Plötsligt ledsen när andra barn är höglj

[MorRor]

Teo som alltid varit en glad liten kille har nu börjat bli jätteledsen när andra barn skriker till i hans närhet. Först trodde jag att det var för att det var för att det är höga ljud, men andra höga ljud är inga problem tex hundar som skäller m.m. Tidigare har han visat s.k. sympatigråt när andra barn varit ledsna,men nu gråter han så fort ett annat barn skriker till av glädje eller bara låter lite högt.
Är det någon som har något förslag på vad det kan bero på eller förslag på vad man kan göra åt det? Han är 9,5 månad och 8 månaders ångesten har passerat, så det bör det väl inte vara igen eller? Är inne i en fas där han håller på och reser sig mot allt och alla och det kanske också spelar in. Han är väldigt frustrerad över att han inte behärskar det helt till fullo.

[sigrid]

Han begynner å få et nytt perspektiv på omgivelsene nå, da han skal til å stå opp Har han mye andre unger rundt seg, slik at det kan bli for påtrengende for ham Isåfall vil han kanskje ha best av å få trekke seg litt unna. Jeg tror det er viktig at han får utforske omgivelser og mennesker (store og små) i sitt eget tempo, men også uten at han får sin gråt/bekymring "bekreftet" av at dere "redder" ham unna, for å si det på den måten.

[MorRor]

Han träffar andra barn högst en till två gånger i veckan och när han gör det är det oftast en i taget. Det är särskilt de som är i hans egen ålder, som han blir rädd för. Om större barn väsnas gör inte så mycket. Kan han känna någon slags avundsjuka för att de kan gå och inte han ??. Det verkar ju lite långsökt förståss. Den ena killen gick när han var 7 månader (är 9 nu) och den andra är 1,5 år. När jag är på öppna förskolan ca 1 gång varannan vecka är det inga problem alls och där är ljudvolymen ju ganska hög.

[Jennie]

Min lillkille har reagerat precis så som du beskriver. Han har blivit mest skrämt av barn i hans egen ålder om de har skrikit till eller skrattat högt. Men barn i storebrors ålder har gått väldigt bra. Om jag minns rätt så började det nog i den åldern runt 9 mån och pågick en stund. Vi besökte då aldrig öppna förskolan utan umgicks med andra barn i hans ålder i hemmet. Jag upptäckte att om jag satt med honom på golvet och inte uppe i någon soffa eller på en stol (högt upp och lååångt ifrån honom) så gick det bättre. Han hade då nära till tryggheten. Annars blev han lite vilsen. 8-[ Nu är han 18 mån och har blivit mer kavat men ibland när vi besöker några vänner eller är på öppna förskolan vill han sitta i mitt knä en stund innan han traskar iväg, sedan kan han gå omkring och vara helnöjd och kommer tillbaka och tankar lite trygghet då och då. Men det vill till att jag sitter still (centrum=jag är konstant, sedan kan han röra sig fritt kring centrum)

Så ett tips är att gör hans värld lite mindre för en period och öppna den sedan i hans takt.

[MorRor]

Tack för era tips!

Jag kanske uttryckte mig lite otydligt men det är i hemmet som detta har skett och med ett barn åt gången och som sagt inte mer än någon gång i veckan, men jag får försöka att inte träffa några barn alls under en period och sedan prova igen lite längre fram. Jag märkte igår, precis som du säger Jenny, att det blev lite bättre när jag satt på golvet precis bredvid honom. Direkt när jag ställde mig upp eller satte mig i soffan blev det ledsamt igen.