idéer/förslag?
Till Sessan: Nej, den är inte ett dugg överflödig. Jo, jag har den boken. Den är inte dum. Om inte annat får man lite hjälp att se saker och ting ur ett litet barns perspektiv. Nu har inte min sons perioder stämt med bokens, riktigt, så jag lade den åt sidan .. men nu var det förstås ett tag sen jag läste i den sist (före kuren) så jag kanske skulle ta fram den igen och kika lite. Själv tror jag att jag "kånkat på honom" en hel del otrygghet, dvs att jag gått och burit honom en massa i onödan.
Han har varit som en utväxt på min kropp tidvis, och jag har lätt för att lägga mig till med det beteendet fortfarande. Ibland tänker jag att jag borde egentligen heta Kånka i efternamn. Men jag ska ta och leta fram den där boken, det ska jag. Angående lugnet så vet jag inte hur mycket mer lugn en kvinna kan bli utan hjälp av kemiska substanser. Jag är som ett bergsmassiv - heders!
Inbillar jag mig, i alla fall. Jag känner mig lugn, på nåt vis, fast det trasslar. Nu ikväll så åt han som en liten häst i vanlig ordning, vi hade trevligt, vid läggning skrattade han och var sedan lugn och fin (och jag också! heders!) lät sig läggas tillrätta och solfjädras utan minsta sinnesrörelse, jag ramsade ut men när jag på tredje versen stängde dörren då började det så smått och trappades upp succesivt. 45 minuter tog det. Han snurrar runt mycket och trasslar in sig i filten har jag märkt (när jag gått in 10 min efter han somnat). När jag nu sitter och skriver börjar jag tänka att kanske filttrasslet är en onödig sten på bördan, kanske man ska skippa filten..? Nu har jag bara ett par frågor som dykt upp som jag säkert borde veta svaret på redan .. när man ska natta och barnet börjar gråta innan/vid tillrättalägggandet, ska man ändå solfjädra kort eller ska man solfjädra tills barnet slappnar av? Och om man någon gång bestämmer sig för att ramsa, ska man då hålla på tills barnet tystnar eller ge sig? Jag har i stort sett alltid solfjädrat mycket kort och alltid gett mig med ramsan efter max 8 verser ...? Fel, eller?Nu kom maken hem. Vi ska passa på och pussas lite innan det är dags att koja. Kram på er och tack för all varm välvilja.
Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Jag tror att han är övertrött.
I synnerhet om han är kinkig lite innan han ska sova.
Lägg 30 minuter tidigare några kvällar och se om det hjälper, eller om han sover på morgnarna, så lägg det där istället.
/LO
I synnerhet om han är kinkig lite innan han ska sova.
Lägg 30 minuter tidigare några kvällar och se om det hjälper, eller om han sover på morgnarna, så lägg det där istället.
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
Övertrött? Ja, det är faktiskt inte omöjligt. Det hör verkligen till undantagen att han är lättväckt när sovtiden är ute, han sover nästan alltid mycket djupt. Det här är något jag tänkt på. Vissa barn har ett något större sömnbehov än andra, är riktiga sovare. Sådana som i fyraårsåldern ber sin mamma att "snälla, får jag gå och sova?" Jag har funderat över hur man vet hur det är ställt med det egna barnet om man har ett schema såhär och väcker när tiden är ute .. men om jag lägger till 30 min, eh, då var det nästan lite tokigt att jag ändrade schemat från 6-månadersnivån .. 
Mmm. Vad tror ni andra?
Mmm. Vad tror ni andra?Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Usch vad jag känner mig deppad. 
Strul och strul. Men man borde vara van vid det här laget. Eftermiddagsluren är alltså numera förlagd till den tid jag ska hämta Nadia på dagis kl.15 tisdag och torsdag. Annars blir det för stort glapp mellan sovningarna, antingen på dagen eller på kvällen, så jag går en promenad och hämtar henne på tillbakavägen hade jag tänkt. Kan tilläggas att han vant sig vid att sova i sin säng.
Jag vet inte hur konstruktivt detta är, men jag måste få berätta hur det blev idag: Avfärd ca 14.20. Jag går och går och går. Lilleman är vaken och ler mot mig när jag kikar. (Underbara leende!) Verkar inte sömnig alls trots att han varit vaken sen kl 11. Kl. 14.55 förstår jag att här kommer inte att sovas, jag får ta honom med in på dagis när jag ska hämta Nadia. Det tar lite tid (men inte mycket, hon är duktig) och då bryter han ihop, förstås. Vi går hem med en gråtande lillkille i vagnen, som jag lägger i sängen vid hemkomst 15.25. Han gråter till 15.45 då han tillslut somnar.
Hans ovana vid att sova i vagnen i kombination med att schemat fortfarande är ganska nytt förklarar väl det hela, så jag är inte chockad över hur det kunde bli såhär, däremot känns det väl som min motståndskraft har sjunkit. Det behövs inte så mycket för att jag ska känna mig låg. Jag är inte orolig, jag är deppad. Jättedeppad. Och det behövs som sagt inte så mycket numera.. Jag och maken har jobbat verkligen fokuserat med detta i två månader nu och ... ja, lilla killen sover gott när han väl somnat, det gör han, och det är vi glada för. Men resten ..?
Jag vet att det inte ska vara någon klagomur, detta forum, och jag menar inte att tomklaga bara, heller, utan försöka visa varför jag är så angelägen om att också försöka få den där flexibiliteten som Anna W talade om. Och de kortare insomningarna. De är viktiga punkter. Det är sååå ledsamt att höra sitt lilla hjärta gråta och gråta. Och gråta. Och gråta.
Kram / Victorine
Strul och strul. Men man borde vara van vid det här laget. Eftermiddagsluren är alltså numera förlagd till den tid jag ska hämta Nadia på dagis kl.15 tisdag och torsdag. Annars blir det för stort glapp mellan sovningarna, antingen på dagen eller på kvällen, så jag går en promenad och hämtar henne på tillbakavägen hade jag tänkt. Kan tilläggas att han vant sig vid att sova i sin säng.Jag vet inte hur konstruktivt detta är, men jag måste få berätta hur det blev idag: Avfärd ca 14.20. Jag går och går och går. Lilleman är vaken och ler mot mig när jag kikar. (Underbara leende!) Verkar inte sömnig alls trots att han varit vaken sen kl 11. Kl. 14.55 förstår jag att här kommer inte att sovas, jag får ta honom med in på dagis när jag ska hämta Nadia. Det tar lite tid (men inte mycket, hon är duktig) och då bryter han ihop, förstås. Vi går hem med en gråtande lillkille i vagnen, som jag lägger i sängen vid hemkomst 15.25. Han gråter till 15.45 då han tillslut somnar.
Hans ovana vid att sova i vagnen i kombination med att schemat fortfarande är ganska nytt förklarar väl det hela, så jag är inte chockad över hur det kunde bli såhär, däremot känns det väl som min motståndskraft har sjunkit. Det behövs inte så mycket för att jag ska känna mig låg. Jag är inte orolig, jag är deppad. Jättedeppad. Och det behövs som sagt inte så mycket numera.. Jag och maken har jobbat verkligen fokuserat med detta i två månader nu och ... ja, lilla killen sover gott när han väl somnat, det gör han, och det är vi glada för. Men resten ..?
Jag vet att det inte ska vara någon klagomur, detta forum, och jag menar inte att tomklaga bara, heller, utan försöka visa varför jag är så angelägen om att också försöka få den där flexibiliteten som Anna W talade om. Och de kortare insomningarna. De är viktiga punkter. Det är sååå ledsamt att höra sitt lilla hjärta gråta och gråta. Och gråta. Och gråta.
Kram / Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Usch vad jag känner mig deppad. Strul och strul. Men man borde vara van vid det här laget. Eftermiddagsluren är alltså numera förlagd till den tid jag ska hämta Nadia på dagis kl.15 tisdag och torsdag. Annars blir det för stort glapp mellan sovningarna, antingen på dagen eller på kvällen, så jag går en promenad och hämtar henne på tillbakavägen hade jag tänkt. Kan tilläggas att han vant sig vid att sova i sin säng.
Jag vet inte hur konstruktivt detta är, men jag måste få berätta hur det blev idag: Avfärd ca 14.20. Jag går och går och går. Lilleman är vaken och ler mot mig när jag kikar. (Underbara leende!) Verkar inte sömnig alls trots att han varit vaken sen kl 11. Kl. 14.55 förstår jag att här kommer inte att sovas, jag får ta honom med in på dagis när jag ska hämta Nadia. Det tar lite tid (men inte mycket, hon är duktig) och då bryter han ihop, förstås. Vi går hem med en gråtande lillkille i vagnen, som jag lägger i sängen vid hemkomst 15.25. Han gråter till 15.45 då han tillslut somnar.
Hans ovana vid att sova i vagnen i kombination med att schemat fortfarande är ganska nytt förklarar väl det hela, så jag är inte chockad över hur det kunde bli såhär, däremot känns det väl som min motståndskraft har sjunkit. Det behövs inte så mycket för att jag ska känna mig låg. Jag är inte orolig, jag är deppad. Jättedeppad. Och det behövs som sagt inte så mycket numera.. Jag och maken har jobbat verkligen fokuserat med detta i två månader nu och ... ja, lilla killen sover gott när han väl somnat, det gör han, och det är vi glada för. Men resten ..?
Jag vet att det inte ska vara någon klagomur, detta forum, och jag menar inte att tomklaga bara, heller, utan försöka visa varför jag är så angelägen om att också försöka få den där flexibiliteten som Anna W talade om. Och de kortare insomningarna. De är viktiga punkter. Det är sååå ledsamt att höra sitt lilla hjärta gråta och gråta. Och gråta. Och gråta.
Kram / Victorine
Strul och strul. Men man borde vara van vid det här laget. Eftermiddagsluren är alltså numera förlagd till den tid jag ska hämta Nadia på dagis kl.15 tisdag och torsdag. Annars blir det för stort glapp mellan sovningarna, antingen på dagen eller på kvällen, så jag går en promenad och hämtar henne på tillbakavägen hade jag tänkt. Kan tilläggas att han vant sig vid att sova i sin säng.Jag vet inte hur konstruktivt detta är, men jag måste få berätta hur det blev idag: Avfärd ca 14.20. Jag går och går och går. Lilleman är vaken och ler mot mig när jag kikar. (Underbara leende!) Verkar inte sömnig alls trots att han varit vaken sen kl 11. Kl. 14.55 förstår jag att här kommer inte att sovas, jag får ta honom med in på dagis när jag ska hämta Nadia. Det tar lite tid (men inte mycket, hon är duktig) och då bryter han ihop, förstås. Vi går hem med en gråtande lillkille i vagnen, som jag lägger i sängen vid hemkomst 15.25. Han gråter till 15.45 då han tillslut somnar.
Hans ovana vid att sova i vagnen i kombination med att schemat fortfarande är ganska nytt förklarar väl det hela, så jag är inte chockad över hur det kunde bli såhär, däremot känns det väl som min motståndskraft har sjunkit. Det behövs inte så mycket för att jag ska känna mig låg. Jag är inte orolig, jag är deppad. Jättedeppad. Och det behövs som sagt inte så mycket numera.. Jag och maken har jobbat verkligen fokuserat med detta i två månader nu och ... ja, lilla killen sover gott när han väl somnat, det gör han, och det är vi glada för. Men resten ..?
Jag vet att det inte ska vara någon klagomur, detta forum, och jag menar inte att tomklaga bara, heller, utan försöka visa varför jag är så angelägen om att också försöka få den där flexibiliteten som Anna W talade om. Och de kortare insomningarna. De är viktiga punkter. Det är sååå ledsamt att höra sitt lilla hjärta gråta och gråta. Och gråta. Och gråta.
Kram / Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Blev lite tjatigt här innan, det var inte meningen. Jag vill skylla på tekniken.Nu har jag försökt rycka upp mig och inte bara deppa ihop, för vad ger det? Jag vill återigen tacka för allt underbart stöd och alla goda råd, men vill ni veta vad jag börjat fundera på? (Nu kommer ni att ropa "nej! är du galen?!") Jo. Jag tror vi måste omkura, på nåt vis, för själva insomnandet. Med buffning och hela kitet. Hur, riktigt, vet jag inte, men jag tror det måste bli så. Något blev fel vid orginalkuren, ramsan gick aldrig in och nu är varje insomning så problematisk och så lååång (det har inte blivit bättre, tvärtom) att det går bara inte ha det så här. Vi stora står inte ut, och jag förmodar att sonen har det minst dubbelt så jobbigt. Det är ju trots allt han som skriker. Han har inte blivit störd, nån trafik förekommer knappt, ändå har han rummet fullt med vargar så fort dörren stängs. Inte okej.
Vad tror ni? Hur fel kan det bli? Finns det nåt koncept, har nån provat eller blir vi pionjärer nu?
Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Jag ska vara ärlig - brukar vara det 
- Jag är övertygad om att du stör och han är irriterad på det.
Låte honom vara! Kura inte om, han vet vad som gäller, du vet vad som gäller. Lägg honom i glad stil. Vill han gnälla, så får han göra det. Sätt på TVn, skramla med bestick, mjölka kor, ta hand om dina 17 andra barn. Gör något ANNAT!
Om du absolut måste påminna honom (och då ska det vara i yttersta yttersta yttersta krisläge) så gör det snabbt hurtigt, fortfarande utanför dörren, och i förbifarten. Du råkar gå förbi på din färd till nästa viktiga uppdrag.
Som sagt, möjligen lägg honom 30 minuter tidigare om han känns lite trött i förväg, men inget annat!
/LO
- Jag är övertygad om att du stör och han är irriterad på det.Låte honom vara! Kura inte om, han vet vad som gäller, du vet vad som gäller. Lägg honom i glad stil. Vill han gnälla, så får han göra det. Sätt på TVn, skramla med bestick, mjölka kor, ta hand om dina 17 andra barn. Gör något ANNAT!
Om du absolut måste påminna honom (och då ska det vara i yttersta yttersta yttersta krisläge) så gör det snabbt hurtigt, fortfarande utanför dörren, och i förbifarten. Du råkar gå förbi på din färd till nästa viktiga uppdrag.
Som sagt, möjligen lägg honom 30 minuter tidigare om han känns lite trött i förväg, men inget annat!
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
Det är vad jag tror/känner/tänker/tycker.
Är du ändå övertygad om att kura om så gör det. Du måste veta att du gör rätt. I magen, annars funker det inte.
/LO
Är du ändå övertygad om att kura om så gör det. Du måste veta att du gör rätt. I magen, annars funker det inte.
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
Hej LO/ och tusen tack för ditt ärliga svar! Det började kännas lite ödsigt här så jag är väldigt glad även om du inte håller med om att det ska omkuras på något vis.
Jag har en till fråga förutom de två jag ställt förut om ramsan och solfjädern som jag verkligen skulle vilja ha klarhet i:
Då barnet gallskriker, hur vet man om det är vargar eller om det är .. irritation, som du säger? För nu menar jag inte gnäll, jag menar gallhojt.
Och, som sagt, jag skulle vilja veta (även om jag redan borde veta) hur det är med solfjädern och ramsan när det är upprörda känslor i spjälsängen.
Kram / Victorine
Jag har en till fråga förutom de två jag ställt förut om ramsan och solfjädern som jag verkligen skulle vilja ha klarhet i:
Då barnet gallskriker, hur vet man om det är vargar eller om det är .. irritation, som du säger? För nu menar jag inte gnäll, jag menar gallhojt.Och, som sagt, jag skulle vilja veta (även om jag redan borde veta) hur det är med solfjädern och ramsan när det är upprörda känslor i spjälsängen.
Kram / Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Hej igen Victorine !
Det ligger hos dig att lära dig att lyssna av ditt barns olika tonfall i gråten / tjoandet. Det finns ingen som kan ge dig svar där. Det måste du själv göra.
Ursäkta om ovanstående låter hårt men så är det. Koncentrera dig ( utanför rummet där barnet ligger )blunda och lyssna. Lovar att du kommer höra skillnad.
Nu är jag ingen vanlig kurare ( min dotter sover på rygg och har gjort så ända från början ) men om ramsan och solfjädern inte fungerar så verkar det dumt att fortsätta i samma spår. Tänk omfall - tänk kreativt så att du och din familj kommer på en lösning som passar er. Det kan tex vara att inte lägga filt runt killen förrän han har somnat, hålla handen när ni lägger honom ner i sängen och fortsätta hålla i ca 2 min sedan ramsa ut. Låta dörren stå på glänt eller vidöppen så att han hör er, sätta in en radio i hans rum som spelar rock'roll ( Så har vi det - funkar för oss ) .....
Listan kan göras lång - men valet och ideerna ska kännas rätt för er. Och medan du serverar budskapet så får det inte finnas utrymmer för olika tolkningar om man så säger - ATTITYD har du säkert hört till leda om men utan den faller allt.
Lycka till
/ Sessan, mamma till ryggkurade Saga som sover sött och nu snart är 11 mån
Det ligger hos dig att lära dig att lyssna av ditt barns olika tonfall i gråten / tjoandet. Det finns ingen som kan ge dig svar där. Det måste du själv göra.
Ursäkta om ovanstående låter hårt men så är det. Koncentrera dig ( utanför rummet där barnet ligger )blunda och lyssna. Lovar att du kommer höra skillnad.
Nu är jag ingen vanlig kurare ( min dotter sover på rygg och har gjort så ända från början ) men om ramsan och solfjädern inte fungerar så verkar det dumt att fortsätta i samma spår. Tänk omfall - tänk kreativt så att du och din familj kommer på en lösning som passar er. Det kan tex vara att inte lägga filt runt killen förrän han har somnat, hålla handen när ni lägger honom ner i sängen och fortsätta hålla i ca 2 min sedan ramsa ut. Låta dörren stå på glänt eller vidöppen så att han hör er, sätta in en radio i hans rum som spelar rock'roll ( Så har vi det - funkar för oss ) .....
Listan kan göras lång - men valet och ideerna ska kännas rätt för er. Och medan du serverar budskapet så får det inte finnas utrymmer för olika tolkningar om man så säger - ATTITYD har du säkert hört till leda om men utan den faller allt.
Lycka till
/ Sessan, mamma till ryggkurade Saga som sover sött och nu snart är 11 mån
P.S
Min dotter är äldre än din son - hon sover minst 3 tim varje dag ( har nu minskat till två lurar ( vid 10,5 mån ) och om hon inte får sova 3 tim varje dag så får jag bekymmer vid läggningarna.
Se över schemat igen - kanske behöver killen 3 lurar och kanske behöver han 15 tim sömn ....... ( Som LO skrev så kanske han är övertrött ! )
Bara ngr tankar till
/ Sessan
Min dotter är äldre än din son - hon sover minst 3 tim varje dag ( har nu minskat till två lurar ( vid 10,5 mån ) och om hon inte får sova 3 tim varje dag så får jag bekymmer vid läggningarna.
Se över schemat igen - kanske behöver killen 3 lurar och kanske behöver han 15 tim sömn ....... ( Som LO skrev så kanske han är övertrött ! )
Bara ngr tankar till
/ Sessan
Hej igen. Förtydligande: jag menar alltså när det är verkligt upprörda känslor i spjälsängen. Men det förstod du kanske.
Jag har tänkt lite mer på ditt svar - du tror att jag stör. Menar du att .. eh, jag är där och springer fast jag säger att jag inte gör det? Eller? Jag önskar verkligen du kunde vara här eller jag kunde skicka nån sorts inspelning för det är inte lätt att beskriva en sån här situation - barnets gnäll/gråt/skrik och sitt eget agerande - så det verkligen blir rätt och lättolkat för andra. 
Jo, du har rätt. Gossen vet vad som gäller - efter skoj och trevligheter på kvällen, tillrättaläggande och kort solfjäder kommer en förhatlig ramsa som mamma drar påväg ut och sen får man ligga själv, hur man än ropar. Ramsan på väg ut startar det hela. Det är ganska tydligt att det är den reflexen ramsan utlöser, så upplever jag det. Jag känner det som jag har backat extremt. Elefanthudat. Och jag har ägnat mig åt Nadia, åt disk, åt damsugning och jag vet inte allt, men det har inte löst problemet.
Nästa steg skulle ha varit att lägga honom, sätta igång lite apparater hemma och fara bort, hej och hå. På riktigt. Mjölka lite kor i laggårn, typ, men det tror jag inte nån på allvar skulle tycka var vettigt. Istället har jag på sistone vågat mig på att ramsa någon gång, när det varvat upp ordentligt, men det har som sagt varit ganska lönlöst eftersom .. ja, vad jag tjatar .. ramsan inte gått in.
Och då har också frågan dykt upp: är det ramsan max x8 som gäller eller ska jag, en sån gång, ramsa tills han hör mig och lugnar sig? Och om jag ska måsta slå in på en sån väg (för jag gissar att det då skulle kunna bli x25 eller mer) är det inte så att det egentligen är nån slags omkurning jag måste göra??
Nej jag vet inte hur det skulle göras, exakt. Omedelbara svar i form av Storsläggan, Lillsläggan och Hammaren (Buffning, Solfjäder och Ramsa) och inte låta honom varva upp och upp och UPP, kanske? Med stora bokstäver berätta: "Jag har koll på vargarna. Du kan sova lugnt." Nej, inte tusan vet jag.
Jag har börjat om med bekräftelsen, det har jag, och några gånger nu har den tagits emot utan protester. Det känns som ett enormt framsteg.
Angående att lägga honom 30 min tidigare så har jag inte provat det ännu, för jag vill inte laborera alltför mycket hit och dit med schemat, för som det nu är så är tiderna nyss ändrade och .. ja. Men det är en av sakerna jag går och tänker på. Tänker och tänker.
Jag är mycket angelägen om att få höra din (och andras) högst ärliga åsikt och ta del av dina erfarenheter. Var hellre brutal och ärlig än snäll och tyst.
Tusen tack igen. Stor kram.
Victorine
Förtydligande: jag menar alltså när det är verkligt upprörda känslor i spjälsängen. Men det förstod du kanske.Jag har tänkt lite mer på ditt svar - du tror att jag stör. Menar du att .. eh, jag är där och springer fast jag säger att jag inte gör det? Eller?
Jag önskar verkligen du kunde vara här eller jag kunde skicka nån sorts inspelning för det är inte lätt att beskriva en sån här situation - barnets gnäll/gråt/skrik och sitt eget agerande - så det verkligen blir rätt och lättolkat för andra. Jo, du har rätt. Gossen vet vad som gäller - efter skoj och trevligheter på kvällen, tillrättaläggande och kort solfjäder kommer en förhatlig ramsa som mamma drar påväg ut och sen får man ligga själv, hur man än ropar. Ramsan på väg ut startar det hela. Det är ganska tydligt att det är den reflexen ramsan utlöser, så upplever jag det. Jag känner det som jag har backat extremt. Elefanthudat. Och jag har ägnat mig åt Nadia, åt disk, åt damsugning och jag vet inte allt, men det har inte löst problemet.
Nästa steg skulle ha varit att lägga honom, sätta igång lite apparater hemma och fara bort, hej och hå. På riktigt. Mjölka lite kor i laggårn, typ, men det tror jag inte nån på allvar skulle tycka var vettigt. Istället har jag på sistone vågat mig på att ramsa någon gång, när det varvat upp ordentligt, men det har som sagt varit ganska lönlöst eftersom .. ja, vad jag tjatar .. ramsan inte gått in.
Och då har också frågan dykt upp: är det ramsan max x8 som gäller eller ska jag, en sån gång, ramsa tills han hör mig och lugnar sig? Och om jag ska måsta slå in på en sån väg (för jag gissar att det då skulle kunna bli x25 eller mer) är det inte så att det egentligen är nån slags omkurning jag måste göra??Nej jag vet inte hur det skulle göras, exakt. Omedelbara svar i form av Storsläggan, Lillsläggan och Hammaren (Buffning, Solfjäder och Ramsa) och inte låta honom varva upp och upp och UPP, kanske? Med stora bokstäver berätta: "Jag har koll på vargarna. Du kan sova lugnt." Nej, inte tusan vet jag.
Jag har börjat om med bekräftelsen, det har jag, och några gånger nu har den tagits emot utan protester. Det känns som ett enormt framsteg.
Angående att lägga honom 30 min tidigare så har jag inte provat det ännu, för jag vill inte laborera alltför mycket hit och dit med schemat, för som det nu är så är tiderna nyss ändrade och .. ja. Men det är en av sakerna jag går och tänker på. Tänker och tänker.
Jag är mycket angelägen om att få höra din (och andras) högst ärliga åsikt och ta del av dina erfarenheter. Var hellre brutal och ärlig än snäll och tyst.Tusen tack igen. Stor kram.
Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Hej Sessan! Jag och skrev nog mitt förra inlägg samtidigt som du skickade dina (tack ska du ha för dem), så jag såg dem inte förrän jag skrivit klart och skickat mitt svar till LO/ - jag menade inte att ignorera.
Du skriver klokt och bra, och det sätter igång en del tankar hos mig. Jag återkommer så snart jag kan.
Kram / Victorine
Jag och skrev nog mitt förra inlägg samtidigt som du skickade dina (tack ska du ha för dem), så jag såg dem inte förrän jag skrivit klart och skickat mitt svar till LO/ - jag menade inte att ignorera.Du skriver klokt och bra, och det sätter igång en del tankar hos mig. Jag återkommer så snart jag kan.
Kram / Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Här kommer jag och lägger mig i också Hoppas jag inte rör till det 
Tror tre saker skulle förenkla:
1. Stäng inte dörren
Han ska kunna höra att ni går vakt därute, att huset lever.2. Solfjädra vid totalkris enligt krismodellen, dvs håll kvar solfjädern (statiskt och tyst) så länge som behövs tills han är tyst och sömntung i hela lilla barnakroppen. Låt det ta den tid det tar. Vi vill bryta skrikmönstret. När det är brutet kan du backa igen.
3. Ramsa x4, högre, mer melodiöst kanske, mer rytmiskt, gladare och mer punktsättande på slutet. Tjata inte x8. Ha som mål nu att du ska kunna få honom tyst under ramsan. Läs på i Lathunden och börja vad gäller ramsan om från början, tycker jag, precis som där står
Inklusive bekräftelse nu, under "ramse-minikuren" Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022