11månader-"handen om handen"-problem

[belsie]

Hej hej!
vet inte riktigt om det blev rätt forumdel nu, men jag kör så det ryker ändå 8)

Jag har Barnaboken hemma och har läst i den rätt mycket under hela min uppväxt (mammas gamla ex) och tycker inte om allt jag läser -förlåt Anna - men mycket gillar jag! T ex det om hur man istället för att förmana med ord, visa med handling istället, m m
Nu har jag en son sedan 11 månader och honom låter vi gladeligen upptäcka och utforska lågenhet på det sätt han vill. I vardagsrummet i bokhyllan finns en samling böcker som jag inte är särskilt rädd om. NU till varför jag skriver detta inlägg:
min lille fattar inte alls poängen med "handen om handen". Han blir tvärilsk om jag på detta sätt försöker visa honom hur man handskas med böcker. Men när jag läser B-boken så låter det så oerhört enkelt liksom
Vad göra

[Gäst]

Hej Belsie!

Envisas och berömma som om där inga protester fanns.. Min sötsak var (är?) precis lika förtjust vid "handen om handen" - man ryckte ilsket undan handen och ville göra på det egna viset - men det går ju inte i alla lägen.. (Katt, blomkruka..) Så då tar jag handen i min hand, låtsas som om där inga protester fanns, berömmer "den rätta tekniken" (som jag tvingar till med mild våld..) högljutt, och envisas i kanske tre varv. Därefter släpper jag handen och avvaktar... Vanligen gjorde Hugo därefter både "rätt" och "fel" - med tiden mera rätt Det lönar sig att envisas vill jag lova! Idag klappar man katt och blomkruka som man skall...

[Mamma til Isak f.30.03.06]

Hei, fliker inn her...
Takk fro tipset, Päivi! Jeg har vært forundret over at det ikke har gått lettere å vise med handen i handen. Det er klart man skal fortsette!
Ville bare si takk fordi det var godt å kjenne igjen seg!
/ANette

[belsie]

Tack för svar Päivi skall fortsättas här!

[Mindy]

Vår äldste var precis likadan. Hade han kunnat hade han sagt "kan sjelv". Jättefina tips ni fått av Päivi.
Vi gjorde också så att vi valde våra strider. I de fall det vara möjligt fick han göra själv och vi modererade med rösten och var noga med att säga "Just så gör man, man klappar fint!". (Anledningen att man vill visa är ju rädslan för långa haranger av ord, men individer är ju olika) I de fall det var något ömtåligt eller levande så framhärdade vi som Päivi beskriver.
För kattens del så visade det sig att han bättre förstod "stryka fint" än "klappa" eftersom det var svårt för honom att styra hårdheten/koordinationen i klappandet. Katten blev glad.

Att diska med handen om handen var helt hopplöst ända till dess att han kunde diska alldeles själv. Likadant med att stoppa in i tvättmaskinen, han fick stora sammanbrott och var hellre med och kröp omkring bland tvätten. Men det är väl också ett slags delaktighet.

[Mamma til Isak f.30.03.06]

Ja, jeg har også tenkt på dette med den sosiale delaktigheten,- skal man vente inn et initiativ fra barnet?
Ofte kan det drøye svært lenge innan vår lille Isak viser slikt engasjement. Han er glad og "jobber" ved siden av veldig lenge. Enn så lenge ligger han på magen på diskbenken (i dag krasjet han ned i diskhon som tur er var den uten vatn denne gangen...).
Men "initiativene" kommer oftere nå, at han heller vil dit jeg tileks. skjærer grønsaker i stället for å eta skum etc.! Da tar jeg han på låret og så skjærer vi handen om handen. Når vi diskar er interessen alltid på plass, men handen om handen har ikke funket så bra her heller. Det er så mye annet å gjøre..! Var sitter eran små när ni diskar t.eks.?
Er det noe annet man skal se etter? om dere skjønner hva jeg mener,- gjør jeg "rett"?? Er litt redd for at jeg ser bort fra det fordi jeg vil bli fortere ferdig... at jeg unngår det fordi jeg synest det er vanskelig... at det bor en ordentlig vän av ordning i meg...
/Anette