Sonen: "Jag vill inte rita en gubbe. Jag tänkte rita något annat...."
BVC-tanten: "Jag skulle gärna vilja att du ritade en gubbe. Så kan du rita något annat sedan."
Sonen (som uppenbarligen inte alls tänker rita någon gubbe): "jag ritar väl en ovanlig gubbe då". Och så ritar han något som DEFINITIVT INTE ser ut som en ordinär människa.
BVC-tanten (lite förvirrad nu tror jag - pojken pratar ju så bra, kan han verkligen inte rita?): "kan du rita en ring? ögon kanske?!"
Sonen gör EN prick (ingen ring!)
BVC-tanten: "Hur många ögon har en gubbe?"
Sonen: "Den här gubben har ett öga!"
BVC-tanten, på god väg att idiotförklara sonen nu tror jag: "Kan du rita ett kryss?"
Sonen nekar.
BVC-tanten ritar ett kryss och frågar om han kan rita ett likadant.
Kanske börjar sonen känna stundens allvar, för han tar sig samman och ritar ett kryss!
Jag (känner att jag måste bättra på bilden en aning): "du kanske kan skriva ditt namn också Hampus?"
Visst, inga problem! Sonen skriver snabbt och lätt sitt namn och bokstaverar det därefter: "H A M P U S. Det blir Hampus!"
BVC-tanten, klart imonerad nu: "oj, vad fint! Tänk att du kan skriva ditt namn! Verkligen fint har du gjort!"
Sonen: "Ja, och du har bara gjort ett kryss!"
Jag höll på att skratta ihjäl mig (i smyg), medan BVC-tanten knappt drog på munnen
/Pea