Oerhört länge sen vi sågs, livet rullar på av sig själv och i hög fart känns det som. Lille E (för er som minns oss) har börjat på dagis i augusti och trivs storståtligt. Tänker inte ge mig in i någon dagisdebatt men för oss är dagis fantastiskt och vi har nog världens bästa sådant i form av ett föräldrakooperativ där man åker med barnen till bondgård och tar upp potatis till dagiset, plockar dagissyltens lingon i skogen likaså med alla barnen, ungarna hjälper till i köket osv, helt underbart! E är där från ca 8.15 till 15 och sover 45 minuter mitt på dagen. Han äter i huvudsak själv på dagis, får lite hjälp i slutet av portionen av personalen bara.
Vårt enda problem och i vilket ärende jag nu rådfrågar den samlade fantastiska expertisen här på forumet är att middagarna hemma har spårat ur fullständigt. Jag har insett att lille E nog är ett gott exempel på den personlighetstyp som Anna i BB beskriver som "den känslige". (En läggning han ärvt av sin far, jag är mer av en bulldoser...) Saken är den att han nu vägrar äta varje kväll, vill inte alls och börjar genast vi sätter honopm till bords gråta olyckligt och ledset och säger "Emme vill inte äta".
Jag har verkligen ingen som helst aning om hur jag skall förhålla mig på ett konstruktivt sätt till detta, så hjälp mig!!
Jag har provat att lassa in ändå, i glatt mod, med följden att han givetvis blir ännu ledsnare. Har provat att resonera med honom (ja jag vet, dödfött). Har provat att vänta ut honom - funkat någon enstaka gång. Har provat att låta honom slippa äta och då blir han ju bamsehungrig och har bett om macka nångång men givetvis inte fått då (nån ordning får det väl ändå lov att vara, eller?) Jag har sett till att han inte ätit mellis på eftermiddan för att inte förstöra aptiten men det gör ingen skillnad, han har liksom vant sig vid att nu skall han bli ledsen och börja gråta när det är mat.
Vad gör jag nu? Det är givetvis vi som gjort nåt galet men hur kommer vi vidare?
För en tid sedan var det bara så här vid vissa måltider (företrädelsevis de där jag gav honom mat) och då kunde han äta själv andra mål men nu går det troll i varje måltid i princip. Jag har blivit irriterad någon gång och helt enkelt sagt (bryskt) att "då får du ingen mat!" men det har ju guvetvis inte funkat, berott på att jag tappat tålamodet. Kanske skulle jag kunna prova att förvisa honom i enlighet med BBs råd om den känslige men här handlar det om maten så jag vet inte om det är rätt väg heller.
SÄG HUR JAG SKA GÖRA OCH JAG LYDER, ni har hittills alltid haft rätt härinne!
Tack på förhand, mammamy
), men tror kanske att det är de många olika förhållningssätten som kanske förvirrat lille E. Du säger själv att ni provat olika varianter och även blivit arga någon gång. Alltså har E förstått att det här med mat är känsliga prylar det... 
& Lilltufsan född feb -06 
Tack, Ewa 