OM SMÅ FLICKOR och SMÅ POJKAR ur Fickjournalen, 1962:
"En liten flicka kan vara vänligare (och elakare) än någon annan i världen. Hon kan fara omkring och stampa och bråka och föra oljud, som känns som ett hårt spel på ens nerver. Och just som man öppnar munnen för att skrika någonting åt henne står hon där och ser sedesamt blyg och allvarlig ut med den där alldeles speciella blicken i sina ögon. En flicka är Oskulden, som leker i smuts och gyttja, Skönheten, som ställer sig på huvudet, Modern, som håller sin docka i fötterna och släpar henne efter sig.
När Gud gör en liten flicka lånar han fågelns sång, grisens skrik, åsnans envishet, apans upptåg och krumbukter, gräshoppans smidighet och flinkhet, kattens nyfikenhet, hjortens flyfothet, rävens knipslughet, kattungens grace och spänst. Därtill lägger han kvinnans gåtfullhet.
En liten flicka tycker om nya skor, finklänningar, små djur, första klassen i skolan, att låtsas, flickan i grannhuset, dockor, danslektioner, glass, kök, färgläggningsböcker, make-up, vattenkannor, att gå på kalas och en pojke. Hon är inte särskilt förtjust i att det kommer främmande, pojkar i allmänhet, stora hundar, ärvda kläder, pinnstolar, grönsaker, skiddräkter och i att stanna kvar på gården. Hon är som mest upptagen vid sängdags, tystast och mest tillbakadragen då hon skall visas upp för bekantskapskretsen och kokettast då hon vill övertala en om något.
Det finns inte någon, som kan förorsaka en lika mycket bekymmer, glädje, irritation, lycka, besvär och fröjd som denna kombination av Eva, Salome och Florence Nightingale. Hon kan smutsa ned och ställa till oreda i ens hem, rufsa tll ens hår och skämma ut en, göra av med ens pengar, förstöra en massa tid för en och få en att förlora besinningen - men just som tålamodet är på väg att spricka sönder låter hon solskenet flöda igen. Och då är man förlorad."
* * * * *
"Pojkar hittar man överallt - uppe på, inunder, inuti, klättrande, kutande och klivande. Mammor älskar dem, små fickor hatar dem, äldre bröder och systrar tolererar dem, vuxna försöker nonchalera dem och himlen skyddar dem. En pojke är Sanningen, som är smutsig i ansiktet, Skönheten, som har skurit sig i fingret, Visheten, som har tuggummi i håret och Framtidshoppet, som har en groda i fickan.
En pojke är en komposition - han har en hästs aptit, en svärdslukares tåliga mage, en miniatyr-atombombs energi, en katts nyfikenhet, en diktators lungor, en äventyrsförfattares inbillningsförmåga, en viols blyghet, en detektivs mod, ett fyrverkeris entusiasm. Och när han gör något har han fem tummar på varje hand.
Han tycker om glass, knivar, sågar, julen, serier, pojken som bor tvärs över gatan, skogar, vatten (på dess naturliga förekomstställen), stora djur, pappa, tåg, lördagar och ångmaskiner. Han är inte särskilt förtjust i söndagsskolan, främmande, skolor, böcker utan bilder, musiklektioner, halsdukar, barberare, flickor, överrockar, vuxna och i att gå och lägga sig. Det finns inte någon annan, som går upp så tidigt och som kommer så sent till middagen. Ingen sådan, som tycker att det är så roligt med träd och så kul med hundar och hård blåst. Ingen annan lyckas med konsten att i en ficka pressa ner en rostig kniv, ett halvätet äpple, en meter snöre, en tom tablettask, två bitar kåda, tretton öre, en slangbåge och en äkta överljuds-signalgrej med ett hemligt fack.
En pojke är något av en trollkarl. Man kan stänga honom ute från sin verkstad, men inte från sitt hjärta. Man kan få honom att försvinna ut ur sitt bibliotek, men inte från ens tankar. Det är lika bra att ge upp inför honom - det är i alla fall han, som vinner och som håller en fången. Det är han - ett fräknigt, meterhögt, kattjagande, hojtande och skränande knyte - som är chef och lärare. Det är han, som kan pussla ihop spillrorna av ens hopp och drömmar och göra dem precis som nya. Han behöver bara använda två ord för att klara av det: 'Hej, du...'"
(Alan Beck)
Här kommer en skörd från citatleverantören Bibban i Karlskrona till allmän uppbyggelse 
"
