Jag fick inga svar....!

[Lenamari]

...så jag antar att jag uttryckte mig oklart eller inte ställde nån ordentlig fråga...!
Men, nu sitter jag här igen, i sitt rum gråter min 6-åring -Jag KAN INTE SOOOVA!!! Äslakr du mig? Du älskar inte mig!!!
Jag älskar henne gränslöst, men vet inte vad jag ska göra för att få henne att somna om kvällen. 50% av kvällarna går bra, vi skrattar och är glada, läser saga, hon läser själv en liten stund, sen Godnatt-sovgott-Gudsänglarvakaröveross-Nightnight-Jag älskar dig!!
Jag jobbar hemifrån, så jag sitter oftast om kvällarna och arbetar i mitt rum mittemot hennes. Hon kan se mig genom dörrspringan.
Hon har börjat skolan, allt i hennes liv är harmoniskt och bra, och när hon väl somnat sover hon fint natten igenom. Upp halv sju på morgonen, isäng sju-halvåtta, klockan åtta ska det vara släckt och sovas.
Men ofta går det inte. -Jag KAN inte sova!!! Sen gråter hon, olyckligt, förtvivlat, ropar på mig... Jag säger lugnt att mamma jobbar nu, jag sitter här och vaktar, sov gott älskling! Men gråten blir allt olyckligare, mer förtvivlad. Jag försöker låta bli att gå in, men då kommer upprepade -Du älskar inte mig!! Älskar du mig?!? -JAA! svarar jag kärleksfullt och lugnt. Inget hjälper. Det kan dra ut på tiden i timmar, innan hon slocknar av utmattning.
Jag har Sova-hela-natten-boken, men hittar inget om så stora barn som hon.
Vad ska jag göra?!?? Jag klarar inte av att höra hennes gråt var och varannan kväll. Hon måste ju få sova!!! Det är själva insomnandet som är så svårt, hur hjälper jag henne???
Just nu gråter hon i sitt rum, en hackande, förtvivlad gråt. Det hjälper inte om jag går in. Nånstans har jag gjort fel, jag vet, hur börjar jag om, HUR GÖR JAG???

[annawahlgren]

1. Lite för lite sömn. 10,5 tim räcker inte. Lägg henne en halvtimme tidigare till att börja med - det märker hon inte. Sedan kan du så småningom lägga på en kvart, och en till.

2. Skrattet till go'nattet! Det sköljer lilla skallen från stress och intryck. Varning för nertrappning i sängen. Hon ska skratta Sexårsåldern är inte riktigt rolig - hon har det besvärligt; läs gärna om sexåringen i Barnaboken. Troll spricker i solsken och det solskenet - skrattet - är extra viktigt nu.

3. Inte en massa förklaringar och prat och utläggningar efter sängdags Nu sätter man in ramsan, modell goddag-yxskaft. Precis som det faktiskt står i SHN Bestäm dig för en ramsa som du sedan inte förändrar ett dugg utan lugnt upprepar, medan du sitter och jobbar. - "Du älskar mig inte"! - "Go'natti älskling, sov så gott." - "Jag behöver kissa!" - "Go'natti älskling, sov så gott." Driver hon sina "problem" verkligen över gränsen för vad du orkar med, kan du möjligen sträcka dig till att säga: "Det tar vi hand om i morgon. Go'natti lskling..." osv, igen. Sätt punkt varje gång. Inga frågetecken i rösten. Inga vädjanden om bekräftelse och godkännande nickningar. Det är du som är ledaren här. Och budskapet är: på natten sover man! Vad man är har för bekymmer här i världen - verkliga eller inbillade - tar man hand om dem på dagarna.

PS Nu har jag inte sett din andra tråd ännu men ber dig ändå - skapa inte nya trådar kring samma barn med samma bekymmer. Aktualisera bara den gamla genom att skriva till på "besvara"

[Lenamari]

Tack, Anna!! Skrattar gör vi minsann till Godnattet - men, visst, nog är vårt nattande alltför utdraget, och visst svarar jag ofta alldeles fel, med "tyckasynd-om" och tvekan och visst ger jag upp och går in och kramar och stoppar om och buffar tillochmed (!) när hennes tårar sköljer över mitt hjärta... Hur kan jag annat än svara när min allra mest älskade gråtande frågar om jag verkligen älskar henne...?! Ja, ja, jag vet... The classical dilemma between the head and the heart...
Och, visst vet jag ju egentligen, att jag inte ska starta nya trådar på samma ämne... men jag satt där vid datorn och var så villrådig och ledsen att jag skrev igen, desperat, för ingen annanstans kan man ju få såna direkta och goda svar som på detta forum! Och jag trodde mitt första inlägg låtit så vagt att ingen skulle läsa det igen...! Ska inte upprepas...! O:)

[fjällström]

Hej!
Känner med dig och ditt ömma hjärta när din lilla unge gråter och ropar
Min lilla tjej är bara dryga året, och det gjör nog ont när hon står i sin säng och ropar på mamma Att då dessutom bli ifrågasatt om man verkligen älskar sin lilla unge måste kännas fruktansvärt
Men ha ditt lilla barns bästa framför ögonen Sluta prata och svara på hennes frågor. Det är ju inte synd om henne. Hon har ju dessutom dig inom synhåll Ramsa, ramsa Tillslut fungerar det

[annawahlgren]

Men ha ditt lilla barns bästa framför ögonen

Tänk på detta

Hon behöver sova. Din uppgift är att göra henne trygg nog i sig själv att våga sova, vilja sova, njuta av att sova Inte att ligga där och tyckas synd om i timmar. Det är hon bara inte betjänt av.

Om du har problem med sakligheten här, så har vi kanske lite humor att ta till Tänk om din älskade barnfar låg och ylade och skrek på nätterna om att du inte älskade honom VAD skulle du göra då Klappa, trösta, gråta själv Hur länge då Hur många nätter då

Och sedan blev han uppsagd från jobbet, därför att han tog igen sin förlorade sömn på arbetsplatsen. Och då blev han sur på DIG för att du inte hade låtit honom vara i fred på nätterna så han fick sova. Och då säger du: "Men du trodde ju inte att jag älskade dig " och då säger han: "Det kan du väl för f-n visa mig på dagarna!"

[Lenamari]

Bästaste Anna! Nu fick du till att börja med mig att skratta så Barnafadern kom upp och undrade vad som står på! Visst har du rätt, så alldeles in i norden pricksäkert rätt! Tack och tack igen! Meddelandet har gått fram!

[annawahlgren]

[Anna Lundgren]

Jag har haft nästan samma problem med min treåring i ett par veckor och efter att ha läst denna tråd idag provade jag modell "goddag yxskaft" efter kvällens nattning då hon började:"Jag vill inte sova själv! Jag vill inte vara på mitt rum!" osv. Det tog ca 30 minuter innan hon sov (endast 10 minuter för henne att sluta komma ut ur rummet), men det är lite om man jämför med de ibland två timmars argumentationer jag har haft med henne efter nattning under de två senaste veckorna, och då har det heller inte slutat i lugn sömn vilket det gjorde ikväll. Jag ska fortsätta imorgon ifall hon protesterar igen och jag tror att det kommer att bli mindre protester för varje kväll som går. Tack för att detta forum finns, annars hade jag varit rådvill!
/Anna

[annawahlgren]