Stammande 2½-åring

[Isobel]

Jag har fått den stora äran idag att passa Izabelles kusin, en underbar liten tjej på 2 ½ år.
Vi bor grannar och umgås ofta så jag träffar henne nästan dagligen. Hon är en levnadsglad, bubblig tjej som sprudlar av energi. De senaste dagarna har jag märkt att hon har börjat stamma, väldigt mycket dessutom! Det verkar ha kommit ganska plötsligt. Det började med att hon sa samma ord två gånger i följd och har nu utvecklat sig till kraftig stamning.
Vad kan det bero på?
Kan det vara så att det är något tillfälligt som hon växer ifrån? Att hon vill säga så mycket att det liksom stakar sig. Är det kanske till och med vanligt?
Jag själv har ingen erfarenhet av en 2½åring, och vill ju som nära anhörig lära mig mer så att jag kan bemöta henne rätt.
Hittills har jag gjort som jag skulle ha gjort med vilken stammare som helst, d.v.s inte fyllt i orden åt henne, och låtit det ta den tid det tar för henne att prata. Jag har inte låtsats om att det är något annorlunda med hennes tal.

[mormor]

Mycket, mycket vanligt! Två av mina barnbarn har haft perioder av stamning, riktigt svårt emellanåt. Försök att låtsas som ingenting, vänta ut och fyll inte i. Det går över, även om det kan hålla i sig rätt länge. Eller kan du kanske göra som en av barnens kompisar sa när mamman förberedde sina små på att nu pratade Nea så, och man fick absolut inte retas för detta . Pojken svarade då ( ett mycket empatiskt barn) att då kunde ju de också stamma, så behövde hon ju inte känna sig utanför.. Nej, inget bra råd, men gulligt sagt..

[mia75]

Yes, det är vanligt. En period som väldigt många barn går igenom. För Rasmus tog det väl en månad eller två och sen var allt som vanligt igen.

[sigrid]

Ikke vær bekymret
Felix, min eldste sønn, begynte å stotre (mildere enn stamming) da han var i samme alder. Og det er vanlig at så skjer, selv om han stotret og stammet ethvert mer enn de fleste. Da ble jeg bekymret og var oppriktig redd for at han skulle begynne å stamme permanent. Men ved rundt 4,5 års alder sluttet det. I mellomtiden hadde han perioder uten problemer og perioder da han hakket og hakket på begynnelsen av en setning- lenge, lenge- før han klarte å fullføre den. Av og til ble han sliten av det og sa rett ut at han ikke fikk til, men han prøvde helst på nytt etter en liten pause. Det var et godt tegn- han ga seg IKKE! Jeg fullførte ikke setninger og ord for ham og bad andre om heller ikke å gjøre det (hvis de ville begynne å "hjelpe") og han ga seg ikke, heller ikke foran lekekamerater. Jeg mener også at man ikke skal bry seg om slik stotring!stamming som jo er vanlig, og fremfor alt skal man ikke til stadighet korrigere språket til barnet - språk tar tid å lære.
Men i vårt tilfelle ble det som sagt langvarig og jeg ville ikke lenger late som ingenting, men heller ikke gjøre det til et problem at han stammet. Men han var fullt klar over selv at han snakket som han gjorde. Jeg leste for ham og passet på å ikke lese riktig hele tiden, jeg gjorde ikke meg selv til stammer, men jeg leste som om jeg ikke helt fikk det til: "Det var morgen og de skulle spise fr.., fro.., fro..," "Frokost!" sa Felix behjelpelig. Jeg sa at neimen, vet du, nå klarte jeg ikke helt å si det ordet, så rart! Ja, det hender meg også, sa Felix og viste meg at vi var to i samme båt.
Dette er ikke for å skremme noen, men for å berolige Felix har snakket "vanlig" lenge nå, som sagt, no problem

[Isobel]

Tack för era svar!
Jag ska visa tråden för hennes bekymrade föräldrar!

[annawahlgren]

Tack, Sigrid Så underbart: "Två i samma båt." Det kan vara precis allt som behövs. Lilla ungen känner sig förstådd - OCH får lösa problemet åt mamma:D Kan inte bli bättre Mycket vackert och helt rätt

[sigrid]

[Isobel]

Tack för alla bra svar!!
Tråden visades för de bekymrade föräldrarna, som istället för att oroas och ställa frågor, kunde ta det hela med ro.
Den unga damen har nu i stort sett slutat stamma och livet har återgått till det "normala"

[sigrid]

Det er godt å høre