Läggningarna är så jobbiga...

[Ulrika Berg]

Som jag skrev igår om min son på snart åtta månader, så har nätterna funkat bra, men dagarna mindre bra...
Massor av frågor dyker upp på vägen. Vi är nu inne på 5:e dygnet och varje gång han ska sova så blir det skrik och en masssssa ramsor.

Ofta så skriker han när jag lägger honom för att sedan lugna sig en stund. Kan ligga och greja och leka lite innan han blir arg och skriker sig till sömns (vilket väl inte är så bra?)
Vad tycker ni att jag ska göra då han ligger lugn länge? Känns nu som att tiden bara går och om han inte somnar så blir nästa lur fel. Alltså, säg att han ska sova vid 9 och somnar vid 9.30 (ska då sova i 1 1/2 timme). Hur länge ska jag då låta honom sova?

Då jag går in till honom för att göra solfjädern känns det inte som att han lugnar sig alls? Jag får lämna honom skrikande och ramsa ut. Är väl inte heller riktigt bra, eller?
Jag går verkligen inte in till honom mer än då han är riktigt ledsen. Jag känner att jag är så motivierad och ganska så bestämd och tycker att jag har läst, läst och läst om hur man bör gå till väga.?

Är det vanligt att det kan bli så här eller var tror ni felet ligger?
Drömmen vore att kunna lägga mitt barn lugnt och stilla och veta att han sover inom kort... Hur nära tror ni att vi är???

Visst kan jag väl ha tre sovpass fortfarande, eller? Han känns inte direkt trött då jag lägger honom någon gång. Jag får ihop 14,5 timmar på dygnet, 11,5 nattid och 3 på dagen.

Så innerligt tacksam för svar!
Mvh Ulrika.

[Antonias mamma]

Hej Ulrika!

Jag har svårt att besvara läggningsfrågorna då vi själva också hade problem i upp till en månad efter kuren. Och nu vid 12 mån. är det samma sak igen. Jag har ännu bara inte orkat ta itu med det utan medvetet ställt mig i buffningsträsket... Så lyssna inte på mig där

Beträffande antalet lurar vill jag dock ge en kommentar . Vi kurade vid 8 månader också och hade 3 lurar fram tills dess. Eftersom hon innan kuren hade sovit uselt på nätterna så orkade hon inte annars. Men i och med att den hela nattsömnen kom så var det också omöjligt att få till 3 lurar mera, så emot principerna ändrade jag schema i uppföljningsveckan :-$ . Det nya schemat med bara 2 lurar togs emot med stor tacksamhet

När det är dags att ändra för er kan bara du veta, men om han inte verkar trött, som du skriver, så skulle jag nog våga mig på att göra det om jag var du. Kanske allt faller på plats då?!

Lycka till!

P.S Jag känner en Ulrika Berg... Inte är det väl du

/Anna

[Ulrika Berg]

Tack för ditt svar! Ja, kanske skulle vi lagt två lurar istället. Vi får väl testa och står ut (blä) ett tag innan vi ändrar, men som sagt, kanske skulle det bli bättre...?
Tror inte att jag känner dig...? Jag bor utanför Växjö, var bor "din" Ulrika? /Ulrika.

[syren]

Hej!

Jag känner inte hellr att jag är den rätta att ge råd om vad som måhända går fel vid läggningarna. Ni har ju nätt och jämt klarat av kuren. Här behövs tid och tålamod. Allt faller inte på plats med en gång. Intar du bara den berömda ATTITYDEN av självklarhet och enkelhet, ramsar när man ska och det behövs kommer nog läggningarna att gå bättre med tiden. Vi hade också problem lite då och då vid vissa läggningar i början, men de fungerade efter ett tag, Jag insåg att man måste ha TÅLAMOD (du kan för övrigt följa min kur under "tidiga morgnar").
Vad gäller dagslurarna, är det bara du som kan avgöra om två eller tre behövs. Du kan ju alltid använda dig av marginalkvartarna, d v s om läggningen tar tid och du tycker att sonen behöver sova, väck honom en kvart senare (du kan ju också lägga honom en kvart tidigare, så har du mer tid att disponera över).

Lycka till!
Häslningar, från Syrén, mamm a till två flickor (00, 01) och en pojke (06)

[annawahlgren]

Tack, Antonias mamma Tack, syren Mycket bra. Tålamod och attityd är lösenorden, och jag avråder bestämt från att härja med schemat på det här stadiet. Schemat ska vara genomtänkt från början och inte ifrågasättas NU, mitt i alltihop. Det vore som att möblera om visarna och siffrorna på klockan man försöker få barnet att lära sig.

Du måste som sagt ha mycket mera tålamod här och inte så bråttom Du vill se alla de underbara resultaten fix och färdiga nu, på en gång och alla tillsammans, men så går det inte till. Du kan inte ta körkort heller på fem lektioner från första gången du sätter dig bakom en ratt.

Sova hela natten-kuren är en process. Har du boken kan du hitta alla dina egna frågor och alla svaren på dem, i andra halvan av boken. Där ser du, milt sagt, att du inte är ensam om din otålighet.

Ta nu en sak i taget. "Nätterna funkar bra" - jubla

Fortsätt metodiskt. Bombardera inte lilla älsklingen med frågor. Det är HAN som frågar, och du som ska ge svaren.

Och tänk inte "ofta", som om du utvärderade nu. Processen pågår. Som i alla processer kan det vara fem steg fram, två tillbaka. Koncentrera dig mer på vad DU gör (och inte gör) n vad HAN gör (och inte gör). Ledningen är din. Fortätt jobba \:D/

1. Han ska inte skrika sig till sömns. Du vet varför och du har verktygen - ramsan enbart, vid det här laget. Det du beskriver är ingen urförtvivlad kris. Därför ska du inte tillgripa några krisverktyg.

2. Du ska låta honom vara i fred. Han tycker att han är utsövd (vilket han inte är, än) och mår bra. Du ska inte störa. Lägg på en marginalkvart på 1,5-timluren vid behov. Det kan man göra. Det påverkar inte schemat.

3. Sluta springa in. När han sovit i tio minuter (inte tjugo) kan du kolla hr han ligger och t o m lyfta honom rätt, om det skulle behövas, utan att han märker det. Ut kvickt och ta med dig alla mer eller mindre missnöjda vargar!

4. Tänk inte "bestämd" utan inkännande. Lyssna av. Avvakta. Lär dig "översätta" hans eventuella skrikande. En svärande liten unge som är förb-d är inte mottaglig för den hjälp han inte ber om. Vänta tills du hör att han verkligen ber om hjälp. Hur låter det

Och läs på igen och igen och igen. Även om du tycker du har läst så ögonen blöder gäller andra saker i dag än som gällde när du började, och i morgon har du kommit ytterligare ett steg på vägen då du kan behöva läsa på igen. Man läser med nya ögon allt eftersom man är "där". Förstår du

Lycka till nu Det här går ju strålande

[Ulrika Berg]

Jag är så innerligt tacksam för att du, Anna, har gett vår familj ett nytt liv!!! Vi var på bristningsgränsen efter år av sömnlösa nätter (dels vår lille pojk och vår stora tjej på snart 5 år). Igår natt var det första natten vi sov en hel natt på mycket, mycket länge och jag grät av lycka när jag vaknade och såg att klockan var sju! Så, självklart är jag så glad över att nätterna går så bra! Underbart!
Tack för era ord angående dagslurarna, det är verkligen tålamodsprövande, men vi SKA lyckas! Jag ska läsa och läsa och ge det lite tid.
Mvh Ulrika. (som säkert hör av mig snart igen!)

[annawahlgren]

[Ulrika Berg]

Ett litet annat problem...
När jag söver lillpojken, som jag klart inser har en massa frågor, vilket ju då resulterar i att det låter rätt bra om honom, så finns storasyster, 4 år, också i huset... Hon mår inte alls bra av dessa sista dagar , då stackarn, enligt henne, får somna skrikande till sömns. I hennes värld tar man ju ska klart upp bebisar och tröstar dem - hon vet precis hur och gör så ofta på sina dockor. Jag har försökt prata och tala om för henne att han bara är arg och måste lära sig att sova, eftersom det ju är så skönt...
Någon som har någon idé kring detta och hur jag på bästa sätt kan förklara det bra för henne? /Ulrika.

[annawahlgren]

I hennes värld tar man ju så klart upp bebisar och tröstar dem - hon vet precis hur och gör så ofta på sina dockor.

Gör lillebror till er gemensamma angelägenhet. Hon ska inte tycka si, medan du invänder och tycker så. (Eftersom det nu inte fungerar, om man säger. Du har försökt.)

Så om du har nerver, be henne hjälpa dig nästa gång hon "inte alls mår bra" av lillebrors högljudda frågor. Ge henne fria händer att trösta honom - hon som "vet precis hur".

Och låt henne faktiskt göra det, men då ska hon göra det själv. Stå tillbaka (det är här nerverna kommer in). Avvakta. Vänta. Låt henne verkligen försöka och lägg dig inte i.

När hon sedan ger upp, för det gör hon ju - det är lite skillnad på en gapande bebis och en tyst och foglig docka - kan ni gemensamt komma fram till saker och ting.

Skriv sedan och berätta Fyraåringar är fantastiska problemlösare. Om inte annat löser de lätt problemet med vem problemet lämpligen bör lösas av

Om de bara får komma på det själva och inte blir skrivna allting på näsan

[Ulrika Berg]

Tack för tipset Igår ville hon söva lillebror i famnen och jag lät henne försöka. Gick inte så länge förrän hon gav upp . Vi gick upp tillsammans, skrattade med honom tillsammans som vi brukar och la honom i sängen. Vi brukar nu göra något tillsammans då lillebror ligger och tjoar tex läsa en bok eller nåt hon önskar, så att det blir lite till hennes fördel och något som tar bort tankarna på hans skrik. Känns bättre nu och jag tycker inte hon är så fokuserad på hans läggningar längre .

Däremot är det SÅ jobbigt med läggningarna fortfarande . Vad ska jag göra??? Vi har nu hållt på i över en vecka och han skriker sig till sömns vid varje läggning som tar ca. 20 min. Jag gör annat under tiden och ramsar då jag tycker jag behöver det. Lägger tillrätta med solfjäderna någon gång ibland. Men jag orkar snart inte mer. Det känns hemskt att höra honom skrika och det känns jobbigt inför varje läggning (vilket förstås han känner och inte är bra - men vad göra???). Jag läser och läser för att intala mig att jag gör rätt, men tvekar ändå ibland.

Vet att jag inte bör buffa i onödan, men är det fel att göra det nu till och från, då jag känner att han behöver det Kanske för att komma ifrån detta skrikande, eller är jag helt fel ute???
Lite råd, please!!! /Ulrika

[SusanD]

Hej Ulrika,

Min fråga till dig: är det verkligen sonen som behöver buffas eller du som behöver få buffa Inte helt enkelt att svara på kanske

Lösningen på de skrikiga läggningarna är att hålla samma rutiner vid läggningen varje kväll. Sen är det ramsan som ska ta över helt och hållet. Om du känner att den inte fungerar, att den inte tar, så måste du öva, öva och öva tills du känner att du får kläm på den. Tycker du att det är svårt att ramsa så tänk på att ramsan ska vara trygg i grund och botten, sen kan du variera tonfall och tryck. Den ska alltid vara trygg men kan även vara punktsättande, lugnande, bestämd och bara en påminnelse.

När du står utanför dörren och ramsan kan du ha en bild i huvudet av det DU helst skulle vilja göra just då - tex gå in och buffa, solfjädra, för då hamnar ofta ramsans tonläge på rätt ställe. Förstår du hur jag menar Om inte så hojta till så ska jag försöka förklara lite bättre.

Du kommer fixa detta

Kram Susan

[Ulrika Berg]

Visst förstår jag vad du menar, men det är så svårt...
Jag bävar inför varje läggning, vilket förstås INTE är bra. Han "tar" ramsan för det mesta, men då jag slutar skriker han åter igen. Svårt att veta också hur mycket jag ska ramsa då han skriker/gråter så länge.?
Jag försöker verkligen med olika tonlägen och visst är det en häftig kommunikation ibland, men det tar sån tid och ork och så mycket kraft av lille älsklingen. När blir det bättre??????? Mitt hjärta svider! Jag har börjat tveka om det verkligen ska vara så här ?
Ge mig åter styrka att orka kämpa vidare är ni snälla!!!
Är så otroligt glad för att nätterna funkar, men fyra läggningar per dag och minst 20 min skrik varje gång är INGET kul... /Ulrika.

[Lua]

Som det är nu så låter det som om han skriker er till sig. Han är osäker på vad som gäller och ni måste visa honom. Det är INTE synd om honom så länge ni betryggande visar hur det ska vara.

Kram, pepp, kram, pepp från Lua.

[Nette]

Visst blir det bättre så kämpa vidare

Jag fick här för en dryg månad sedan köra en mini-kur efter en utlandsresa då rutinerna spårade lite ut. Vi hade också skrik både vid dag- o nattläggning. Som du gick jag in o la tillrätta o buffade men skriket kom så fort jag gick därifrån. Det var inte före jag lämnade dottern ifred som det löste sig. När jag väl bestämt mig för att bara ramsa så var läggningsbekymren ur världen på ett par dagar. Jag skulle säga att det samma gäller för dig: bara ramsa o tro på den. Gå INTE in o buffa. Det kommer att gå så bra det här

[Ulrika Berg]

Ok, inte buffa...
Men, vet att jag inte borde tveka på schemat redan efter drygt en vecka, men är det så fel att ändra till två sovpass istället för tre, nu när han har reagerat som han har under hela veckan Kanske kan det blir bättre då? Kanske är han inte alls trött då jag lägger honom och han protesterar för det??? Vet att de inte alltid visa trötthet i början, men han är ju nu 8 månader om ett par dagar och det kanske är för mycket med tre sovpass ändå? VET också att jag inte borde tveka, men gör det ändå... /Ulrika.