Sova i samma rum som mamma och pappa?

[carhog]

Hej!
Vi har en liten sladdis som är 6 månader. "Stora" barnen är 15 och 16 och har egna rum. Fler rum har vi inte så tanken har varit att Tilla (6-månaders) får sova i vårt rum tills första äldre barnet flyttar ut. Det sker mycket troligt till hösten 07 när dottern börjar på ett idrottsgymnasium.
Hur löser man det praktiskt med ramsandet och "gå ivägandet" under inkörningsfasen och även senare när barnet sover i samma rum som föräldrarna? Jag har funderat på att ha henne i vardagsrummet men då stör hon tonåringarna som ju också behöver sömn. Är det någon som har bra tips? Jag tackar innerligt på förhand!!
Kram Carina

[Lua]

Hej!

Vad roligt med sladdis! Jag är själv en sån och har trivts bra med det. Min pappa har haft lite svårt att inse att jag blivit vuxen men det är mest charmigt. Han ringde t.ex. när jag var 27 år och frågade om jag hade några tjocksockar eftersom det var närmare 40 grader kallt ute. Det hade jag!

Nu till frågan. Jag har ingen egen erfarenhet av trångboddhet men har läst omkring här så mycket att jag vågar mig på ett svar.

Lilla grynet ska vara skyddat från synintryck, så mörkläggningstyg i skena från taket brukar rekommenderas. Under kurningen brukar många sova utanför sovrummet, förslagsvis då i erat vardagsrum, så att man kan ramsa UT ur rummet, vilket ju är själva poängen.

Kram Lua.

[annawahlgren]

Jag har funderat på att ha henne i vardagsrummet men då stör hon tonåringarna som ju också behöver sömn.

Nej, hon stör inte tonåringarna. Du kan mycket väl lägga henne i vardagsrummet och då göra en egen hörna åt henne, med mörkläggningstyg som heltäckande draperier från golv till tak i en skena i taket.

Får hon bara vara i fred därinne, i sitt eget lilla "rum", kan både tonåringarna och ni ömma ha värsta partyt i vardagsrummet utan att hon störs.

Det som stör är synintryck.

Det här tycks ofattbart kanske, men är faktiskt sant! Jag har kurat små älsklingar hos trångbodda familjer, och ett ungt par minns jag särskilt; det fanns ingen möjlighet att lägga barnet någon annanstans än i vardagsrummet. Där gjorde de i ordning ett hörn med mörkläggningsdraperier och fick plats med liten byrå, tavlor, diverse prylar... Det blev ett "rum" på kanske 1,5x1,5 kvm.

Och i detta samma vardagsrum hade dessa unga föräldrar ofta besök av kompisar. Man spelade musik, såg på TV, kacklade och festade. Medan lilla barnet sov som en gris.

Detta märkliga faktum kunde ju inte alla bara "köpa". Det var ju omöjligt! Så en av kompisarna fick för sig att se efter om det verkligen låg ett litet barn där, innanför draperierna, och sov. Hur kunde ungen sova, sådant liv som det var

Och så drog hon isär skynkena och tittade in, med ljuset i ryggen förstås. Varpå barnet bröt samman, fullständigt otröstligt

Man kan jämföra med soldater i fält. Någon avdelas att gå vakt, och det skjuts och härjas kolossalt på andra sidan gränsen. Men soldaterna sover lugna, tryggt förvissade om att ifall något händer, ifall alla måste upp och ställa sig i beredskap att strida, då kommer vakten och väcker kompaniet och blåser till strifd. Gör han inte det, kan alla lugnt sova vidare.

Vakten springer INTE omkring bland dem som sover och kollar om de verkligen sover så gott för då släpper han in "vargen". Då är det fara på färde

[syren]

Hej,

vi har inte heller eget rum till vår minsting, kurad för en månad sedan. Han sover fortfrande i vårt rum, men har en egen hörna, avskild med ett draperi och mörkt tyg runt spjälsängen för att inte störas av oss och annat i rummet. Det fungerar utmärkt!
Under kurningen sov lillgossen dock ensam i rummet. Pappa fick sova i storasystrarnas rum och jag sov på soffan i vardagsrummet de första nätterna. Sedan flyttade pappa tillbaka in i rummet igen. Jag väntade ytterligare en vecka. Nu sover vi alltså alla i samma rum igen. Men, vardagsrummet går väl alldeles utmärkt också som ju Anna visar på.

Lycka till!

Syrén, mamma tilol två flickor och en pojke

[Nette]

Hejsan!

Vi har också bara ett sovrum och det går nog några år innan vi får fixat flera rum men det går bra ändå. Att ha kolmörkt är väl viktigast under kuren har jag tänkt och eftersom vi aldrig har behövt kura så har vi inte hängt upp något mörkläggningsdraperi. Vi har flyttat klädskåpen som en vägg mitt i rummet (som är stort) och dottern har där fått ett eget krypin, utan dörr dock och skåpen går ju heller inte upp till taket så det blir inte helt mörkt.

Om ni kurar henne i vardagsrummet så kan du ju sen skaffa en hög skärm så att hon får en egen avdelning i ert sovrum. Jag tycker det är praktiskt att ha dottern i samma rum för om jag behöver ramsa vid för tidiga uppvak om morgonen så kan jag göra det från våran säng utan att ens behöva lyfta huvudet från dynan.

[LindaVega]

Vega sov i vårt sovrum ända till vi flyttade till hus i somras (då var hon 15 månader) Vi bodde i en tvåa och ha henne i vardagsrummet kändes inte som ett bra alternativ, men om man kan möblera på ett bra sätt, varför inte..

Vi satte upp en hög skärm mellan vår säng och hennes, och det fungerade bra. Vi kunde tom tända våra sänglampor och läsa när vi skulle lägga oss ett antal timmar senare. Samtidigt är det ju superskönt nu när hon har ett EGET rum, det går ju inte komma ifrån.

Vi kurade henne när hon var ca 6 månader, då sov både min sambo och jag i vardagsrummet, vi flyttade tillbaka till sovrummet under uppföljningsveckan.

Linda

[carhog]

Hej!

...och (som sagt) tack för alla svar och fina förslag. Det är ju fantastiskt vilket stöd jag har fått. Jag önskar att jag och resten av familjen genomlever kuren och kan vara till hjälp på forumet sedan. Jag är nu inne på tredje natten ikväll. Det som (tror jag) har försvårat det lite är att dottern (lägligt ) har blivit förkyld och natten som var kändes det som hon var på väg att somna flera gånger men när hon skulle göra en stor "skönt-nu är det dags att somna-inandning" genom näsan blev det täppt och hon blev rädd och började skrika. Hon var vaken mellan 1 och 3 med skrik i varierande grad. Tre buffningomgångar blev det under den tiden och resten ramsa.
Är det någon som har tips på hur man underlättar vid förkylning? Jag förstår ju att kuren gäller. Det vanliga med näsdroppar och högläge för huvudet? Annat som fungerat bra?
En annan fundering som jag haft men inte löst än är hur man kan ha barnet på mage i en "vanlig vagn" under vintern? Jag har prövet och går väl till nöds om man lägger armarna ner längs kroppen men om jag lägger dem som när jag lägger i sängen är den för liten. Någon som har ett finurligt råd att ge?

Kramar Carina

P.S. De här första dagarna har vi löst det så att hon sover i sin egen säng i vårt sovrum. Pappa på kontoret och jag sover på pappas sida. Ungefär samma distans til sängen som från dörren. Vi har bra rullgardiner och sängskydd vilket gör att hon inte kan se mig. Men en bättre permanent lösning behövs nog framöver...

[annawahlgren]

hon var på väg att somna flera gånger men när hon skulle göra en stor "skönt-nu är det dags att somna-inandning" genom näsan blev det täppt och hon blev rädd och började skrika.

Det där är nog en liten projicering, är jag rädd, och en alldeles onödig sådan. Blir du själv rädd när du är täppt i näsan Nej, antingen snyter du dig, eller också andas du genom munnen.

Lilla älsklingen är inte så bra på att snyta sig, men att andas genom munnen är hon alldeles utmärkt bra på

Jag har aldrig kört med näsdroppar utan känt förtroendet för lilla barnet att lösa detta inte alltför gräsliga problem själv.

Ramsa när du känner för att gå in. Gå då inte in. Ramsa. Gärna hurtigt och glatt x4. Markera att allt är så fullkomligt toppenbra som det inte är Odla Attityden av Självklarhet För naturligtvis är det obehagligt för en liten unge att vara sjuk. Klart otrevligt. Men med mammas / de ömmas oro på toppen blir det både farligt och fel dessutom.

På mage rinner snoret ut och ställer inte till något större elände(eller elände alls).

Det är väldigt vanligt att diverse smärre eller större krämpor slår till när man plötsligt och äntligen får sova som folk. Man får liksom "råd" att ta hand om diverse, som legat latent. Precis som vi vuxna kan bli sängliggande mer eller mindre dödssjuka hela semestern Då gäller det att ha för ögonen att lilla barnet behöver sova sig friskt och ITE är betjänt av en massa aktiviteter nattetid, utan i stället av precis just det man själv skulle vilja ha när man är sjuk. Så det är bara att tänka efter och leva sig in

Det finurliga rådet du efterlyser är: skaffa en större, rymligare vagn, av 70-talsmodell Finns att köpa billigt på nätet. Det är vagnen som är - ska vara - till för barnet, inte tvärtom.

Alternativt lägger du lilla älsklingen inne för öppet fönster.

Skas det sovas i sovrummet med dig / er, vill jag rekommendera ett luftgenomsläppligt mörkläggningstyg i skena från tak till golv. Bör hängas minst en halvmeter från sängen så att inte lilla optimisten själv når att glutta ut.

[carhog]

carhog skrev:
hon var på väg att somna flera gånger men när hon skulle göra en stor "skönt-nu är det dags att somna-inandning" genom näsan blev det täppt och hon blev rädd och började skrika.

Anna Whalgren skrev:
Det där är nog en liten projicering, är jag rädd, och en alldeles onödig sådan. Blir du själv rädd när du är täppt i näsan Nej, antingen snyter du dig, eller också andas du genom munnen.

Nej, jag är inte rädd när jag är täppt i näsan. Jag har dock väldigt trånga näsgångar vilket gör att jag andas genom bara en näsborre eller rätt så tungt för det mesta. Kära maken brukar diplomatiskt svara att jag inte snarkar men andas lite tungt när jag frågar. Det ligger säkert där att jag tycker att Tilla ska ha en skön och "täppfri" natt. Projicering, precis som du skrev. Skulle jag gräva lite djupare har det säkert också med rädsla att göra, då jag tror att det mesta av vårt handlande gör vi av kärlek eller pga rädsla. Det är därför jätteskönt att det här forumet finns för ibland behöver jag att någon ser på mig utifrån och ställer bra frågor eller påståenden...

Vi är nu inne på på 7:nde dygnet. Det har gått väldigt bra tycker jag . IMen igår när hon skulle sova sin eftermiddagslur (45 min) ville hon inte alls. Ömma modern stälsatte sig och ramsade endast och bara vid tre tillfällen. Hon skrek bra! Somnade när 43 minuter gått. Då lät jag henne sova i 20 minuter. Även under natten har hon vaknat till men lugnat sig med ramsa tills 5.30-tiden i morse då hon drog igång men inte med samma intensitet som på eftermiddags luren. Hon höll på någon timme, lite drygt men somnade sedan. Det här tror jag att jag tar som "djupdykningen" som du skrivit om. Skönt att veta för att kunna fortsätt på inslagen väg!

Många & innerliga tack för svaret!!
Carina

[annawahlgren]

Bra, bra Pris och beröm

Fortsätt nu framåt med målet för ögonen och fall inte det minsta för frestelsen att fika efter lilla barnets godkännande och - därmed - ledning. Det är hon som ställer frågorna och du som ger svaren. Aldrig tvärtom i kuren

[carhog]

Hej!
Jag kan inte annat än småle ibland när jag följer min yngsta dotter och resten av familjens process. Vargtimmen spökar, men ramsa går bra. Svårt med luren mitt på dagen, lite hård i magen...
Då är det bara att titta in här på forumet och se att vi inte är unika alls...
Vissa tabbar har jag gjort som igår när Tilla sov sitt 1,5-timmespass. Vaknade efter 45 minuter (konstigt ). Problemet var bara att jag (OBS! jag) lät tonårssonen som kommit hem tidigt ha musik på rätt rejält och missade när hon började skrika vilket gjorde att hon skrek bra när jag började ramsa vilket hjälpte ett tag. När hon gick upp i styrka igen tjuvkikade jag och såg at hon dragit sig fram i spjälsängen och huvudet är i nittio grader från kroppen och "fastkilat" melan spjälerna. Hon har armarna ut genom spjälorna och kommer inte bakåt (min upplevelse...). Jag går in och drar henne bakåt och snabbt ut med ramsa. Lugnar sig lite efter ett tag men gör sedan om samma sak. Mor också!!
När hon lugnar sig har hon varit i sängen drygt 1,5 timmar och får något slags återfall när jag kommer in och ska ta upp henne. Jätteledsen...
Läste sedan på forumet om en mamma som hade ett barn som stod och inte vill komma till ro i sängen...
Ja, det var en liten betraktelse ur verkligheten.

Tack för allt stöd!

[Elle]

Tack för din betraktelse Carin

/Elle